Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

[Sickan]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Jag tröstar mig också med att min fick ett långt och roligt liv och när det var slut så tog det snabbt slut. Det var som om allt bara stängdes av på en dag.

Men 16 år suddar man inte ut i första taget. Fortfarande när jag ska köpa tuggben etc till min andra hund så står jag och känner efter lite mindre och mjukare till min lille älskling. Det har också hänt att jag lagt upp frukost till honom och sedan blivit stående med tallriken i handen. Då kommer ju tårarna och saknaden blir så påtaglig. Men hade vi inte känt saknad och sorg hade vi varit känslodöda, och det är mycket värre än att vara ledsen och förtvivlad.

Så vi lär oss leva med vår saknad. Ju äldre man blir desto fler, människor och djur, lever bara som minnen hos oss tills den dagen man ses igen någon annan stans. Det är i alla fall min tro och förhoppning och det ger en viss tröst.

 

[kitty79]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

kl

Det har gått en månad och en dag.

Visst är det märkligt att tiden går sin gång.
Märkligt att tänka att om jag inte hade valt att göra som jag gjorde så hade han vart här.
Vi har talat mycket om honom här hemma , planterat ros på hans grav.

Han hade aldrig släppt taget själv, jag vet ju det han var en kämpe,
men också den snällaste trofastaste hund man kan tänka sig.

En månad är inte lång tid egentligen, men det kan också kännas som en ocean av tid.
Särskilt när man saknar någon.

 

[madde_84]

Sv: Nästan 14 fulla år av vänskap begravd.

Det har gått nästan 5 mån sedan min vovve plötsligt dog.

Det känns som att det hände för bara några veckor sen. Tiden är svår att förstå.

Jag har inte kommit över min hund och det känns inte som jag någonsin kommer sakna henne mindre. Men livet måste fortsätta utan ens kompis.

Jag försöker att se det så att hon är med mig och att vi alltid är tillsammans även om jag inte kan ta och se henne. Det kanske känns lite lättare om du tänker så.

Styrkekramar till dig!