Jag har missat helt vad hela det här handlar om, men nånting har ju hänt här senaste dagarna med utbrutna trådar och infekterad stämning?
Hursomhelst så ser jag inte riktigt problemet med en tråd om sämsta boken man läst. Får man inte ha "gnäll-diskussioner" alls?
Jag var en riktig bokslukare som yngre (tyvärr inte längre pga psykiskt dåligt uthållig så jag klarar liksom inte att läsa i samma utsträckning) och "mina" böcker betydde otroligt mycket för mig när jag växte upp. Jag kan absolut förstå känslan när man som typ mellan-högstadiebarn får sina favoritförfattare dissade, oavsett om det är av de tuffa killarna och tjejerna eller av läraren eller bibliotekarien.
Men här är vi vuxna som diskuterar vilka böcker vi personligen inte gillade. Ser inte riktigt kopplingen där?
Jag har varit med om att folk uttalat sig nedlåtande om "min" hundras också och kallat dem för tråkiga. Mina hundar är en stor orsak till att jag öht är vid liv idag, för mig är de världens bästa. JAG tycker ju den personen som säger att de är skittråkiga är lite dum i huvudet och hur kan hen tycka så om mina fantastiska älsklingar?! Men inte blir jag personligen ledsen, nedtryckt och knäckt för det ändå?
Är man SÅ känslig att man inte mäktar med att någon ogillar det en själv älskar och håller väldigt kärt, så kanske man ska vara lite försiktig med att läsa trådar där man redan i rubriken kan ana att sånt kan hända? Eller jag vet inte.
Det är självklart helt okej att vara känslig och bli ledsen, men samtidigt måste vi väl få diskutera även vad vi inte gillar, så länge det görs på ett vettigt sätt och inte blir personliga påhopp osv?
Hursomhelst så ser jag inte riktigt problemet med en tråd om sämsta boken man läst. Får man inte ha "gnäll-diskussioner" alls?
Jag var en riktig bokslukare som yngre (tyvärr inte längre pga psykiskt dåligt uthållig så jag klarar liksom inte att läsa i samma utsträckning) och "mina" böcker betydde otroligt mycket för mig när jag växte upp. Jag kan absolut förstå känslan när man som typ mellan-högstadiebarn får sina favoritförfattare dissade, oavsett om det är av de tuffa killarna och tjejerna eller av läraren eller bibliotekarien.
Men här är vi vuxna som diskuterar vilka böcker vi personligen inte gillade. Ser inte riktigt kopplingen där?
Jag har varit med om att folk uttalat sig nedlåtande om "min" hundras också och kallat dem för tråkiga. Mina hundar är en stor orsak till att jag öht är vid liv idag, för mig är de världens bästa. JAG tycker ju den personen som säger att de är skittråkiga är lite dum i huvudet och hur kan hen tycka så om mina fantastiska älsklingar?! Men inte blir jag personligen ledsen, nedtryckt och knäckt för det ändå?
Är man SÅ känslig att man inte mäktar med att någon ogillar det en själv älskar och håller väldigt kärt, så kanske man ska vara lite försiktig med att läsa trådar där man redan i rubriken kan ana att sånt kan hända? Eller jag vet inte.
Det är självklart helt okej att vara känslig och bli ledsen, men samtidigt måste vi väl få diskutera även vad vi inte gillar, så länge det görs på ett vettigt sätt och inte blir personliga påhopp osv?