GardenAngel
Trådstartare
Jag känner mig som en överväldigad förstagångsförälder (inte för att jag har barn..) och att jag är i behov av lite stöd i hundägandet.
Jag har haft hund hela min uppväxt och jag ser mig själv ha ganska god hand om hundar och djur. Jag läser mycket etologi och djurpsykologi och försöker göra rätt för mig. Men framför allt så älskar jag de fyrbenta! Vilket nu har lett till att jag skaffat min alldeles egna hund!
En fantastisk 1-årig tik som jag skulle gå genom eld för. Hon är uppvuxen på en gård ute på landet och har därför inte upplevt.. well, anything. Så hon har helt enkelt rätt taskig självkänsla. Hon är blyg och blir lätt osäker, vilket är helt förståeligt - världen har helt plötsligt öppnat sig! (Vi bor ganska centralt inne i Falun) Hon har dock gjort otrooliga framsteg under veckan vi haft henne och visar en stor kärlek till livet.
Men nu kommer det ju till att hon ska lära sig vara ensam. Där hon bodde innan jobbade mamman hemifrån men ibland hade hon lämnat hundarna hemma ett par timmar. Men då var de flera.. och min tös kommer lämnas helt ensam i en lägenhet där det är ganska lyhört/högljutt.
Så hjälp mig i min förvirrade ångest inför detta. Jag har såklart läst på massor om detta men känner mig ändå vilsen. Det var ju inte jag som ensamtränade min familjs hundar, och dom var oftast flera.
När är det läge att börja ensamträna? Jag har lämnat henne själv några gånger, för att gå ner och hämta posten osv. Så ca 2 minuter. Då har jag lämnat min telefon och spelat in ljud. Hon har gett ifrån sig lite gnäll men inte mer. Jag vänjer henne också vid att hon inte får följa med överallt, typ i badrummet.
Hur fort kan man gå fram? Hur mycket olust "får hon tåla"? Jag är ju väldigt mån om att hon ska lära sig att vara ensam hemma.
Jag har tänkt testa metoden med "leverpastej i kong" som hon får när jag är borta. Men hon är inte speciellt glad i varken mat eller tuggben. Och om hon är stressad så kommer hon nog inte röra det öht..
Jag skulle behöva lite hjälp att bolla idéer. Och lugna ner mina mamma-känslor. (vilket inte heller är bra! Jag får ju inte stressa upp mig över att lämna henne. Det känner hon ju..)
Jag har haft hund hela min uppväxt och jag ser mig själv ha ganska god hand om hundar och djur. Jag läser mycket etologi och djurpsykologi och försöker göra rätt för mig. Men framför allt så älskar jag de fyrbenta! Vilket nu har lett till att jag skaffat min alldeles egna hund!
En fantastisk 1-årig tik som jag skulle gå genom eld för. Hon är uppvuxen på en gård ute på landet och har därför inte upplevt.. well, anything. Så hon har helt enkelt rätt taskig självkänsla. Hon är blyg och blir lätt osäker, vilket är helt förståeligt - världen har helt plötsligt öppnat sig! (Vi bor ganska centralt inne i Falun) Hon har dock gjort otrooliga framsteg under veckan vi haft henne och visar en stor kärlek till livet.
Men nu kommer det ju till att hon ska lära sig vara ensam. Där hon bodde innan jobbade mamman hemifrån men ibland hade hon lämnat hundarna hemma ett par timmar. Men då var de flera.. och min tös kommer lämnas helt ensam i en lägenhet där det är ganska lyhört/högljutt.
Så hjälp mig i min förvirrade ångest inför detta. Jag har såklart läst på massor om detta men känner mig ändå vilsen. Det var ju inte jag som ensamtränade min familjs hundar, och dom var oftast flera.
När är det läge att börja ensamträna? Jag har lämnat henne själv några gånger, för att gå ner och hämta posten osv. Så ca 2 minuter. Då har jag lämnat min telefon och spelat in ljud. Hon har gett ifrån sig lite gnäll men inte mer. Jag vänjer henne också vid att hon inte får följa med överallt, typ i badrummet.
Hur fort kan man gå fram? Hur mycket olust "får hon tåla"? Jag är ju väldigt mån om att hon ska lära sig att vara ensam hemma.
Jag har tänkt testa metoden med "leverpastej i kong" som hon får när jag är borta. Men hon är inte speciellt glad i varken mat eller tuggben. Och om hon är stressad så kommer hon nog inte röra det öht..
Jag skulle behöva lite hjälp att bolla idéer. Och lugna ner mina mamma-känslor. (vilket inte heller är bra! Jag får ju inte stressa upp mig över att lämna henne. Det känner hon ju..)
Senast ändrad: