Nattsvart ångest

[svartnatt]

Nytt nick, om det är någon som vet, så håll det privat?

Just nu sitter jag här och kämpar med en riktig panikångest/suicidtankar. Plockar bland mina insulinpennor, tittar på tabletter. Försöker intala mig själv att det finns något att leva för. Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Otroligt isolerad, familjen är inget alternativ. Inga vänner här. Jag vill bara fly. Jävla skit och helvete, varje gång jag tillåter mig själv att tro på framtiden händer det här. Så trött på att klättra ur avgrunden för att bara bli nerknuffad igen. Tala med mig om det ljusa i framtiden, att det finns hopp. Ja, jag vet att rent objektivt ser det inte så illa ut, men det spelar ingen roll just nu. Paniken bara rullar runt, runt runt, jag får inte stopp på den. Jag är så vänlig och artig och proffsig och inuti är det ett svart hål som skriker.

Berätta varför jag ska leva och hoppas och finnas.

 

[tanten]

Nytt nick, om det är någon som vet, så håll det privat?

Just nu sitter jag här och kämpar med en riktig panikångest/suicidtankar. Plockar bland mina insulinpennor, tittar på tabletter. Försöker intala mig själv att det finns något att leva för. Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Otroligt isolerad, familjen är inget alternativ. Inga vänner här. Jag vill bara fly. Jävla skit och helvete, varje gång jag tillåter mig själv att tro på framtiden händer det här. Så trött på att klättra ur avgrunden för att bara bli nerknuffad igen. Tala med mig om det ljusa i framtiden, att det finns hopp. Ja, jag vet att rent objektivt ser det inte så illa ut, men det spelar ingen roll just nu. Paniken bara rullar runt, runt runt, jag får inte stopp på den. Jag är så vänlig och artig och proffsig och inuti är det ett svart hål som skriker.

Berätta varför jag ska leva och hoppas och finnas.

RING NÅGON!

Jourhavande präst finns på 112.

 

[Azalea]

Brukar tipsa om självmordslinjen. Titta på mind.se, man kan både ringa och maila/chatta

 

[Pudlan]

Nytt nick, om det är någon som vet, så håll det privat?

Just nu sitter jag här och kämpar med en riktig panikångest/suicidtankar. Plockar bland mina insulinpennor, tittar på tabletter. Försöker intala mig själv att det finns något att leva för. Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Otroligt isolerad, familjen är inget alternativ. Inga vänner här. Jag vill bara fly. Jävla skit och helvete, varje gång jag tillåter mig själv att tro på framtiden händer det här. Så trött på att klättra ur avgrunden för att bara bli nerknuffad igen. Tala med mig om det ljusa i framtiden, att det finns hopp. Ja, jag vet att rent objektivt ser det inte så illa ut, men det spelar ingen roll just nu. Paniken bara rullar runt, runt runt, jag får inte stopp på den. Jag är så vänlig och artig och proffsig och inuti är det ett svart hål som skriker.

Berätta varför jag ska leva och hoppas och finnas.

Du är säkert en underbar människa och har precis lika mycket värde som någon annan!
Har du någon plats som du tycker om att vara på? Focusera på den mycket intensivt och tänk bra på den. Låt inte tankarna susa i väg utan tänk bra på den platsen som du tycker om att var på. Så kan inte tankarna susa i väg på anat när du focuserar på den palten som bara du gillar!
På natten så sänks vissa hormon nivåer och då kan man får lättare att få ångest o allt känns värre.
Sök hjälp du behöver den och du kommer att må bättre när du får hjälp. Men vägen kan var lång o krokig.
Kram
Pudlan