När hjärtat säger en sak och hjärnan en annan...

[Nea86]

Jag har haft mitt isländsto i snart 8 år.
4 somrar har jag kunnat rida henne och 4 har hon varit sjuk/skadad.
Hon är en riktig liten olycksfågel och jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar alla dessa sjukdomar/skador kostat mig

Det började med att hon fick ögoninflammation, piphas och en infektion av en broddspark under de första två månaderna jag hade henne.
Andra sommaren fick hon fång... vilket har krävt mycket anpassningar (främst under vår/sommar med tanke på gräs och bete) och vad gäller foder osv.
Hon har varit halt några ggr men som varit övergående utan behandling.
Hon hade en hovbensfraktur som läkte över en sommar och så fick hon fångkänning igen förra året men lyckades häva det värsta.
Hon har även en skada i ett bakben som bråkade förra året och vi for fram och tillbaka till klinik. Med resultat att hon tillslut blev ett monster att lasta...
Hon har även en tandsjukdom så hon har 4 tänder kvar i underkäken.

När jag köpte henne så såg livet annorlunda ut och min mamma red henne också och har alltid varit som en delägare.
Nu har jag två små barn och har precis flyttat till vårt första hus.

Sista året efter att vi fått bukt med gamla skadan i bakbenet har hon gått att rida men inte blivit jättemycket då jag var gravid.
För 1 1/2 vecka sedan blev hon återigen halt... denna gången kom det plötsligt då vi precis galopperat upp för en grusväg. Trodde hon trampat till på en sten men såg ingen.
Hon blev bättre efter det men är inte helt otalt. Hovslagaren såg inget konstigt idag.

Jag vet inte om jag orkar med detta mer... Har så mkt annat jag vill/behöver lägga pengarna på än dyra veterinärräkningar...
Det är något hela tiden men henne.
Hon är 21 år gammal nu men det märks i inte när hon får vara friskt om man kan säga så.
Har alltid lovat att hon ska få stanna hos mig till sin sista dag på jorden men har också sagt att jag inte kan ta bort en frisk häst. Men hon är ju kanske inte helt frisk längre...

Får jätteångest över att jag funderar på att ta bort henne för att jag inte orkar mer... Hon kanske blir bra igen och fungerar ett tag till..

Förlåt för långt inlägg men just nu vet jag inte vilken väg jag ska gå... jag vet inte alls
*ledsen*

 

[Efwa]

Läs denna tråd, tycker jag.
http://www.bukefalos.com/threads/nar-man-kanner-sig-kluven.1457950/

Jag är benägen att svara samma i denna tråd som jag gjorde i den och jag tror nog ganska många skulle göra det.

 

[Elisha]

Jag skulle åtminstående göra en rejäl undersökning innan jag gav upp. Dvs in på en duktig klinik, röntga, hälsoundersökning, kolla allt som går i rimlig mängd såklart. Alt låta hästen ta de lugnare och se om den blir bättre, eller rida mer regelbundet. Du skriver ju ingenting om hur hästens vardag ser ut med mat, motion, stall/lösdrift etc. kanske för mkt motion (eller för lite) för hästen om den har lite artros etc. Min gamla 25åring har artros i många leder men fungerar jättebra och är helt ohalt med rätt rutiner, motion etc. Regelbunden men lätt motion, håll den i bra vikt (spec viktigt med din fånghäst), gärna lösdrift, etc.

 

[malacogott]

Jag har haft mitt isländsto i snart 8 år.
4 somrar har jag kunnat rida henne och 4 har hon varit sjuk/skadad.
Hon är en riktig liten olycksfågel och jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar alla dessa sjukdomar/skador kostat mig

Det började med att hon fick ögoninflammation, piphas och en infektion av en broddspark under de första två månaderna jag hade henne.
Andra sommaren fick hon fång... vilket har krävt mycket anpassningar (främst under vår/sommar med tanke på gräs och bete) och vad gäller foder osv.
Hon har varit halt några ggr men som varit övergående utan behandling.
Hon hade en hovbensfraktur som läkte över en sommar och så fick hon fångkänning igen förra året men lyckades häva det värsta.
Hon har även en skada i ett bakben som bråkade förra året och vi for fram och tillbaka till klinik. Med resultat att hon tillslut blev ett monster att lasta...
Hon har även en tandsjukdom så hon har 4 tänder kvar i underkäken.

När jag köpte henne så såg livet annorlunda ut och min mamma red henne också och har alltid varit som en delägare.
Nu har jag två små barn och har precis flyttat till vårt första hus.

Sista året efter att vi fått bukt med gamla skadan i bakbenet har hon gått att rida men inte blivit jättemycket då jag var gravid.
För 1 1/2 vecka sedan blev hon återigen halt... denna gången kom det plötsligt då vi precis galopperat upp för en grusväg. Trodde hon trampat till på en sten men såg ingen.
Hon blev bättre efter det men är inte helt otalt. Hovslagaren såg inget konstigt idag.

Jag vet inte om jag orkar med detta mer... Har så mkt annat jag vill/behöver lägga pengarna på än dyra veterinärräkningar...
Det är något hela tiden men henne.
Hon är 21 år gammal nu men det märks i inte när hon får vara friskt om man kan säga så.
Har alltid lovat att hon ska få stanna hos mig till sin sista dag på jorden men har också sagt att jag inte kan ta bort en frisk häst. Men hon är ju kanske inte helt frisk längre...

Får jätteångest över att jag funderar på att ta bort henne för att jag inte orkar mer... Hon kanske blir bra igen och fungerar ett tag till..

Förlåt för långt inlägg men just nu vet jag inte vilken väg jag ska gå... jag vet inte alls
*ledsen*

Hältan efter galoppen i uppförsbacken kan ha varit träningsverk beroende på hur länge den satt i och med tanke på att hästen inte var igång.

 

[tara]

Jag har haft mitt isländsto i snart 8 år.
4 somrar har jag kunnat rida henne och 4 har hon varit sjuk/skadad.
Hon är en riktig liten olycksfågel och jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar alla dessa sjukdomar/skador kostat mig

Det började med att hon fick ögoninflammation, piphas och en infektion av en broddspark under de första två månaderna jag hade henne.
Andra sommaren fick hon fång... vilket har krävt mycket anpassningar (främst under vår/sommar med tanke på gräs och bete) och vad gäller foder osv.
Hon har varit halt några ggr men som varit övergående utan behandling.
Hon hade en hovbensfraktur som läkte över en sommar och så fick hon fångkänning igen förra året men lyckades häva det värsta.
Hon har även en skada i ett bakben som bråkade förra året och vi for fram och tillbaka till klinik. Med resultat att hon tillslut blev ett monster att lasta...
Hon har även en tandsjukdom så hon har 4 tänder kvar i underkäken.

När jag köpte henne så såg livet annorlunda ut och min mamma red henne också och har alltid varit som en delägare.
Nu har jag två små barn och har precis flyttat till vårt första hus.

Sista året efter att vi fått bukt med gamla skadan i bakbenet har hon gått att rida men inte blivit jättemycket då jag var gravid.
För 1 1/2 vecka sedan blev hon återigen halt... denna gången kom det plötsligt då vi precis galopperat upp för en grusväg. Trodde hon trampat till på en sten men såg ingen.
Hon blev bättre efter det men är inte helt otalt. Hovslagaren såg inget konstigt idag.

Jag vet inte om jag orkar med detta mer... Har så mkt annat jag vill/behöver lägga pengarna på än dyra veterinärräkningar...
Det är något hela tiden men henne.
Hon är 21 år gammal nu men det märks i inte när hon får vara friskt om man kan säga så.
Har alltid lovat att hon ska få stanna hos mig till sin sista dag på jorden men har också sagt att jag inte kan ta bort en frisk häst. Men hon är ju kanske inte helt frisk längre...

Får jätteångest över att jag funderar på att ta bort henne för att jag inte orkar mer... Hon kanske blir bra igen och fungerar ett tag till..

Förlåt för långt inlägg men just nu vet jag inte vilken väg jag ska gå... jag vet inte alls
*ledsen*

Jag upplever om jag är förkyld eller sjuk eller inte orkar och hinner med så har hästarna det sämre. Det är ganska tydligt faktiskt. Fast jag pysslar kanske mycket så sämre blir normalnivå har jag en känsla av eller hoppas och tror. Förr när det var fler kobönder så kunde en regelbundet läsa om bönder som var sjuka/fulla och inte klarade av att ta hand om djuren.

21 år är en rekorderlig ålder på en häst oavsett ras. Det räcker.

 

[Lovisaleonora]

Jag har lovat mig själv att aldrig låta hästen ha mer än en svårighet. Det blir för mycket och för komplicerat är min erfarenhet. Nu har din häst fång. En ytterligare skada/förutsättning kan försämra livskvalitén väsentligt, men ofta blir det så smygande att man som ägare inte riktigt inser det förrän i backspegeln.

Fång är en hemsk sjukdom som gör att hästens hela natur förändras, den är ett vandrande stäppdjur som ska beta. Med fång går hela födosöket om intet och själva grunden blir konstlad.

I ditt fall hade jag undersökt varför hästen blev halt akut, och därifrån fattat ett beslut. Men jag hade troligen lovat mig själv att inte låta hästen kämpa igenom en svårighet till, det är redan problem med tänder och fång.

 

[underensten]

Om du läser tråden som @Efwa länkat till så ser du att jag varit i liknande situation precis. Det låter känns som om du är slutkörd liksom jag var. Jag kände att jag inte orkade mer, blandat med massa tankar om vad som var rätt mot hästen. En stor skillnad är att din häst är 21 år. Den har levt ett långt liv. Det är ju ingen av oss här som kan säga vad hälta står för hos din häst. Den behöver du kolla upp på klinik isf och det kan ju hända att det går att göra nått åt. Men som sagt din häst är 21. Det är inte fel att ge upp nu. Du måste inte åka in och kolla upp det. Det är helt okej att ta bort henne. Kommer bli skitjobbigt, men när du väl tagit beslutet helt så kommer det förmodligen bli lättare.
Jag ångrar inte mitt beslut. Kanske ångrar jag att jag inte tog bort min tidigare. Dagarna då jag velade fram och tillbaka över mitt beslut var värst. Dagen hon togs bort var också fruktansvärt jobbig. Men nu går det bra. Dagen efter jag tog bort henne fick jag veta att jag är gravid med mitt första barn och det är gjort smärtan lättare och nån annan att fokusera på.
Du får känna efter vad du tycker känns rätt. Men du sviker inte henne om du tar bort henne nu