Hej, det var av en ren tillfällighet som jag slog upp Norregård då jag praktiserade där 2011 men stannade bara i ca 3v då jag tyckte allt verkade så konstigt på gården. Vid den tidpunkten hade hon 33 islänningar, runt 30 får, ankor och katter. Redan när jag kom dit och hon visade mig runt så gick vi förbi 2 får/baggar som hade dött och låg under en pressening (hon sa att dom varit sjuka och fått avlivas och skulle hämtas under morgondagen) hon hade 3 islänningar som stod inne pga fång men på liten yta samt 2 hingstar som hade box, resten stod ute. Kvinnan själv bodde uppe i sthlm och var bara på gården varannan helg och vi var endast 2 medhjälpare/praktikanter (jag och en annan ung kvinna). Vi 2 fick försöka få ihop ett schema för att kunna ge mat/vatten varje dag och ta små rundor med hästarna i grimskaft (kvinnan hade sagt att hästarna var inridna men det stämde inte riktigt). Fåren var enormt skygga och jag fick ingen närmare titt på dessa förrän efter ca 4-5 dagar och ringde då veterinären utan att kontakta ägaren då deras klövar var så långa att dom hade problem med att gå. Jag fastnade väldigt mycket för de 2 hingstarna som stod inne och tillbringade mycket tid (av de 3v) för att vinna deras och de andra hästarnas förtroende (några var uthyrda och de som stod ute hade inte jättemycket mänsklig kontakt), tyvärr kommer jag inte ihåg namnen på några av hästarna men hon hade en bok i sadelkammaren där alla namn stod och beskrivning på hur hästarna såg ut för att vi skulle kunna veta vem som var vem (omöjligt att lära sig 33 namn och själv försöka lista ut vilken häst som är vilken med endast färgbeskrivning). Eftersom jag flyttade kort efter att jag slutade så har jag inte tänkt så mycket på gården utan trodde att veterinärsbesöken (ringde 2 gånger under de 3v och även ett nummer till en man som skulle hämta baggarna) skulle leda till att det blev lite bättre på gården. Är förkrossad att jag inte gjorde mer nu när man läser att det blev värre på gården efter att jag slutat