Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

[Grängesberg]

Jag har ju ett gäng pensionärer här hemma i stallet, den äldsta blir 27 år nästa år.

Då min sambos bror med familj nyligen fick ta bort sin gamla ponny som blev 34 år så började ju tankarna snurra här hos mig med.

Mina är *peppar peppar* än så länge fräscha och pigga, äter bra, fina i benen och lika som de alltid har vart i humör och annat.

Men samtidigt så måste jag ju börja förbereda mig för att vår tid tillsammans de facto har ett slut.

Jag vill ju inte att dom på något vis ska må dåligt, men samtidigt så vill jag ju ha dom kvar så länge det bara går, såklart, min gullgubbar..

Jag vill ju inte att dom ska bli "förnedrade", bli så pass gamla att de inte kan göra sig själv rättvisa, men när vet man att det är dags?

Min äldste han rids inte mer, bara någon skrittpromenad med ryttare när andan faller på och när brorsans små pojkar vill rida, då är det Ryan som alltid får stå till tjänst, han är den jag litar allra mest på när det gäller små 2 och 4 åriga barn som vill åka.

Men han härjar på av bara 17 i hagen, motionerar sig själv på så sätt(har alltid gjort det) samt att vi promenerar i backe och på vår ridväg varje dag, för hand. För att hålla flåset uppe på oss båda

Dock nu när det blir vinter och snö a la grande här i Dalarna så är det bara hagen som gäller för hans del, vilket han trivs med.

Ni som har haft äldre hästar, hur såg ni på dom att det närmade sig avslut?
Då menar jag inte att de slutar äta osv utan jag skulle ju helst av allt vilja få ett avslut när han mår relativt bra. Innan han blir så gammal att han blir sjuk..

Svårt att förklara hur jag menar och känner, hela alltet är svårt, jag har känt denne herre sedan han var en vildbase på 6 år direktimporterad från Irland.

Han är för mig otroligt speciell och det ÄR verkligen hästen i mitt liv! Får aldrig mer en sådan, för dom finns inte.

Han har aldrig vart sjuk, bortsett från ett par kolikanfall under åren och ett svullet öga pga av att han slog skallen i vattenhinken en gång men halt, det har aldrig hänt, inga andra krämpor heller, lite gallig bak på morgonen har han blivit senaste åren men det går alltid ner under dagen i hagen och är inget jag ser som sjukdom.

De andra är naturligtvis också mina favoritgubbar som jag inte vill vara utan, men just Ryan har DET.

Hur har det blivit för er?

 

[Kixet]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Skriver för att jag vill följa tråden Mycket bra initiativ.

 

[mooi]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Stallet hemma hos mina föräldrar har förvandlats till pensionärsstall Efter att min ponny förtidspensionerades pga kassa framben som inte skulle hålla för ridning och ev inte hålla alls.... Han började med att gå som barnvakt till min nuvarande häst som då var föl. Nu är ju både jag och hästen utflyttade sedan 2 år och när vi flyttade kunde ju inte ponnyn vara själv så då flyttade en annan pensionär hem till oss. Den ponnyn togs bort i våras 23 år gammal då hans ben plötsligt sa stopp. Han och min ponny (som går på lånad tid och har gjort det i 4 år) hade haft det jättetrevligt och var såna himla gubbkompisar de sprang i hagen så mycket som de kände för och hade det super, men som sagt en dag sa den enes ben stopp och han blev plötsligt jättestel och efter ett par dagar när han försämrats och det var tydligt att detta inte var nåt tillfälligt togs beslutet tillsammans med hans ägare (som underrättats om läget dagligen) så de kom ut och sa adjö.
Nu blev ju frågan om vi skulle låta min gå samma väg, han är 17 år -snart 18 och har ömtåliga ben så att lämna honom till någon annan har aldrig varit att tänka på.
Men han är fortfarande så himla pigg att det inte alls kändes bra, men det kom en lösning; en ponny i mitt nuvarande stall fick utlåtandet av veterinär att hon inte höll för ridning mer utan skulle endast gå i hage. Och ägarna visste inte alls vad de skulle ta sig till då de inte hade några möjligheter att "spara" på en oridbar häst.
Snabbt och lätt lastades tanten på och landade hemma hos mina föräldrar 1,5 timme efter att den andra gamlingen tagits bort.

Så nu går det en omgång gamlingar till därhemma detta blir sista omgången, när nån av dom inte orkar mer så får båda gå. Men de har det så bra tills dess.
-lite roligt är det för mina föräldrar har fått flera förfrågningar från folk inne på ridklubben och så om de kan få pensionera sina gamla hästar hos dem.

Nu blev det en lååång story men med den menas; Du märker när det är dags. Att gamlingen blir stelare med tiden är väl naturligt, men när han inte längre vill hänga med på era promenader eller slutar leka i hagen -då kan det vara dags att fundera.

 

[SKOGSRÅA]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Sitter just nu exakt i den situationen du beskrev fast jag har också tagit steget att besluta om att avliva två hästar av två olika skäl. men den ena av ålder.Jag har visst om det innerst inne sen i vintras att det för eller senare måste bli ett beslut, hon mår bra på sommaren men så fort det blir det här gråkalla blöta vädret så drar hostan igång visst man kan behandla med cortison mm och köpa sig tid men när man har väckt tanken så en dag när man är mogen för beslutat så kommer det bara, själv bestämde jag mig när hon bara gick och hosta i hagen en riktig grådassig dag. plus att den andra hästen jag har som är en underbar liten häst i vissa situationer men tyvärr farlig för människor i andra situationer när hon är lös så drar hon sig inte för att anfall och sparka med bakbenen både mot människor och andra hästar.Hon är en enmanshäst som kräver otroligt mycke och med en familj och barn i stallet så är det bättre att ta bort henne innan det händer en olycka Det kan verka hårt men att sälja henne vidare och riskera att hon ska bli en vandringshäst är något som jag absolut inte vill utsätta henne för. samma dag (som den andra gick och hosta i sin hage) gick hon till anfall mot min mor(som har lång erfarenhet utav hästar mer eller mindre galna) när vi skulle rätta till täcket uti hagen hade det varit någon av mina barn eller någon som inte kan "läsa" häst lika bra hade det kunnat sluta illa. då kände jag bara att nu är det nog, den ena ska inte behöva gå och lida och den andra det är bäst innan det händer något. den dagen slet jag i princip ut mitt hjärta och att gå och vänta på att avlivningen som ska ske är en enda stor mardröm jag vet ju varenda gång jag är i stallet att jag är den som har beslutat deras öde. men när det är över och sorgen har fått sin tid så kommer jag att veta att jag har tagit rätt beslut och kan åter glädjas över de fina stunder som jag har haft med mina hästar

häls Råa

 

[Trollsan]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

I min bekantskapskrets finns det flera gamla hästar. Tror att det rör sig om ca 10st som är 20+.
Några har ju fallit ifrån under åren, flera har varit över 28 innan de togs bort!

Det har varit lite olika saker som har hjälpt ägarna att fatta besut om avlivning.
- Stelhet, ev, tecken på smärta. Kan vara att hästen rör sig stelt, svårt att komma upp om den har legat ned (vill därför inte rulla sig i hagen eller ligga ned och vila).
- Stöts ut av flocken, blir hackkyckling.
- Problem att äta.
- Problem att hålla hull (trots tandkoll och bra foderstat).
- Begynnande sjukdomsproblem som upprepade koliker.
- Skada som kräver lång konvalecens.
- Akut sjukdom (bla kolik).
- mm.

Jag har sett samma orsaker till avlivning på patienter som jag har träffat och det är även de saker som hästägare tar upp när man diskuterar hurvida hästen ska få gå kvar ett tag till eller tas bort.

Kort och gott så brukar jag rekommendera att när hästen inte kan vara häst längre så börjar det bli dags. När hästens fysik/hälsa sätter stopp för ett normalt hästliv.
Det är bara du som djurägare som vet vad din häst uppskattar och vad som får den att trivas/må bra.


Kapar tråden med några tankar och tips!

Det finns mycket som man kan göra för att ta hand om sina gamla vänner.
Här finns en länk till en artikel som publicerats i ridsport just om gamla hästar.

Några saker som finns med i artikeln men som jag vill nämna extra är bla. att man kontrollerar tänderna.
En försämrad tuggfunktion gör att de fördelar fodret sämre vilket leder till sämre upptag av näringen och kan även orsaka kolik.
Vet man att tänerna är lite dåliga kan man underlätta för hästen och ex. byta ut en del av grovfodret som kan vara svårt att tugga mot lucern.
Äter de långsamt kan fri tillgågng till foder vara bra eller att de fodras separat så att de verkligen hinner att äta upp det foder de behöver.
Sämre hull kan göra dem mer känsliga för väder och vind, investera i ett vettigt täcke kan göra underverk på en stel gamling.
Lagom med motion för att hålla kroppen mjuk och rörlig är toppen! De hästar i min närhet som blivt äldst (31, 32 och 35) har fram till sin död ridits flera dagar i veckan (givetvis på en nivå som passat dem).

Det finns massor av saker man kan göra för att underlätta, bara man tänker till!

Lycka till med era gamlingar!

/Trollsan som har två grabbar som är 19 och 27.

 

[Kixet]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Lånar tråden lite och undrar hur gammalt ett Svenskt halvblod brukar bli?

 

[angelwings]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Usch, jag försöker att inte tänka på det för ofta, men jag saknar min gammelman varenda dag. Och det är ändå några år sen nu.

Jag växte upp med honom, han stod ut med mig under mina inte allt för roliga tonår, (då var han min bäste/enda riktiga vän), när jag tentapluggade i hans box med hans huvud i mitt knä på kvällarna, när jag fick barn osv osv. Vad som än hände i mitt liv så var Bonny där.

Han var hur fräsch och pigg som helst fram tills han var kanske 25, sen började han bli stel och han började se lite dåligt. Jag märkte att han började snubbla en del så veterinären konstaterade att hans syn på ena ögat var ganska dålig och att han som sagt var stel pga ålder. Så då fick han bli promenadhäst. Men han älskade att jobba och blev helt olycklig när han inte fick gå som vanligt. Så jag konsulterade med veterinären som tyckte att han kunde få gå mer om det gjorde honom lyckligare den sista tiden, bara jag höll mig till ställen som han kände till så han inte snubblade så mycket.

Men han var ändå pigg och glad, men sen en dag när han var 29 så ringde stallägaren till mig på jobbet och sa att jag nog borde förbereda mig på att det var dags att avsluta hans tid på jorden. Jag åkte ifrån jobbet och rätt till stallet och på bara ett par dagar så hade han fallit ur något enormt. Han haltade väldigt mycket på bakbenen och det värsta var att gnistan var borta.

Det var verkligen som han sa till mig att: Nej, matte, nu är jag klar här. (och nu tjuter jag igen ja....) Veterinären tyckte att det inte var mer att göra, han hade helt enkelt inte lust och ork längre.
Som tur var hade jag en underbar stallägare som tog itu med att ringa till trotjänaravlivningen för jag var inte människa att göra det.

Sista dagarna fick han bara stå inne för han kunde inte röra sig alls nästan på bakbenen, men sista dagen så kom jag tidigt för att få vara med honom hela sista dagen. Jag ryktade och putsade och borstade, precis som i våra 'storhetsdagar' och givetvis fick han äta så många ostmackor han ville.
Och allt för snart kom bilen, jag hörde den på långt avstånd, och det tror jag nog han också gjorde. Jag var jätteorolig hur det skulle gå när han skulle gå ut till platsen vi valt ut eftersom han inte kunde gå. Men han höjde nacken och 'dansade' fram som förr i tiden. När vi kom ut på gårdsplanen fick stallägaren ta över, för jag hade inte klarat den sista sekunden. Han tittade bak på mig och gnäggade till, sen försvann han runt hörnet och sen nån sekund senare hörde jag en duns...och han var borta.

Men det var det bästa för honom, även om jag mår dåligt av att ha förlorat honom än idag. Och att mitt pucko till ex lyckades bränna upp alla tusentals foton jag hade på honom...
Jag tror att man vet när det är dags. (ursäkta för ett långt inlägg)

 

[Centaur]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

det vet du. antigen blir hästen akut sjuk/skadad eller så börjar den förfalla, bli tunn eller verka ledsen och trött på livet. så länge dom är pigga och glada så finns det ingen som helst anledning att avliva. man kan ju inte avliva NU för den kanske kommer bli dålig sen... resonerar man så bör man ta bort alla hästar i dag för dom kanske blir skadade eller får kolik i morgon och måste lida. ja du ser ju hur sjuk den tankegången är.

njut livet så länge ni har det! förhoppningsvis har ni många fina år kvar tillsammans.

 

[osisin]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Instämmer med er andra, man märker,,, Tänkte bara komma med ett litet tips hur jag gör med min gammel-fia (28).
Kolla under läpparna några gånger i veckan, det samlas gärna mat som ligger och ruttnar där i små fickor, skölj med vatten eller corsodyl om det luktar illa. Eller borsta med liten tandborste..
Vi hade en shettis som fick tandlossning av infektion orsakad av gammal mat som legat och mojjat till sig, hon fick avlivas för det var för sent att göra något. Så himla onödigt när hästen i övrigt är ok..

 

[Skogstroll]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Du bara vet..Det ser du i ögonen..Du känner nog din gamla vän riktigt bra och då ser du när gnistan slocknar..

 

[Grängesberg]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Instämmer med er andra, man märker,,, Tänkte bara komma med ett litet tips hur jag gör med min gammel-fia (28).
Kolla under läpparna några gånger i veckan, det samlas gärna mat som ligger och ruttnar där i små fickor, skölj med vatten eller corsodyl om det luktar illa. Eller borsta med liten tandborste..
Vi hade en shettis som fick tandlossning av infektion orsakad av gammal mat som legat och mojjat till sig, hon fick avlivas för det var för sent att göra något. Så himla onödigt när hästen i övrigt är ok..

Till alla.. Tack för era svar och erfarenheter..

Jo, det är kanske så att man bara känner när det är dags.
Det jag är rädd för är att man inte ska se, att man blir hemmablind, MEN mot det så har jag som bot att låta andra hästmänniskor, som även de känner mina gubbar sedan tidigare komma för att se på dom emellanåt, hitills så har dom vart nöjda med vad dom sett..

Min hovis som är hos oss regelbundet har STRÄNGA order om att tala om för mig OM han ser någon försämring på dom. Han har ju också sett dom i några år nu.

Vintern 2006/2007 så trodde jag att det började närma sig slutet.. Ryan tappade i vikt, ruskigt snabbt, det gick på dagar alltså.. Ungefär i november/december någongång.

Det var lite skrämmande att han kunde tappa så fort så mycket som han gjorde då. Bara på dagar..

Jag började då att ge honom lucern uppblött samt lucernstrå utöver hans hö och sakta men säkert så tog han sig.
Han var aldrig sjuk så det märktes, pigg och glad och vild precis som han alltid är men ändå tappade han vikt.

Det tog ett bra tag att få tillbaka den vikten han hade tappat men efter ett långt och härligt sommarbete så var han som vanligt, lite väl rund.
Sedan dess så har han hållt sig likadan.

Det var nog så att just det årets hö var lite för tamt för honom och han behövde mer, han som man ALLTID annars har fått hålla igen på, då magen annars kan skena iväg åt det dräktiga hållet..

Tack och lov så har detta inte upprepats igen, men jag kommer alltid att ge honom lucern under vintern, bara ifall att..

Apropå tänder..

Ryan slog ut en framtand för några år sedan, han blir lite ilsk på sin boxgranne vid matdags och fick in en sådan pangträff att tanden gick av, i underkäken fram. Hade ut veterinär som kollade på det och det behövde inte göras något åt tyckte han, jag skulle bara hålla koll på det så det ser ok ut, vilket jag gjort sedan dess.

Fast Ryan är en smart rackare, han sköljer alltid sin mun när han äter, ett par gånger under tiden som mat finns kvar och sedan när det är slut.

Jag har uppsatta aluminium(tror jag?)tunnor som vattenhinkar, där står han och silar sin glugg, det ser rätt kul ut..

Himla smart av honom att hålla efter sina tänder.

 

[Skogstrollet]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Vintern är väl den kärvaste tiden för en gammal häst. Jag skulle förmodligen vara extra vaksam på om hästen har svårare än vanligt att hålla andan/hullet och gnistan uppe och sedan besluta att ge en sista härlig vår-sommar-höst. Om inget mer specifikt eller brådskande skulle inträffa *peppar peppar*.

 

[lytesout95]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Jag tog bort min d-ponny hösten innan han skulle fylla 32, det var något jag hade bestämt sedan vintern innan. Då hade han inte lika lätt som tidigare hållit sig i fint hull utan hade fått tillskottsfodras med uppblötta lusernpellets och jag hade börjat se en stelhet i ett bakben.

Min tanke under de 16 år jag hade honom var att jag skulle ta bort honom innan han blev dålig = när det inte längre gick att rida honom. Pga tidsbrist slutade jag att rida honom när han var 31, men han gick sin sista klubbhoppning på 50 cm när han var 28 år still going strong och var givetvis felfri.

Hans tänder var i bra skick och hade glimten i ögat till sista dagen. Jag klarade inte av att vara med på avlivningen utan det var min pappa fick följa honom till sista vilan bakom stallet.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

*KL*

Säger som flera, hästen sa till.

Herrn var nyss fyllda 33 när han togs bort. Fram till 30 var det inget 'speciellt' mer än att han fick fodras ganska rejält, och men fick stödfodra ganska hårt vintertid där efter 28. Men bete + kraft höll han sig fin på. Var i full träning som 30-åring och var på sitt första ridläger.

Men vintern mellan 30/31 hade han problem med höet, pigg och glad i övrigt, men han hade jättekrattiga tänder, som vet sa 'ska man gå på tänderna är han ju HUNDRA30'. Så han fick det finaste ängshö vi kunde hitta, som terapi mest, och så fri tillgång på lucerngröt. (Inte speciellt gamig, han hade fri tillgång på havrekross och kraftfoder med, utan att överäta, kanske inte rek för alla ponnyer dock). Höll sig fin på det både den vintern och den mellan 31/32. När han var 31 fick han gå i semipension dock, motionskördes bara lätt ett par - tre gånger i veckan.

Sommaren som 32 åring var som tidigare somrar, hösten med. Men sen vid jul började han tackla av. Han fick täcke på sig för att hjälpa till med hullet (aldrig haft täcke förr) men föll ur trots att han åt 'som vanlitgt'. I övrigt pigg och som vanligt. Men strax efter nyår så släckte han lyset. Gnistan slocknade. Han gick bara efter kompisen i hagen, och stod och hängde bredvid kompisen när den åt. En blind kunde ha sett att det är dags nu. Till och med pappa som kan bli mer än lovligt hemmablind angående djuren såg det. Han fick somna 8 januari det år han fyllde 33, och är begravd i sommarhagen - med gravsten och alls. Sedemera begravdes kompisen bredvid, och de ligger nu där i skuggan av björkarna på en liten höjd överblickandes sina domäner.

Om jag får önska så är det där precis så jag vill det ska bli. De är friska in i det sista (han hade ett par ålderskoliker per år sista åren, gick över med promenad, ingen behandlinga v vet krävdes) och mår bra, och sen säger de själv att 'jag mår inte dåligt, men jag är färdig med jordelivet nu' och så får de somna. Utan att ha behövt bli sjuka/ha ont. Dör/avlivas av hög ålder helt enkelt.

 

[xaheena]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Vår gammelnordis fick vandra vidare i september i år 26 år gammal, jag skulle ta bort min skadade 5-åring och då tog vi båda.

Leo, var gammal och när vi väl hade tagit beslutet var det som om vi öppnade ögonen för de sista veckorna såg vi verkligen hur trött han var. Han var färdig här på jorden, de gick tillsammans hela sommaren på betet, i samma hage Leo gått varje sommar de senaste 20 åren.

Varje höst blir han förtvivlad när han ser transporten när han ska hem från betet. Vi fann liksom ingen anledning att ta hem honom i år, för att han skulle få ännu en sommar ? Han har haft 26 stycken, vi ville att han skulle få avsluta med värdighet, inte tyna bort.

Han dog och ligger nu begraven under sitt äppelträd som gett honom skydd mot regn & blåst i alla dessa år.

 

[Grängesberg]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Varje höst blir han förtvivlad när han ser transporten när han ska hem från betet. Vi fann liksom ingen anledning att ta hem honom i år, för att han skulle få ännu en sommar ?

.

Tänk så olika hästar kan vara.

Min Ryan, han åker gärna till betet, har det hur skönt som helst och jag är dessutom "blessed" med VÄRLDENS härligaste sommarbete som verkligen har allt.

Men när det är dags för att åka hem, då kommer han kutande och kan knappt hejda sig, han ska HEM!
Hem till sin box och sova.

Han är en riktig "innehäst" som avskyr regnet, blir han blöt i pannluggen så blir han så förargad så det finns inte, när det regnar och dom är ute i hagen (dom har granar och andra träd att stå under om dom vill) och jag av någon anledning i hans ögon inte hinner få in honom i tid, då är han en hel armé av hästar att leda, HELT crazy och man riktigt ser ilskan lysa! Han SKA in och det kan inte gå snabbt nog, taktar, hoppar och far och är inte nöjd förräns han är inne i sin box.

Så är han bara vid regn eller riktigt snöoväder, aldrig annars.

Att rida honom i regn, det går inte, inte utan strid, jag får honom helt enkelt inte från stallet, stegrar rätt upp och verkligen vägrar att gå.

Då ska man dessutom veta att han är från Irland, det regnigaste av regniga land..

Jag har ju vant mig vid hans nycker, och låter honom nu hållas, han gör ju lite som han vill min gamle man, det är han värd efter alla år av arbete.

 

[Tussinussen]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

*KL*

Tjuter som bara den av dessa historier...så många fina hästliv, så mycket kärlek...

 

[Pica]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

Jag med. Ser knappt texten. Tänker på den dag jag måste ta beslutet och grinar lite mer. Mina älskade vänner

 

[DarkInNight]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

här är en till som tårrna rinner på...

bävar inför den dag det blor dags att ta bort min älskade häst. Han är 16 nu så jag hoppas vi har måånga år framför oss!

 

[Grängesberg]

Sv: Ni med gamlingar, hur vet man när det är dags?

här är en till som tårrna rinner på...

bävar inför den dag det blor dags att ta bort min älskade häst. Han är 16 nu så jag hoppas vi har måånga år framför oss!

Klart ni har.. Han är ju rena rama unghästen..

16... åh, tänk om min Ryan kunde få vara 16 igen! Då hade vi haft många år framför oss..

Fast jag hoppas ju av hela mitt hjärta att han ska få flera fina år till, min gubbe, han står just nu i hagen och surar, regn.. need to say no more.. Han verkligen hatar det.

Fast ute, det SKA han vara, det har jag bestämt trots att han nog helst av allt skulle nöja sig med en promenad i stallgången sådanan här gråa trista dagar..

Men solen, det gillar han, gassande sol.

Minns i början när vi flyttade från stallet där vi var inackorderade till eget.
Hade överblick över hagarna och tog mig en kik ut genom fönstret för att se vad dom gjorde, till min stora fasa så ligger Ryan raklång i hagen, mitt i hagen!

Jag fick panik, trodde han var död! Sprang ut och in i hagen, fram till honom där han ligger med slutna ögon, helt orörlig, mitt hjärta stannade nästan.

Jag puttade lite på honom och ögat som är uppåt öppnas sakta och kikar på mig, Vad vill du mamma..? Jag soooover ju så skönt..

Det var där jag märkte att han tog sig en lunchtupplur när det är sol, han hade där vi bodde tidigare aldrig legat och sovit hagen, dom gick många i samma så han kunde säkert inte slappna av på samma vis om här, där han endast hade en kompis i hagen.

Sedan dess så sover han ALLTID middag i hagen sommartid, varje dag mellan 12-13, slår nästan aldrig fel på tiden.

När jag har dom i trädgården(arbetandes som gräsklippare ibland) så har det hänt mer än en gång att bilar stannar, dom tror att han är död, ligger helt orörlig och sover.

Det känns skönt att han kan slappna av så pass att han kan ligga och vila, helt orörlig, det måste ju betyda att han känner sig trygg här på gården, hans kompisar, dom sover inte middag, men dom låter honom ligga, puffar inte eller stör utan fortsätter med sitt betande.

Min Ryan, hur ska jag kunna vara utan denne specielle farbror..

Fast, man ska ju inte deppa i förväg, det gäller ju att ta vara på den tid som finns kvar, länge hoppas jag..