Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

[Skogstrollet]

Saker som tidigare kändes viktiga för MIG känns inte längre så. Saker som tidigare var hobbies, andningshål och roligt känns nu mer som måsten och ger mig en ständig press och dåligt samvete för att jag inte hinner, orkar eller faktiskt ens har så mycket lust att göra det.

Det handlar om djuren förstås. Intresset finns fortfarande kvar men har liksom skalats ner till enklare nivå. Jag pysslar gärna med marsvinen, planerar utställning och någon kull där. Det är inte så tidskrävande och skötseln måste inte gå efter schema eller med visst intervall så som med hundarna. Inte heller krävs lika mycket passning.

Hundarna däremot har jag nästen helt tappat sugen för. Den äldre är sällskapshund och nöjd med att få vara med och ta lite promenader på en nivå som känns ok. Men unghunden kräver mer och alla de planer och förhoppningar jag hade har liksom tappat dragningskraften. Han är lämnad tillfälligt till uppfödaren och himmel så skönt det är hemma, jag känner mig lättare (förutom att dagen för att hämta hem honom närmar sig med stormsteg).

Så min fråga till andra småbarnsföräldrar är: är det här något jag bör acceptera och anpassa mig efter, eller kommer intressena att komma tillbaka? Idag känner jag att jag kan ge upp om unghunden och hitta ett mer aktivt hem till honom och må bra med det beslutet, men är risken stor att jag ångrar mig längre fram?

Jag lade det här på föräldrar för att det handlar om förlorade hobbies, och inte specifikt om hund. Hund kan i frågan lika gärna bytas ut till kanske häst, långa resor, eller vad det nu handlar om.

 

[vindvissla]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

For mej har det kommit tillbaka i alla fall, om an lite omprioriterade. Jag bor t ex bredvid underbara berg och innan jag fick barn var jag aldrig och promenerade i dem (daremot red jag mycket i dem). Nu ar jag uppe och gar och springer i bergen och det ar jatteviktigt for mej. Att rida i bergen tar for lang tid, det blir flera timmar eftersom jag maste kora transport, lasta, mm.

Det ar skont att slippa stress sa forsok planera din dag sa att den gar runt. Realistiska andningshal, som t ex en promenad med hunden ensam och tva med barnvagnen. Om din man jobbar om dagarna har ni ju inte sa mycket tid att leka med, sa det galler att forvalta den ratt.

 

[Sandra78]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

För mig har det precis börjat komma tillbaka, dottern blir ett år i december.

Fick tyvärr ta bort min häst (pga sjukdom) i juni i år, men har en medryttarhäst som jag rider två dagar i veckan. Och numera händer det lika ofta att jag klurar på rakriktning och bärighet som att jag klurar på välling och blöjmärken innan jag somnar. Hjärnan börjar kunna jobba med annat än bebis bebis bebis

Hunden har ju jag och sambon alltid delat på, han har tränat bevakning och tagit över lydnaden från mig tills vidare. Nu ska hon ställas i december så vi håller just på och rostar av tandvisning, stå vackert osv, det är helt min bit och det är sååå kul! Vi springer ut i trädgården och tränar flera gånger om dagen, oftast blir det ju ett kort lydnadspass först. Passar dels på när jäntan sover (hon sover ett pass på ca 2 timmar varje dag) och sen är hon nu såpass självgående att hon kan krypa runt en liten stund och agera hejarklack medan jag tränar hunden.

Vad vill jag komma fram till? Tja, i mitt fall så har mina gamla intressen börjat få mera tid igen, jag kanske inte alltid kan ägna lika lång tid åt hundträningen men istället kan jag träna fler korta pass och kanske mera genomtänkta, det går alldeles utmärkt att planera träningspass samtidigt som man skakar välling mitt i natten

 

[Lena Furberg]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Allt har sin tid! For everything, there is a season.

 

[Snurrfian]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Det kommer tillbaka! Jag la ner hästande nästan helt under ett par år, snosade lite häst ibland och red någon gång, men barnen var prio 1, dessutom hade vi då hund som fick gå före hästandet, men han var rätt lätt att ha med och göra saker med och krävde inte aktivitet varje dag då. Dessutom lånade svägerskans dotter honom och tävlade med så han var rätt aktiverad på annat håll.

Nu när mina huliganer är 6 och 9 år så rider jag minst en gång i veckan på lektion och drömmer lite om att skaffa häst igen, har en unghund som kräver en hel del för att vara en fungerande familjehund, dessutom har jag tagit upp lite handarbete så som stickning och virkning och så lite scrapbooking. Dessutom plannerar vi plats för vävstolen någonstans här hemma, men där förväntar jag mig även att barnen ska tycka att det är roligt att hålla på.

 

[ako]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Det är säkert olika, men jag tycker att hästar är lika skoj som alltid, men de första månaderna när L var ny så kretsade ju i princip allt runt honom. Ta det lugnt du, jag tror nog att hundintresset kommer åter. Kan inte unghunden vara hos uppf lite längre? Framåt våren när sonen är lite äldre o vädret vacket o ljust tycker du förhoppningsvis att det är toppskoj att träna hund igen!

Vår hund är ju mest bara promenadlimpa o familjemedlem, så för oss har hund io barn inte krockat, men däremot lägger jag något mindre tid på hästarna nu, men håller dock ändå på aktivt med egen häst som rids o tävlas.

 

[Sar]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Jag tror nog att det är viktigt att man låter var sak ta sin tid. Jag märker att mitt "hästande" idag skiljer sig från det för 7-8 år sedan då tävling var det absolut viktigaste. Idag handlar det mer om att ha en kompis i skogen som dessutom kan fungera för tävling.

Känns det jobbigt med unghunden tycker jag nog att sälja kan vara ett bra alternativ. Är du/ni inte i fas så har den antagligen ett bättre liv annorstädes.

 

[Bebben]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

När första barnet föddes för 5 år sedan, så hade jag en mycket aktiv unghund på 8 mån. Mitt intresse bibehölls på samma nivå som åren innan, och jag lade lika mycket tid - dock lite mer planerat och genomtänkt bara. Nu var jag förvisso redan nere på en mer normal nivå, några år tidigare var jag väldigt aktiv och det fanns bara hund inplanerat i schemat.
Under dom 5 åren som gått har det hållits på samma nivå ungefär, men fler hundar har införskaffats så mer tid går det ju åt. Men det är samma ambitionsnivå liksom - träna lite för skojs skull, promenader och mys. Har aktiva sällskapshundar, så mest är det motion dom vill ha.

Nu kommer nästa om 2 mån, och graviditeten börjar slita hårt på mig. Så just NU känner jag att det kan komma att bli jobbigt, men jag tror faktiskt att det kommer att bli bättre igen så fort kroppen kan börja fungera ordentligt.. Nu har vi 4 st hundar hemma, varav 1 unghund som är extremt livlig, aktiv och krävande. Så lagom tills bebis blir mer självgående så kommer väl unghunden att börja landa kanske.. Och då blir det förhoppningsvis ännu roligare också

Vissa dagar kan jag absolut känna att jag knappt vill ha hund ens - men i verkligheten så skulle jag aldrig klara mig utan dom. Vi har förlorat 2 st på kort tid, och det känns bara så enormt fel att inte ha sina älsklingar i ens liv helt enkelt. Så antalet kommer att stanna på 4 st, tills dom försvinner av sig själva så att säga. Därefter blir det nog max 2 st åt gången, för då lär vi ha 3 st stora barn som kräver mkt i tid och ork..

 

[TinyWiny]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Var sak har sin tid.
När mina barn var små så lade jag ned hästarna helt. Visst var det jättekul och underbart att få rida någon gång och få vara med hästar men det var inget jag behövde för att överleva som det är nu. Nu skulle jag inte klara mej utan att få kunna gå ut och gosa med min häst varje morgon. Nu när mina barn är vuxna.

Mina barn var 6 och 8 år när jag tog upp hästarna igen och då genom att börja jobba med hästar. Det var jättekul att vara tillbaka även om jag kände mej som värsta nybörjaren ett tag så kom det ju tillbaka ganska fort.
Jag hade varken ork, vilja, råd eller tid för hästar innan dess. Jag blev ju ensam med dem när de var ganska små och hade dem den mesta tiden ensam även om de i perioder har åkt till sin pappa varannan helg. Det fanns liksom inte tid för att krångla in hästar där då.

Istället dansade jag så ofta jag kunde när yngsta barnet blivit dryga året. Jag har alltid älskat att gå ut och dansa och det gjorde jag när de var hos sin pappa. Jag kunde leva i flera veckor på en trevlig kväll/natt.

Jag införlivade också en hund i vårt liv när min minsta var runt fem. Det var en dröm jag förverkligade att kunna ha hund. Mitt ex., barnens pappa var livrädd för hundar och hade nog haft väldigt svårt för att ens kunna tänka tanken att ha en hund i sitt hem.

Så, var sak har sin tid. Om du känner att det inte är roligt så varför lägga tid på det då? Känner du att unghunden inte är vad du vill just nu och du känner att du hellre skulle vilja omplacera så gör det. Men, jag hade tagit hem hunden först och haft den hemma ett tag just för att kolla så att det inte är tanken på att... som får dej att känna att det är för mycket utan att du verkligen får känna på riktigt att det känns rätt att omplacera. Det kan ju vara så att när hunden väl är hemma så känns det roligt igen.

 

[mino]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Man kan bara gå på det man känner här och nu. Kanske kommer intresset tillbaka men det kan likaväl bli så att du hittar några andra intressen. Mitt intresse för att ha intressen har definitivt kommit tillbaka även om jag har hittat några nya intressen (men sån har jag alltid varit, intressen kommer och går). Det som kan vara jobbigt med att avsluta ett intresse är hur man ska hantera att man inte längre ägnar sig åt detta. Dels är det bra att bestämma sig för hur landet ligger, är det så att "jag har slutat med x" eller "jag gör ett uppehåll med x under ett halvår och ser hur det känns". Tar man inga beslut utan bara segar om saken så har man efter ett par år källaren full med diverse hobbypryttlar som ligger där som dåliga samveten.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Tanken på omplacering fann s där innan, men jag trodde nog att en vecka ledigt skulle få mig att sakna honom. Det blev tvärtom, jag ser inte fram emot att hämta hem honom igen. Och jag vet inte hur länge det är rimligt att vänta på att intresset ska vakna igen, allt det som jag förut såg fram emot att göra med honom känns nu bara som måsten. Har köpt honom med bibehållen avelsrätt så uppfödaren vill ju gärna att jag meriterar honom så som jag först planerat. Jag slösar bort tid och potential känns det som.

Ska bolla med uppfödaren och se vad hon säger.

Min andra hund är så ickekrävande en hund bara kkan bli och de här dagarna nu så har hundpromenaderna varit trevliga igen, avslappnade och njutbara.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Du har rätt, jag måste fatta ett beslut. Det är så svårt bara när det handlar om djur, enklare om han varit en fotboll liksom...

 

[mino]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Just när det gäller djur är det ju extra viktigt att bestämma sig. Har du bara väl bestämt dig så kommer du säkert på ett sätt att lösa det. Eller försök köpa dig lite funderingstid genom att sätta hunden på foder ett halvår och utvärdera efter det?

 

[orion_x]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Om jag hade känt som du, hade jag pratat med uppfödaren om att omplacera unghunden. Skulle intresset komma tillbaka så går det köpa en ny hund.

Jag kände lite så ang en av mina hästar när jag blev gravid. henne sålde jag och jag har inte ångrat mig en sekund. Istället så rider jag på "sällskapshästen" en femårig islänning och det är betydligt enklare och inte alls så krävande om jag inte orkar rida på några dagar.

 

[Calazirya]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Jag är glad med blicken i backspegeln att Z var så pass klar och mogen när E föddes. Jag hade inget större intresse alls för att " träna hund ". Det är inte först för kanske ett halvår sedan som jag kände den där sugen.

Z fick givetvis kärlek, omvårdnad och motion. Iom att hon var "klar" ( finner inget bra ord ) så var hon nöjd även med ett sådant liv.

Känner du så starkt som du gör så kanske det är så att unghunden kanske får ett mer aktivt liv hos någon annan och du ( ni ) kanske får lugn och ro hemma. Suget kommer kanske att komma tillbaka. Hur länge är omöjligt att säga.

Prata med uppfödaren

 

[TinyWiny]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Tanken på omplacering fann s där innan, men jag trodde nog att en vecka ledigt skulle få mig att sakna honom. Det blev tvärtom, jag ser inte fram emot att hämta hem honom igen. Och jag vet inte hur länge det är rimligt att vänta på att intresset ska vakna igen, allt det som jag förut såg fram emot att göra med honom känns nu bara som måsten. Har köpt honom med bibehållen avelsrätt så uppfödaren vill ju gärna att jag meriterar honom så som jag först planerat. Jag slösar bort tid och potential känns det som.

Ska bolla med uppfödaren och se vad hon säger.

Min andra hund är så ickekrävande en hund bara kkan bli och de här dagarna nu så har hundpromenaderna varit trevliga igen, avslappnade och njutbara.

Men då har du ju provat. Följ ditt hjärta. Intressen ska vara roliga och inget krav som bara känns jobbigt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Jag har hämtat hem honom idag. Jag har fått jättebra respons av uppfödaren och enligt henne så är det inte så att det krävs mer aktivering, däremot så har han tagit "över" här hemma. Hos uppfödaren uppförde han sig bättre, stressade mindre - var helt enkelt till mindre besvär. Så jag har fått lite hopp tillbaka, kan jag få honom att fatta att han inte har huvudrollen här hemma utan en biroll samt att han taggar ner lite så orkar jag lite till.

Jag tror jag skulle ångra mig om ett halvår-ett år om jag gav upp nu.

Så, en månad till och sedan en ny utvärdering! Har planerat in lite saker som jag tycker är roliga, bl.a. en utställning, under den månaden.

 

[ako]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Jag har hämtat hem honom idag. Jag har fått jättebra respons av uppfödaren och enligt henne så är det inte så att det krävs mer aktivering, däremot så har han tagit "över" här hemma. Hos uppfödaren uppförde han sig bättre, stressade mindre - var helt enkelt till mindre besvär. Så jag har fått lite hopp tillbaka, kan jag få honom att fatta att han inte har huvudrollen här hemma utan en biroll samt att han taggar ner lite så orkar jag lite till.

Jag tror jag skulle ångra mig om ett halvår-ett år om jag gav upp nu.

Så, en månad till och sedan en ny utvärdering! Har planerat in lite saker som jag tycker är roliga, bl.a. en utställning, under den månaden.

Låter som en bra plan tycker jag! Ge det lite mer tid, som du gör nu, och känn efter så att du blir nöjd med ditt beslut vad det än blir! Din son är ju fortfarande så liten så den nya vardagen har väl kanske inte riktigt satt sig än heller. Om du bestämmer dig för att omplacera blir det ju säkert inte svårt att hitta ett bra och seriöst hem åt unghunden heller, eftersom det verkar vara en trevlig och lovande inidvid !

Vi hade ju två hundar när L var liten (aktiva sällskapshundar, det "seriösa" tränandet har ju jag ju hästen till ), och jag kunde i bland då tänka att det hade varit skönt om det bara hade varit en, just när man skulle ha med sig och ordning på både barn, barnvagn och två hundar (säkert inte lika väluppfostrade som dina, dock ). Tyvärr är det numer bara en, då vår springer blev sjuk a v hjärtfel (som visade sig i princip över en natt) och fick tas bort förra hösten. Jag saknar honom fortfarande enormt (vår första hund btw), och tycker att 9 år känns som ett lite för kort hundliv, men däremot är vi, som föräldrar till en treåring och en till på väg, fullt nöjda med en hund i dag.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

Hehe, tack för de höga tankarna men de är faktiskt inte särskilt väluppfostrade. Loka är "naturligt" enkel och anpassar sig men Qito har mer eller mindre fått växa upp på egen hand (han är 1år nu) pga graviditetsbesvär. Det tog inte lång tid innan han som trotsig tonåring insåg att jag pga magen inte nådde honom och han är snabb som en vessla...

Han har en ny trevlig attityd med sig hem från uppfödaren och tänker göra mitt bästa för att se till att den stannar.

 

[Cilla]

Sv: Nedprioriterade intressen - kommer de tillbaka...?

tycker inte att diu ska pressa dig till något som du innert inne inte har lust med, bara för att du tyckte det var kul förr.

du kommer inte sluta leva ditt liv i mprgon, du har massa, massa, massa, massa år på dig att leka med hundar och annat som du tyckte var skoj innan.

du skriver;
"Tanken på omplacering fann s där innan, men jag trodde nog att en vecka ledigt skulle få mig att sakna honom. Det blev tvärtom, jag ser inte fram emot att hämta hem honom igen."
EXAKT så kände jag för min häst när jag hade haft henne hemma i en sommar .
så jag sålde henne och kan nu ägna mig åt det jag känner är viktigst att lägga min tif på, rida i ridhus och träna mig själv. jag har helt tappat sugen på att rida i skogen, det tar bara en massa tid och jag får inget ut av det alls längre.
lite ironiskt, med tanke på att jag började träna dressyr med henne för 4 år sen för att kunna galoppera lugnt ute i skog och mark..... (gammal travhäst)
på den tiden, när jag bara hade mig själv och henne att lägga tid på var en lång tur i skogen det bästa jag visste och ett pass på banan krävde mycket lust från min sida.

nu är det precis tvärtom, den tid jag har till häst vill jag inte söla bort på nått jag inte får nått ut av längre.

men ang hunden din...
det komemr ju bli lättare och lättare ju äldre bäbba blir. så om du känner att du vill lägga den nödvändiga tiden på uppfostran nu, så ser du nog annorlunda på saken om 1 år.

gör det som känns bra nu.