Ni som bor i hus eller på bottenvåning

[julgrisen]

Jag förstår absolut din oro men jag skulle säga att det är en vanesak! Jag är uppvuxen i hus och tänkte aldrig på att det skulle vara otryggt då, men å andra sidan var jag aldrig ensam där på natten heller. Efter jag flyttade hemifrån bodde jag i lägenheter på varierande våningar under några år och tänkte att jag aldrig skulle våga bo på markplan, jag är mörkrädd och tittade alltid i alla garderober och duschen varje gång jag kom hem. Sen flyttade jag in med min sambo en halv trappa upp och det gick över förväntan, tyckte det var lite läskigt att sova där själv och gick alltid några varv och kontrollerade utrymmen innan jag somnade.
Nu bor vi i villa och jag har faktiskt aldrig känt mig rädd där vilket jag verkligen trodde att jag skulle göra. Det är lite märkligt, men på nåt sätt tycker jag också att det blev lättare för mig när jag fick barn. Jag vill inte föra över mina (obefogade) rädslor på dem så jag har slutat titta in i garderober osv , och dessutom är det nu så fullt upp att jag typ inte hinner tänka tanken ens. Jag upplevde att jag vande mig vid att bo i hus från typ dag ett.

 

[tanten]

Jag har nog aldrig låst min dörr när jag är hemma. Inte ens ilägenheen. Nojar för tanken att folk inte kommer in om jag behöver hjälp

Är inte rädd för inbrott eller våldsverkare. Bilen låses aldrig. Förr hade jag alltid bilnyckel i låset också Men insåg att det var dumt och rådde bot på det genom att ha bilnyckel och husnyckel på samma knippa. Då behöver jag inte aktivt minnas det.
Har inte ens tänkt tanken på larm.

 

[Hoarfrost]

Hmm jag känner mig oftast trygg i hus men inte i lägenhet på bottenplan. Bor längst upp av en anledning
När jag var liten hade jag ett rum på markplan. Det var i ett utsatt område, tättbebyggt (miljonområde) och vi hade en busshållsplats utanför.

Jag tänkte inte på det förrän fulla ungdomar som skulle med bussen utanför började banka på fönstrena för att det var kul att skrämmas. Sen när min plastsyster fick för sig att dra hemifrån genom sagda fönster och lämnade fönstret öppet, och någon hade varit inne och tittat igenom fotoböcker och snott några trosor fick jag nog. Aldrig mer markplan och lägenhet.
Däremot går hus bra.

 

[Roheryn]

Har dvärgpinscher

Ser framför mig hur den ilsket morrande hänger i byxbenet på en inbrottstjuv!

 

[Fetaost]

Vi bor i enplansvilla och har stora panoramafönster mot skogen. Lätt att se in om man skulle vilja promenera runt huset eller klättra upp i skogen (väldigt svårtillgängligt dock)
Vi har larm, kameror, mycket utebelysning (mestadels släkt nu pga elpriserna) och hund. Kamerorna ute funkar som typ en åtelkamera, de plingar till i sambons mobil om de aktiveras. Men det är bara grannens katter som blivit filmade.
Jag är aldrig rädd hemma och hade inte varit det utan larm och kamera heller.

 

[athena_arabians]

Ser framför mig hur den ilsket morrande hänger i byxbenet på en inbrottstjuv!

Jag gissar nog att lilla B står bakom @Voeux och tycker att matte ska lösa problemet... med benäget ljudligt bistånd

 

[turbofling]

Jag är uppvuxen i villa i medelstort samhälle och dörren var nog oftast låst pa natten men alltid olåst pa dagarna.
Pa kvällarna när vi satt på övervåningen hade nog ngn lätt kunnat kliva rakt in utan att vi märkt ngt. Mormor som ofta var hos oss och alltid bott i lägenhet tyckte det var lite obehagligt när dörren var olåst.
Jag har sen bott i lägenhet på markplan och kännt mig trygg. Enda gången jag kännt mig otrygg var i en lägenhet på trejde våningen. En man som också bodde i huset var väldigt obehaglig, när han var full (och det var han ofta) gick han ofta runt i huset och skrek och slet i dörrarna. Var alltid rädd att jag skulle glömma att låsa dörren eller att han skulle ta sig in på ngt sätt.

 

[Hippocampus]

Personligen tror jag inte det är lämpligt att på forum skriva ut om man låser, har/har inte larm osv. Diskutera otrygghet är inget konstigt men snälla, skriv inte ut nåt sånt.

 

[Nepenthe]

Har dvärgpinscher

Jag tänker att man inte behöver en hund för att fysiskt kunna skydda en men han kan varna som ett larm med andra ord.

 

[iNHALE]

Jag är uppvuxen i hus men har bott i lägenhet vid 3 olika tillfällen, både högst upp, i mitten och på markplan. Jag kan inte påstå att jag direkt känner mig otrygg men det finns ändå en viss känsla av "extra säkerhet" när man bor en bit upp just pga att det inte är lika lätt att ta sig in. Jag har aldrig blivit utsatt för något mer än att småbarn tyckte det var kul att kasta snöbollar på ens fönsterrutor när jag hade marklägenhet. Just nu bor jag i hus på landet och vi har både hemlarm och övervakningskameror (plus hundar). Med tanke på hur samhället ser ut idag skulle jag aldrig få för mig att bo i hus utan åtminstone övervakningskameror. Larm är en stor bonus men just kameror är helt nödvändigt.

 

[Voeux]

Ser framför mig hur den ilsket morrande hänger i byxbenet på en inbrottstjuv!

Bruce? Nej, han låter som tusan men när han blir riktigt skrämd rör han sig en meter bakåt i varje skall

 

[Roheryn]

Jag tänker att man inte behöver en hund för att fysiskt kunna skydda en men han kan varna som ett larm med andra ord.

Det där är väldigt sant! Både hundar och larm är väl bäst på att varna att någon obehörig är inne/närmar sig, men något sämre på att avstyra själva inbrottet (dock hade vi en riesenschnauzer när jag var i tonåren, han hade nog stoppat inbrottet också!).

 

[Voeux]

Jag gissar nog att lilla B står bakom @Voeux och tycker att matte ska lösa problemet... med benäget ljudligt bistånd

Precis så

 

[cirkus]

Personligen tror jag inte det är lämpligt att på forum skriva ut om man låser, har/har inte larm osv. Diskutera otrygghet är inget konstigt men snälla, skriv inte ut nåt sånt.

Jag är så otroligt obrydd - om nån skulle anstränga sig för att identifiera mig, hitta min adress - komma hit och bryta sig in bara för att jag lagt ut på forumet att jag inte låser eller har larm - så blir jag mest imponerad av envishet och handlingskraft. Lite sur skulle jag bli om katterna var ute möjligen.
Jag skulle bara bli glad om en forummedlem kom på oväntat besök

 

[Gnist]

Personligen tror jag inte det är lämpligt att på forum skriva ut om man låser, har/har inte larm osv. Diskutera otrygghet är inget konstigt men snälla, skriv inte ut nåt sånt.

Vad tänker du är det olämpliga/farliga?

 

[pepp]

Bott på bottenplan i nästan alla mina lägenheter. Enda gången jag kände mig otrygg var en period i mitt liv där jag umgicks med skumt folk.

Har inte larm.

 

[Görel]

Är uppvuxen i radhus där dörren låstes över natten men aldrig dagtid.

Sen flyttade jag hemifrån till lägenhet och det kändes lika tryggt som radhuset. Sen fick jag inbrott för 30 år sen och började känna helt annorlunda, jag förlorade min grundtrygghet.
Numera kan jag inte tänka mig att bo på nedre botten, jag skulle inte våga ha ett fönster öppet utan att titta på det hela tiden. Bodde flera år i en suterränglägenhet där sovrummet var på bottenvåningen och jag tror aldrig att jag öppnade fönstret. När jag flyttade därifrån var det viktigt att bo högt upp och underbart att våga sova med öppet fönster i sovrummet.

Så jag förstår att man reflekterar över säkerheten när man bosätter sig på marken. Själv har jag insett att jag inte jan bo så.

 

[Voeux]

Jag är uppvuxen i hus men har bott i lägenhet vid 3 olika tillfällen, både högst upp, i mitten och på markplan. Jag kan inte påstå att jag direkt känner mig otrygg men det finns ändå en viss känsla av "extra säkerhet" när man bor en bit upp just pga att det inte är lika lätt att ta sig in. Jag har aldrig blivit utsatt för något mer än att småbarn tyckte det var kul att kasta snöbollar på ens fönsterrutor när jag hade marklägenhet. Just nu bor jag i hus på landet och vi har både hemlarm och övervakningskameror (plus hundar). Med tanke på hur samhället ser ut idag skulle jag aldrig få för mig att bo i hus utan åtminstone övervakningskameror. Larm är en stor bonus men just kameror är helt nödvändigt.

Jag är med i en FB-grupp för kommunen och har varit i många herrans år nu, trots att jag aldrig bott där. Där är det i varje fall folk titt som tätt som lägger ut bilder från deras överbevakningskameror när folk har rört sig på deras tomt. Stulit något eller rekat runt.

Jag tänker att det är hemskt sällan folk bryter sig in när någon är hemma. Även om det var en inbrottsvåg i Enskede för några år sedan där det var inbrott tidiga eftermiddagar när barn var hemma (!). De bara gick in, obrytt, och tog vad de ville. Jag tror inte jag är orolig för våld främst, att vi skulle råka ut för något. Men att bli skrämd kan ju vara tillräckligt illa. Att känslan av trygghet rycks bort, särskilt för barnen. En kollega berättade en gång att hon hade inbrott som barn. De hade vänt upp och ner på precis hela huset och att hennes känsla av trygghet i hemmet hade försvunnit med det. Vetskapen om att man inte är skyddad.

 

[karamelldrottningen]

Bor på landet. Låser alltid dörren. Har även fönsterlås. Lampor som tänds när någon går förbi, Uppvuxen i Stockholm bott både högt och lågt

 

[Voeux]

Är uppvuxen i radhus där dörren låstes över natten men aldrig dagtid.

Sen flyttade jag hemifrån till lägenhet och det kändes lika tryggt som radhuset. Sen fick jag inbrott för 30 år sen och började känna helt annorlunda, jag förlorade min grundtrygghet.
Numera kan jag inte tänka mig att bo på nedre botten, jag skulle inte våga ha ett fönster öppet utan att titta på det hela tiden. Bodde flera år i en suterränglägenhet där sovrummet var på bottenvåningen och jag tror aldrig att jag öppnade fönstret. När jag flyttade därifrån var det viktigt att bo högt upp och underbart att våga sova med öppet fönster i sovrummet.

Så jag förstår att man reflekterar över säkerheten när man bosätter sig på marken. Själv har jag insett att jag inte jan bo så.

För mig blev det lite så en period efter en fickstöld. Fånigt egentligen, men min mobil blev stulen ur fickan i Paris. Jag märkte när det hände men hann inte agera. Den kvällen var jag mest irriterad och var tvungen att lösa en del logistiskt med flygbiljetter hem osv. Veckorna därpå däremot så kom jag på mig själv att vara nervig, så fort någon kom nära på stan eller råkade gå in i mig på tunnelbanan så ryckte jag till och fick puls. Det la sig, och kändes som sagt fånigt men så var det. Men det gjorde mig ödmjuk inför att känslan av trygghet kan rubbas ganska lätt när saker händer i livet.