Ni som skolat in

[rubytoo]

Hur gick det? Hur kändes det?

Nu är ju Gustav snart 1år och skall skolas in på förskolan, känns sådär faktiskt om jag skall vara ärlig. Det är också lite frustrerande att man nu blir "normal" igen dvs föräldraledigheten är över och man skall tillbaka till "livet" igen

 

[jerseyko]

Sv: Ni som skolat in

Kändes jättebra, tidigare än planerat var ju inge kul men vi fick den dagmamma vi önskat.
Rasmus blev snabbt allas lilla bebis och charmtrollet, trivdes som fisken i vattnet. Hade en en period när han var 1½ och var på dagmammalokalen som han inte ville bli lämnad om en annan dagmamma tog emot honom. Men han har aldrig riktigt tyckt om henne. Annars har han stått och trampat i hallen varje morgon för att få åka dit. Och blivit jättearg när han behövt åka hem.

 

[sassiball]

Sv: Ni som skolat in

Jag har två barn och de har båda börjat runt 1 år hos dagmamma.

Inskolningen var rätt lugn och jag upplevde att barnet uppskattade det, men lite svårare sen när man verkligen ska börja jobba. Lite tårar blev det vid lämningen och den första tiden på jobbet längtar man ofta efter sin lilla goding (samtidigt som det är roligt att börja arbeta).

Dagens höjdpunkt är helt klart när man hämtar sina barn

Lycka till!

 

[Mabuse]

Sv: Ni som skolat in

Lite tårar blev det vid lämningen och den första tiden på jobbet längtar man ofta efter sin lilla goding (samtidigt som det är roligt att börja arbeta).

Kändes det så när barnet var hemma med pappan också, eller först när barnet var på dagis?

 

[rubytoo]

Sv: Ni som skolat in

Själv har jag inga problem med att lämna honom hos vare sig pappan eller mormor men dagis känna annorlunda

 

[ako]

Sv: Ni som skolat in

Kändes det så när barnet var hemma med pappan också, eller först när barnet var på dagis?

Nu är väl jag inte rätt person att svara på det här egentligen, eftersom L inte börjar på dagis förrän ... huh ... nästa måndag. Jag har aldrig haft ett endaste litet bekymmer med att åka hemifrån o lämnat L hemma med pappa - han är ju förälder lika mycket som jag, även om L har är ganska mammig peridvis ändå- trots att vi varit hemma lika mycket med honom. Känns lite orättvist mot sambon nästan, men man kan ju inte bestämma över en litens uppfattning .

Alltnog, jag har som sagt aldrig tyckt det är jobbigt att lämna honom hemma, även om jag så klart blir väldigt glad att träffa honom igen om jag så bara har varti borta några timmar. Jag får heller inte speciellt "ont i hjärtat" när han gråter när jag går och han sitter uppkrupen hos sin pappa. jag är helt trygg i att han blir glad snart igen.

Såhär känner jag inte inför dagisinskolningen. Det blir säkert bra det med, och jag tror han kommer att ha skoj på dagis oxå när han har vant sig, men för mig är det en ENORM skillnad att lämna mitt barn på dagis (hur bra dagis än månde vara, och jag har fått mycker gott intryck av förskolan han ska börja på ) än att lämna honom med sin andra förälder. Det känns inte ens jämförbart.

Hönsmamma - javisst

 

[LitenIsa]

Sv: Ni som skolat in

Har gått igenom två dagisinskolningar. Med första barnet var det fruktansvärt. Hade sån separationsångest från henne. Jag grät nog minst lika mycket som Elivia under dessa två veckor. Jag ringde till en kollega en gång och grät och sa att jag kan inte börja jobba ni får fixa det utan mig.
Hon hade ingen komplicerad inskolning. Hon var lite ledsen precis när jag gick sen gick det kanonbra och hon trivdes galant. Var bara JAG som hade svårt att släppa taget om henne.

Lillasyster däremot kunde jag mer eller mindre bara sätta in och vinka hej då till. Hon var alltid lika glad och det kändes inte hälften så jobbigt som med första barnet.

Hade det inte varit för den underbara personalen som jobbade (och fortfarande jobbar) på Elivias förskola hade jag tagit henne och stuckit därifrån. Dem skolade in mig lika mycket som dem skolade in dottern och jag känner fullt förtroende för att dem tar bra hand om mina barn medan jag och min man är på jobbet.

 

[Lupino]

Sv: Ni som skolat in

Är det inte det fullständigt naturligt att känna som du? Här har man fött och vårdat sitt barn. Två personer (mamman och pappan) + storfamiljen i form av mor- och farföräldrar har barnets bästa framför sina ögon hela tiden (OBS! jag vet att inte alla har denna konstellation, men förhoppningsvis är det ändå vanligast fortfarande).

På förskolan JOBBAR några som förhoppningsvis är engagerade (tyvärr gäller det inte alla ), men oavsett så har de inte tillstymmelsen till den tid och det engagemang man själv lagt på barnet. Det är absolut min uppfattning.

Däremot ger förskolan något som inte ens en engagerad förälder kan ge (åtminstone svårligen): en konstant grupp barn som barnet kan samverka med och utforska på egen hand, utan sina föräldrar.

Jag har skolat in mitt första barn två gånger (eftersom vi bytte förskola efter drygt 1 år) och mitt andra barn ska börja efter nyår. Hur det känns hänger väldigt mycket på personalen och det är ju lättare att veta när man redan har barn på dagiset (på gott och ont eftersom man även vet vilka fröknar man tycker mindre bra om ).

Till alla som ska skola in:
Det råd jag kan ge är att gå inte med på något som inte känns ok för dig. De flesta fröknar råder till en kort lämning och i min värld innebär det möjligen att man - när man väl sagt hejdå - inte segar sig och ångrar sig och velar. Däremot kan det ha inneburit att man stannat en 10 minuter innan hejdå:et för att barnet ska finna sin plats innan man går. Många fröknar har dock åsikt om detta, men du har all rätt att göra som du vill, så gå på magkänslan!

Lycka till!

 

[bravur68]

Sv: Ni som skolat in

3 inskolningar och alla mina barn gick igenom en eller flera perioder då de var jätteledsna vid lämningen. Inte nödvändigtvis den första tiden, ett av barnen började visa motstånd först efter ett halvår.
Då de är så där ledsna känns det för djävligt att trampa vidare och le, käckt vinka i fönstret och vända sig iväg då man ser att de gråter hysteriskt.
Men en klump i halsen och en tår (eller fler) i ögat går man iväg till jobbet. Ska man koncentrera sig efter en ryslig start på dagen med tankarna på annat håll? Näe, ett litet tips bara; ring till dagiset efter en kvart då det känns så här - inga skrik i bakgrunden och personalen som berättar att lilla Ebba leker med klossar i lugn och ro. Phust ! Detta tips har sitt ursprung hos vår dagispersonal (underbart föräldrarcooperativ) som varit mer än förstående och vet hur man hanterar föräldrarnas ångest - också!

 

[Sar]

Sv: Ni som skolat in

På vår förskola kör de en 2 veckor lång inskolning med förälder närvarande. Första dagen (de var ca 1,5 år gamla) var vi bara där ett litet tag och hälsade på, sedan utökades tiden successivt. Jag höll mig väldigt passiv, tog med en bok och lät personalen locka in tjejerna till lek. Efter några dagar började jag gå iväg för att fika etc. (självklart sa jag till före) så att de vande sig med att jag inte var konstant närvarande.
Våra barn är 5 år nu och vi har fortfarande aldrig haft ledsamheter vid lämning! Det gör det definitivt lättare som förälder då barnen längtar till förskolan istället för tvärtom.

Ett bra tips kan också vara att besöka förskolegården och leka efter stängningsdags så att ditt barn känner sig hemtamt med utemijön redan från början.