Ni med K-snitt

[Snyggve]

Ni som har blivit snittade, planerat eller inte - hur mådde ni efteråt? Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas? Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan?

 

[Björk]

Sv: Ni med K-snitt

hur mådde ni efteråt?
Bra. Första natten kom jag inte ur sängen (hade kateter också då), men morgonen efter snittet klarade jag att duscha själv. Var kvar på BB tre dygn och åkte sen hem. Det var lite knepigt att komma upp ur sängen hemma de första dygnen, men man hittade en teknik som funkade. Jag började promenera ute efter en vecka. När stygnen tagits (10 dagar) så kändes såret knappast alls. Lite "bedövat" var det i ena änden av såret; det höll i sig i kanske 8-10 månader, men nu har jag full känsel.


Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas?
Se ovan


Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan?
Behövde väl ingen speciell hjälp alls efter det första dygnet (jag skötte sonen helt själv andra natten på BB (sambon fick inte sova kvar). Jag fick bra stöd av min sambo.

 

[Destiny_D]

Sv: Ni med K-snitt

hur mådde ni efteråt? Jag hade ont såklart, men fick mkt smärtstillande på sjukhuset. Första två nätterna låg vi på avdelning, men tredje och sista natten fick vi bo på patienthotell. På avdelningen var det bra, för man hade höj- och sänkbar ryggdel på sängen. I början kunde jag inte ta mig upp ur sängen själv, men fick ett rep som jag kunde dra mig upp med. På patienthotellet var det vanlig säng, och då var jag orolig att jag inte skulle kunna ta mig upp. Men man hittar en teknik som funkar. Själv rullade jag ur sängen. Jag snittades på eftermiddagen, och dagen efter tog jag mig upp ur sängen och tog en dusch. Jag gick sakta men säkert, och jag var darrig på benen. Men så fort man börjat röra på sig så gick det bättre och bättre.


Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas? Jag gick försiktigt och sakta i ungefär en vecka. Veckan därpå kunde jag börja ta längre och längre promenader, och rätade upp mig mer och mer. När de första två veckorna var över så kände jag mig hyfsat bra.


Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan? Första nätterna hjälpte pappan mig att byta blöja på lilltjejen och att göra iordning ersättning (stödmatning). Han hämtade mat åt mig och hjälpte mig med allt jag kunde behöva hjälp med. Fortfarande än idag (Astrid är 2 mån nu) så är jag bortskämd. Han servar mig som en prinsessa .

 

[mimmipigg]

Sv: Ni med K-snitt

Har gjort tre snitt, det första på "stenåldern" då man inte fick kliva ur sängen på tre dygn efter snittet inte se bebisen utom vid ammningen, sjukskriven 1 månad efter. Då var pappan hemma.
Andra snittet var helt annorlunda då fick man bestämma själv! Var uppe efter 5 timmar första gången och hemma efter fyra dygn, ingen sjukskrivning var ganska återställd redan efter en vecka. Pappan var inte hemma från början utan nån månad senare.
Tredje gången var första gången jag var vaken under snittet, jag mådde mycket sämre av detta så det var kväll innan jag kunde stå på benen, bebisen var klen också så det blev 10 dagar på lasarettet, när jag kom hem var jag trött men i princip återställd i kroppen. Pappan hemma 10 dagar när jag var på lasarettet.

 

[SweetSelene]

Sv: Ni med K-snitt

Hur mådde ni efteråt?
Bra, bedövningen hade helt släppt vid 18-tiden. (Sattes vid 09.00 på morgonen) och var upp och stod på benen på kvällen. Dock med viss möda och jag spydde nästan. Katetern satt till dagen efter. Åkte hem efter 2,5 dag.

Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas?
Inga stygn som behövde tas. Promenerade efter någon dag. Red efter 1,5 månader. Har känt av att magmusklerna blivit delade men nu 4 månader efter mår jag topp. Har inte haft speciellt ont alls faktiskt.

Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan?
Ingen speciell extra hjälp alls. Bodde själv på BB.

 

[BitterAss]

Sv: Ni med K-snitt

Hur mådde ni efteråt?
Pyton... ont som s*atan! Fick en del smärtstillande. Tvingades upp dagen efter för att duscha, fick ha ett rep som hjälp upp.

Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka"?
Inte riktigt koll där, men provade rida efter 3 veckor o det var det dummaste jag gjort Tror jag kände mig stark i kroppen igen efter sommaren ( Emil född i mars).

Hjälp med i början och hur mkt hjälp/stöd från pappan?
Pappan var med hela BB vistelsen o skötte allt de första dygnen, men så fort vi kom hem började han jobba igen (tog inte de 10 dagarna) o jag är glad att min faster bodde granne. Bodde då 1 trappa upp utan hiss (egen ingång) o en schäfer/reisen/terverens hanhund på 50 kg att ta hand om Lite pusslande med det gick bra.

Behövde hjälp med det mesta, kunde inte gå upprätt första 10 dagarna.

 

[MittNyaJag]

Sv: Ni med K-snitt

Jag mådde bra efter snittet.
Dock, eller tack och lov, så var jag bra smärtlindrad. Sprutades med ketogan de första 2-3 dagarna och kompletterade med alvedon var 6:e timme... sen fick jag gå över på några andra smärtstillande tabletter istället för ketoganet inför hemresan. Fick med mig 10 sådana tabletter hem och har fortfarande 4 kvar. Åt alvedon var 6:e timme i en vecka hemma tror jag. Gick på promenad 8 dagar efter snittet. Utan smärtstillande hade jag nog inte gjort det men hellre åt jag smärstillande och kunde röra på mig än att inte äta piller och bara sitta still hemma. Tror det är bättre för läkningen att röra på sig i den mån man klarar av det.

Jag är snittad lite före kl 14 på söndagen, var nog ihopsydd och klar vid 14.30. Låg på IVA på uppvak en timme kanske innan vi kom in på BB. Jag stod upp vid sånt gåbord på kvällen. Hade säng med reglerbar huvudände på sängen och ett handtag att dra mig upp i.
Hade kateter över natten till måndagen och tog mig till toaletten med hjälp av gåstolen på måndag förmiddag.
Tisdagen gick jag kortare sträckor utan gåstolen och gikc längre sträckor långsamt. Tog lite tid att räta på sig när man rest sig upp och det var ett litet projekt att ta sig ur sängen men man lärde sig tekniken ganska snabbt. Onsdagen bar jag sonen i sjalen på BB och gick mer eller mindre normalt. Vi åkte hem på torsdagen. Det var lite bökigt att resa sig och sätta sig i soffor och så bara annars var allt bra.

Jag återhämtade mig ganska fort tror jag. Kände mig nog mer eller mindre "normal" efter 3 veckor?
Sonen är född 22 februari och jag red första gången 28 mars helt problemfritt. Hade nog kunnat rida en vecka tidigare oxå... Jag bar matkassar och sådär ganska tidigt, såg till att lyfta med ryggen och att helst bära jämnt fördelat på båda händerna.

Pappan bodde kvar på BB och skötte all "snabbskötsel". Jag var inte så kvick i vändingarna första dagarna så blev det något akut så fixade han det. Väl hemma tror jag att jag gjorde ganska mycket själv men fick all den hjälp jag bad om. Sambon var hemma en vecka efter att vi kommit hem tror jag.

 

[Syrran!]

Sv: Ni med K-snitt

Jag mådde bra efteråt. Var på benen ca 8 timmar efter ingreppet. Mycket skakigt och med stöd, men ändå på benen! Var tvungen att gå på toa ju...

Första natten hade jag skitont! Kunde inte vända mig själv i sängen utan fick ringa på hjälp. Sambon sov inte över eftersom han hade ryggskott...

Morgonen efter gick jag på toa själv! Var uppe och gick en hel del och kunde gå rak redan dagen efter.

När vi kom hem fick jag såklart hjälp av sambon med det jag behövde hjälp med. Jag fick ju inte lyfta tyngre än Theo och det var inte mycket...

Det tog inte lång tid att bli återställd för min del. Kände mig riktigt "normal" efter nån vecka. Var mest irriterad på att inte få göra/lyfta saker som man kunnat innan. Nu är det 12 veckor sen (i morgon) som snittet gjordes och jag känner mig precis som vanligt. Lite "bedövad" runt ärret fortfarande men inget annat.

 

[åke]

Sv: Ni med K-snitt

Ni som har blivit snittade, planerat eller inte - hur mådde ni efteråt? Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas? Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan?

Ett planerat, ett oplanerat. Snittades på morgonen, åkte hem dagen efter. Pappan hemma och hjälpte till med sonen som var 11 månader då. Funkade bra.

 

[chrysler]

Sv: Ni med K-snitt

Hade planerat snitt, mådde skitbra efteråt, det kändes som träningsvärk i magen när man skulle upp & gå, ingen smärta jag inte stod t med så att säga.
Red efter 4 veckor, tävlade efter 6 veckor så det var inga problem att "komma tillbaka".
Bar själv min son från bb när vi skulle åka hem.

Stöd & hjälp av pappan?tja jag anser ju att papporna är just pappor & man inte behöver vara tacksam för att de tar hand om sina egna avkommor?
Både jag & barnet sov ganska mkt första tiden & pappan hjälpte med matning, blöjbyten mm, det var nästan bara han som tog hand om barnet första tiden när det gällde sånt som blöjbyten, medan jag mest skötte matandet men när våran son började få flaskan istället efter ett tag så fick såklart pappan oxå mata.

 

[Bebben]

Sv: Ni med K-snitt

Planerat snitt, för knappa 3 år sedan.

Spinalen lades strax innan 14:00, och Sebastian kom ut 14:06. Kl 14:45 ca, så var jag ihopsydd och klar. Då hade även gynläkaren hunnit plocka ut mina äggstockar för beundran en stund också

Landade på uppvaket vid 15:00, och fick morfin. Det fungerar inte på mig, så jag fick mer och mer och mer. Slutade sen att andas och fick lite bekymmer blodtryck, puls osv och fick stanna kvar en stund extra. Vid 17:00 hade bedövningen släppt helt, och vid 18:30 hade jag installerats på BB.
Vid 20:00 hade dom tagit katetern, jag gick på toa själv och gick korta sträckor. Pappan + min mamma fick dock sköta blöjbyten etc, då jag var så trött av Ketoganet jag fick sen.

Dagen efter, runt 11 på förmiddagen, så tog vi en långpromenad på ca 1 timme samt stannade till och käkade lite mat längs vägen. Ville åka hem, men fick inte för jag var tvungen att ha psyksamtal först då jag låg i riskzonen för förlossningspsykos och/eller depression.

Dagen efter det, fick jag äntligen åka hem. Då hade spenderat det tidigare dygnet med massor av promenader runt stan, för att ha något att göra. Ketogan fick jag första natten, samt en spruta på morgonen efter - sen tog jag inget alls, varken Alvedon eller annat heller.

Väl hemma så lämpade vi över Sebastian på sin mormor, och tog ut hunden på långis. Jag skötte allting själv som vanligt efter det, jag till och med bar in lätta lass med ved. Dom tunga lassen fick dock vänta i ca 2 veckor, tills magmusklerna kändes helt okej igen.

3 veckor efter snittet var jag helt återställd, och kände aldrig av det igen. Hade blivit sydd på insidan, så det behövde aldrig plockas stygn eller något heller. Det var nog det bästa snittet jag hade kunnat få uppleva! Jag var inte "handikappad" alls efteråt, var pigg och glad direkt efteråt, tränade unghunden dagligen precis som vanligt, och hade inga problem att bära, komma ur sängen eller annat liknande.

 

[mul]

Sv: Ni med K-snitt

Ni som har blivit snittade, planerat eller inte - hur mådde ni efteråt?

Det blev akutsnitt i februari. Jag måtte pyton efteråt. Jag fick ligga på intensiven pga att bedövningen gått upp till nacken några timmar efteråt. Jag hade problem med andningen. Det blev mycket smärtstillande i några dagar efteråt. Snittet lades vid halv tolv på natten och jag var ute från intensiven efter 2-3timmar. Kom tillbaka till förlossingen. Bedövningen släppte inte förrän på förmiddagen dagen efter. Jag skulle upp ur sängen och det var det värsta jag varit med om. Jag höll på att inte ta mig upp och det gjorde nåt djävulskt ont. Jag gick krokryggad ut till toan och tillbaka. Jag kunde inte räta på mig, då kunde jag inte andas. Det bara svartnade för ögonen. Jag hade iofs förlorat nästan en liter blod i en artärblödning på op-bordet så det gjorde väl sitt till.
Jag blev riktigt dålig på dagen efter. Bara låg och var yr och mådde illa. Jag fick smärtstillande i både låren och direkt i blodet. Ta sig i och ur sängen var ett elände. Men det blev ju bättre. Efter 3 dagar så var det hyffsat att kliva i och ur.

Jag kom hem efter 3dagar. Men kunde inte hålla mig från djuren så jag gick ut och skulle fixa hö till hästarna och det knakade till i såret och det började blöda lite.. Så jag fick gå in och skicka ut sambon.

Jag fick en varbula i såret efter att en av trådarna kommit ut och irriterat. Blodvärdena var mycket låga så dom kämpar jag med fortfarande.

Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas?
Mig tog det iaf 2månader pga komplikationerna med blodvärden, varbulan, mjölkstockningar, bröstböld, RSvirus och sånt. Nu känner jag inget längre. Förutom att jag inte har någon känsel vid ärret. Och ärret blev ganska fult eftersom det sprack upp och sen blev varigt.

Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan?

När jag kom hem så skötte jag allt utom fodringarna av djuren, det var för tungt efter mitt försök.

 

[Mammadutt]

Sv: Ni med K-snitt

Hmmm jag låg ju på BB 4½ dag efter snittet. Direkt vi fick komma hem började vi promenera, första svängen var nog på 500 meter. Lyfte tunga saker gjorde jag inte förrän efter 1 mån kanske. Men dottern lyfte jag direkt vi kom hem. Min man var hemma 10 pappadagarna sen var jag själv.

Jag upplevde kejsarsnittet som en befrielse även om det säkert gjorde ont så var det inget motför 43 veckor med ischias och foglossning osv som började släppa så fort dottern kom ut.

Jag har gjort både bukplastik och bröstlyft efter kejsarsnitt och det är betydligt värre grejer smärtmässigt .

Jag häftades ihop med agraffer (akutsnitt efter 36 timmar misslyckad igångsättning där jag bara öppnade mig 3 cm och fick infekterad livmoder) Agrafferna togs 10 dagar efter snittet och efter det kändes allt bra.

 

[Calazirya]

Sv: Ni med K-snitt

Ni som har blivit snittade, planerat eller inte - hur mådde ni efteråt? Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas? Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan?

Planerat snitt ( full narkos ), kvar på BB 2 nätter.

Jag mådde oförskämt bra, var uppe och gick redan på eftermiddagen/kvällen samma dag jag snittades.
Trots välmående så förlorade jag över 2½ liter blod och mitt HB var nere i 70 .

Men det tog nog 2-3 veckor innan det blev mer behagligt att promenera, det sträckte och drog en del i opsåret i början.

Jag kunde göra det mesta eg, men min sambo avlastade mig ändå med det mesta ( lagade mat, städade och rastade hunden ), men så var min sambo hemma 1 månad när Ella föddes.

Nu 2½ månad efter snittet är jag helt tillbaka, förutom konditionen, men det har ju mer med graviditeten att göra än bara snittet

Allt har läkt super.

Men jag var helt inställd på snitt och hade förberett mig en hel graviditet på detta

 

[Snoffsan]

Sv: Ni med K-snitt

hur mådde ni efteråt?
Jag mådde jättebra. Fick spinal och så fort den hade släppt så var jag uppe och gick. Snittades vid 9 var uppe och gick vid 17-tiden. Var kvar på BB i 5 dygn, men det var pga amningsproblem. Kunde gått hem dagen efter annars. Fick smärtstillande direkt i såret på op så jag klarade mig på panodil första 12 timmarna sen kompletterade jag det med ketogantabletter.


Hur lång tid tog det för er att "komma tillbaka", sas?
Va ute och gick runt sjukhuset på 3:e dagen, vilket kändes lagom långt. När jag kom hem började jag med 30 min promenader som jag utökade första månaden. Efter 5 veckor började jag träna spinning, efter 6 veckor boxning. Provade att rida efter 2 mån men det kändes inte bra i bäckenet så det började jag inte ordentligt med förrän efter 3 mån.


Vad behövde ni hjälp med i början och hur mycket stöd/hjälp fick ni av pappan?
Maken bodde med mig på BB, fick hjälpa mig de första dagarna med att lyfta Linus när jag låg i sängen, han var ju en bastant bit på närmre 5 kg. I och ur sängen var inga problem. Var noga med lyfttekniken när jag lyfte något. Maken var hemma ca 3 veckor (bara 10 pappadagar men jobbar natt så då blev det 3 hela veckor).

 

[mino]

Sv: Ni med K-snitt

Jag har snittats planerat samt akutsnitt. Båda har funkat super och jag har kunnat åka hem snabbt. Akutsnittet las kl 04.00, samma dag var jag uppe och gick och åkte hem efter lunch dagen därpå. Dagen efter jag kom hem var jag ute och gick promenad på några km. Har inte haft några som helst problem med mina snitt, det enda som varit knepigt är att inte kunna lyfta det stora barnet.

 

[MsSleepalot]

Sv: Ni med K-snitt

Jag mådde jättebra!
Sonen kom ut halv åtta på morgonen och jag var på benen utan problem kl 17. Åt Diklofenak och Alvedon. Var kvar på BB 3 dygn för alla tyckte jag ville hem för tidigt efter 2 dygn...
Ärret läkte jättefint och jag tog bort klaffarna efter 2v.

Dock tyckte jag det var jobbigt att röra sig. Jag var mest ensam med son och hund pga att sambon jobbade (han hade precis fått veta att han skulle bli varslad, därför jobbade han det lilla han hade kvar) och jag fick varken bära för tungt eller ut och gå med hunden, och som grädde på moset bodde vi 2 trappor upp Så det var rätt jobbigt. Men jag fick ju hjälp av anhöriga att ut med hunden iaf.

 

[viv]

Sv: Ni med K-snitt

Puttar upp denna tråden istället för att starta en ny...

Jag väntar mitt första barn och på tisdag ska jag träffa en BM för första gången. Ni som är snittade, när tog ni upp med eran BM att ni ville/behövdes snittas? Är det läge att göra det första gången eller tar man upp det längre fram?

Jag har en krossad höft efter ett möte med en ridhusvägg och min rygg är helt kass efter en bilolycka för 4 år sedan. Vissa dagar kommer jag knappt ur sängen. Jag tror inte min kropp klarar en vaginal förlossning. Vet inte ens hur det kommer gå att vara gravid... Kan en BM avgöra om min kropp klarar en vaginal förlossning eller behöver jag läkarintyg? Och vem är det som beslutar om KS?

Tack på förhand!

 

[Calazirya]

Sv: Ni med K-snitt

Du ska ta upp det direkt!

Har du nu någon läkare ( rygg/höft ) som anser att du ska föda med snitt är det läge att be om ett intyg/utlåtande.

Det är överläkaren på det sjukhus du ska föda som tar beslutet om du får beviljat snitt eller inte.

Din BM kan inte besluta någonting rörande snitt, hon bokar bara möte med överläkaren och sedan får ni diskutera igenom.

Pm:a om du vill ha mer hjälp och vägledning!

/ C

 

[mimmipigg]

Sv: Ni med K-snitt

Du ska ta upp det och förmodligen blir du skickad till specialistmödravården.