Nödbroms för feg matte - gagbett?

Korrekt inlärt blir det ju så att du bara genom att böja några cm ska få den lugnande och bromsande effekten som kan ersätta uppbetsling.

Javisst, men det är som ökad lydnad - det fungerar fint när man fått till det. Men innan så hjälper det inte. Hänger du med hur jag menar?

Såhär efter att ha lärt känna damen lite mer så har jag nog dels lättare att förklara vad det är jag "är ute efter", och också själv fått lite mer koll på det.

Hon piper inte iväg, eller det kanske hon gör en vacker dag, men det är inget hon gör sådär bara för att såfort hon känner att hon kan iaf. Men hon "vet" också när man inte behöver lyssna och gör det då inte mer än nödvändigt typ. Idag är ett ganska bra exempel på det jag skulle vilja ha en liten temporärlösning på. Idag var damen pigg som en spigg efter att ha stått några dagar, och jag provade gagbettet som hon inte hade något emot men heller inte ansåg var starkt/skarpt. Hon är tittig och stark, men hon "gör" inte så mycket. Vilket för all del är lite av problemet ;P

Vi kan utan problem skritta på lång tygel, och för det mesta skritta i trevlig form på tygeln med. I trav däremot så det finns två växlar. Av tacksam anledning är hon rätt lätt att lägga i jogg, och om man bara påminner ibland så går hon där. Men hon är rätt stark och stum där med sådana här dagar, och halvhalter blir lite för kung och fosterland genom handen. Den andra växeln kan vi kalla frisk trav. Eller flaxtrav. Där blir hon urstark och ska jag påverka får jag ta i allt vad jag kan. Då lyssnar hon. I galopp lite samma, hon går ganska lätt lägga i ett hyfsat övervägt tempo, men hon är urstark där och lyssnar ganska dåligt. Tar jag i så blir det trav. Men det krävs att jag tar i. Och jag har konstant halva hästen i handen.

Det är i mycket en lydnadsfråga, hon vet att hon inte behöver lyssna så noga så då gör hon det inte. Men hon är bussig så när jag tar i ordentligt så gör hon som jag vill rent bromsmässigt. Jag kan även ta ner tempot genom att flytta henne för skänkeln, men det krävs att jag lägger i lite handbroms/har mycket häst i handen, annars kan man "missförstå" att matte nog ville öka lite istället :angel:

Det jag skulle vilja ha just nu är lite samma sak (fast omvänt) som du är åt när du har en häst som lyssnar dåligt på skänkeln, och så sätter du på dig sporrar. Väljer hästen att ignorera den normala, milda skänkelhjälpen, så kommer en liten stöt med sporren som ger reaktion. Och rätt snart lär sig hästen att det är lika bra att lyssna första gången på det där snälla (som den känner men väljer att bry sig om/har lärt sig att man inte behöver bry sig om). Bettmässigt brukar det här funka fint med pelham och två tyglar, om mjukt tag i "tränsbettstygeln" ignoreras, så vickar man lite på stångtygeln och rätt snart ökar "hörbarheten" för de mjuka tygeltagen. Men pelham funkade ju inte alls på den här damen.

Men det är lite det jag skulle vilja ha just nu, att när den behövs ha "hörrudu, piloten talar"-funktionen på bettet. Så vi slipper ur dragkamperna och det stumma och "okänsliga". Men än har jag inte hittat det.

Om säg ett år ser jag inte vi har behov av något annat än ett tränsbett i vardagen (jag är inte heeelt säker jag vill rida henne på tränsbett på en terrängbana, men det beror på hur beter sig, kan gå fint där med). Men just nu skulle jag vilja ha den där "extra" signalen att ta till.

Och ORS är absolut en hjälp, men för att lära in det behöver jag andra omständigheter/faciliteter än jag har nu. När det sitter så fungerar det utmärkt under ridturerna som de är nu. Men det var vägen dit. (På samma vis kommer ökat trim i ridhus minska problemen ute, eller förhoppningsvis iaf, finns ju de som vet skillnaden mycket väl, men jag kan inte trimma ute nu eftersom vi har lite hörsamhetsproblem).

Jag tror fö att hon är riden med rätt mycket hand tidigare, men jag varken tycker om att rida så eller är fysiskt kapabel till det. Men hon går rätt bra att larva runt på ganska lös tygel på. Det blir ju form osv därefter såklart - men hon piper inte eller hittar på hyss.
 
Här rider jag på stång, och kör. Det är lite annat sätt att tänka med att inte ge samma men inte uteblivet stöd på yttertygeln. Här rider jag helst på lång tygel och har stången som just nödbroms om det skulle vara så. Flyttar upp tygeln till översta hålet när jag inte behöver förstärkning. Det funkar för oss, och tycker det är svängbart tillräckligt med med det.
 
Apropå fullblod ( för, så är ju min hjärna inställd nuförtiden ;) )
Har du funderat på ringbett eller Nortonbett/grimma?
Det vi använder på småstarka hästar är ju främst ringbett, de ska nog gå att få tredelade också.
Norton/ bettlyftare har iaf vi använt på de som pullar lite ordentligare.
De är iofs inte alls stång/hisslösningar, men fungerar väl på en taggad häst tillsammans med en följsam hand.
Har du testat ditt micklem med baucher?

Missat den här. Ringbett - vad är det?

Bettlyftare så nej, men jag provade clipsen på micklemet. Tänkte det kunde vara trevligt för den tjocka tungan att ta bort lite av trycket på den och lägga det över näsan istället.
Det var säkert trevligt för henne, men det var också turen jag kunde ridit i grimma lika gärna. Hon lyssnade sämre än på samma bett (ett vanligt tredelat eggbett, det på bilden) utan clipsen. Antar bettlyftare etc ger samma effekt, eller?

Inte provat baucherbett alls än då jag väntar på att det jag beställd ska anlända butiken - vilket verkar dröja :/
 
Här rider jag på stång, och kör. Det är lite annat sätt att tänka med att inte ge samma men inte uteblivet stöd på yttertygeln. Här rider jag helst på lång tygel och har stången som just nödbroms om det skulle vara så. Flyttar upp tygeln till översta hålet när jag inte behöver förstärkning. Det funkar för oss, och tycker det är svängbart tillräckligt med med det.

Fast stång på en häst som inte alls tyckte om pelham med två tyglar om man rörde den nedre, och var ofantligt störd av kimblewick lär väl inte vara så bra idé som nödbroms. Annars så är jag ju fullt kapabel att rida på kandar, men jag tror inte hon skulle uppskatta det? Känns spontant som allt med hävstång/kedja kan jag stryka. Känns som ett bett hon har förtroende för men ändå respekterar - vilket det nu kan tänkas vara - är vad man får söka efter. Där hon vill och vågar mjukna i munnen. Så tänker jag i alla fall?
 
Javisst, men det är som ökad lydnad - det fungerar fint när man fått till det. Men innan så hjälper det inte. Hänger du med hur jag menar?

Såhär efter att ha lärt känna damen lite mer så har jag nog dels lättare att förklara vad det är jag "är ute efter", och också själv fått lite mer koll på det.

Hon piper inte iväg, eller det kanske hon gör en vacker dag, men det är inget hon gör sådär bara för att såfort hon känner att hon kan iaf. Men hon "vet" också när man inte behöver lyssna och gör det då inte mer än nödvändigt typ. Idag är ett ganska bra exempel på det jag skulle vilja ha en liten temporärlösning på. Idag var damen pigg som en spigg efter att ha stått några dagar, och jag provade gagbettet som hon inte hade något emot men heller inte ansåg var starkt/skarpt. Hon är tittig och stark, men hon "gör" inte så mycket. Vilket för all del är lite av problemet ;P

Vi kan utan problem skritta på lång tygel, och för det mesta skritta i trevlig form på tygeln med. I trav däremot så det finns två växlar. Av tacksam anledning är hon rätt lätt att lägga i jogg, och om man bara påminner ibland så går hon där. Men hon är rätt stark och stum där med sådana här dagar, och halvhalter blir lite för kung och fosterland genom handen. Den andra växeln kan vi kalla frisk trav. Eller flaxtrav. Där blir hon urstark och ska jag påverka får jag ta i allt vad jag kan. Då lyssnar hon. I galopp lite samma, hon går ganska lätt lägga i ett hyfsat övervägt tempo, men hon är urstark där och lyssnar ganska dåligt. Tar jag i så blir det trav. Men det krävs att jag tar i. Och jag har konstant halva hästen i handen.

Det är i mycket en lydnadsfråga, hon vet att hon inte behöver lyssna så noga så då gör hon det inte. Men hon är bussig så när jag tar i ordentligt så gör hon som jag vill rent bromsmässigt. Jag kan även ta ner tempot genom att flytta henne för skänkeln, men det krävs att jag lägger i lite handbroms/har mycket häst i handen, annars kan man "missförstå" att matte nog ville öka lite istället :angel:

Det jag skulle vilja ha just nu är lite samma sak (fast omvänt) som du är åt när du har en häst som lyssnar dåligt på skänkeln, och så sätter du på dig sporrar. Väljer hästen att ignorera den normala, milda skänkelhjälpen, så kommer en liten stöt med sporren som ger reaktion. Och rätt snart lär sig hästen att det är lika bra att lyssna första gången på det där snälla (som den känner men väljer att bry sig om/har lärt sig att man inte behöver bry sig om). Bettmässigt brukar det här funka fint med pelham och två tyglar, om mjukt tag i "tränsbettstygeln" ignoreras, så vickar man lite på stångtygeln och rätt snart ökar "hörbarheten" för de mjuka tygeltagen. Men pelham funkade ju inte alls på den här damen.

Men det är lite det jag skulle vilja ha just nu, att när den behövs ha "hörrudu, piloten talar"-funktionen på bettet. Så vi slipper ur dragkamperna och det stumma och "okänsliga". Men än har jag inte hittat det.

Om säg ett år ser jag inte vi har behov av något annat än ett tränsbett i vardagen (jag är inte heeelt säker jag vill rida henne på tränsbett på en terrängbana, men det beror på hur beter sig, kan gå fint där med). Men just nu skulle jag vilja ha den där "extra" signalen att ta till.

Och ORS är absolut en hjälp, men för att lära in det behöver jag andra omständigheter/faciliteter än jag har nu. När det sitter så fungerar det utmärkt under ridturerna som de är nu. Men det var vägen dit. (På samma vis kommer ökat trim i ridhus minska problemen ute, eller förhoppningsvis iaf, finns ju de som vet skillnaden mycket väl, men jag kan inte trimma ute nu eftersom vi har lite hörsamhetsproblem).

Jag tror fö att hon är riden med rätt mycket hand tidigare, men jag varken tycker om att rida så eller är fysiskt kapabel till det. Men hon går rätt bra att larva runt på ganska lös tygel på. Det blir ju form osv därefter såklart - men hon piper inte eller hittar på hyss.

Det där låter ju på millimetern som Herr Häst! :eek:

Han är tidigare riden på 5-rings pessoa i hoppning/FT (:yuck: :arghh: :wtf:) och 3-delat eggbett i dressyr.
Det förstnämnda ville jag öht inte befatta mig med, men 3-delat eggbett (smalt!) kör vi fortfarande mycket med.
Köpte ett 2-delat, 18 mm tjockt, baucher-bett på Hööks åt H. Häst. Det var väldigt uppskattat. :yuck: :grin:
Men tror principen med baucher, ett smalt 3-delat sådant, skulle funka bra till hoppningen (FT skulle jag aldrig utsätta mig för...). Där kan han bli rejält stark och dra ordentligt om han är på det humöret. I dressyren tycker jag att 3-delat egg funkar bra i 95% av fallen faktiskt.
När det kommer till lydnadsbiten har vi jobbat mycket med känslighet och övergångar. Säg att han visar minsta tendens till styrka eller drag i traven - då har jag direkt gjort en halt, därefter skrittjobbat i 30 sek - 1 min, för att därefter komma fram i trav igen. I galopp har jag vid såna fall gått ner till skritt, skritt/travjobbat någon min och därefter fattat ny galopp. Sen har vi också jobbat mycket på att han ska lyssna för vikthjälperna. Säg att jag "förkommer" honom när han håller på att bli stark i trav eller galopp kan det rätt ofta räcka med att jag bara rätar upp mig lite extra och sitter tungt, så händer inget mer sen. :)
 
Fast stång på en häst som inte alls tyckte om pelham med två tyglar om man rörde den nedre, och var ofantligt störd av kimblewick lär väl inte vara så bra idé som nödbroms. Annars så är jag ju fullt kapabel att rida på kandar, men jag tror inte hon skulle uppskatta det? Känns spontant som allt med hävstång/kedja kan jag stryka. Känns som ett bett hon har förtroende för men ändå respekterar - vilket det nu kan tänkas vara - är vad man får söka efter. Där hon vill och vågar mjukna i munnen. Så tänker jag i alla fall?

Kan vara kedjan i sig som stör, prova med en rem istället. Inte lätt.
Tänker ungefär lika, men här fungerar det med postkandar med två ringar som kompromiss.

Såg en gång ett träns med krokar på sidan som tygeln satt i och sen gick fram till bettringen och tillbaks, undrar om det inte var några gummiringar inblandade med. Var kanske ingen höjdare då det inte dykt upp något mer, men någon kanske vet vad det kan ha varit för något.
 
Kan vara kedjan i sig som stör, prova med en rem istället. Inte lätt.
Tänker ungefär lika, men här fungerar det med postkandar med två ringar som kompromiss.

Såg en gång ett träns med krokar på sidan som tygeln satt i och sen gick fram till bettringen och tillbaks, undrar om det inte var några gummiringar inblandade med. Var kanske ingen höjdare då det inte dykt upp något mer, men någon kanske vet vad det kan ha varit för något.

Ingen skillnad på kedja eller curbstrap tyvärr. Provade tom ludda men nej.
 
Har du tänkt på att kanske experimentera med tryck i nacke, rotation och kedjelängd?

De tre är ju starkt kopplade till varandra och har ju oändliga kombinationer. Anpassa efter hästens behov. Även om man ska ha rakt, arch eller mullen har ju betydelse. Rätt bett ger rätt effekt och har sällan med om bettet är "starkt" eller inte (det vet du ju men om någon annan undrar).
Vissa hästar vill ju också ha bettlyft för att inte pipa iväg i något okontrollerat bettrycks-spring, men det kanske inte är problemet i grunden?

Jag personligen har hästar som knappt klarar av tredelat, ännu mindre tvådelat, oavsett bredd, längd, diameter och ringstorlek. Det i sin tur ger en "olydig" häst (alltså verkligen upplevs som olydig) som har gett mig och andra några ofrivilliga rundor när hästen tar sitt pick och pack och springer. Det känns som om det är för att de tycker det är kul men jag vet av erfarenhet att det är pga att de har väldigt svårt för just dessa bett.
Det går bara inte. Det konstiga är att det går bra ett tag tills det av någon anledning hamnar fel i munnen och så är det kört.
 
Har du tänkt på att kanske experimentera med tryck i nacke, rotation och kedjelängd?

De tre är ju starkt kopplade till varandra och har ju oändliga kombinationer. Anpassa efter hästens behov. Även om man ska ha rakt, arch eller mullen har ju betydelse. Rätt bett ger rätt effekt och har sällan med om bettet är "starkt" eller inte (det vet du ju men om någon annan undrar).
Vissa hästar vill ju också ha bettlyft för att inte pipa iväg i något okontrollerat bettrycks-spring, men det kanske inte är problemet i grunden?

Jag personligen har hästar som knappt klarar av tredelat, ännu mindre tvådelat, oavsett bredd, längd, diameter och ringstorlek. Det i sin tur ger en "olydig" häst (alltså verkligen upplevs som olydig) som har gett mig och andra några ofrivilliga rundor när hästen tar sitt pick och pack och springer. Det känns som om det är för att de tycker det är kul men jag vet av erfarenhet att det är pga att de har väldigt svårt för just dessa bett.
Det går bara inte. Det konstiga är att det går bra ett tag tills det av någon anledning hamnar fel i munnen och så är det kört.

Experimenterar är ju vad jag gör. Dock så tror jag (men det är tro) inte att hon kommer uppskatta hävstång oavsett. Det var såpass tydliga negativa reaktioner. Möjligen då ett bett med något annan typ av häv eller liknande. Hon var ju noll imponerad av S-hack men ett sånt med långa skänklar tex kanske skulle ge en helt annan effekt - vem vet.

Men då det som hittills fungerat bäst är två tredelade, ett supersmalt bridongbett och ett mer normalt smalt eggbett, samtidigt som hon tex inte alls lyssnade på ett Waterford, så tror jag nyckeln sitter i något hon har förtroende för och litar på?

Hon tar aldrig bettet, och som sagt sticker inte (so far iaf), utan blir stum, stark och tung. Samt gapar vid förhållning. Och det är ju ett sätt att skydda sig det med. Just att hon inte piper, kan ligga med massa tyngd i handen på mig osv och förvisso vill öka när hon är taggad men aldrig tar chansen att "ta över" utan bara "hör dåligt" tyder väl eg också på det på sitt vis (men kan också vara olydnad/ohörsamhet).

De bett hon verkligen avskytt så har huvudet vevat dock.
 
Sidospår men.. Det är klart det går bra att mäta diameter med bettet liggandes på en tumstock?

http://www.kidsmathgamesonline.com/images/facts/circlediameter220.jpg

circlediameter220.jpg
 
Hon tar aldrig bettet, och som sagt sticker inte (so far iaf), utan blir stum, stark och tung. Samt gapar vid förhållning. Och det är ju ett sätt att skydda sig det med. Just att hon inte piper, kan ligga med massa tyngd i handen på mig osv och förvisso vill öka när hon är taggad men aldrig tar chansen att "ta över" utan bara "hör dåligt" tyder väl eg också på det på sitt vis (men kan också vara olydnad/ohörsamhet).

De bett hon verkligen avskytt så har huvudet vevat dock.

Jag som har så himla lydiga hästar med rätt bett kan ju bara relatera till mina problem om jag har fel bett.
Den ena är väldigt tolerant bara det är ett mullen och stång, så att säga. Då kan man nästan ha vilken inställning som helst på alla delar. Trivs han så behöver jag inte ens göra så mycket alls. Men med fel bett så får jag mig en åktur som varken han eller jag tycker om. Ångesten lyser om honom. Så, jag tror som du att det nog kan vara ett skydd. Känslan är att min häst "tar över" och "hör dåligt", blir tung i handen men jisses om jag vet bättre.
Medan den andra har stora åsikter om kedja, nackverkan, rotation och hur mycket som får ligga på lanerna. Han blir "olydig" så fort det blir lite fel och man måste testa nytt. Det är olika nästan varje pass.

Jag blir lite allergisk mot de som tror att man inte gjort sin häst lydig för att den inte passar på specifika bett (inte riktat till dig nu, utan i allmänhet) och det som är kotym. Får liksom för mig att vi även här på bettsidan har att lära av det vi numer är duktigare på, att lyssna på hästen. Vi är snabba att direkt påkalla smärta om hästen upplevs som "olydig" eller reagerar starkt på något medan vi på bettsidan ALLTID vill säg att hästen inte är tillräckligt lydig. Enkelt att säga men jag tror sanningen faktiskt ligger närmare åt smärthållet än att den är olydig, i de flesta fall.
 
På helt runda saker funkar det nog. Men bett funkar det dåligt. Mitt 10 mm blir 5-6 mm lagt på måttband, 12 mm blir 8-9 osv. Antagligen för de inte är helt runda/cylinderformade
detta bett ÄR JU HELT RUNT. inte droppformat eller ovalt utan som en spole.

Har du provat någon form av hackabett? finns ju en variant som är som ett gagbett kombinerat med hackamore. Överlag är det ju tjocka plastmundelar på betten men det borde gå att själv kombinera smalt bett med hackamore?
 
Ja det betyder ju att det finns flera diametrar. Hur gör du då? Omkrets / pi?

Jag menar inte mer än att skjutmått högsta värde ger 10 mm medan måttband säger 5-6 mm (svårt se exakt). Så jag har slutat mäta med måttband. Alt får man då söka de som på måttband mäter 5-6 mm om man vill ha de som med skjutmått blir 10 mm.
 
detta bett ÄR JU HELT RUNT. inte droppformat eller ovalt utan som en spole.

Har du provat någon form av hackabett? finns ju en variant som är som ett gagbett kombinerat med hackamore. Överlag är det ju tjocka plastmundelar på betten men det borde gå att själv kombinera smalt bett med hackamore?

Provat S-hack (ihop med tränsbett). I övrigt inte. Funderat lite på hack med längre skänkel men inte mer än fundering än.
 
Jag som har så himla lydiga hästar med rätt bett kan ju bara relatera till mina problem om jag har fel bett.
Den ena är väldigt tolerant bara det är ett mullen och stång, så att säga. Då kan man nästan ha vilken inställning som helst på alla delar. Trivs han så behöver jag inte ens göra så mycket alls. Men med fel bett så får jag mig en åktur som varken han eller jag tycker om. Ångesten lyser om honom. Så, jag tror som du att det nog kan vara ett skydd. Känslan är att min häst "tar över" och "hör dåligt", blir tung i handen men jisses om jag vet bättre.
Medan den andra har stora åsikter om kedja, nackverkan, rotation och hur mycket som får ligga på lanerna. Han blir "olydig" så fort det blir lite fel och man måste testa nytt. Det är olika nästan varje pass.

Jag blir lite allergisk mot de som tror att man inte gjort sin häst lydig för att den inte passar på specifika bett (inte riktat till dig nu, utan i allmänhet) och det som är kotym. Får liksom för mig att vi även här på bettsidan har att lära av det vi numer är duktigare på, att lyssna på hästen. Vi är snabba att direkt påkalla smärta om hästen upplevs som "olydig" eller reagerar starkt på något medan vi på bettsidan ALLTID vill säg att hästen inte är tillräckligt lydig. Enkelt att säga men jag tror sanningen faktiskt ligger närmare åt smärthållet än att den är olydig, i de flesta fall.

Ja särskilt för de hästar som "normalt" försöker vara till lags och vill samarbeta.
 
Jag som har så himla lydiga hästar med rätt bett kan ju bara relatera till mina problem om jag har fel bett.
Den ena är väldigt tolerant bara det är ett mullen och stång, så att säga. Då kan man nästan ha vilken inställning som helst på alla delar. Trivs han så behöver jag inte ens göra så mycket alls. Men med fel bett så får jag mig en åktur som varken han eller jag tycker om. Ångesten lyser om honom. Så, jag tror som du att det nog kan vara ett skydd. Känslan är att min häst "tar över" och "hör dåligt", blir tung i handen men jisses om jag vet bättre.
Medan den andra har stora åsikter om kedja, nackverkan, rotation och hur mycket som får ligga på lanerna. Han blir "olydig" så fort det blir lite fel och man måste testa nytt. Det är olika nästan varje pass.

Jag blir lite allergisk mot de som tror att man inte gjort sin häst lydig för att den inte passar på specifika bett (inte riktat till dig nu, utan i allmänhet) och det som är kotym. Får liksom för mig att vi även här på bettsidan har att lära av det vi numer är duktigare på, att lyssna på hästen. Vi är snabba att direkt påkalla smärta om hästen upplevs som "olydig" eller reagerar starkt på något medan vi på bettsidan ALLTID vill säg att hästen inte är tillräckligt lydig. Enkelt att säga men jag tror sanningen faktiskt ligger närmare åt smärthållet än att den är olydig, i de flesta fall.

Jag tycker faktiskt det är extremt sällan jag stött på någon häst som inte fungerat på tränsbett av något slag.
Däremot har jag mött en otrolig massa ägare som anser att hästen inte gillar en massa olika bett.
I samtliga fall har hästen antingen varit felutbildad eller ridits så att man triggar fel muskelkedjor och får reaktioner som inte är önskvärda. Har man bara utbildat dem och ryttare så går de betydligt bättre på träns än stång.
Men många ryttare vill ha quickfixes.

Hur en häst ska svara på handen är ngt man måste skola dem i. Det görs tyvärr alldeles för sällan.
 
Jag tycker faktiskt det är extremt sällan jag stött på någon häst som inte fungerat på tränsbett av något slag.
Däremot har jag mött en otrolig massa ägare som anser att hästen inte gillar en massa olika bett.
I samtliga fall har hästen antingen varit felutbildad eller ridits så att man triggar fel muskelkedjor och får reaktioner som inte är önskvärda. Har man bara utbildat dem och ryttare så går de betydligt bättre på träns än stång.
Men många ryttare vill ha quickfixes.

Hur en häst ska svara på handen är ngt man måste skola dem i. Det görs tyvärr alldeles för sällan.

Alla jag själv fått utbilda har funkat fint på tränsbett. De allra flesta av övriga med. Däremot så har jag stött på totalt tre som varit väldigt knepiga med bett. Dels då vad de trivts med, två av dem har haft knepig exteriör i munnen. Den tredje hade fin mun men otroligt knepig i handen. Tom för mycket erfaren ryttare. Han hade säkert gått att skola om, få bort de dåliga minnena av smärta osv utan att låta honom välja bett . Fast det var enklare och behagligare för alla att hitta en betsling han fungerade på och trivdes med. Vilket i dressyr var tränsbett och i övrigt endera en kombo av Waterford och hack eller ett Myler kimblewick.

Den andra knepiga ville ha blank stång med breeeed låg tungfrihet om hon fick välja. Hon gick på pelham med två tyglar först och kandar sedan. Tyvärr fick jag bara ha henne ett år, mef ett till hade nog övergången till tränsbett varit klar. Att ge henne det hon ville och smyga in det jag ville och hon hade ej önskvärda erfarenheter av kändes humanare än att "tvinga" på henne tränsbett och från det håller traggla ett år med att omskola.

Jag tar gärna den väg till målet som hästen tycker är sjysst. Dvs hästen väljer sitt bett och sen smyger jag från det och med det som utgångspunkt stegvis in det bett jag vill ha om det är ett annat (dvs ett tävlingsgdk, det är enda anledningen för mig att alls lägga mig i hästens val, om bettet den väljer inte är tillåtet att tävla det jag vill i)

Här kör vi bettbingo och "hästen väljer, matte betalar" ;)
 

Liknande trådar

Utrustning Jag behöver bettförslag till ena ponnyn. Jag rider oftast på hackamore, ibland babypelham, rakt i gummi. Hon är åt det heta hållet och...
Svar
1
· Visningar
1 085
Senast: Lipperta
·
Utrustning Hästen har tjock tunga, köttiga läppar och väldigt låg gom. Har provat lite olika tränsbett och hon föredrar ett tredelat eggbett, eller...
2 3
Svar
41
· Visningar
4 334
Senast: Alexandra_W
·
Utrustning Hej! Jag har en 6-åring som den här våren har varit lite extra busig på uteritterna. Han är väldigt känslig och mjuk i munnen så jag...
Svar
9
· Visningar
1 119
Senast: Jojo
·
Utrustning Jag rider min häst med micklemträns och ett smalt tredelat bett för det mesta. Det är den utrustning jag har kommit fram till att passar...
Svar
7
· Visningar
1 457
Senast: palle
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp