När man tappat sugen...

[Villeroy]

Det är nästan som att svära i kyrkan men faktum är att jag har tröttnat på att ha häst. Köpte min vän för 5,5 år sedan och de senaste 4,5 åren har varit en enda lång karavan av kotledsinflammationer, höftledsinflammationer, ryggproblem, igångsättningar och frustration.
Det är dyrt. Det tar ofantligt mycket tid. Särskilt i och med att man inte kan ha en medryttare till en häst som inte kan ridas något nämnvärt. Det är 7 dagar i veckan och det är tråkigt!
Veterinärerna (har besökt ett otal genom åren) säger alla att "nä, men han ska kunna bli bra...". Problemet är att han blir friskförklarad och ett halvår/år senare är vi där igen.
Just nu vill jag bara skicka bort honom. Jag tycker så hemskt mycket om honom men samtidigt känner jag att han kväver mig. Det är som att vara ensamstående mor åt ett handikappat barn!
Vad göra?
Finns konvalecensstall där man kan lämna hästen en tid? Vet någon något bra sådant i Västa Götaland eller Halland?
Vore oerhört tacksam för tips och råd om vad jag kan göra!

 

[Septicemia]

Sv: När man tappat sugen...

Det låter ju som att du och hästen har haft en massa otur.
Jo, konvalecensstall finns, men jag vet inga. Är det inte nån här på buke som har haft sin häst på ett sånt ställe?

Mitt tips till dej är att du förösker hitta en häst att rida lite på emellanåt. Kankse en kompis har en häst du kan låna lite då och då.
För jag antar att det är all vila och sjukdom som gjort att du tappat sugen, det var ju inte det du tänkt dej från början.

Kankse kan ridningen få dej att hitta tillbaka till hästarna och tom ta hand mer om din egen häst.

Hur dålig är hästen nu? Ni kankse kan gå korta korta promenader och mysa lite tillsammans. Hitta på småsaker som får pysslandet att bli roligare.

Hoppas att allt löser sig till det bästa.

 

[Villeroy]

Sv: När man tappat sugen...

Tack för ditt svar!

Just nu är min kära vän under igångsättning och vi skrittar i paddocken 45 minuter per dag. Måste säga att det känns betydligt roligare att skritta än att leda vilket både han och jag avskyr.
Jag tror att det är kasten mellan hopp och förtvivlan som tär mest. Jag vill bara ha ett svar.
Kan han bli bra eller inte och i såfall när?
Men ingen kan ge ett sådant svar för det kan man nog aldrig riktigt veta.
Senaste diagnosen hos vet var kotledsinflammation och strålbenshälta. Men hon sa ändå att hon trodde att han skulle kunna bli bra. (Jag har ju läst här på forumet om strålbenshälta och det verkar se rätt mörkt ut...). Han har eggbarskor. Jag tror inte på vet och blir nästan arg när de inger hopp som jag någonstans i mitt cyniska bakhuvud "vet" inte kommer att infrias.

 

[Grapewine]

Sv: När man tappat sugen...

Jag lider verkligen med dig, har själv varit där... Visst finns det konvalecensstall dit du kan lämna din häst under en tid, har dock ingen erfarenhet av dessa. Har du varit på klinik med hästen och gjort en nogrann utredning, inkluive röntgen? Kan inte dina veterinärer svara på varför han inte blir frisk till 100%?

Tycker tyvärr att det kanske börjar bli dags att fundera på att ge honom ett värdigt slut... Frågan är ju vilken kvalite din häst har på sitt liv när den aldrig blir helt frisk. Nu vet jag ju ingenting om din häst mer än det du skrivit men personligen skulle jag fundera på att ta bort hästen. Tog själv bort min häst nyligen och det är ett jättejobbigt beslut att ta men jag kännde att det var det bästa jag kunnde göra för honom. Nu i efterhand känns det skönt för jag vet att han aldrig kommer att ha ont igen.

Väljer du att ta bort hästen tycker jag att du borde ta lite semester från stallet för att hitta nya krafter. När du sen känner dig redo kan du i lugn och ro börja leta efter en ny vän...

 

[Miss Sixty]

Sv: När man tappat sugen...

Usch ni har haft riktigt mycket otur
Min häst har varit skadad i 15 månader med olika ledinflamationer, ryggbesvär, nackbesvär och mun besvär.
Det har också varit så att vi har varit inne på klinik 4 ggr med behandling sen friskförklaring och sen efter en tid är vi tillbaka på noll igen. Nu efter 3 "återfall" så är det inte så ljust längre.

Jag har haft min häst på konvalicentstall men det är i skåne.

 

[Colombia_Girl]

Sv: När man tappat sugen...

Vet exakt hur du känner dej, är i exakt samma sits... Köpte min galning för lite över 2år sedan, redan dag två så blev hon skadad... efter det så har det bara rullat på *suck*
Bytte stall i årsskiftet och hoppades på att hon skulle bli bättre och viss blev hon det - i ca 8månader - sedan så sa det pang och så var vi tillbaka på NOLL igen.. jag har varit så upp och ner under hela tiden, detta påverkar mitt allmäntillstånd, ett tag mådde jag illa innan jag åkte till stallet, ville inte vara där... mest för att jag tyckte att det var så orättvist, jobbigt och ledsamt...*suck*

var på väg att skicka henne på tippen, ja ialla fall så funderade jag på att betäcka henne, kostsamt och jobbig, sedan så tänkte jag på att göra mej av med henne, svårt med en skadad häst..

Men just nu så känns det lite lite bättre då vi kommit så långt (på 4månaders skada) att vi får skritta uppsuttet... och denna vecka som kommer så ska jag börja trava lite lite... *skiträdd att hon ska bli halt igen* Men jag får ialla fall sitta upp på henne och det är ju alltid nått... *suck*

Så jag är helt med i dina diskussioner... men vi får väl puscha varandra här, miss sixty du och ja... hehe...

Hoppas det löser sig för er!

 

[Lejonelle]

Sv: När man tappat sugen...

Hej. Om du lovar att inte säga det till någon ska jag berätta en hemlis för dig: MAN MÅSTE INTE HA HÄST . Det finns massor av människor som inte rider och de klarar sig ändå.

Allting i livet har sin tid. Om du känner att du nått gränsen när det inte är roligt längre så är det inte något att skämmas för. Försök ordna det för din häst så bra som det går och med minsta möjliga pengaförlust för dig själv. Och sen njuter du livets glada dagar, går med i en studiecirkel. åker och shoppar saker till dig själv, går spontant på pub med kompisar efter jobbet och annat roligt som vi hästägare försakar. Kanske du vill komma tillbaka till hästvärlden så småningom senare i livet och då finns ju den möjligheten kvar. Härligt nog är ju vår hobby en som man kan ha långt upp i åren.

Lycka till!
/Lejonelle

 

[syrran]

Sv: När man tappat sugen...

I bland kan det vara bra att ta en paus från något som man håller på med. En paus så man får distans till det hela och hinner känna efter ordentligt vad man vill.

Att ha och äga häst kostar både tid och pengar. I bland känns det som det kostar mer än det smakar. När man kommer dit så är det lätt att tappa sugen.

Mitt råd till dig är att om du har möjlighet, lämna bort hästen under en tid och ta en ordentlig funderare. Att lämna bort är det svåraste, att hitta någon som är villig att ge hästen en bra plats under tiden.
Kanske någon lämplig som vill ha en sällskapshäst?
Ett bra ställe med ordentlig hantering och en längre tids vila även för din häst kanske gör er båda gott?

 

[Dalsland]

Sv: När man tappat sugen...

Usch. Stackare. Jag förstår att du tröttnar.
Det finns många stall att skicka hästen till men dessvärre kostar det ganska mycke.

Lycka till.

 

[Labero]

Sv: När man tappat sugen...

Jag har oxå tappat sugen...

Min häst är inte skadad annat än i huvudet...
Något har hänt honom när han var liten, det börjar jag bli tämligen säker på. Han går nämligen inte att sko. Jag har jobbat med honom i två år nu och ibland är han supersnäll och ibland skulle han lika gärna kunna slå ihjäl oss. I e.m. ska jag in till klinik och försöka droga honom igen, har försökt förut men resultatlöst. Han snedtänder på domosedan så nu ska vi prova cedivet. Jag trodde vi hade löst problemet nu eftersom vi har skott honom utan droger två ggr relativt problemfritt, men ICKE!

Snart blir han lejonmat på Kolmårdens djurpark.. (eller inte, för jag älskar min häst så förbaskat mkt)

 

[Villeroy]

Sv: När man tappat sugen...

Tack för alla svar!
Det känns skönt att veta att det finns folk som förstår hur det är.
Jag ska fundera på lite olika alternativ.
Nästa gång vi ska till veterinären om några veckor blir det 20:e gången. Det kanske är ett tecken på att något borde hända.
Men det är så svåra beslut! Usch!

 

[Hera]

Sv: När man tappat sugen...

Det är inte alls nåt som är konstigt med att intresset falnar efter nåt sånt här.....Man får ju bara göra det tråkiga hela tiden och aldrig smaka på godbitarna. Träningar och tävlingar som går bra, långa härliga promenader i sommarsolen. Det är det som håller modet öppe när man går o mockar i snöslasket och geggan och när man slår hål på isen på vattentunnan. När man inte känner sina fingrar och tår efter en runda på vintern...

Jag tycker att du är stark som hållt ut så länge. Min häst har haft tre kolikanfall på tre veckor. Jag är redan trött på det och pengarna är slut efter att ha haft distriktaren ute två nätter...

Leta upp ett bra stall och var häst ledig ett tag!

 

[Pansi]

Sv: När man tappat sugen...

Har du tröttnat så sälj hästen.

Och det där med ständigt återkommande kotledsinflammationer, har du sett över din ridning ? För om veterinärerna säger att hästen kan hålla och den sen blir halt hela tiden kanske det beror på dig ? Inget illa menat, menar bara att om du gör dig av med denna hästen och skaffar en annan kanske det blir samma sak.

Det kanske skulle ge dig mer att ta en häst-paus eller bli medryttare och bara få rida lite igen ?

 

[Pansi]

Sv: När man tappat sugen...

Hej. Om du lovar att inte säga det till någon ska jag berätta en hemlis för dig: MAN MÅSTE INTE HA HÄST . Det finns massor av människor som inte rider och de klarar sig ändå.

Allting i livet har sin tid. Om du känner att du nått gränsen när det inte är roligt längre så är det inte något att skämmas för. Försök ordna det för din häst så bra som det går och med minsta möjliga pengaförlust för dig själv. Och sen njuter du livets glada dagar, går med i en studiecirkel. åker och shoppar saker till dig själv, går spontant på pub med kompisar efter jobbet och annat roligt som vi hästägare försakar. Kanske du vill komma tillbaka till hästvärlden så småningom senare i livet och då finns ju den möjligheten kvar. Härligt nog är ju vår hobby en som man kan ha långt upp i åren.

Lycka till!
/Lejonelle

Härligt inlägg!

 

[Kassiopeja]

Sv: När man tappat sugen...

Just nu är min kära vän under igångsättning och vi skrittar i paddocken 45 minuter per dag.
[...]
Senaste diagnosen hos vet var kotledsinflammation och strålbenshälta.

Ursäkta en fråga men... varför skritta i paddocken? Det är ju inte bra för en häst med ledinflammationer att gå på böjda spår och det blir det ju i paddocken även om man följer fyrkanten. Sen är det ju inte bra med för mjukt underlag heller vid speciellt kotledsinflammation. Dessutom är det ju också skittråkigt att skritta runt, runt i 45 minuter. Det skulle jag aldrig stå ut med, för att inte tala om hur skogstokig min häst skulle bli.

För att (möjligen?) ge dig lite hopp så kan jag ju säga att min häst har varit i samma situation som din, 4,5 år höll vi på med återkommande ledinflammationer och vi skrittade oss nästan fördärvade på igångsättning efter igångsättning. Sen gav jag upp och skickade bort hästen på bete hos en god vän som jag litar fullt ut på. Åkte inte ens dit och hälsade på hästen på hela sommaren utan gick mest hemma och förberedde mig på att fatta det yttersta beslutet...

DÅ.. blev min häst fräsch. Min vän ringde och tyckte att jag kunde ju bara inte avliva en häst som såg så bra ut i hagen?!?
Nähä.. tyckte jag.. börja rid henne själv då, så får du se hur länge hon håller sig frisk... :smirk:

Tre månader senare var hon fortfarande fräsch och *peppar, peppar!* det är hon fortfarande nu 1½ år senare. Skillnaden för mig och min häst var att vi inte fegade så mycket i igångsättningen plus att jag verkligen försökte att inte rida hästen på lång tygel (som vi har gjort i alla år) utan istället KRÄVA form i varje steg (även om hon bara behöver gå lång och låg i formen) och då ffa att hon får med sig bakdelen ordentligt. Nu rids hon 3-5 dgr/vecka, 30-90 minuter/gång varav en är ett lättare dressyrpass för instruktör (mycket övningar i skritt, men därmed inte sagt att det är kravlöst).

För min häst (som faktiskt HAR blivit utdömd av olika veterinärer på klinik två gånger och har röntgenfynd i en kotled bak) så är det här ett enormt framsteg. Vi har roligt ihop igen.

Vet inte riktigt om det hjälper dig i din situation, men om jag var du skulle jag fundera på
1) hur igångsättningarna har gjorts och vad som INTE har funkat.. ändra på det! (vi la ner alla travförsök t.ex. och gick direkt från skritt till galopp och har börjat med traven NU, över ett år senare).
2) hur du rider (jag red ju kravlöst av rädsla för att skada min häst mer och istället skadade jag henne gång på gång med min brist på krav... ).
3) ett besök hos någon annan veterinär så att du får en andra åsikt som kan hjälpa dig att fatta rätt beslut för din häst.
4) att lämna ut hästen på foder som sällskapshäst i några månader för att få en andningspaus (jag vet kanske nånstans där man kan ta emot din häst utan att det blir så dyrt, men det är ju en bra bit bort från dig då förstås.. PMa mig om du vill).

Lycka till med din häst, vad du än beslutar!

/JES

 

[Glorfindel]

Sv: När man tappat sugen...

Nu vill jag inte försöka frälsa någon eller så, så snälla missuppfatta inte mitt inlägg

Vad svårt du måste ha det! Jag lider med dig! Sitter här med en fånghäst och en tvååring som fick en så svår skada i hasen efter tredje dagen jag köpt henne, så hon kanske aldrig går att rida. Så jag förstår hur du känner!! Den tredje hästen hinner jag inte rida på grund av all tid tvååringen har tagit...

Med strålbenshälta och kotledsinflammationer, finns det ju kanske möjligen en liten lösning i hovarna ( ) Det är kanske värt ett försök? Jag har hört att det kan gå och hjälpas till läkning genom barfotaverkning, men som sagt jag har hört det, men har inte någon erfarenhet av det. Detta var bara ett litet tips och kanske ett litet ljus i mörkret!

Lycka till!

Magdalena

 

[lizzie]

Sv: När man tappat sugen...

För att (möjligen?) ge dig lite hopp så kan jag ju säga att min häst har varit i samma situation som din, 4,5 år höll vi på med återkommande ledinflammationer och vi skrittade oss nästan fördärvade på igångsättning efter igångsättning. Sen gav jag upp och skickade bort hästen på bete hos en god vän som jag litar fullt ut på. Åkte inte ens dit och hälsade på hästen på hela sommaren utan gick mest hemma och förberedde mig på att fatta det yttersta beslutet...

DÅ.. blev min häst fräsch. Min vän ringde och tyckte att jag kunde ju bara inte avliva en häst som såg så bra ut i hagen?!?
Nähä.. tyckte jag.. börja rid henne själv då, så får du se hur länge hon håller sig frisk... :smirk:

Tre månader senare var hon fortfarande fräsch och *peppar, peppar!* det är hon fortfarande nu 1½ år senare. Skillnaden för mig och min häst var att vi inte fegade så mycket i igångsättningen plus att jag verkligen försökte att inte rida hästen på lång tygel (som vi har gjort i alla år) utan istället KRÄVA form i varje steg (även om hon bara behöver gå lång och låg i formen) och då ffa att hon får med sig bakdelen ordentligt. Nu rids hon 3-5 dgr/vecka, 30-90 minuter/gång varav en är ett lättare dressyrpass för instruktör (mycket övningar i skritt, men därmed inte sagt att det är kravlöst).

För min häst (som faktiskt HAR blivit utdömd av olika veterinärer på klinik två gånger och har röntgenfynd i en kotled bak) så är det här ett enormt framsteg. Vi har roligt ihop igen.

Vet inte riktigt om det hjälper dig i din situation, men om jag var du skulle jag fundera på
1) hur igångsättningarna har gjorts och vad som INTE har funkat.. ändra på det! (vi la ner alla travförsök t.ex. och gick direkt från skritt till galopp och har börjat med traven NU, över ett år senare).
2) hur du rider (jag red ju kravlöst av rädsla för att skada min häst mer och istället skadade jag henne gång på gång med min brist på krav... ).
3) ett besök hos någon annan veterinär så att du får en andra åsikt som kan hjälpa dig att fatta rätt beslut för din häst.
4) att lämna ut hästen på foder som sällskapshäst i några månader för att få en andningspaus (jag vet kanske nånstans där man kan ta emot din häst utan att det blir så dyrt, men det är ju en bra bit bort från dig då förstås.. PMa mig om du vill).

Lycka till med din häst, vad du än beslutar!

/JES

Kan bara säga att ditt inlägg inger mig hopp i alla fall!

Håller på för 3:e vintern i rad att skritta igång min pålla. Också problem med återkommande ledinflammationer då i ett framben. Vet. ville döma ut hästen för drygt en månad sedan pga en osteofyt på kronbenet. Vet. tror att problemen kommer därifrån. Jag vill dock inte ge upp ännu och eftersom pållan är ohalt för tillfället, tänkte jag göra ett nytt försök med en igångsättning.

Du skippade traven.... hur länge var det enbart skritt som gällde, alltså när började du lägga in galopp och hur mycket i början?

När jag skrittar så har jag också krav på form. Hon får inte skritta hela turen på lång tygel.

Vilka övningar gör du i skritt??

Jag ska ju helst hållas på hårt underlag. Ridbana är absolut förbjudet. Har dock tillgång till bra stubbåkrar som jag kan rida på under vintern.

Du får gärna PM:a mig med tips

/Lizzie

 

[Kassiopeja]

Sv: När man tappat sugen...

Kul att du kände att du kunde hämta lite hopp ifrån mitt svar!

I skritt jobbar vi nu med rakriktning, rakriktning, rakriktning, framdelsvändningar som hon sen rakriktas ur, öppna, övergångar ur samling men då ska det bara vara några steg trav/galopp och sen avbrott ur samling igen.

Min häst sparar vänster bak (naturligt nog eftersom det är där hon har de lösa benbitarna) vilket gör att hennes hälteproblem alltid börjar på höger fram. Nu försöker vi stärka hela hennes vänstersida i ett försök att få henne att belasta mer jämnt. Jag har hela tiden nojjor om att hon ska överbelasta det trasiga benet och därmed få (ännu mer) pålagringar (än hon redan har) där, men peppar, peppar, inte än så länge iaf.

Jag började med galopperna ganska snabbt.. efter nån månad i skritt, men då var det ju inga långa sträckor. Nu har jag minskat ner galoppen igen och vi jobbar med galoppfattningar UTAN efterföljande galopp (alltså några språng blir det ju såklart, men bara några tiotal meter kanske?) för att stärka henne ännu mer så att hon verkligen orkar med galoppen.
I vintras (februari) när hon var så himla fräsch som hon bara kan bli så sträckte hon sig (givetvis ) högt höger bak och fick därmed en till konvalescens, men både jag och vet kunde konstatera att den inte var relaterad till det gamla problemet. Hur som helst... Hon har varit igångsatt sen i April (med en månads betesvila i Juli) och först NU har vi börjat med att lägga in korta travsträckor i unghästform. Galopperna är ju inte långa heller, men vi är ibland ute i skogen och skrittar (och travar/galopperar korta sträckor) i upp till ett par timmar.

/JES

 

[snigelfarmor]

Sv: När man tappat sugen...

vet ett stall i skåne. Bra priser.

Björkhaga heter det.

 

[lizzie]

Sv: När man tappat sugen...

Tack för tipsen!

Veterinären har sagt att jag skulle skritta typ ett par veckor och sedan trava i ett par veckor och sedan börja med galoppen. Dock inge som helst tips hur länge eller hur långa sträckor i varje gångart.

Det enda riktlinjen jag fått är att jag ska undvika böjt spår ett par månader och ska rida på hårt underlag. Rakriktning passar alldeles utmärkt

Har ju bra stubbåkrar att rida på och nu när det har frusit så är det inte för mjukt heller. Min pålla får ledinflammation vä fram, har haft problem med sträckningar hö bak. Equiterapeuten hittade låsningar i hela hö sida så det är inte svårt att gissa vilken sida hästen är svag i. Så övergångar är ju ett bra sätt att stärka upp henne.

Just nu är jag himla glad över att jag kan skritta min häst och ha henne i en i form UTAN att hon flippar ur... Kan jag rida henne i skritt i form och samtidigt jobba med lite öppna osv och damen accepterar detta arbete utan protester så känns det som att vi är på rätt väg. Pållan visar väldigt tydligt när något är fel... vill inte ha matte på ryggen då

/Lizzie

Kul att du kände att du kunde hämta lite hopp ifrån mitt svar!

I skritt jobbar vi nu med rakriktning, rakriktning, rakriktning, framdelsvändningar som hon sen rakriktas ur, öppna, övergångar ur samling men då ska det bara vara några steg trav/galopp och sen avbrott ur samling igen.

Min häst sparar vänster bak (naturligt nog eftersom det är där hon har de lösa benbitarna) vilket gör att hennes hälteproblem alltid börjar på höger fram. Nu försöker vi stärka hela hennes vänstersida i ett försök att få henne att belasta mer jämnt. Jag har hela tiden nojjor om att hon ska överbelasta det trasiga benet och därmed få (ännu mer) pålagringar (än hon redan har) där, men peppar, peppar, inte än så länge iaf.

Jag började med galopperna ganska snabbt.. efter nån månad i skritt, men då var det ju inga långa sträckor. Nu har jag minskat ner galoppen igen och vi jobbar med galoppfattningar UTAN efterföljande galopp (alltså några språng blir det ju såklart, men bara några tiotal meter kanske?) för att stärka henne ännu mer så att hon verkligen orkar med galoppen.
I vintras (februari) när hon var så himla fräsch som hon bara kan bli så sträckte hon sig (givetvis ) högt höger bak och fick därmed en till konvalescens, men både jag och vet kunde konstatera att den inte var relaterad till det gamla problemet. Hur som helst... Hon har varit igångsatt sen i April (med en månads betesvila i Juli) och först NU har vi börjat med att lägga in korta travsträckor i unghästform. Galopperna är ju inte långa heller, men vi är ibland ute i skogen och skrittar (och travar/galopperar korta sträckor) i upp till ett par timmar.

/JES