Vilken är den sämsta bok du läst?

[Miran]

Jag gillade också Blanche och Marie och då är jag ingen Enquistfantast, för att uttrycka mig milt. (Liknelseboken är något av det konstigaste jag har gett mig på.) Men jag gillade tonen i Blanche och Marie, och tycker att han lyckades bra med sin "litterära fantasi", så att säga.

Liknelseboken var en av mina finaste läsupplevelser på senare år. Blanche och Marie tyckte jag också mycket om, men Liknelseboken var något enastående.

Jag brukar inte läsa klart om boken inte berör, så det finns många halvlästa dåliga böcker som jag inte minns.
Böckerna om Christoffer Silverbjelke (serien börjar med En nästan vanlig man) är bland de värsta jag läst ut. Plus typ fortsättningen på När lammen tystnar - kan den heta Hannibal? Mår fortfarande dåligt av scenen där huvudpersonen börjar konsumera sitt offers hjärna i tunna skivor medan personen lever ... Tycker öht inte om övervåld för våldets skull, blod som skvätter och sånt. Det gör mig bara arg. Tycker mycket mer om psykologisk spänning.

 

[Monsterliter]

Jag läser i princip vad som helst jag får min i mina händer och många av de böcker som nämnts i tråden ääälskar jag (Mästaren och Margarita, Tolkien, Hundra år av ensamhet, Den tomma stolen till exempel). Men med Stalker av Lars Kepler tog det stopp. Det gick bara inte. Jag hade läst några andra av deras böcker och tagit mig igenom dem, med vid Stalker var mitt tålamod slut. Det var bara tråkigt, upprepande, för slaskigt, förutsägbart och språket var så himla platt.

Men jag måste tillägga att jag det tog mig 20 år (!) av flertal försök innan jag läste klart Dostojevskis Brott och straff - och nu tycker jag den är superbra. Ryska författare (åtminstone klassiska sådana, måste erkänna att jag inte läst några samtida) har en tendens att använda sig av det ryska systemet för namn och smeknamn, som gjorde mig förvirrad. Men när jag slutade fokusera på vad karaktärerna kallades utan försökte känna igen dem genom hur de beskrivs så blev det mycket enklare och jag kunde njuta av läsningen.

 

[Monsterliter]

Måste bara fråga: Annika Bengtzon (Liza Marklund) verkar kissa mycket i duschen, eller minns jag helt fel? Jag gav hur som helt upp efter två böcker - mycket på grund av detta. Ok, att skriva om det någon gång men som jag mindes det så tjatades det om att hon gjorde det. Men jag kan ha varit grinig när jag läste böckerna.

 

[Hyacinth]

Måste bara fråga: Annika Bengtzon (Liza Marklund) verkar kissa mycket i duschen, eller minns jag helt fel? Jag gav hur som helt upp efter två böcker - mycket på grund av detta. Ok, att skriva om det någon gång men som jag mindes det så tjatades det om att hon gjorde det. Men jag kan ha varit grinig när jag läste böckerna.

Ha! Det är en av bukes mest klassiska trådar! Huruvida det är briljant eller ofattbart snuskigt beteende.

 

[Monimaker]

Dostojevskis Brott och straff

Alltså jag har varit sugen på den länge, men bara omfånget skrämmer iväg mig. Uppskattade dock hans "Anteckningar från Källarhålet"

 

[Monsterliter]

Alltså jag har varit sugen på den länge, men bara omfånget skrämmer iväg mig. Uppskattade dock hans "Anteckningar från Källarhålet"

Äh, ju fler sidor, desto mer roligt att läsa? Det är givetvis ett skämt , men man måste gå in i en ganska långsam takt för att gilla boken. Den är lång och det händer egentligen inte mycket....

 

[Monsterliter]

Ha! Det är en av bukes mest klassiska trådar! Huruvida det är briljant eller ofattbart snuskigt beteende.

Åh! Den tråden måste jag hitta! Allt har verkligen diskuterats på Buke...

 

[tanten]

Fröken Smillas känsla för snö - hette den så?
Jag plågade mig igenom den och kom till slutet, som var totalt märkligt och uselt.

 

[Monsterliter]

Fröken Smillas känsla för snö - hette den så?
Jag plågade mig igenom den och kom till slutet, som var totalt märkligt och uselt.

Det är just det som är så kul med den här tråden! Jag gillade verkligen Fröken Smillas känsla för snö för de fina, rara sättet att beskriva relationer. Vi gillar olika!

En bok till som jag inte gillar är Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling. Det är en plågsam läsning om folkmordet i Kambodja, men jag kan inte läsa den av en enda anledning: Han skriver BARA i korta meningar. Visst, ibland kan det vara poetiskt och gripande med korta meningar. Journalister har sällan utrymme för långa utläggningar. Men att läsa en hel bok om någonting så hemskt som folkmord i meningar som innehåller max fem ord funkar inte!

 

[Oldie]

Jag har gjort flera försök att läsa The Chronicles of Thomas Covenant, men jag blir bara förbannad och vill elda upp skiten.
Ett gnälligt, självömkande as som pjålar sig igenom allt som händer, så fort han får chansen våldtar en ung tjej (tonåring? jag minns inte?) och sen är det fortfarande synd om honom!? Buhu, stackars honom som gjort något så hemskt...

Har fått den rekommenderad många gånger eftersom jag gillar (gillat) fantasy, och jodå den är bra, jag behöver bara ge den en chans till! Nä. Den är skit, författaren verkar ha en skruv lös, och vid det här laget har jag börjat bli misstänksam mot folk som rekommenderar den också.

En bok jag verkligen, verkligen gillar trots att den är helt bedrövligt skriven är dock Ringworld! Helt otroligt plågsamt språk, men jag läser om den med jämna mellanrum ändå för jag älskar upplägget. Det är nog den enda bok jag läst som jag avskyr och älskar på samma gång.

Dom är läsvärda, alla 6 av dom.

 

[Oldie]

Jag läser i princip vad som helst jag får min i mina händer och många av de böcker som nämnts i tråden ääälskar jag (Mästaren och Margarita, Tolkien, Hundra år av ensamhet, Den tomma stolen till exempel). Men med Stalker av Lars Kepler tog det stopp. Det gick bara inte. Jag hade läst några andra av deras böcker och tagit mig igenom dem, med vid Stalker var mitt tålamod slut. Det var bara tråkigt, upprepande, för slaskigt, förutsägbart och språket var så himla platt.

Men jag måste tillägga att jag det tog mig 20 år (!) av flertal försök innan jag läste klart Dostojevskis Brott och straff - och nu tycker jag den är superbra. Ryska författare (åtminstone klassiska sådana, måste erkänna att jag inte läst några samtida) har en tendens att använda sig av det ryska systemet för namn och smeknamn, som gjorde mig förvirrad. Men när jag slutade fokusera på vad karaktärerna kallades utan försökte känna igen dem genom hur de beskrivs så blev det mycket enklare och jag kunde njuta av läsningen.

Mästaren är ju lysande, brukar sticka den i händerna på människor som frågar om nåt att läsa.
Synd bara att jag inte läser kyrillisk skrift, vore kul att läsa den på ryska.

 

[Hyacinth]

Åh! Den tråden måste jag hitta! Allt har verkligen diskuterats på Buke...

Jag föreslår att du startar en ny den är urgammal!

 

[Monsterliter]

Jag föreslår att du startar en ny den är urgammal!

Jag lär inte göra det men det vore kul att höra vad andra tänker om det VI får se imorgon.

 

[Sel]

Alltså jag har varit sugen på den länge, men bara omfånget skrämmer iväg mig. Uppskattade dock hans "Anteckningar från Källarhålet"

Absolut avgudar Källarhålet! Jag har en pocketverison härhemma som är helt sönderläst.

 

[Petruska]

Fröken Smillas känsla för snö - hette den så?
Jag plågade mig igenom den och kom till slutet, som var totalt märkligt och uselt.

Vansinnigt tråkig bok!

 

[Sel]

Jag höll på att explodera av ilska när jag läste scenen i Sword of Truth där den lesbiska slavkrigaren dör i huvudpersonens armar medan hennes partner står bredvid och tittar på! Så jäkla snubbigt! Väldigt snubbigt över huvud taget hur deras lesbiskhet skildras.

Samtidigt bölade jag som en tonåring och fortsatte läsa med stor iver.

Sent omsider: Alltså, hela serien är ju mer elle rmindre en katastrof egentligen, men jag minns att jag kände att jag avancerat lite i fantasyträsket när jag läste den, då som ung tonåring.
Jag reagerade redan då över de kvinnliga stereotyperna dock, jisses, Kahlan gav mig grå hår! Awsome confessor med megamakt, och det enda hon kan göra är att be stora starka män skydda henne.

Darken Rahl får däremot komma och slicka mina ögonbryn när han vill.... Jag tror det var han och draken som fick mig fast.

 

[durachiny]

Mästaren är ju lysande, brukar sticka den i händerna på människor som frågar om nåt att läsa.
Synd bara att jag inte läser kyrillisk skrift, vore kul att läsa den på ryska.

Personligen kan jag rekommendera Eugen Onegin av Pusjkin och Mästaren och Margarita av Bulgakov men sen är såklart Tolstoj och Dostojevskij must reads. Solzjenitsyn kan man skippa om man inte har sömnproblem.

 

[tanten]

Just det - Richard Adams.
Han skrev Den långa flyken som med räta blev omtalad. Shardik var inte heller tokig.

Men så köpte jag Maia. Maken till lusel gubb-porr! Invecklat om något folk där det fanns sexslavar och utförliga beskrivningar av gubbarnas sssioner med dem. Bläh.

 

[BornAgain]

Mästaren är ju lysande, brukar sticka den i händerna på människor som frågar om nåt att läsa.
Synd bara att jag inte läser kyrillisk skrift, vore kul att läsa den på ryska.

Den är oerhört vacker på ryska - men jag fastnar i ordvalen. Texten är ganska öppen. Bulgakov använder t.ex. ofta svet (världen, ljuset) istället för det kanske vanligare mir (världen, freden) så när Djävulen säger att "Det här aldrig funnits en människa (som) Jesus i världen/ljuset". Vad säger han egentligen?

Mina rysktalande bekanta sa att jag övertolkar.

PS Mästaren är en bok som jag till min sorg vuxit ur. Det är nog den bästa, mest allmängiltiga skildringen av Sovjetsamhället jag läst.

 

[Anna]

Måste bara fråga: Annika Bengtzon (Liza Marklund) verkar kissa mycket i duschen, eller minns jag helt fel? Jag gav hur som helt upp efter två böcker - mycket på grund av detta. Ok, att skriva om det någon gång men som jag mindes det så tjatades det om att hon gjorde det. Men jag kan ha varit grinig när jag läste böckerna.

Jag minns att hon kissar i duschen minst en gång, när hon bor i nåt rivningshus med toa på gården och dusch i källaren. Det står typ "hon släppte urinen rakt ner i avloppet" och jag tyckte att det lät så äckligt, antagligen föreställde jag mig en äcklig dusch i typ ett parkeringshus för jag minns att jag fick så äckliga associationer av det när jag läste böckerna som tonåring. (Obs: jag har inga problem med att kissa i duschen per se )

En annan sak jag minns så väl är när hennes man ska laga thaimat och häller fisksås i någon gryta och "könsdoften slog upp i hans ansikte" eller något i den stilen. Charmerande!