Sv: neindorffilm
Nu kan jag svara på frågorna om de guppande huvudena
Så här är det; I Sally Swifts och andras böcker kan du läsa om vikten av en neutralposition i bäckenet, detta för att skapa balans i resten av ryggraden.
Att sittbenen pekar neutralt nedåt har också en annan funktion. Hästen lyfter oss framåt uppåt i varje steg. En begåvad tös tänkte det som en kudde som lyfte en skinka i taget framåt uppåt i varje steg hästen tog med bakbenen
Om sittbenen pekar nedåt så kan hästens rörelser öppna baksidorna av ländens leder i varje steg. Ryttaren fjädrar med i hästens steg med sin rygg, men ovanför "BH bandet" är hon stilla
Hästens rörelser absorberas av ryttarens kropp och hon ser ut att sitta helt stilla och sadelfast. Hon lämnar inte sadeln med rumpan en mm.
Detta brukar kallas följsamhet, och handlar alltså om att hitta till rätt balans i bäckenet så att fjädringen fungerar.
Detta har inte ryttarinnorna gjort på filmen, särskilt en av dem har stora problem med detta.
Det största problemet är nog sadeln. Jag har aldrig sett en sadel placeras så långt fram!!!
Eftersom de har lagt den uppe på manken så tippar hela sadeln bakåt. Ryttarna rutschar ned och bak mot bakvalvet.
Varför då jo; de berömda sittbenen, de utgör bäckenet nedersta punkt, och de befinner sig mycket längre fram i bäckenet än man tror, ganska så parallellt med lårbenen faktisk. Inte någonstans i rumpan, det man känner där är en muskelkudde bestående av höftledens ”utåtrotatorer”.
Sittbenens position är så gott som mellan våra ben, och eftersom det är bäckenets lägsta punkt sa hamnar de i sadelns lägsta punkt.
Det är därför viktigt att en sadels lägsta punkt inte hamnar för långt bak. Då placeras ryttarens vikt för långt bak och en tjejrumpa får inte plats utan den skuffas fram i svank av bakvalvet.
Som du ser så händer det här inte killen på filmen. Killar har mycket mindre bäcken både i bredd och längd framifrån och bak.
Jag tror inte en karl har upplevt det här att bli placerad så fel av sadeln. Jag har inte hört någon kunna hjälpa en kvinnlig elev att komma till bättre balans angående det här fenomenet. (Trots att jag lirkat med både Kottas och Balkenhool
, men de verkade inte ha en susning, och förmodligen inte herr von Neindorff heller eftersom han inte säger någonting, eller rättar till det)
Den här felaktiga balansen i bäckenet medför två saker. Ryttarinnornas ryggrad hittar inte en naturlig balans, därav det alltför kraftiga taget i tygeln, de kan inte ge efter, då de måste ha tygeln för att hålla balansen med
Det andra problemet som det medför; och det som du undrar över är att när bäckenet tippar framåt och ryttaren hamnar i svank så kommer sittbenen att peka bakåt på ryttaren.
Kraften som skall lyfta dig framåt uppåt kommer så pass mycket underifrån att fjädringen nedanför midjan inte fungerar utan hela ryttaren kastas upp i luften av hästens kraft.
Många vanliga dressyrryttare brukar kompensera genom att luta sig kraftigt bakåt och hålla i sig i tygeln
Men det verkar de här ryttarinnorna inte tillåtas göra de får skumpa istället. Som du ser sälämnar rumporna sadeln ofta åtskilal centimetrar...
Eftersom ryggradskurvatur är överdriven när rytatren svankar så kommer kraften av hästens rörelser pressa in ryttarinnan i en värre svank, - eftersom denna kraften inte absorberas så fortsätter den vidare som en whiplash ut i bröstryggen, som rundas ännu mer, - varefter kraften går framåt igen för att likt en pisksnärt guppa till huvudet. – I varje steg….
När det här händer på en karl att han går från - neutralläge - in i svank – tillbaka igen, så blir rörelseutslaget alls inte lika stort i hans kropp i och med hans rakare ryggrad.
I och med det kortare bäckenet och förmodligen en annan konstruktion så pressas han heller inte in i en lika kraftig svank. Han kan sitta klistrad i sadeln ändå…
Däremot skulle det vara spännande att ändra om bäckenets vinkel på en sådan karl och se vad som hände med hästens rörelser.
Men jag har inte hittat någon som jag vågat fråga om det än….
Angående filmen så ser du säkert också skillnad både på hur mycket mindre killens huvud guppar och även sskillnad på vilken hästtyp som tjejjerna rider på. Och gångarten också givetvis.
Det är lättare i galopp och på en häst som har en mer välvd länd uppåt av naturen
Lippizaner och Nordisar brukar ofta ha vad man kallar en låg rygg (den kallas bara sänkt om den är låg enbart i bröstryggen). Jag tror att hästar med låg rygg är överrörliga i ryggen eftersom de vad de verkar kan böja ryggen lika mycket åt andra hållet…
De är därför väldigt skumpiga/rörliga att sitta på (här får du tro på mitt ord
) Och måste verkligen beredas plats att både komma upp med ryggen och in med bakdelen av ryttarens sits.
När ryttaren hamnar så långt bak i sadeln som dessa gör så hindrar deras sits både genom svanken och genom att vikten placeras så långt bak att komma upp med ryggen och då blir det ännu värre eftersom hästen då spänner/ sänker ryggen.
Känns svaret till blåtenhet?
Tack för det här svaret! Oftast orkar jag inte läsa så långa inlägg, men detta var jag lite extra nyfiken på för jag har ofta undrat varför det guppas med huvudena lite här och där i dressyrsammanhang. Nu fick jag dessutom en viktig nyckel till att förstå min aversion mot vanliga dressyrsadlar... försöker man sitta någotsånär korrekt (gäller iofs inte alla, men ändå) får man i regel ganska ont på ett speciellt ställe 
