Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

[Lithonit]

Ni som har fler än 1 barn under 3-4 år- hur mår ni?

Anledningen till att jag frågar är att jag mått dåligt psykiskt länge.
nu börjar det bli "bra" - men jag har enorma problem med närminnet/korttidsminnet. Koncentrationen är inte heller på topp- bakade just en sockerkaka utan socker och mycket annat. ett stående skämt här hemma nu är att leta efter borttappade saker i soporna eller kylskåpet ...

I veckan var det nån som sa att "man är ju lite vimsig när man har småbarn"-
och idag slog det mig att min man också är rätt snurrig.

Jag har hela tiden tänkt att min mossiga hjärna hör ihop med min sjukdom,
men det kanske mer är småbarnslonceptet?

 

[Sar]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Nu har jag bara en 3-åring men tidigare hade jag två (tvillingar). Jag mådde bra, de gånger jag kände mig "mosig" var när jag hade sömnbrist. Det är konstigt så fort kroppen vänjer sig, en dålig natt nu (när jag är van vid att få sova) blir jag betydligt mer påverad av än under de år när man fick flera sömnavbrott, då var det liksom bara en i mängden.
Så jag tror sömnbrist är en stor bov när det gäller "mosighet".

 

[trazel]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Jag har en ettåring och en snart treåring. Jag upplever inga andra problem med vimsighet än vad jag hade innan.

Jag kan möjligen ha lättare att glömma bort saker, både aktiviteter och vad jag ska ha sagt. Men inte så att det skulle vara ett problem. Nu sover dock våra barn rätt hyfsat på nätterna, så jag upplever ingen sömnbrist pga. dem.

 

[Skogstrollet]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Jag har en på 2,5 år och en på 6 mån och ja, jag är oerhört vimsig! Lite hänger nog kvar från depressionen och stressen efter första förlossningen men jag märkte vimsigheten redan under graviditeten. Fokus och koncentration puts väck! Jättekul att läsa företagsekonomi då, not!!
Kalendrar, notifieringar i telefonen, post-its osv... Så klarar jag vardagen.

 

[majola]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Men en på 2 år och 9 månader, en på 10 månader och gravid i femte månaden så kan jag väl säga att jag är galet snurrig. Men om det beror på föräldraskap, graviditet eller personlig läggning låter jag vara osagt...

 

[Tora]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Många gånger har det ju med sömnbrist att göra (precis som Sar skrev).

Vad som också kan ställa till det är vitaminbrist men det är ju lätt att kolla på vårdcentralen med ett blodprov.

Jag upplevde att jag kunde vara lite splittrad och disträ men det hade mycket med sömnen att göra (ammade en nyfödd och hade en tvååring och en fyraåring).

Får du sovit något?

 

[Apollo 13]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Jag uppfattar mig själv som att jag inte riktigt hänger med alla gånger. Inte så att jag tappar bort saker, utan mer i konversationer, att jag inte kopplar ihop saker som, när jag väl gjort det, inser är rätt självklara. Jag brukar skoja lite och säga att det är rätt jobbigt att inse att man gått och blivit dum i huvudet.. lite sanning ligger det ju bakom det skämtet.
Fö uppfattar jag det inte som att jag mår varken dålig eller har sömnbrist som skulle kunna påverka.. Förut skyllde jag på amningshjärnan... får man ens skylla på att man är gravid? Jag kan inte minnas att jag var så här under förra graviditeten iaf?

 

[Lithonit]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Ja jag sover. Dels sover ungarna lugnt men är det nåt så fixar maken det.
Jag har doktorns order på sömn..

jag är rejält genomgången med alla brister.
Hmmmm.... kanske inte är barnen som gör mig lite tokig ändå. Jag misstänkte det men ... ganska skönt att det inte verkar vara norm att man ska vara rejält borta. För det är rejält.

 

[Mabuse]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Jag har fått otroligt mycket mindre energi sen jag fick barn, än vad jag hade innan. Är trögare också, blir fortare trött och orkar inte koncentrera mig på samma sätt. Både på jobbet och fritiden, nu vill jag bara ta det lugnt så fort jag får möjlighet, innan jag fick barn så var det rätt ofta kul med full fart, och roligt att göra mer. Nu känns det som att det jag helst vill göra är ingenting, bara ta det lugnt och sova och ta det lugnt och sova...

Jag hoppas verkligen att det är barnrelaterat, och att jag får tillbaka lite energi när de blir äldre!

 

[Freyja_bus]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Kl

Jag har nog mer energi nu än vad jag någonsin haft , med några undantagsdagar såklart. Jag har ett så aktivt liv och det är liksom full rulle jämt så jag har inte tid att bli trött. Låter ju halvdumt när man skriver det, men jag upplever det inte som något problem. Kanske att jag är mer trött på kvällen än vanligt, men oftast lägger jag mig inte innan 23-00, hade jag behövt mer sömn borde jag ju lägga mig tidigare kan jag tycka.

Lite snurrig är jag nog ibland, men det är nog inte värre än vanligt.
Har tre barn förresten, en på 5 år, en på 3,5 och en på 6 månader.

 

[taccotad]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Nu är mina barn 5 och 7 år gamla. Men det är först nu jag börjar hitta tillbaka till mig själv lite.
Minns att mitt minne nästan försvann i samband med första förlossningen. Så även energi och inspiration till att göra saker. Varit väldigt trött och orkeslös i flera år. Mest velat vila/pausa så fort jag haft möjlighet. Minnet har varit obefintligt, samma med koncentrationen.

Nu i efterhand är jag ganska säker på att jag drabbades av nån förlossningsdepression med äldsta sonen. Det har tagit lång tid att hitta ur det eländet för jag har inte fattat förrän senare att det gick att göra nåt åt det.

Barnen är som sagt äldre nu och allt känns roligare, lättare. Jag är piggare och har mycket mer energi och lust att hitta på saker. Men som sagt, första åren där kändes rätt hopplösa.

 

[Tora]

Sv: Ni med fler än 1 litet barn, hur mår ni?

Ja jag sover. Dels sover ungarna lugnt men är det nåt så fixar maken det.
Jag har doktorns order på sömn..

jag är rejält genomgången med alla brister.
Hmmmm.... kanske inte är barnen som gör mig lite tokig ändå. Jag misstänkte det men ... ganska skönt att det inte verkar vara norm att man ska vara rejält borta. För det är rejält.

Barnen gör en alltid lite tokig. Det är liksom deras största uppgift här i livet

Men jag skulle nog inte riktigt våga påstå att det du känner är normalt. Framför allt inte om man sover (nästan) som man skall i alla fall.

Sen är det ju svårt att att ge några exakta gränser för när det går utanför det normala. Tex blir jag lite disträ när jag skall hålla reda på tre ungar med mycket spring i benen.

Men det är ju aldrig fel att kolla upp om något inte är som det skall.