Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

[kitty79]

Jag begravde min hund igår.

Jag vet inte hur jag ska hantera detta.
Han var min första egna hund ,blev 13 ½ år gammal.

Det var bestämt innan ,Han skulle få somna in fridfullt.
Det var fint ,vi satt i backen tittade på vägen ner mot sjön ,vet gav honom lugnande ,han la sig ned bredvid mig .Det var bara vi två , inga barn eller andra hundar precis som det var från början. Vi talade om när jag hämtade hem honom för 13 år sedan.Solen strilade genom lövverket och fåglarna trallade sin vanliga sång.La huvudet i mitt knä , sedan fick han sista sprutan.

Trodde jag skulle förstå ,märka eller känna när livet rann ur honom - Det sista andetaget , men han bara försvann helt ljudlöst.

Jag begravde honom själv. Kommer gå förbi varje gång när vi ska gå ner till sjön. Har blåsor i händerna efter spaden idag. Ser de där blåsorna och inser att det som hände igår faktiskt hände.

Var helt oförbered på den våg av sorg som kom.Har avlivat hund tidigare men det var en ung hund som togs bort pga utav sjukdom då var jag oerhört ledsen men även arg. Nu känns det enbart tomt ,ensamt och som om jag har begravt en era- en tidsperiod i mitt liv. Det känns som om han alltid har funnits där i min vuxna ålder-Hur kan han då vara borta ?

Har inte kunnat leva med mig själv och mitt beslut idag.

Vet inte vad jag vill få ut utav detta mer än kanske rent egoistiskt bearbete .

Han saknas mig så

 

[Linnea F]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Får gåshud och fasar för den dagen jag måste ta bort min vovve. Men oh vilket fint slut för en gammal jycke, att få ligga där bredvid sin livskamrat och dö alldeles fridfullt. Vem skulle inte vilja dö så?
Styrkekramar...

 

[Lycanthrope]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Jag beklagar sorgen.

Låter verkligen som att han fick ett underbart avslut på ett underbart liv.

 

[kitty79]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

kl

Tack för att ni tar er tid att skriva , det betyder faktiskt mycket.

Han fick ett fint slut , Var på den platsen han älskade mest, underbar försommar.
Det är så obegripligt svårt , Har bearbetat och tänkt på denna dagen i nästan 2 års tid ,
sen jag förstod att han faktiskt började bli riktigt gammal.

Sorgen är rent obeskrivbar,Han var gammal både i kropp och själ och han var trött.

Men JAG saknar honom så, kommer ju aldrig mera få se honom
Och vem var jag att bestämma att nu skulle det vara slut ?

 

[Praefatio]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Åh, vilket fint avslut din hund fick. Jag kan inte tänka mig något finare och mer värdigt.

 

[simba_112]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Stora krokodiltårar rinner ner för mina kinder när jag läser det här
Det är ALDRIG vare sig lätt eller smärtfritt för husse/matte att ta det svåraste beslutet någonsin att låta vår trogna kamrat somna in.
Det är dock något som vi är skyldiga till när den dagen kommer.
Jag är helt övertygad om att din hund tyckte det var skönt att få slita sitt liv på ett sådant vackert sätt.

Jag minns än idag när vi fick lov att ta bort vår hund jag vuxit upp med. Jag var i övre tonåren och hon hade varit där under hela min uppväxt. Lång tid efter hörde jag hennes tassar mot golvet innanför dörren när jag tog i handtaget när jag kom hem från skolan.
Men när jag öppnade möttes jag av tystnad och en skrämmande tomhet.
Idag minns jag henne enbart med glädje. Glad över att ha fått kännt en hund som henne.
Jag gruvar mig för den dag det är dags för någon av mina fyrfota vänner jag har idag.
Men när den dagen kommer, åh, då hoppas jag de kan få lika fint avslit som din!

Massa styrkekramar till dig, och minns din vän med glädje och värme!

 

[Philosophia]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Jag beklagar sorgen! Men ni fick ett fint och värdigt avsked.

Dina tankar är precis de som jag hade när min 16-åring fick somna in i höstas. Hon var ju otroligt gammal, men ändå spökade tankar som "Gjorde jag verkligen rätt?", "Vem är jag att avsluta hennes liv?". Känslomässigt tror jag inte att det blir lättare för att hunden är gammal. Skulle det vara det så har man för länge sedan passerat gränsen för vad som är ett anständigt liv för hunden (eller så är man helt enkelt hjärtlös).

Det låter som om han vilar på ett vackert ställe. Jag har fortfarande inte begravt/spridit askan eftersom jag inte har något eget ställe där det kan passa.

 

[Lena Furberg]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

kl

Tack för att ni tar er tid att skriva , det betyder faktiskt mycket.

Han fick ett fint slut , Var på den platsen han älskade mest, underbar försommar.
Det är så obegripligt svårt , Har bearbetat och tänkt på denna dagen i nästan 2 års tid ,
sen jag förstod att han faktiskt började bli riktigt gammal.

Sorgen är rent obeskrivbar,Han var gammal både i kropp och själ och han var trött.

Men JAG saknar honom så, kommer ju aldrig mera få se honom
Och vem var jag att bestämma att nu skulle det vara slut ?

Så otroligt vackert skrivet i dina inlägg - och så modigt av dig! Jag vet precis känslan - vilken rätt har jag att spela Gud och bestämma över någons liv? Men, det är just precis det vi har, som "hundägare" (vilket ord...). Ansvaret är vårt och det är vi som måste ha modet att fatta beslutet innan det gått för långt. Det är ett ansvar som lagts på oss och som vi måste ta, hur ont det än gör. Självklart gjorde du rätt. Och så fint slutet blev! Somna in med huvudet i ditt knä, ute i naturen... Underbart! Jag önskar att min hund ska få ett likadant slut!
Klart han fattas dig!! Sorgen är den största ära glädjen kan få, sa Harry Martinsson! Du kommer alltid att sörja, men smärtan kommer att lätta, omän det dröjer.
Kram!

 

[tesora]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

En stor tröstkram till dig!
Den här dikten tycker jag säger hur man känner efter ett sådant tungt beslut
They say memories are golden
well maybe that is true
I never wanted memories,
I only wanted you.

A million times I needed you,
a million times I cried.
If love alone could have saved you
you never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
no one could ever fill.

If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
I'd walk the path to heaven
and bring you back again.

Our family chain is broken,
and nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
the chain will link again.

Tesora

 

[Only_Me]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Jag var tvungen att avliva min hund för typ 3 år sen, den här veckan har jag haft en riktigt jobbig period då jag hittade massa bilder på honom som jag hade glömt bort så jag har gråtit veckan igenom.
Jag tror alla som har varit tvunga att ta det beslutet för sin älskade hund vet hur ont det kan göra.
Det blir lättare med tiden men vissa perioder känns det fortfarande som att hjärtat ska brista av sorg.
Din hund hade ett bra liv med dig är jag säker på eftersom det märks hur mycket du älskade honom.

 

[Lona]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Beklagar sorgen, hur långt ett hundliv än är så är det ändå alltid för kort.

Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om, du kommer inte se mig där

Jag är med dig fast du inte ser mig

Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar på natten

Jag har det bra nu. Så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå

Tack för alla år jag fick tillsammans med dig

 

[Lejonelle]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Den svåraste dagen är över och nu vilar din vän på er plats. Du har gjort rätt, och ett finare slut på ett långt liv kan jag inte tänka mig. Nu kommer dagarna som du måste igenom, och det finns inga genvägar. Men det blir lite lättare efterhand som tiden går. Man lär sig leva med det. Och efter ett tag tänker du inte längre på det varje dag. Men ibland kommer det upp igen lika färskt som idag. Sorgen fungerar så, och sorgen är kärlekens pris. Tänker på dig.

 

[kitty79]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

kl
Jag har vart här och läst tråden då och då under dagen,
men har inte klarat av att skriva något,
Då jag har börjat gråta varje gång.

Saknanden är enorm,Och minnet är så skarpt vet att det kommer blekna
men nu känns det som om jag blundar är det allt jag ser.
Jag mår dåligt över att han ligger i jorden ensam

Han var min följeslagare ,fanns alltid där . Han flyttade med mig 9 gånger och har vart med mig på 5 olika jobb.
Han har sett andra hundar komma och gå,sett hur familjen blivit med barn ,han har fostrat valpar ,
tagit hand om kattungar, pussat barnkinder- Tröstat mig.

Han var gammal och grå , snurrig nu det sista orkade inte lika mycket som förr ,
har sett det hur han har dragit sig undan.

Men i måndags, jag visse hela tiden vad som skulle hända veterinären ringde och sa att hon skulle bli sen ,så vi tog en extra promenad ned till sjön
Han var så nöjd,lycklig.Jag ,jag kände mig som en förrädare

Han litade på mig,älskade mig och jag ... Jag agerade Gud, bestämde att nu är det slut.

Han är begravd på den plats som var beständig för honom ,mitt barndomshem
Vi har flyttat många gånger ,men den platsen har alltid funnits där genom åren.
Jag vet att det betydde frihet och kravlöshet för honom.

För mig kommer vägen ned till sjön alltid vara annorlunda.
Kommer få leva med minnet av vad som hände där i backen under björkarna.

 

[Lena Furberg]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Ja, han litade på dig och han älskade dig - och därför svek du honom inte, utan gjorde det som krävdes av dig, och som han hade rätt att förvänta sg av dig!
Hade du väntat längre, tills han inte längre kunnat få sin lyckliga sista stund med dig - ja, då hade dina skuldkänslor nog varit mycket större och dessutom befogade.
Du gick med honom den sista biten och satt med honom! Precis det han förväntade sig av dig! Hur skulle han kunnat göra det själv?
Känn inte skuld!

 

[kitty79]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Tack!
*****

 

[Fibusen]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Tårarna rinner även ner för mina kinder... Jag har också tagit bort en ung hund pga sjukdom/skada,och som du säger,man är mest arg då,så klart är man ledsen också,men man känner så mycket ilska,många om,och många men,något som du absolut inte ska känna nu,din vän fick ett alldeles underbart avslut på ett långt och lyckligt liv tillsammans med dig som älskade honom högt,att få somna in i sin mattes knä under ett par björkar en sommardag måste vara det finaste man kan ge sin vän!

Han verkar ha haft en underbar tid på denna jord,ta vara på era fina minnen,ni kommer att mötas igen!

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

 

[Lejonelle]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Jag mår dåligt över att han ligger i jorden ensam

För mig kommer vägen ned till sjön alltid vara annorlunda.
Kommer få leva med minnet av vad som hände där i backen under björkarna.

Men det är inte han som ligger där i jorden. Den kropp som ligger där har ingenting alls gemensamt med den hund som du älskar och saknar så. Den levande varelsen och gnistan som fanns mellan er ligger inte ensam i jorden. Den finns hos dig och du bär den vidare.

Fint skrivet av Lena Furberg också. Jag instämmer i det.

 

[Sickan]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

För en månad sedan genomlevde jag samma svåra stund som du. Min älskade lille tax fick sluta sina dagar 16 år och en månad. Han var pigg, ja hur piggen 16 år gammal hund kan vara, blev dålig en dag och var borta nästa. Trots att jag med mitt förstånd förstår att en hund som är 16 år kommer att försvinna vilken dag som helst, så är den dagen en chock.

Vi hade ett särskilt band, han var MIN och jag var hans. I 16 år fanns han vid min sida och den är nu tom. Det gör så ont, han fattas mig.

 

[kitty79]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Det har gått en vecka nu.

Vill bara tacka alla som tog dig tid att skriva i denna tråden,
Era svar har betytt mycket för under de här dagarna.

Jag försöker vila i att jag besparade honom en eventuellt jobbig och sjuk
sista stund i livet.Han var nöjd,glad,mätt och väntade på nya äventyr.

Trots sina 14 år såg han världen som sin ,kanske med lite grumligare syn & vingligare ben,men världen låg för honom enligt hans sätt att se.

Tomrummet är likafullt stort här hemma & det har vart en oerhört tung vecka.

Men vi ses igen jag och min fine gamleman ,fast då kanske han är ung och stark .... Jag hoppas att han ler mot mig då - Hade så gärna sett det igen *saknar*

 

[saraah]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Han har fortfarande världen framför sina fötter. Han är ung och pigg och glad nu och ni kommer att ses igen. Och tro mig, du är med honom och han är med dig. Tänk inte att han är borta. Tänk på alla fina stunder ni haft och återupplev dem i ditt huvud. Tiden läker alla sår säger man, men de läks egentligen aldrig helt, de lämnar fula ärr och du kommer nog alltid sakna honom. Men så småningom kommer du kunna tänka på honom utan sorg i ditt hjärta, utan mer som den vän du har (ja, du har honom fortfarande som vän) och du kommer minnas honom med ett leende. Be strong!