När man blir rädd.. (långt)

[Araminta]

Hej!

Är skötare på en jättetrygg och cool valack som precis börjat sättas igång efter en skada. Han rids i alla gångarter men får absolut inte gå på böjda spår eller göra snäva svängar vilket gör att han fortfarande går i en liten sjukhage.

Var ute och promenerade med honom igår och det hela går superfint. Han är sitt vanliga coola jag och vi får till och med sällskap i slutet. 30 meter från stallet så börjar han dansa runt och sen brakar helvetet lös och han är 3 meter i upp i luften, bockar, stegrar (högt!) och har sig Sällskapet tar sig iväg (bättre med en vild häst än två) medan jag blir så överraskad och chockad att jag bara står där utan en tanke på att ta mig undan eller försöka stoppa honom. Han gör en paus, kraftig blåsande och spänd som en stålfjäder. Jag försöker få kontakt genom att be honom gå fram, backa, flytta osv. Han är spänd men lyder utan det minsta tjafs. Jag pustar ut och blir stående ett tag men då flyger han iväg igen. Jag blir som förlamad återigen och han kommer i mig med en hov. Helt utav misstag och det enda som tog stryk var jackan som blev lite lerig. Skriker Aj mest på reflex men har fortfarande inte sinnesnärvaron att bli arg. Två minuter senare är han samma coola häst igen och går lugnt och sansat ner till stallet som om ingenting har hänt

Jag känner mig som en total nybörjare Hur bör man reagera på en sån här situation? Hästen var absolut inte hotfull eller på något sätt dum (tolka mig rätt) utan hade bara en jävla massa energi som han behövde bli av med och jag hade inte vett att släppa efter på den 7 meter långa linan. Var jag totalt korkad som började mecka med honom (flytta mm)? Försökte ryta till men det blev mest halvhjärtat - låste mig totalt.

Ush känner mig värdelös...

 

[Ella_99]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

Usch vad jobbigt! Antagligen fick han något slags ryck. Men jag tycker du gjorde helt rätt som flyttade honom och visade att det är du som bestämmer och dominerar honom. Men om du tvekar (t ex stannar när han lugnat ner sig) så tar han tillfället i akt och börjar tramsa igen. Om du tvekar kan det betyda fara för hästen och därför kan den bli rädd. Så jag skulle nog bara visa hästen att det är jag som dominerar den och sedan fortsätta så som jag gjorde innan.

Men jag har aldrig upplevt att min (eller någon annan) häst gjort så, så jag vet inte^^ Försök bara att behåll lugnet och visa hästen att du inte tänker bråka med den utan bara lugnt och bestämt visa att du inte flyttar på dig, och att du kan flytta honom istället.

Så har jag gjort när min häst blivit rädd och börjat tramsa, men hon har aldrig stegrat sig eller liknande, så jag vet inte riktigt^^

 

[Uddatyp]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

när min häst var/är så pigg när han hade stått länge så va de enda man kunde göra att ta de lugnt och försöka hålla nere han på marken men inte säga till eller bli arg för då exploderade han ännu mera.

sålänge inte hästen springer över än eller försöker sticka så är de bästa i mitt fall iallafall att bara låta honom vara och gå dit man hade tänkt att gå..för min häst hade så mycket energi så han inte visste vad han skulle göra av sej själv verka de som och då finns de inte så mycket man kan göra/kräva förutom att bara gå dit man ska och vara lugn och inte göra någon grej av de.

 

[Ponnytant]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

Du gjorde rätt. Men ta det lugnt tills din egen rädsla ger vika. Det gör den snart! Det är inte ditt ansvar att sätta igång hästen efter skadan. Känslan du har känner ALLA här igen! Det inträffar saker och man tvivlar på sin egen förmåga att klara av dem..... Det går över - ta det lugnt under tiden.

 

[Araminta]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

Vågade inte gå nånstans alls förrän han lugnat ner sig. Var ju på väg ner till stallet och ville inte dra med mig en vild häst ner på stallplan med risk för att möta ett helt gäng ridskoleungar med hästar Men å andra sidan kanske det skulle ha lugnat ner honom. Att man aldrig vet vad som är det bästa alternativet när det väl gäller... det vet jag juförsig inte nu heller men men.

Tack för stödet

Ponnytant: Tack för stödet, det hjälper

Ella99: Nä jag skulle nog inte gjort den där pausen... Jo lugn var väl det enda jag var - så blockerad att jag bara stod o gapade

 

[laser]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

Alla blir vi nybörjare inya situationer. Se det som en erfarenhet, Bra att du höll dig lungn.Blåsningen lukten.

 

[mackan]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

Vanligt beteende på en konvalecent i sjukhage. De får så mkt energi som är uppdämnd och sen kokar över.
vad ledde du honom i? grimma? träns?
det bästa tycker jag är träns, då kan man göra sig hörd direkt. ibland kan det vara bra med en repgrimma under tränset, dvs ha dubbla grimskaft.

man får komma ihåg att det är svårt för dom när de får sådär mycket energi och är så laddade. oftast försöker de faktiskt vara till lags, men det kokar över helt enkelt.

får han promeneras? skulle försöka göra det så mkt som möjligt isåfall. de brukar ganska snart vänja sig och börja se fram emot promenaderna.

jag skulle aldrig släppa efter på linan, då blir det oftast värre om man släpper ut en lång lina. det bästa tycker jag är att hålla sig nära hästen och vara med, så att man får tag i den redan innan den hunnit upp i luften och iväg.

 

[axel]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

Håller med Mackan.
Ha hjälm på dig.
Sen kan jag tycka att det är ägaren som ska ta dessa promenader.

 

[Araminta]

Sv: När man blir rädd.. (långt)

Även delvis till axel:
Hade träns på men gjorde inte större skillnad. Repgrimma finns inte tillhands...

Jo han promeneras och rids 2-3 gånger dagligen. Just denna dag hade han inte blivit riden på morgonen utan bara promenerats så det bidrog nog.

Ska tillägga att han har varit skadad i stort sett hela hösten med samma promenadrutiner och aldrig farit iväg på det här sättet tidigare. Jovisst har han hoppat och skuttat några gånger men aldrig en sån här fullkomlig uraddning. Känns inte som om det kommer bli ett problem då han verkligen är stencool i 99 fall av 100, det är mest jag som blir rädd/chockad när det väl händer.