I vissa distrikt är det för stora avstånd för att vara rimligt och i vissa distrikt är det för mycket djur per veterinär i tjänst så att de i beredskap kan få arbeta i princip ett beredskapsnätter och helger. Att man har två-tre timmars paus mellan utryckningar ger ingen vettig återhämtning när man är i beredskap i flera dygn och tiden därimellan räknas inte som arbetstid även om det handlar om mellan 02-04 på natten där man har tur om man lyckas hinna somna öht.
Ibland behöver veterinären prioritera sömn under sina långa arbetspass (ex dygnet runt 08 fredag till 08 måndag) för att inte vara en trafikfara för sig själv eller andra (och öht ha kapacitet att göra ett vettigt jobb)
Det här är en bild över DV stationer i Norra Sverige, flera av de är filialer som inte är konstant bemannade och de flesta har mig veterligen färre veterinärer än önskat. Alla har inte heller beredskap samtidigt utan stationer i samma ’område’ turas om och täcker således en större yta under beredskap (’jourtid’) än dagtid.
Tittar man i inlandet har det funnits stationer, om än små, även i Gällivare, Jokkmokk och Arvidsjaur (när jag jobbade på DV Gällivare 2015) som nu är nedlagda. För referens är det 6h bilväg (52mil) mellan Kiruna och Lycksele, sommartid, vintertid är inte väglaget och sikten alltid så fördelaktigt
.
Säger sig själv att det är lite och att anslag och organisering behöver förbättras
Är inte de enskilda veterinärernas fel om något går åt fanders pga bristande tillgänglighet utan ansvar ska flyttas uppåt.
(Kan tillägga att det är rätt trevligt med distriktet som arbetsplats ändå och hade kunnat tänka mig återvända om rätt arbetsförhållanden kunde uppnås. Det vet jag fler smådjursveterinärer som skulle kunna tänka sig både på heltid eller på deltid som komplement till sitt arbete på smådjurskliniken)