Ni som bor i hus eller på bottenvåning

[Sel]

Här är en till som växte upp i villa på landet. Har aldrig känt mig otrygg någonstans, inte i lägenhär att et på bottenvåningen heller. Det enda jag tycker är jobbigt just nu (markplan) är att trappan upp till resterande lägenheter går utanpå huset klistrad mot mitt vardagsrumsfönster, så jag har satt upp spegelfilm där. Jag är inte orolig för inbrott men avskyr tanken på att folk gluttar in i mitt hem.
Har aldrig övervägt larm, men har hund.

 

[Stefffie]

Uppväxt i enplansvilla och reflekterade då aldrig på det, men efter att ha bott i bottenlägenhet i stan så undviker hag aktivt boende, och framförallt sovrum på markplan.

Vi hade en "peeping Tom", vilket naturligt var obehagligt, och jag hade trottoar på andra sidan väggen från mitt sovrum, så det lät ofta som folk stod mitt i rummet och snacka. nä, boende på andra till fjärde våningen är bäst!

 

[Sassy]

Jag är uppvuxen i villa och tyckte inte att det var något konstigt då, men å andra sidan sov jag ju aldrig ensam där.

Nu efter flera år i lägenhet gillar jag inte att sova på bottenvåningen, framförallt inte om jag måste ha fönstret öppet.

I mina föräldrars hus, som är där jag oftast sover "i hus" tycker jag att det känns helt okej, framförallt när larmet är på. (Jag ser inte larm som något avskräckande i första hand, utan helt enkelt ett larm; det ska vara svårt att smyga på mig oupptäckt.)

Till saken hör väl att jag alltid varit mörkrädd, även om jag inte på något sätt tror att det finns en påtaglig risk att faktiskt bli utsatt för något.

 

[em-pirre]

Jag har alltid bott i hus/villa. Skulle jag tvingas bo i lägenhet skulle jag säkert dö av sorg och uttråkning.

Aldrig någonsin reflekterat över att det är otryggt? Nu har vi kameraövervakning för att ha billigare försäkring. Är liksom inte alls rädd för att nån kommer och stjäl fyrhjulingen eller så, men det är ju bra att ha en film på då det sker.

 

[kolblakkur]

Jag bor ensam i ett hus sedan några dagar tillbaka och är absolut inte rädd. Jag har visserligen larm, men det har jag inte på på nätterna Bor dock i liten by. Är uppvuxen i lägenhet i Malmö.

 

[Philosophia]

Vi har larm, men det är bara på när vi inte är hemma. Egentligen tycker jag att larmet är onödigt, men sambon tycker att det är bra eftersom vi är borta så många veckor varje sommar.

Vi låser ytterdörren när vi går och lägger oss och på sommaren när vi är ute i trädgården på baksidan av huset.

Jag lägger till att jag bor i så kallat utsatt område (vilket i sig är absurt med tanke på att området omfattar 73 000 invånare. Det är viss skillnad i socioekonomisk utsatthet bland 8-15 miljonersvillorna och höghusområdena). Hur som helst så tror jag att bilden av utsatt område skapar mer otrygghet än vad som är förnuftigt att känna om man inte själv är en del av den socioekonomiskt utsatta gruppen. Jag sover gott på bottenvåningen med sovrumsfönstret öppet på sommaren och är i praktiken betydligt tryggare här än när jag bodde på Kungsholmen, och visade det sig, bara ett par dörrar från en brutal serievåldtäktsman.

 

[Snurrfian]

Vi bor i villa på landet, 1 km till närmsta granne. Känner mig fullständigt trygg hemma. Ville vår hund släpper inte in någon utan att larma.

 

[cirkus]

Hur känner ni som bor i hus eller på bottenvåning? Har ni vant er? Har ni larm eller inte?

Jag är fullkomligt obrydd. Låser aldrig dörren. Nånsin.
Jag tänker att om nån vill ta sig in så gör den det oavsett. Enklare att slippa få fönstren/dörren förstörda.
Jag hatar larm och andra anordningar som jag med all säkerhet skulle klanta till och sätta igång i tid och otid.

Mina mest värdefulla saker är katterna och dem stjäl ingen

 

[Gnist]

Hur känner ni som bor i hus eller på bottenvåning? Har ni vant er? Har ni larm eller inte?

Jag är helt trygg i mitt hem, har aldrig haft larm, säkerhetsdörr, extralås osv.

 

[startpompe]

Uppväxt i hus på landet har aldrig känt mig otrygg, de gånger jag bott på bottenvåningen i lägenhet har jag stört mig på insynen, men inte varit rädd för inbrott eller så.

 

[clusia]

Uppvuxen i radhus i tätort. Bor nu i kedjehus i tätort. Vi har larm men det är bara på när ingen är hemma.
Kände mig nog mer otrygg i lägenhet. Där rörde ju sig mycket mer folk nära ens bostad än nu.

 

[Eurydome]

Uppvuxen i villa och som vuxen bott i radhus flera år. Aldrig känt mig otrygg. Under uppväxten hade vi inte larm men i radhuset hade vi, mest pga det fanns när vi flyttade in och vi tog över abonnemanget.

 

[Bluefish]

Uppvuxen i både villa på landet och lägenhet, numera bor jag i villa igen lite mer ödsligt. Mitt hus ligger längst in på byvägen inom synhåll för en granne. För att ta sig hit ska man alltså passera alla andra hus och sedan tillbaka igen utan att någon ska lägga märke till det. Det finns iof en pilgrimsled som fortsätter in i skogen men jag vet inte om gemene rånmördare är så hågad att cykla 5 km för att fylla fickorna.

Som barn hade vi flera gånger inbrott i huset pga stöldbegärliga maskiner. En av gångerna var jag hemma ensam, sjuk från skolan och låg och sov. De hade brutit sig in även i huset och det var leriga spår överallt, även fram till min säng. Men de gjorde mig ingenting och jag vaknade inte, däremot var jag ett tag ängslig över att vara hemma ensam och hade uppskattat ett larm några år.

Jag har alltså inget larm, däremot äger jag en övervakningskamera som skickar bilder till telefonen om något rör sig i bild, men är tveksam till att montera den. Ska jag få bilder på främlingar som är upp på bron när jag är hemifrån kommer jag bli rädd Däremot hade jag gärna haft hund!

 

[Nepenthe]

Bott i lägenhet på markplan i "stan" med uteplats o inte varit rädd.
Sen att nån tjomme kom o knacka på altandörren då som var bredvid min säng blev lite otrevligt uppvaknande..

Utebelysning och hur trädgården utanför kan ju påverka lite. Kan sätta upp lite fler lampor o så?

Annars är det bästa tipset alltid att skaffa hund

 

[starcraft]

Uppvuxen i enplansvilla där vi endast låste dörren när vi var borta längre än över dagen. Kände mig trygg, även när jag var ensam hemma. Har sen bott i markplan med egen ingång i massa år och känt mig trygg för det mesta, men där var jag noga med att låsa. Men måste säga att jag känner mig ännu tryggare, även om jag bor längst ner, men att vi här har låst port. Med det sagt skulle absolut kunna flytta till villa eller radhus utan att reflektera att det skulle vara mer otryggt.

 

[Elo]

Uppvuxen i radhus långt utanför tätort. Dörren låst när ingen var hemma men alltid upplåst annars. Kände mig aldrig otrygg då.*

Har sedan bott i andra hus/lägenheter och inte känt mig otrygg där heller. Nu när jag bor i lägenhet på bottenvåningen sover jag inte med fönster öppet, men när jag bodde högre upp hade jag balkongdörren öppen när jag sov (och tom när jag inte var hemma, så att katterna kunde gå ut på balkongen (som var nätad)).

Jag förstår nog inte grejen med larm. Larmet hindrar ingen från att ta sig in och roffa åt sig det de vill. Eller? Det bara tjuter och så kanske det dyker upp nån annan snubbe (som man inte heller känner) ett gäng minuter senare? Då är det hela redan över?

* Som liten anekdot; det enda huset som det var inbrott i i längan där jag bodde var just huset med larm.

 

[Nordthor]

Som fd. utryckningsväktare är jag lite delad till larm och deras funktion. Att skaffa larm för att någon ska komma och "gripa" tjuvar innan alla värdesaker är borta är relativt lönlöst skulle jag vilja påstå (men det är iof inte det som diskuteras här). Att däremot ha ett larm för att, som någon redan nämnt i tråden, bli varnad om att man inte är ensam är en annan sak. Vad man får tänka på (enligt mig) är risken för falsklarm och vad det kan göra med en om man vaknar av det mitt i natten. Har varit med om många livrädda larmkunder som vaknat av larmet och i panik låst in sig i väntan på väktare (bara för att sedan konstatera att det är något annat än obehörig som orsakat larmet). Jag tänker själv att det är ett onödigt trauma.

Är förövrigt tveksam till att någon som bryter sig in i ens hus/lägenhet i syfte att få tag i värdesaker är speciellt intresserad av att skada en (under förutsättning att man inte tränger/konfronterar personen).

 

[Red_Chili]

Jag har bott på bottenvåning och högre upp i husen, i lugna områden och känt "stökiga" områden. Har aldrig känt mig otrygg i hemmet pga bottenvåning eller stökigt område. Säkerhetsdörr vill jag absolut ha, men det är enbart för att de gamla osäkra dörrarna enligt min erfarenhet släpper in så väldigt mycket mer ljud från trapphuset än vad säkerhetsdörrarna gör. Jag vill ha det tyst och lugnt i mitt hem och höll på att bli tokig hos en f.d. vän vars dörr släppte igenom alla ljud från trapphuset. Han bodde i en liten lägenhet så man kom aldrig jättelångt från hallen och så fort någon granne gick i trappan, öppnade porten eller liknande så hördes det...

 

[Voeux]

Annars är det bästa tipset alltid att skaffa hund

Har dvärgpinscher

 

[SaraXX]

Jag är uppvuxen på landet, och har bara bott i lägenhet 2 år av mitt liv. Jag är precis tvärtom! Särbon bor i lägenhet och jag känner mig otrygg när jag hör människor i trapphuset hela tiden. Jag tycker att det är olustigt att gå och lägga sig och veta att det bara är en dörr mellan mig och alla möjliga som jag inte känner.
Helt trygg hemma hos mig.