Nu är det över.

[annie_cool]

Hej nu i helgen natten mellan lördag och söndag så tog min väns bror det sista ande taget efter en lång tids sjukdom han var en kämpe och hade en vilja av stål. Saknaden är stor och jag vet att han kommer få det bra där han är nu många vet vad han har gått genom och jag hoppas att han får frid nu.


Kommer att närvara på hans begravning tror jag om jag klarar av det vill inte tappa grepet och få ett anfall att få tillbaka alla minnen från min fars död men vill ändå hedra han på nått sätt vet inte hur ännu.Tankarna är på hans familj nu,

Vila i frid älskade Vän du är för ung för att lämna jorden.

Vad ska jag göra när det rä begravning? ska jag gå eller vad tycker ni?

 

[Problematisk]

Jag beklagar.

Det är bara du som kan avgöra om det känns rätt att gå på begravningen eller inte. Om du är orolig för att bli "för känslosam" kanske du kan sitta en bit bak/långt ut på kanten så du kan smita ut om du känner att du behöver? Och/eller ha med någon som stöd? Men att vara ledsen på begravning är helt naturligt och inget konstigt alls.

 

[annie_cool]

Jo jag har några som jag kan ta med mig.

 

[Texaz]

Beklagar verkligen sorgen.

Landa du i det hela, och se hur det känns när begravningen närmar sig. Bara du kan avgöra om du vill/orkar gå.
För övrigt är det ju helt ok att bryta ihop på en begravning, det är ju massor av känslor som rörs upp, och hur det ser ut är ju olika för alla.
Om du inte fixar det så kan du ju alltid skicka blommor och förklara för de anhöriga att du inte klarar av det.

När min äldsta son dog orkade hans lillebror inte vara med på begravningen vilket alla hade förståelse för. Det är ju ändå en ceremoni för de som är kvar, jag tror nog att vännens bror hade förstått och respekterat ditt beslut, om du inte skulle klara av det

 

[Eloise]

Beklagar!

Man måste inte gå på en begravning om man inte känner för det. Om det känns viktigt kan man ha en ceremoni själv, besöka grav/minneslund senare eller så tänker man bara lite extra på de fina minnen man har av personen.

Jag var inbjuden till en ceremoni för en släkting i lördags på polisens minnesdag, men valde att tacka nej. Han finns med mig i mitt minne oavsett var jag är, ceremonin var säkert jättefin, men jag orkade inte med att dra upp alla känslor igen.

Ta hand om dig!

 

[Ramona]

Jag hade gått på begravningen. Jag går på de begravningar där jag kände den avlidne. Ibland har jag gått som stöd också iofs. Jag tycker att det är självklart att gå på begravningar. Hade själv blivit ledsen om mina vänner inte kommit på min begravning för att de tyckte att det var jobbigt. För mig är det inte begravningen som är jobbigt, det är ju att personen dött. Och i Sverige får man så länge på sig innan begravningen sker så man hinner liksom sörja och vänja sig vid tanken i flera veckor innan det är dags.

 

[Sel]

Jag hade gått på begravningen. Jag går på de begravningar där jag kände den avlidne. Ibland har jag gått som stöd också iofs. Jag tycker att det är självklart att gå på begravningar. Hade själv blivit ledsen om mina vänner inte kommit på min begravning för att de tyckte att det var jobbigt. För mig är det inte begravningen som är jobbigt, det är ju att personen dött. Och i Sverige får man så länge på sig innan begravningen sker så man hinner liksom sörja och vänja sig vid tanken i flera veckor innan det är dags.

Fast rent krasst kan du inte bli ledsen om folk inte kommer på din begravning. Du är död. Begravningar handlar om de efterlevande.
Det låter hårt att skuldbelägga de människor som vill sörja på sitt sätt.

 

[Sel]

Beklagar sorgen @annie_cool. Det är fint att du vill vara ett stöd för din vän, men gör det du känner att du klarar av. Kanske kan du vara närvarande efteråt om du inte känner att du klarar av själva ceremonin.

 

[Ramona]

Fast rent krasst kan du inte bli ledsen om folk inte kommer på din begravning. Du är död. Begravningar handlar om de efterlevande.
Det låter hårt att skuldbelägga de människor som vill sörja på sitt sätt.

Ja, precis. Och det är ju pga de efterlevande som jag går.
En begravning handlar inte bara om relationen mellan mig och den avlidne, den handlar ännu mer om relationen mellan mig och de efterlevande.
Många människor jag pratat med har uttryckt en glädje över att så många kom på en viss begravning, men andra har också gett uttryck för att de tyckte att det var tråkigt att så få kom. Jag ser hellre att jag går på en begravning för mycket än en för lite. Även om jag inte är närmast anhörig, så är det för mig en del i det mänskliga kollektivet att gå för att visa att jag bryr mig.

Dessutom är begravningar ett socialt evenemang. Det finns begravningar där vi skrattat mer än vi gråtit, där man träffat människor man sällan träffar annars etc. Många begravningar är riktigt trevliga att gå på, även om det såklart innebär en viss sorg också.

 

[Bonica]

Det är väldigt vad många omkring dig dör. :/
Var han även din vän? Du skriver din väns bror?
Jag hade nog inte fått på en begravning om min väns syskon dött om jag inte själv varit dennes vän ,tycker personligen begravningar är något privat.

 

[annie_cool]

Jo jag är han vän jag stöttar honom så mycket jag kan.

Genom att bara finnas där även om han kanske inte vill prata om det.är en bra lyssnare och kan ge råd och den stöd som behövs får se hur det blir.

 

[anna_panna]

Jag ser begravningen som ett avslut och en nystart utan den personen som ej längre finns med oss andra

 

[annie_cool]

Får se hur det går kan skriva sedan när det väl är över det blir i denna månad.

 

[Sel]

Ja, precis. Och det är ju pga de efterlevande som jag går.
En begravning handlar inte bara om relationen mellan mig och den avlidne, den handlar ännu mer om relationen mellan mig och de efterlevande.
Många människor jag pratat med har uttryckt en glädje över att så många kom på en viss begravning, men andra har också gett uttryck för att de tyckte att det var tråkigt att så få kom. Jag ser hellre att jag går på en begravning för mycket än en för lite. Även om jag inte är närmast anhörig, så är det för mig en del i det mänskliga kollektivet att gå för att visa att jag bryr mig.

Dessutom är begravningar ett socialt evenemang. Det finns begravningar där vi skrattat mer än vi gråtit, där man träffat människor man sällan träffar annars etc. Många begravningar är riktigt trevliga att gå på, även om det såklart innebär en viss sorg också.

Fast nu påstod du att Du skulle bli ledsen om dina vänner inte dök upp på din begravning, vilket helt enkelt inte är sant eftersom du är oförmöden att bli ledsen när du är avliden.

Sedan förstår jag att man kan gå på begravning för att stötta andra sörjande, men om man själv inte känner stöd i en begravningsceremoni eller till och med mår dåligt av det förstår jag inte varför man ska pressas att gå.

 

[Bulldoozer]

Senaste begravningen jag var på var för en av min mans äldre släktingar som gått bort. Fast jag inte kände eller hade träffat personen så är det svårt att inte bli känslosam, mest för att jag kände för min man och svärmor som såklart var lessna. Det är helt okej att vara ledsen på begravning och du gör som du själv känner för angående om du ska gå eller ej.