När man är expert på det negativa...

Jag har ett problem som jag vill lösa. Jobba med i varje fall.
Redan för 20 år sedan skrev jag i en bok att jag skulle förbättra detta men allvarligt talat så har jag inte lyckats ännu
Nu är det allvar eftersom det kommer påverka mina barn och inte bara mig...

Jag tar alltid fram det negativa i samtal med andra om det gäller något som jag bryr mig om! Inte annars. Om Lisa skryter om att hennes son är världsbäst på något så trycker jag inte till henne...
Men om Lisa säger att mitt barn, häst, hund, sambo, hus, JAG- är världsbäst på något så säger slätar jag raskt över det och sen dessutom berättar jag att vi borde renovera köket, den texten barnet läste var väl inövad, hästen hade en sjukt bra dag- i vanliga fall har vi problem med bla bla bla...

Jag känner att det nästan är tvångsmässigt. Det är aptråkigt. Jag behöver dessutom i jobbet kunna skryta och inte hela tiden ursäkta saker. Jag är sjukt bra på att se vad som måste förbättras men inte vad som är bra.
Tips?
Hur stoppar man negativa grodor och hur skryter man på ett ärligt sätt?

 

[TinyWiny]

Mitt förslag är mental träning. Att helt ändra ditt sätt att tänka för i det fallet är hjärnan som en dator. Det man matar in skriver den ut. Tänker man negativt så pratar man negativt. Oftast inte om andra, det krävs det annat för (avundsjuka, ett behov av att hävda sig genom att trycka ner andra) men om sig själv och sina egna.
Att istället för att tänka katastroftankar om någon är fem minuter sen till att tänka att hen säkerligen träffade på en gammal bekant som hen pratar med en stund gör en enorm skillnad. Så "enkelt" och så svårt kan det vara.

Min mammas negativa sätt att tänka präglade mig hårt under min barndom och jag "ärvde" den i den betydelsen att jag aldrig dög, aldrig kunde ta en komplimang om något, aldrig var värd något för det var ju vad jag fått höra, vad som hade matats in. Hon kunde däremot skryta om mig till andra (det fick jag höra på omvägar) vilket blev än mer skevt och konstigt eftersom hon bara sa negativa saker till mig. Jag är dock född som envis optimist så när jag lärde mig att förändra mitt tankemönster gick jag ifrån att vara en negativ katastroftänkare. För mig var det ganska "enkelt" (det krävdes massor av jobb men kändes naturligt) att gå ifrån det negativa. Så skönt att slippa tänka alla dessa negativa tankar! Vill du börja själv så ge negativa tankar fem minuter när de kommer, släpp dem sedan och mata in positiva dubbelt sålänge. Minska sedan negativatankar-tiden med en minut i taget, du känner själv när du kan minska och öka på samma sätt de positiva tankarna med fem minuter i taget.

När du slutar tänka negativt kommer du också sluta svara negativt i samtal och kunna ta komplimanger.

Hur man skryter kan jag däremot inte svara på för jag tycker inte att det är skryt att säga att hästen är fantastisk eller att barnet är jätteduktigt osv. för det är bara sanningen (Vårt kök behöver dock renoveras, det är också bara sanningen )

 

[pajaztar]

Istället för att börja ursäkta dig, säg bara tack. Eller tack, det var kul att höra. Tack, ja köket är ju ganska hemtrevligt. Tack, vi har tränat mycket på läsningen. Tack, hästen är rolig att rida.

 

[Ray]

Jag tycker ju jag tänker positivt @TinyWiny
Men ändå vill jag upplysa alla om att jag VET att det inte är perfekt genom att säga det...
Men kanske tänker jag mer negativt än jag är medveten om?

 

[Ray]

Istället för att börja ursäkta dig, säg bara tack. Eller tack, det var kul att höra. Tack, ja köket är ju ganska hemtrevligt. Tack, vi har tränat mycket på läsningen. Tack, hästen är rolig att rida.

Jag skulle vilja säga " Tack- ja vi trivs så jäkla bra här det är precis som jag drömt om att bo" eller "ja visst är *** fantastisk, jag är så stolt" eller annat som ger mig halvt obehag av att bara låtsas att jag säger för det låter så överdrivet...

 

[pajaztar]

Jag skulle vilja säga " Tack- ja vi trivs så jäkla bra här det är precis som jag drömt om att bo" eller "ja visst är *** fantastisk, jag är så stolt" eller annat som ger mig halvt obehag av att bara låtsas att jag säger för det låter så överdrivet...

Tycker inte alls att det låter överdrivet! Men om det känns jobbigt kan du ju börja med bara "Tack" utan någon fortsättning liksom. Så kan man hålla med senare när det känns mer bekvämt att ta till sig komplimangen/berömmet.

 

[Ray]

Jag tänker att jag ska börja i den verbala änden. Oavsett vad jag tycker så ska jag knipa om det mindre bra och dessutom överdriva det som är bra.
I varje fall hålla med om någon annan tycker nåt är bra...
Får börja lite försiktigt....
Kanske säga till sambon att han är bra också. Och utvärdera resultatet.

 

[Ray]

Tycker inte alls att det låter överdrivet! Men om det känns jobbigt kan du ju börja med bara "Tack" utan någon fortsättning liksom. Så kan man hålla med senare när det känns mer bekvämt att ta till sig komplimangen/berömmet.

Nej det gör ju inte det när andra säger det. Och jag har märkt att det är inte så att andra har det bättre bara för att de väljer att uttrycka sig mer översvallande. Men lite roligare kanske?
Brukar kunna göra Tack utan fortsättning men de flesta människor vill fortsätta diskutera saken och det är då mina negativa analyser om att ponnyn som de tycker hoppar bra faktiskt hoppar sämre ju högre hindret blir kommer fram... För att jag har inte förberett vad jag ska säga kanske? Man kanske behöver öva in lite fraser för att komma igång?

 

[Ray]

På jobbet som exempel.
Tänk att man VET massa brister. Sen kommer någon och säger att det verkar bra. Då får jag känslan av att jag vill säga tack vad kul- vi har lite problem med bla bla bla dock. För att visa att jag vet om det. Men personen ifråga har kanske ingen baktanke med frågan och OM det finns en baktanke om att klaga om något så behöver jag inte vara först på den bollen.
Kanske borde jag istället avleda och berätta om fler bra saker.
Tänk om jag säger att.något är bra och personen jag pratar med inte alls tycker det är bra. Kanske tycker tvärtom att det är skit dåligt?
Ja det kan ju hända.
Mitt problem är ju att jag har höga krav men ändå nöjer mig med ok. Jag tycker saker är ok men skäms över att de inte.är bättre. Och det gör att det känns som att ljuga om jag inte ursäktar köket till exempel. För det är ju.inte alls precis som jag vill ha det! Det är ok liksom...

Vilket svammel men kanske någon känner igen sig?
Det där att vara å ena sidan nöjd. Men å andra sidan skämmas för att det inte är bättre. Och därför ursäkta saker i förväg så att andra ska förstå att man VET att det kunde vara bättre...

 

[Malin_L]

På jobbet som exempel.
Tänk att man VET massa brister. Sen kommer någon och säger att det verkar bra. Då får jag känslan av att jag vill säga tack vad kul- vi har lite problem med bla bla bla dock. För att visa att jag vet om det. Men personen ifråga har kanske ingen baktanke med frågan och OM det finns en baktanke om att klaga om något så behöver jag inte vara först på den bollen.
Kanske borde jag istället avleda och berätta om fler bra saker.
Tänk om jag säger att.något är bra och personen jag pratar med inte alls tycker det är bra. Kanske tycker tvärtom att det är skit dåligt?
Ja det kan ju hända.
Mitt problem är ju att jag har höga krav men ändå nöjer mig med ok. Jag tycker saker är ok men skäms över att de inte.är bättre. Och det gör att det känns som att ljuga om jag inte ursäktar köket till exempel. För det är ju.inte alls precis som jag vill ha det! Det är ok liksom...

Vilket svammel men kanske någon känner igen sig?
Det där att vara å ena sidan nöjd. Men å andra sidan skämmas för att det inte är bättre. Och därför ursäkta saker i förväg så att andra ska förstå att man VET att det kunde vara bättre...

Men om du då skulle svara "Tack, men vad tycker du om..."
Då klankar du ju inte ner på dom bristerna du anser finns men kanske gör motparten uppmärksam på att du har någon annan åsikt om det.

 

[Grazing]

Vilket svammel men kanske någon känner igen sig?
Det där att vara å ena sidan nöjd. Men å andra sidan skämmas för att det inte är bättre. Och därför ursäkta saker i förväg så att andra ska förstå att man VET att det kunde vara bättre...

Frågan är väl mer varför du har sånt behov av att låta andra veta att du inte är helt nöjd om dom nu tycker att något är bra.

 

[Ray]

Frågan är väl mer varför du har sånt behov av att låta andra veta att du inte är helt nöjd om dom nu tycker att något är bra.

Jag vill nog förekomma på nåt vis?
Men visst är det dumt! Det är därför jag måste lägga av!

 

[Ray]

Men om du då skulle svara "Tack, men vad tycker du om..."
Då klankar du ju inte ner på dom bristerna du anser finns men kanske gör motparten uppmärksam på att du har någon annan åsikt om det.

Bra tips!