S
skrållan
Sv: nosgrimma lr inte??
Jag hoppar in också, även med ett svar till Nora.
Jag tycker att det blivit en del ordvänderi här: Nosgrimman ska hindra hästen från att undandra sig bettets verkan genom att gapa, men samtidigt hävdar man att den inte kan hindra den från att gapa, och att även om den inte kan gapa så kan den visa missnöje på andra vis.
Jag menar:
Hästen gapar för att skydda sig från obehag, t ex:
1) obekväm inverkan av bettet pga tandfel, sår i munnen e dyl
2) obekvämt bett; för långt, tjockt, skramligt, eller fastsatt på för hästen obekväm höjd i munnen
3) obekväm hand; för kraftigt stöd, hårda tygeltag, glapp eller ryck
4) obekväm arbetsform som leder till spänningar i käken
En engelsk nosgrimma har som syfte att hindra hästen att undandra sig bettets inverkan genom att gapa. Det betyder att nosgrimman hindrar hästen att gapa. Den gör också sitt jobb - man kan se en häst med nosgrimma försöka gapa, men lyckas dåligt. Det leder inte till att hästen faktiskt kommer undan obehaget som t ex kan vara hårt tryck på lanerna eller nötkäppareffekten (att bettet petar den i gommen).
Många ryttare eftersträvar ett kraftigare stöd i handen än vad som är bekvämt i hästmunnen. Många glömmer eftergiften. Många tycker att en tjusig halsböj är eftersträvansvärt och vill rida "djup och rund" i tron att det är en uppbyggande form för hästen. Sådant kan leda till spänningar i hästen - javisst. Men hur många märker det? Vill man ha eftergift i hals och nacke i första hand så blir man nöjd när hästen försöker komma undan bettet genom att dra sig bakom hand. Väl bakom lod är hästen sedan så svag att den känns lätt och fin i handen. Att den ev gapar då ses som en olat, och man stänger munnen på den.
Problemet är altså att hästen visserligen kan visa sitt missnöje, utan att gapa, genom att t ex dra sig bakåt med nosen, bakom hand, eller spänna sig på andra ställen i kroppen. Men den kan inte skydda sig från bettet eller ryttarens hand utan att gapa, om inte ryttaren själv upphör med tygeltaget, dvs det obehag handen tillfogar hästmunnen.
Har vi rätt att stänga munnen på den, och därmed påtvinga hästen just det den vill skydda sig från genom gapet? I dina fall exempel är det fortfarande så att hästen gapar för att bettets inverkan blir obehaglig när den vill dra på. Och visst har vi rätt att hindra den från att göra så, men jag har inte märkt att nosgrimman gör någon större skillnad i det läget. Hästen kan ta bettet och dra även om den inte kan gapa.
Så mitt svar på vad man gör med en häst som gapar är i princip:
1) ta ut tandläkare
2) be denne om råd inför tillpasning av träns, bett och ev nosgrimma
3) ge efter i handen, helst innan hästen behöver gapa
4) låt hästen gå i rätt form, med sökning Framåt - nedåt, inte bakåt med nosen.
Jag hoppar in också, även med ett svar till Nora.
Jag tycker att det blivit en del ordvänderi här: Nosgrimman ska hindra hästen från att undandra sig bettets verkan genom att gapa, men samtidigt hävdar man att den inte kan hindra den från att gapa, och att även om den inte kan gapa så kan den visa missnöje på andra vis.
Jag menar:
Hästen gapar för att skydda sig från obehag, t ex:
1) obekväm inverkan av bettet pga tandfel, sår i munnen e dyl
2) obekvämt bett; för långt, tjockt, skramligt, eller fastsatt på för hästen obekväm höjd i munnen
3) obekväm hand; för kraftigt stöd, hårda tygeltag, glapp eller ryck
4) obekväm arbetsform som leder till spänningar i käken
En engelsk nosgrimma har som syfte att hindra hästen att undandra sig bettets inverkan genom att gapa. Det betyder att nosgrimman hindrar hästen att gapa. Den gör också sitt jobb - man kan se en häst med nosgrimma försöka gapa, men lyckas dåligt. Det leder inte till att hästen faktiskt kommer undan obehaget som t ex kan vara hårt tryck på lanerna eller nötkäppareffekten (att bettet petar den i gommen).
Många ryttare eftersträvar ett kraftigare stöd i handen än vad som är bekvämt i hästmunnen. Många glömmer eftergiften. Många tycker att en tjusig halsböj är eftersträvansvärt och vill rida "djup och rund" i tron att det är en uppbyggande form för hästen. Sådant kan leda till spänningar i hästen - javisst. Men hur många märker det? Vill man ha eftergift i hals och nacke i första hand så blir man nöjd när hästen försöker komma undan bettet genom att dra sig bakom hand. Väl bakom lod är hästen sedan så svag att den känns lätt och fin i handen. Att den ev gapar då ses som en olat, och man stänger munnen på den.
Problemet är altså att hästen visserligen kan visa sitt missnöje, utan att gapa, genom att t ex dra sig bakåt med nosen, bakom hand, eller spänna sig på andra ställen i kroppen. Men den kan inte skydda sig från bettet eller ryttarens hand utan att gapa, om inte ryttaren själv upphör med tygeltaget, dvs det obehag handen tillfogar hästmunnen.
Har vi rätt att stänga munnen på den, och därmed påtvinga hästen just det den vill skydda sig från genom gapet? I dina fall exempel är det fortfarande så att hästen gapar för att bettets inverkan blir obehaglig när den vill dra på. Och visst har vi rätt att hindra den från att göra så, men jag har inte märkt att nosgrimman gör någon större skillnad i det läget. Hästen kan ta bettet och dra även om den inte kan gapa.
Så mitt svar på vad man gör med en häst som gapar är i princip:
1) ta ut tandläkare
2) be denne om råd inför tillpasning av träns, bett och ev nosgrimma
3) ge efter i handen, helst innan hästen behöver gapa
4) låt hästen gå i rätt form, med sökning Framåt - nedåt, inte bakåt med nosen.
