När hunden inte fyller två personers behov

Sofie.S

Trådstartare
Jag funderar fram och tillbaka.
När en familj har olika behov av hund, hur gör man, hur tänker ni?

Vi har en fem år gammal fransk bulldog som är en riktig soffpotatis, min man är inte någon hundmänniska egentligen, han har nog aldrig gått en frivillig promenad med vår hund, han gosar gärna med honom i soffan och är nöjd över att hunden umgås så bra med våra barn.
Jag däremot tycker att det är tråkigt att ha en soffpotatis till hund, jag har genom åren försökt ha med honom i stallet. I förra stallet gick det bra, han strosade som han ville medan jag red och pysslade, i nuvarande stall måste jag ha uppsikt över honom pga läget och andra barn i stallet, vilket blir mer av en belastning då han är fruktansvärt självständig och inte självmant söker kontakt med mig. Detta är något vi försökt träna på, men fått konstatera att det är hans personlighet.
Han följer bara med mig ut frivilligt om det är soligt, vid minusgrader eller regn vantrivs han. :cool:

Eftersom mannen inte har något direkt hundintresse så har jag pratat lite löst att någon i övrig familj kan få ”ta över” honom men då blir det livliga diskussioner, ”man ger inte bort en familjemedlem”.
Jag å andra sidan har sålt hästar som jag inte klickat med, vilket har känts som naturligt.
En till hund är svårmotiverat.

Så hur gör folk som har olika behov när det gäller hund?
Jag skulle vilja ha en hund som trivs med vår (min) aktiva vardag medan mannen trivs med en soffpotatis.
Hur har ni kompromissat när det gäller hund? :)
 
Först, jag tror två hundar kan ha stort utbyta av varanda. Men annars så hade jag utan tvekan omplacerat till någon i familjen om det finns intresse. Tycker det låter som en win-win. :)
Klart att det känns att inte ha kvar en familjemedlem, men känner man sig trygg med var han hamnar så tycker jag det "låter självklart".
 
Du ger ju inte bort honom till nån vilt främmande människa. Är ju inte konstigare än att låta ett tonårsbarn flytta hem till nån annan familjemedlem för att det inte funkar hemma. Vilket i sig kanske inte händer så ofta, men ändå inte konstigt konstigt. Hundar vänjer sig ju snabbt vid ny miljö med nya rutiner. Och du kan ju hälsa på hunden och passa den när/om nya ägare behöver passning.

Har själv aldrig behövt tänka på nån annan när det kommer till hundarna jag har haft. Men inför rasval till ny fyrbening blir det kompromiss deluxe. Min pojkvän vill ha Malinois, vilket är en ras som är med på min "inte-över-min-döda-kropp"-lista. Kompromissen är kanske, eventuellt, högst-inte-troligen Schäfer men han är med på att skaffa Eng. Springer Spaniel eftersom vi båda haft den rasen innan och vet vad för typ av hund man får då.
 
Jag kompromissade inte utan köpte en till när min första hund inte "räckte till" för den träning jag ville göra med min hund. Skulle han ha varit en helt okomplicerad hund hade jag inte haft några större problem att omplacera, men nu har han en del knepigheter så jag tror inte att jag skulle omplacera honom. Den äldre är goshund och maskot och får träna det han gillar och den yngre vill som tur är träna och tävla i det jag gillar.
 
Det är ju svårt det där. Din man trivs bra med nuvarande hunden pga att den är som den är. Den hund du skulle trivas med hade han kanske bara tyckt var jobbig och krävande. I en familj måste ju alla trivas med de djur man lever med i sitt hem. Om ni hade kunnat ha två hundar så hade det varit enklare att lösa men att göra sig av med en hund för att den inte uppfyller en familjemedlems krav medan andra i familjen trivs bra med den känns som en konstigt val.

Varför inte två hundar? Du får en ny som vill göra det du vill göra (eventuellt, ingen garanti) och din man får behålla hunden ni har nu. Win-win.
 
Sen är jag tveksam till att lämna en hund att strosa som den vill medan man rider och pysslar med hästen. Naturligtvis måste man ha full kontroll över hunden om man ska ha den lös bland människor och djur. Att låta den strosa som den vill låter inte som en så bra idé om man inte har en väldigt lugn och stillsam hund och det låter inte som att det är det du är ute efter. Självklart måste du ha uppsikt över din hund om du har den lös utomhus.
 
Jag skaffade också en till. Deras olika aktivitetsnivåer har inte varit ett problem. Sambon har inget direkt intresse utan det är mitt ansvar utöver att han rastar när jag inte är hemma.
 
Vilken töntig inställning familjen har :meh:

Jag har också sålt hästar jag inte klickat med, inget konstigt där, men gör man samma med en hund är man typ djurmisshandlare...

Jag tycker sambon kan ta över ansvaret av soffpotatisen om han vill ha kvar den så gärna. Och du kan skaffa en hund du trivs med istället för att lägga en massa energi på en hund du inte trivs med.
 
Vilken töntig inställning familjen har :meh:

Jag har också sålt hästar jag inte klickat med, inget konstigt där, men gör man samma med en hund är man typ djurmisshandlare...

Jag tycker sambon kan ta över ansvaret av soffpotatisen om han vill ha kvar den så gärna. Och du kan skaffa en hund du trivs med istället för att lägga en massa energi på en hund du inte trivs med.
Vad är töntigt med att han vill att de behåller familjens hund? Jag kan lova dig att jag kommer aldrig i livet förlåta ex som tog min 12-åriga, halvblinda hund ifrån mig för att enbart jävlas. Han kommer inte att få sätta sin fot här mer så länge jag är i livet, det blir över min döda kropp! :rage::rage::rage:

Han ville inte ens ha henne själv utan lämnade bort henne, sen sålde han de andra två och stoppade pengarna i fickan, en av de andra var min ... :cry:
 
Vilken töntig inställning familjen har :meh:

Jag har också sålt hästar jag inte klickat med, inget konstigt där, men gör man samma med en hund är man typ djurmisshandlare...

Jag tycker sambon kan ta över ansvaret av soffpotatisen om han vill ha kvar den så gärna. Och du kan skaffa en hund du trivs med istället för att lägga en massa energi på en hund du inte trivs med.

Tycker det är otroligt förenklat att säga att mannen ska ta över ansvaret för hunden bara för att hon inte längre tycker att den uppfyller hennes önskemål. Nu framgår det inte helt av texten, men om de köpte hunden tillsammans har de väl ett gemensamt ansvar för den. Det gäller såklart åt bådas håll. Man har ett visst ansvar för den individ man har skaffat och ska inte bara kasta det ansvaret på mannen för att det inte passar längre.

Värt att fundera över som tidigare personer nämnt är om man kan tänka sig att ta in en till hund i familjen, men hennes man behöver då kanske ta större ansvar om den hunden de redan har betyder så pass mycket för honom. Eller så överväger man om den hunden har det bättre någon annanstans. Det är otroligt tråkigt att ha en hund som inte fungerar för ens egna ändåmål. Har varit där själv. :)
 
Vad är töntigt med att han vill att de behåller familjens hund? Jag kan lova dig att jag kommer aldrig i livet förlåta ex som tog min 12-åriga, halvblinda hund ifrån mig för att enbart jävlas. Han kommer inte att få sätta sin fot här mer så länge jag är i livet, det blir över min döda kropp! :rage::rage::rage:

Han ville inte ens ha henne själv utan lämnade bort henne, sen sålde han de andra två och stoppade pengarna i fickan, en av de andra var min ... :cry:
Då kan ju familjen ta tillbaka den?

Hästar säljs titt som tätt och ingen blir arg, jag tycker inte det är någon störe skillnad.

Det är dyrt med djur, varför fortsätta ha kvar ett djur du 1 inte trivs fullt ut med 2 som kostar pengar 3 som du får göra allt jobbet med för att sambon såååå gärna vill ha kvar men kan inte ta ansvar.
 
Om han vill behålla hunden så kan ju han ta över ansvaret för den, och därmed börja gå ut med den :angel:
Jag har sagt det också. :p
Vi har så olika uppväxter, jag är uppvuxen med 2-3 hundar samtidigt och mannen har aldrig någonsin levt med ett djur innan han träffa mig. Han anser att man inte kan ge två hundar lika mycket kärlek. ;)
 
Det är ju svårt det där. Din man trivs bra med nuvarande hunden pga att den är som den är. Den hund du skulle trivas med hade han kanske bara tyckt var jobbig och krävande. I en familj måste ju alla trivas med de djur man lever med i sitt hem. Om ni hade kunnat ha två hundar så hade det varit enklare att lösa men att göra sig av med en hund för att den inte uppfyller en familjemedlems krav medan andra i familjen trivs bra med den känns som en konstigt val.

Varför inte två hundar? Du får en ny som vill göra det du vill göra (eventuellt, ingen garanti) och din man får behålla hunden ni har nu. Win-win.
Vi hade en hund i tre månader då matte jobbade utomlands, jag fastande verkligen för den hunden förutom att han inte funka så bra med barnen. Men mannen tyckte att han var jobbig och påfrestande, där skiljer sig våra åsikter.

Nästa hund ska inte strosa i stallet, den ska kunna följa med på mina körturer lös. Vår hund som vi har nu kunde jag lämna själv i förra stallet utan uppsikt när jag var ute med hästen, han la sig någonstans och vilade, men i nuvarande stall kan jag inte ha honom lösgående då det går en väg mellan stallet och huset.
 
Jag har sagt det också. :p
Vi har så olika uppväxter, jag är uppvuxen med 2-3 hundar samtidigt och mannen har aldrig någonsin levt med ett djur innan han träffa mig. Han anser att man inte kan ge två hundar lika mycket kärlek. ;)
Kan man inte ge lika mycket kärlek till två barn heller? :)
 
Då kan ju familjen ta tillbaka den?

Hästar säljs titt som tätt och ingen blir arg, jag tycker inte det är någon störe skillnad.

Det är dyrt med djur, varför fortsätta ha kvar ett djur du 1 inte trivs fullt ut med 2 som kostar pengar 3 som du får göra allt jobbet med för att sambon såååå gärna vill ha kvar men kan inte ta ansvar.
Jag har inget emot att ha två hundar då nuvarande hund kräver minimal motion och är nöjd bara han får vara med familjen. Men som du skriver, det är inte gratis att ha två hundar.
 
Jag har sagt det också. :p
Vi har så olika uppväxter, jag är uppvuxen med 2-3 hundar samtidigt och mannen har aldrig någonsin levt med ett djur innan han träffa mig. Han anser att man inte kan ge två hundar lika mycket kärlek. ;)
Hälsa din partner att det mycket väl kan vara tvärt om också: att det med två hundar i hemmet blir lättare att ge dem MER kärlek också. Dels brukar hundar bli gladare av att ha hundsällskap, en människa kan ju aldrig vara en hund, dels kan hundägaren bli gladare och då bli en bättre hundägare på många sätt :p För egen del känns det tex mer motiverande att gå långpromenad om jag har två hundar som ska ut, än om jag bara har en. Vet inte varför, men resultatet blir i alla fall att hundarna får komma ut mer när de är två än när jag bara har en...
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 581
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras Spinner vidare från min egna tråd om tankar kring en soffpotatis till hund och hur den hunden inte uppfyller mina behov. Hund nummer två...
2 3
Svar
46
· Visningar
7 961
Övr. Hund Hund i trädgård med koja. Gränslös granne... Vill gärna höra med er om vad ni tycker om följande. Vår hund vistas i del av vår...
2 3
Svar
41
· Visningar
10 127
Senast: Inte_Ung
·
Övr. Katt Jag har skrivit en text som jag avser att använda för att sprida information om kattskötsel. Den riktar sig till alla som har katter i...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
10 335
Senast: kem
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp