Ni som är aro/aromantiska

[Twihard]

Hej

Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni vet

Jag misstänker att jag är aromantisk. Jag har länge funderat på varför jag inte blir kär, känner attraktion till andra eller ens någonsin haft en riktigt crush. De få tillfällen jag provat dejta har det känts konstlat och onaturligt. Även om jag i teorin tänder på sexuell närhet så var det "meh" när jag väl testat på. Det har varken känts bra eller dåligt, men mer mot "vad är detta? Hur kan folk gilla detta?" Jag har fakeat att njuta osv. Och försökt va i relationer och tänkt att "spärren släpper", dvs. Försöka lura mig själv.

Jag har trott att det kan vara dålig självkänsla, men nu inser jag att det nog är mer än så. Även om jag kan fantisera om ex sex, inser jag att den romantiska biten ofta fattas. Det finns starka emotionella band, men jag fantiserar ex. Aldrig om en blombukett. Snarare maktförskjutning etc. Alla har vi väl, om man inte är asexuell, våra fantasier tänker jag

Först trodde jag att jag var just asexuell, men ex onani är inget problem och inte fiktiv kärlek i ex. Böcker. Kan fantisera och drömma. Däremot är jag totalt ointresserad av heterosexuell romans i böcker och film. Det påverkar mig inte. Jag älskar det som kallas för m/m romaner, BL, manwa. Dvs. Romans mellan män. Att läsa och att skriva. Och som ung älskade jag twilight och Edward Cullen, men då var det nog något med det mystiska.

Jag har insett att dessa 2 typer av romanser är så långt från mig det bara går, en heterokvinna. Romans mellan gaymen eller fantasivarelser. Kan det vara ett tecken på att jag distanserar mig från mig själv och på så sätt gillar romans? Och att jag "lever ut mina fantasier" i böckerna jag skriver? Låter mina karaktärer "älska åt mig"?

Jag är 32, aldrig varit kär, fast jag "försökt" eller haft crusher på folk om de inte är 1. Fiktiva, 2. Kändisar jag aldrig lär träffa. Tycker intimitet mellan 2 personer är näst intill äckligt stundtals, kan inte begripa det. Om det inte är fiktivt/män/etc

Om ni som är aro tror att jag kan vara aromantisk, vilket spektrum tror ni då? Kan lista lite av de "symptom" jag tycker mig ha. Jag är stundtals ledsen för jag VILL bli kär och finna någon, men det sker aldrig och samtidigt är jag glad för det?

*jag älskar romaner med smut om det är gay, inte mitt eget kön
*Har aldrig varit kär
*Jag kan finna kändisar/karaktärer attraktiva, men aldrig folk jag möter irl. Ser ju om de är snygga, men bara objektivt liksom
*När folk frågar vad jag faller för hos män kan jag inte direkt svara, säger ibland att armar är sexigt
*Jag fantiserar om romans med ibland kinky inslag som dominans, men mer fokus då på sex än ex. En blombukett. Så "romans" blir mer ett emotionellt band mellan två lovers
*Jag tycker att heteroromans är meh. På film, folk på gatan osv.
*Om jag ser par gulla med varann kan jag bli motvilligt äcklad, om inte män
*De få gånger "jag haft sex" har varit meh. Inte varit torr eller så men inte heller bekväm eller orolig liksom. Snarare Apatisk. Kändes lustigt och onaturligt att bli rörd - inte alls som i fantasin.
*Att hånglas kändes äckligt och bara weird
*Min nyfikenhet kring seriöst sex kom i ung vuxen ålder men mer ordentligt efter 25. Första försök till samlag runt ålder 29
*Jag har mer kinky fantasier än gulli gull, men med starka emotionella band vad gäller tillit
*Jag gillar tanken på true love, men inget jag upplevt
*Jag är ointresserad av dejtande men gillar uppskattning - ex att bli sedd. Men blir oerhört obekväm OM det skulle ske.

Vill se om det finns fler som jag därute? Känner mig ensam i detta

 

[Takire]

Jag tycker du låter både asexuell och aromantisk. Om du nu varken känner sexuell eller romantisk attraktion till andra . Intresserad kan man ju vara ändå, även om man inte själv uppskattar det i fysiska livet.

Jag är asexuell och aromantisk och jag är obekväm med att läsa om och se på sex, men det är ju så olika mellan olika människor.

Exakt vad romantik är tycker jag är rätt svårt att avgöra, då en del beskrivit vad som för mig är nära vänskap, som romantik.

 

[Bulldoozer]

Jag tänker inte sätta nån etikett, jag tror det är rätt normalt att inte direkt gå igång på romantiskt hetro- gulli gull eller nåja, inte onormalt iallafall. Ganska uttjatat, tråkigt och förutsägbart enligt min egen åsikt.

Mina tankar:
Fantasier är ju fantasier för att man fantiserar och många har ju sina "kinks" sen om det man-man, hentai, fötter eller nåt annat är väl individuellt. Det ju dessutom sällan som jag förstått det som verkligheten blir så bra som ens fantasi. Jag har inte testat att infria några av mina fantasier då jag kan direkt säga att det gör sig bra som fantasi men skulle vara direkt obehagligt i verkligheten.

Kär? Vad är det att vara kär egentligen? Är det samma sak som att vara attraherad? Vet inte riktigt hur man definierar att inte bli kär eller att vara kär? Är det enligt det vi får från film och böcker som det definieras eller från hur vi antar att det ska vara? Jag tror att "kärlek" kan vara olika från par till par, att det finns de som mest håller ihop av sexuell attraktion, det finns andra där man kanske mer är vänner eller har mycket gemensamma intressen eller att det praktiskt eller nåt annat. Jag bara menar att grunden för parförhållanden kan vara olika.

Det finns verkligen noll och intet som får igång mig med en blombukett eller att jag ens lyckas uppfatta romantiska gester så det är ganska bortkastat på mig. Det nog dessutom mer ett tecken på uppskattning, kommer min man hem med min favorit-choklad är det uppskattat inte ur ett romantiskt perspektiv utan mer att han tänkt på mig. Precis som när han fixar nåt som jag nämnt i förbifarten, som att jag sa att jag funderar på att sätta upp julbelysningen och jag sen kommer hem från jobbet och han satt upp den. Jag blir glad för att han hört vad jag sagt och visat omtanke genom att sätta upp den. Såna gester är just trevliga för man vill göra sin partner glad men man förväntar sig inte nån motprestation. Romantiska gester i filmer osv känns liksom som om der förväntas att den som blir utsatt för dom ska ge nån slags motprestation i form av en kyss eller annat och jag personligen tycker att det inte känns fräscht eller naturligt.

Angående sexuell närhet så vet jag inte hur långvariga sexuella relationer du haft då det inte står men sex med en okänd/ny person är i regel njaah/eeeh liksom. Det tar ett tag att jobba ihop sig så att säga, dock så behöver man ju vara attraherad av sin partner som grund. Sen är man ju inte alltid helt sexuellt kompatibel med en del personer eller med sin partner heller för den delen.

Vill tillägga att man inte ska göra våld på sig själv genom att ha sex om man inte vill eller vara i relation om man inte vill. Det är inte sjysst mot dig och det inte sjysst mot partnern.

 

[Twihard]

Jag tänker inte sätta nån etikett, jag tror det är rätt normalt att inte direkt gå igång på romantiskt hetro- gulli gull eller nåja, inte onormalt iallafall. Ganska uttjatat, tråkigt och förutsägbart enligt min egen åsikt.

Mina tankar:
Fantasier är ju fantasier för att man fantiserar och många har ju sina "kinks" sen om det man-man, hentai, fötter eller nåt annat är väl individuellt. Det ju dessutom sällan som jag förstått det som verkligheten blir så bra som ens fantasi. Jag har inte testat att infria några av mina fantasier då jag kan direkt säga att det gör sig bra som fantasi men skulle vara direkt obehagligt i verkligheten.

Kär? Vad är det att vara kär egentligen? Är det samma sak som att vara attraherad? Vet inte riktigt hur man definierar att inte bli kär eller att vara kär? Är det enligt det vi får från film och böcker som det definieras eller från hur vi antar att det ska vara? Jag tror att "kärlek" kan vara olika från par till par, att det finns de som mest håller ihop av sexuell attraktion, det finns andra där man kanske mer är vänner eller har mycket gemensamma intressen eller att det praktiskt eller nåt annat. Jag bara menar att grunden för parförhållanden kan vara olika.

Det finns verkligen noll och intet som får igång mig med en blombukett eller att jag ens lyckas uppfatta romantiska gester så det är ganska bortkastat på mig. Det nog dessutom mer ett tecken på uppskattning, kommer min man hem med min favorit-choklad är det uppskattat inte ur ett romantiskt perspektiv utan mer att han tänkt på mig. Precis som när han fixar nåt som jag nämnt i förbifarten, som att jag sa att jag funderar på att sätta upp julbelysningen och jag sen kommer hem från jobbet och han satt upp den. Jag blir glad för att han hört vad jag sagt och visat omtanke genom att sätta upp den. Såna gester är just trevliga för man vill göra sin partner glad men man förväntar sig inte nån motprestation. Romantiska gester i filmer osv känns liksom som om der förväntas att den som blir utsatt för dom ska ge nån slags motprestation i form av en kyss eller annat och jag personligen tycker att det inte känns fräscht eller naturligt.

Angående sexuell närhet så vet jag inte hur långvariga sexuella relationer du haft då det inte står men sex med en okänd/ny person är i regel njaah/eeeh liksom. Det tar ett tag att jobba ihop sig så att säga, dock så behöver man ju vara attraherad av sin partner som grund. Sen är man ju inte alltid helt sexuellt kompatibel med en del personer eller med sin partner heller för den delen.

Vill tillägga att man inte ska göra våld på sig själv genom att ha sex om man inte vill eller vara i relation om man inte vill. Det är inte sjysst mot dig och det inte sjysst mot partnern.

Kloka ord du skriver. Skönt att se hur andra reflketerar. Angående det sista du sa. Har inte haft sex mot någons vilja på så vis för "ville ha" men under sexet insåg jag att det var mer viljan av att vilja, för njöt gjorde jag inte men inte heller "onjöt". Håller med om att många tolkar romantik annorlunda, men har svårt att liksom förstå det. Har inte haft, i mina ögon, längre relationer. Försökt dejta några månader men inte mer ön så och inte liksom "bekräftad relation"

Tack för ditt långa svar

 

[Twihard]

Jag tycker du låter både asexuell och aromantisk. Om du nu varken känner sexuell eller romantisk attraktion till andra . Intresserad kan man ju vara ändå, även om man inte själv uppskattar det i fysiska livet.

Jag är asexuell och aromantisk och jag är obekväm med att läsa om och se på sex, men det är ju så olika mellan olika människor.

Exakt vad romantik är tycker jag är rätt svårt att avgöra, då en del beskrivit vad som för mig är nära vänskap, som romantik.

Aldrig varit sexuellt attraherad men njuter av eget onani ex, och i böcker osv inga problem om det är m/m. I fantasin mellan mig och en man. Men då kan man va asexuell men ändå liksom inte ratar sex helt?

Ja jag har också svårt att definiera romans. Eller jag kan förstå att intimitet och sex ofta går hand i hand med det - att med romans kommer det också. Men jag kan inte begripa hur man ser någon och bara "wow, han vill jag ha!". I böcker är det romantiskt för mig, för det är just fiction.

Vet inte om det har med saken att göra, men vill inte heller ha barn, och tanken på att ha sambo som "ikräktar på min egentid hemma" stressar mig. Intalar mig själv att jag kanske vill va särbo, men sen känns det också fel

 

[Bulldoozer]

Kloka ord du skriver. Skönt att se hur andra reflketerar. Angående det sista du sa. Har inte haft sex mot någons vilja på så vis för "ville ha" men under sexet insåg jag att det var mer viljan av att vilja, för njöt gjorde jag inte men inte heller "onjöt". Håller med om att många tolkar romantik annorlunda, men har svårt att liksom förstå det. Har inte haft, i mina ögon, längre relationer. Försökt dejta några månader men inte mer ön så och inte liksom "bekräftad relation"

Tack för ditt långa svar

Ville mest förtydliga med det sista. .
Alltså jag har haft en del ONS i unga år och inget av det var särskilt minnesvärt kan jag säga, en del var av liknade som du skriver; jag trodde jag ville men eeh, nu ångrar jag mig...
Jag skriver detta för att tala om att det normalt att det inte är helt rätt i början med en ny person för det kan verka i filmer och böcker att det funkar helt fantastiskt på en gång och så är sällan fallet. Precis som att många filmers "happy ending" är att man blir ihop/gifter sig men egentligen är där böcker och filmer slutar början på det riktiga jobbet i ett förhållande och precis som allt annat i livet går det både uppåt och neråt och kräver en del underhåll.

 

[Twihard]

Ville mest förtydliga med det sista. .
Alltså jag har haft en del ONS i unga år och inget av det var särskilt minnesvärt kan jag säga, en del var av liknade som du skriver; jag trodde jag ville men eeh, nu ångrar jag mig...
Jag skriver detta för att tala om att det normalt att det inte är helt rätt i början med en ny person för det kan verka i filmer och böcker att det funkar helt fantastiskt på en gång och så är sällan fallet. Precis som att många filmers "happy ending" är att man blir ihop/gifter sig men egentligen är där böcker och filmer slutar början på det riktiga jobbet i ett förhållande och precis som allt annat i livet går det både uppåt och neråt och kräver en del underhåll.

Ja precis.

 

[Mabuse]

Hej

Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni vet

Jag misstänker att jag är aromantisk. Jag har länge funderat på varför jag inte blir kär, känner attraktion till andra eller ens någonsin haft en riktigt crush. De få tillfällen jag provat dejta har det känts konstlat och onaturligt. Även om jag i teorin tänder på sexuell närhet så var det "meh" när jag väl testat på. Det har varken känts bra eller dåligt, men mer mot "vad är detta? Hur kan folk gilla detta?" Jag har fakeat att njuta osv. Och försökt va i relationer och tänkt att "spärren släpper", dvs. Försöka lura mig själv.

Jag har trott att det kan vara dålig självkänsla, men nu inser jag att det nog är mer än så. Även om jag kan fantisera om ex sex, inser jag att den romantiska biten ofta fattas. Det finns starka emotionella band, men jag fantiserar ex. Aldrig om en blombukett. Snarare maktförskjutning etc. Alla har vi väl, om man inte är asexuell, våra fantasier tänker jag

Först trodde jag att jag var just asexuell, men ex onani är inget problem och inte fiktiv kärlek i ex. Böcker. Kan fantisera och drömma. Däremot är jag totalt ointresserad av heterosexuell romans i böcker och film. Det påverkar mig inte. Jag älskar det som kallas för m/m romaner, BL, manwa. Dvs. Romans mellan män. Att läsa och att skriva. Och som ung älskade jag twilight och Edward Cullen, men då var det nog något med det mystiska.

Jag har insett att dessa 2 typer av romanser är så långt från mig det bara går, en heterokvinna. Romans mellan gaymen eller fantasivarelser. Kan det vara ett tecken på att jag distanserar mig från mig själv och på så sätt gillar romans? Och att jag "lever ut mina fantasier" i böckerna jag skriver? Låter mina karaktärer "älska åt mig"?

Jag är 32, aldrig varit kär, fast jag "försökt" eller haft crusher på folk om de inte är 1. Fiktiva, 2. Kändisar jag aldrig lär träffa. Tycker intimitet mellan 2 personer är näst intill äckligt stundtals, kan inte begripa det. Om det inte är fiktivt/män/etc

Om ni som är aro tror att jag kan vara aromantisk, vilket spektrum tror ni då? Kan lista lite av de "symptom" jag tycker mig ha. Jag är stundtals ledsen för jag VILL bli kär och finna någon, men det sker aldrig och samtidigt är jag glad för det?

*jag älskar romaner med smut om det är gay, inte mitt eget kön
*Har aldrig varit kär
*Jag kan finna kändisar/karaktärer attraktiva, men aldrig folk jag möter irl. Ser ju om de är snygga, men bara objektivt liksom
*När folk frågar vad jag faller för hos män kan jag inte direkt svara, säger ibland att armar är sexigt
*Jag fantiserar om romans med ibland kinky inslag som dominans, men mer fokus då på sex än ex. En blombukett. Så "romans" blir mer ett emotionellt band mellan två lovers
*Jag tycker att heteroromans är meh. På film, folk på gatan osv.
*Om jag ser par gulla med varann kan jag bli motvilligt äcklad, om inte män
*De få gånger "jag haft sex" har varit meh. Inte varit torr eller så men inte heller bekväm eller orolig liksom. Snarare Apatisk. Kändes lustigt och onaturligt att bli rörd - inte alls som i fantasin.
*Att hånglas kändes äckligt och bara weird
*Min nyfikenhet kring seriöst sex kom i ung vuxen ålder men mer ordentligt efter 25. Första försök till samlag runt ålder 29
*Jag har mer kinky fantasier än gulli gull, men med starka emotionella band vad gäller tillit
*Jag gillar tanken på true love, men inget jag upplevt
*Jag är ointresserad av dejtande men gillar uppskattning - ex att bli sedd. Men blir oerhört obekväm OM det skulle ske.

Vill se om det finns fler som jag därute? Känner mig ensam i detta

Det är ganska vanligt att kvinnor uppskattar m/m erotica. Vet inte om det finns någon bra förklaring till det, men det är definitivt en grej, så att säga. Googla slash, t ex:

https://www.refinery29.com/en-us/why-women-love-slashfic

 

[Gabby_Ossi]

Jag känner igen mig med ganska mycket du skriver, identifierar mig som någon slags aro/ace/demi.

Är 32, har aldrig varit kär, haft förhållande, träffat någon som jag känner mig attraherad av.

Kan uppskatta "smut" i böcker/filmer/TV-serier om det byggs upp bra med mycket "slow-burn" och inte är för grafiskt.

Har också haft vad jag nu typ kallar "inbillningsförälskelser" när jag var yngre som typ startade med att någon kille som jag överhuvud taget inte tänkt på visat någon slags intresse för mig, jag avvisar men börjar sedan tänka ut scenarier i mitt huvud typ "tänk om...". Sedan blir jag "kär" i den här versionen av den personen som jag fantiserar fram, men skulle ändå aldrig typ vilja ha något att göra med den riktiga personen.

 

[Twihard]

Jag känner igen mig med ganska mycket du skriver, identifierar mig som någon slags aro/ace/demi.

Är 32, har aldrig varit kär, haft förhållande, träffat någon som jag känner mig attraherad av.

Kan uppskatta "smut" i böcker/filmer/TV-serier om det byggs upp bra med mycket "slow-burn" och inte är för grafiskt.

Har också haft vad jag nu typ kallar "inbillningsförälskelser" när jag var yngre som typ startade med att någon kille som jag överhuvud taget inte tänkt på visat någon slags intresse för mig, jag avvisar men börjar sedan tänka ut scenarier i mitt huvud typ "tänk om...". Sedan blir jag "kär" i den här versionen av den personen som jag fantiserar fram, men skulle ändå aldrig typ vilja ha något att göra med den riktiga personen.

Jag är som du, fast har inte problem med grafisk smut (så länge det är m/m) Men har börjat inse att jag är aroace och aego är rätt beskrivande av mig.

 

[Gabby_Ossi]

Jag är som du, fast har inte problem med grafisk smut (så länge det är m/m) Men har börjat inse att jag är aroace och aego är rätt beskrivande av mig.

Aego har jag också identifierat mig med! Jag gillar fantasier men helst utan mig själv i

 

[Twihard]

Aego har jag också identifierat mig med! Jag gillar fantasier men helst utan mig själv i

Har insett det nu när jag rannsakat mina fantasier osv att jag "byter ut mig själv" till någon annan/fiktiv manlig variant av mig eller nått. Insett att jag aldrig ser mig själv liksom