Sofie.S
Trådstartare
Jag funderar fram och tillbaka.
När en familj har olika behov av hund, hur gör man, hur tänker ni?
Vi har en fem år gammal fransk bulldog som är en riktig soffpotatis, min man är inte någon hundmänniska egentligen, han har nog aldrig gått en frivillig promenad med vår hund, han gosar gärna med honom i soffan och är nöjd över att hunden umgås så bra med våra barn.
Jag däremot tycker att det är tråkigt att ha en soffpotatis till hund, jag har genom åren försökt ha med honom i stallet. I förra stallet gick det bra, han strosade som han ville medan jag red och pysslade, i nuvarande stall måste jag ha uppsikt över honom pga läget och andra barn i stallet, vilket blir mer av en belastning då han är fruktansvärt självständig och inte självmant söker kontakt med mig. Detta är något vi försökt träna på, men fått konstatera att det är hans personlighet.
Han följer bara med mig ut frivilligt om det är soligt, vid minusgrader eller regn vantrivs han.
Eftersom mannen inte har något direkt hundintresse så har jag pratat lite löst att någon i övrig familj kan få ”ta över” honom men då blir det livliga diskussioner, ”man ger inte bort en familjemedlem”.
Jag å andra sidan har sålt hästar som jag inte klickat med, vilket har känts som naturligt.
En till hund är svårmotiverat.
Så hur gör folk som har olika behov när det gäller hund?
Jag skulle vilja ha en hund som trivs med vår (min) aktiva vardag medan mannen trivs med en soffpotatis.
Hur har ni kompromissat när det gäller hund?
När en familj har olika behov av hund, hur gör man, hur tänker ni?
Vi har en fem år gammal fransk bulldog som är en riktig soffpotatis, min man är inte någon hundmänniska egentligen, han har nog aldrig gått en frivillig promenad med vår hund, han gosar gärna med honom i soffan och är nöjd över att hunden umgås så bra med våra barn.
Jag däremot tycker att det är tråkigt att ha en soffpotatis till hund, jag har genom åren försökt ha med honom i stallet. I förra stallet gick det bra, han strosade som han ville medan jag red och pysslade, i nuvarande stall måste jag ha uppsikt över honom pga läget och andra barn i stallet, vilket blir mer av en belastning då han är fruktansvärt självständig och inte självmant söker kontakt med mig. Detta är något vi försökt träna på, men fått konstatera att det är hans personlighet.
Han följer bara med mig ut frivilligt om det är soligt, vid minusgrader eller regn vantrivs han.
Eftersom mannen inte har något direkt hundintresse så har jag pratat lite löst att någon i övrig familj kan få ”ta över” honom men då blir det livliga diskussioner, ”man ger inte bort en familjemedlem”.
Jag å andra sidan har sålt hästar som jag inte klickat med, vilket har känts som naturligt.
En till hund är svårmotiverat.
Så hur gör folk som har olika behov när det gäller hund?
Jag skulle vilja ha en hund som trivs med vår (min) aktiva vardag medan mannen trivs med en soffpotatis.
Hur har ni kompromissat när det gäller hund?