NPF-diagnos som vuxen. Gör det någon skillnad?

[Lillefrun]

Fick mina diagnoser när jag var 33 tror jag. Jag nästa grät av lättnad för att jag hade fått svar. Hade utretts för allt möjligt fysiskt under flera år för att försöka få svar vissa grejer.

Det har hjälpt att ha diagnos för min del, bland annat med kedjetäcke, assistanshund, större förståelse för mig själv samt förklaring för omgivningen. Familjen är som vanligt, finns flera med npf-diagnoser så kunskapen är ganska stor och människor bemöts utifrån vilka de är och vilka behov de har, oavsett diagnos eller inte.

Vad gör en assistanshund?

 

[gul_zebra]

En nackdel med autismdiagnos är att man ”inte får” ha annan psykisk ohälsa. Jag lider mer av depression och självmordstankar så skulle behöva hjälp på en affektiv mottagning men har man autism så anses det vara huvuddiagnos och man hänvisas till habiliteringen. Enligt min förra läkare då.
Vet inte om det är likadant vid ADHD, att man då hänvisas till neuropsykiatrin vid depression.

Här är det tvärtom, på gott och ont... Vi vuxna som saknar utvecklingsstörning har skrivits ut från habiliteringen helt och hör numera hemma hos psyk. Och det kan väl tyckas positivt på sina vis, när det kommer till depressioner och liknande (bortsett från den kö som var skitlång redan innan vi plötsligt skulle dit istället), men för npf-relaterad problematik har hab varit helt oslagbart här. Skattar mig jäkligt lycklig som hann bli "färdighabiliterad" innan flytten till psyk men tycker synd om de som inte hann ta del av den kompetens som finns hos hab här. Personalen på hab har under min tid varit värda sin vikt i guld.

 

[Lillefrun]

En nackdel med autismdiagnos är att man ”inte får” ha annan psykisk ohälsa. Jag lider mer av depression och självmordstankar så skulle behöva hjälp på en affektiv mottagning men har man autism så anses det vara huvuddiagnos och man hänvisas till habiliteringen. Enligt min förra läkare då.
Vet inte om det är likadant vid ADHD, att man då hänvisas till neuropsykiatrin vid depression.

Hos oss får man gå antingen hos AST-teamet (fd habiliteringen) eller psykiatrin, inte båda. Vilket är galet med tanke på att många har dubbeldiagnoser . Jag har fått ett undantag och jag ska troligtvis få gå till en psykolog hos AST-teamet eftersom psykiatrin inte kan hjälpa mig med allt och AST-teamet inte kan hjälpa mig med allt heller så jag ska få gå kvar hos psykiatrin också. Ett undantag säger dom och jag väntar nu på besked om hur dom planerat min fortsatta behandling. Vill absolut inte missta min fysioterapeut på psykiatrin men en psykolog för hjälp med aspergerproblematiken som styr mitt liv på tok för mycket är också viktig.

Jag förstår inte uppdelningen dom gör, man borde få den hjälp man behöver oavsett diagnos eller ej, det är ju behovet och vad man behöver som ska vara det enda som spelar roll.

 

[Rosett]

Jag är i samma situation, är i stort behov av annan hjälp också men får inte tillgång till det för jag är autistisk och sådana människor kan tydligen inte ta till sig någon direkt hjälp annan än medicinering.

Antar att man får söka sig privat, min läkare är ganska så uppgiven också men det är så systemet fungerar.

Så det är definitivt värt att tänka på om man vill ha tillgång till allt inom psykiatrin. Jag är dock inom psykiatrin men får inte tillgång till psykologerna. Har alldeles för stora problem för att dom ska kunna hantera det på habiliteringen så där vill dom inte ha mig heller.

Jag går på en neuropsyk mottagning och sen jag blivit tydlig med att jag har självmordstankar/-planer varje dag sen väldigt länge, så har de börjat prata om psykologbedömning och terapi, fast det var min förra läkare som slutat nu och jag ska få träffa en ny.
Är rädd att det ska börja om igen och så får jag vänta ännu längre. Är ju kö till psykologerna där, om dom ens vill ta emot mig eftersom jag även har annat i ryggsäcken förutom autism och ADD.

Allt har blivit sämre sen de delade in psykvården här efter diagnoser - och så står det att vården ska vara patientcentrerad. Det är den ju inte. Suck!

 

[snorp]

Vad gör en assistanshund?

Beror på vad föraren behöver hjälp med. Min sambo brukar säga att min assistanshund är min distraktion och det stämmer rätt bra. Hon går in och bryter innan jag går upp i hyperaktivitet, hon bryter mig innan jag får ångest, hon får mig att kunna fokusera på henne istället för omgivningen när det blir för mycket. Hon är en ursäkt för att slippa se folk i ögonen de dagar jag inte orkar det, hon gef mig en anledning att gå iväg när jag behöver det. Hon får mig att gå ut och lämna hemmet, hon hjälper mig med rutiner. Hon gör massa annat också men det här var några exempel.

 

[Grazing]

Jag går på en neuropsyk mottagning och sen jag blivit tydlig med att jag har självmordstankar/-planer varje dag sen väldigt länge, så har de börjat prata om psykologbedömning och terapi, fast det var min förra läkare som slutat nu och jag ska få träffa en ny.
Är rädd att det ska börja om igen och så får jag vänta ännu längre. Är ju kö till psykologerna där, om dom ens vill ta emot mig eftersom jag även har annat i ryggsäcken förutom autism och ADD.

Allt har blivit sämre sen de delade in psykvården här efter diagnoser - och så står det att vården ska vara patientcentrerad. Det är den ju inte. Suck!

Verkligen blivit sämre, det som är löjligt i mitt fall är ju att överläkaren tycker att jag bör ha psykologkontakt och har tagit upp det med dom andra teamen men dom hävdar envist att jag inte är mottaglig för terapi. Jag trodde läkaren hade någonting att säga till om eller kunde påverka men det verkar inte så. Jag tycker att om man har blandade problem osv bör man väl ha tillgång till fler team också.

Dock som ändå läkaren sa till mig att jag har många fördelar med att ha diagnosen, får hjälp och stöd från samhället om jag vill osv och har mycket rättigheter så det är inte helt dumt med diagnos på det sättet. Får se det på det sättet helt enkelt och fortsätta berätta om mina problem så dom iallafall inte kastar ut mig därifrån.

Konstigt tycker jag att det inte står mer om detta problemet egentligen, lär vara väldigt många som hamnar emellan såhär och istället inte riktigt får någon vettig hjälp.

 

[Rosett]

@Grazing Det finns en webbsida där psykiatripatienter kan skicka in sina erfarenheter av psykvården. Det är nog tänkt som ett projekt för att samla in info för att påverka ”de som bestämmer”.
Tyvärr minns jag inte vad sidan hette men det var någon autist som skrivit om detta att man inte får hjälp om man har autism plus något annat.

 

[Marvin]

Svaren i tråden korrelerar med mina intryck och upplevelser. Allt jag läst och personligen kommit i kontakt med pekar i samma riktning; att det för de allra flesta är övervägande positivt med en diagnos, även som relativt ung. (Med det sagt har jag inte behövt ta ställning till det för egen del.)

Men beslutet du funderar över tänker jag kan bero till stor del på hur du upplever din situation. Är du påläst om NPF och om din egen möjliga/misstänkta diagnos, har god självinsikt (du har ju uppenbarligen initierat eller åtminstone accepterat utredningen) och framför allt har ett lågt eller obefintligt behov av hjälp i form av samhällsstöd eller andra "externa" insatser, så kanske en diagnos ändå inte gör så mycket till eller från. Alla konstruktiva anpassningar och förändringar, oavsett om de rör dig, din omgivning eller båda, kräver ju inte en diagnos.
Är läget ett annat, och du t ex har anledning att tro att du kan gagnas av att kunna formellt styrka ett hjälp- eller anpassningsbehov av någon form (boendestöd som @gul_zebra nämner, eller något annat), så tror jag förstås att det kan finnas ett större värde i en dokumenterad diagnos. Och den behöver ju i så fall inte delges fler än nödvändigt.

Jag tror inte att jag har någon nytta av insatser från samhället, det jag funderar på är om medicinering skulle underlätta vardagen och kanske orken.

Jag avbröt utredning av mig själv när det stod klart för mig att det skulle resultera i en diagnos på spektrat, för jag vill inte tänka på mig själv på det sättet.

Det där kan jag helt klart relatera till, det här är ju inget som har misstänkts tidigare under mitt liv, utan har dykt upp nu på senare tid.

Jag är ju så jämrans nyfiken så jag antar att jag kommer att fullfölja sista steget också, ska bara få tummen ur, och det är ju liksom det som är mitt största problem.

 

[Petruska]

Jag tror inte att jag har någon nytta av insatser från samhället, det jag funderar på är om medicinering skulle underlätta vardagen och kanske orken.



Det där kan jag helt klart relatera till, det här är ju inget som har misstänkts tidigare under mitt liv, utan har dykt upp nu på senare tid.

Jag är ju så jämrans nyfiken så jag antar att jag kommer att fullfölja sista steget också, ska bara få tummen ur, och det är ju liksom det som är mitt största problem.

Det beror ju på vad en är nyfiken på.

Att jag fyller kriterierna för en diagnos på spektrat stod helt klart för mig. Men jag tycker att mitt sätt att vara ska rymmas i normaliteten. Därför avbröt jag.

 

[MiniLi]

Jag tror inte att jag har någon nytta av insatser från samhället, det jag funderar på är om medicinering skulle underlätta vardagen och kanske orken.



Det där kan jag helt klart relatera till, det här är ju inget som har misstänkts tidigare under mitt liv, utan har dykt upp nu på senare tid.

Jag är ju så jämrans nyfiken så jag antar att jag kommer att fullfölja sista steget också, ska bara få tummen ur, och det är ju liksom det som är mitt största problem.

Vad ser du för nackdelar då?
Varför vill du inte slutföra?

Jag har svårt att se nackdelar. Du är ju samma person oavsett och det finns inget som säger att du behöver upplysa alla om resultatet om du inte vill.

 

[vallhund]

Skall man skratta eller gråta?

”Ge en man en dos extra testosteron, och han blir genast mindre empatisk.”

Nyligen försökte en tvärsäker sextonåring i bekantskapskretsen övertyga mig om att sambanden mellan testosteron och empati är solklara, för det hade han sett i något populärvetenskapligt tv-program."
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-dumt-att-overtolka-konshormoner/

 

[SiZo]

Jag har fått ADHD-diagnos i vuxen ålder. Än så länge har det inte hjälpt mig ett dugg.

Jag har provat Concerta, Ritalin och strattera som medicin och hittills blir jag bara trött trött trött av medicinen. Mer koncentration har jag förvisso fått av Ritalin i viss mån, men jag blev så trött att jag aldrig tog mig ur stolen framför datorn så det kändes inte värt det. Stratteran provar jag nu, och det ska ta några veckor innan den får effekt.

Jag har samtidigt börjat laktera igen, om det beror på statteran eller om min hypofys är ännu knäppare återstår att se.

Min förhoppning är att vi ska hitta en medicin som faktiskt hjälper, och att det ska bli lättare att fokusera.

 

[Hyacinth]

Vad ser du för nackdelar då?
Varför vill du inte slutföra?

Jag har svårt att se nackdelar. Du är ju samma person oavsett och det finns inget som säger att du behöver upplysa alla om resultatet om du inte vill.

Kan det få yrkesmässiga konsekvenser?

 

[MiniLi]

Kan det få yrkesmässiga konsekvenser?

Ja det finns några få yrken där det spelar roll. Militär, pilot och liknande. Men inte annars.
Om vi pratar ADHD, vilket jag antar eftersom medicinering har nämnts.

 

[Hyacinth]

Ja det finns några få yrken där det spelar roll. Militär, pilot och liknande. Men inte annars.
Om vi pratar ADHD, vilket jag antar eftersom medicinering har nämnts.

Ok bara nyfiken.

 

[MiniLi]

Ok bara nyfiken.

Generellt är man väl aldrig tvingad att berätta sånt här för sin arbetsgivare. Sen kan ju ens svårigheter ställa till det, men de finns ju oavsett om man gör färdigt utredning eller ej.

 

[Hyacinth]

Generellt är man väl aldrig tvingad att berätta sånt här för sin arbetsgivare. Sen kan ju ens svårigheter ställa till det, men de finns ju oavsett om man gör färdigt utredning eller ej.

Och andra diagnoser typ autism/asperger kan ev ställa till det i andra yrken? Känner att detta kan jag inte, men är väldigt nyfiken på.

 

[grodan21]

Kan det få yrkesmässiga konsekvenser?

Har du inte körkort, kommer du behöva lämna in läkarintyg för att få körkortstillstånd. Jag fick även lämna in läkarintyg under några år efter jag tagit körkort.

 

[gul_zebra]

Och andra diagnoser typ autism/asperger kan ev ställa till det i andra yrken? Känner att detta kan jag inte, men är väldigt nyfiken på.

Det kan det absolut.
Var bla en lokförare som fick sparken för att han fick Asperger-diagnos efter att ha kört tåg prickfritt i 25 år. Han fick tillbaka jobbet men det ser onekligen mörkt ut med liknande jobb.
https://www.arbetarskydd.se/arbetsmiljo/stopp-for-lokforare-med-aspergers-6570264
https://attention.se/2013/07/transportstyrelsen-andrar-halsokrav-lokforare-och-annan-personal/

 

[MiniLi]

Och andra diagnoser typ autism/asperger kan ev ställa till det i andra yrken? Känner att detta kan jag inte, men är väldigt nyfiken på.

Det har jag dålig koll på!