B
bouclé
Nu har min häst varit skadad i ett år. Han är genomgången med lupp, hela hästen är röntgad och han är sprutad praktiskt taget överallt (ryggen, haser, bakknän, vä framkota och vä hovled) flera gånger. Gällande röntgen så tycker min veterinär (hon känner hästen väl då jag kollar upp honom 1 g/år och alltid använder henne) att det finns suspekta röntgenfynd på facettlederna T17 och T18, men hela röntgenavdelningen har tittat på bilderna och vissa anser att det bara är skuggor pga att hela hästen inte stod blixtstilla. Alltså så finns det en liten tveksamhet. Under detta år så har jag haft ut kiropraktor regelbundet (han har behandlat min häst 2-3 ggr/år i 5 års tid och känner hästen väl) och jag har flera gånger satt igång honom enligt konstens alla regler. Varje gång jag satt igång honom har jag bara hunnit börja galoppera och sen är han återigen hackig och så är det bara att spruta igen och börja om från början.
Fyra månader efter senaste behandlingen så började jag känna att nu står det inte riktigt rätt till, igen! Draget i bakkärran avtog och han fick åter muskelspänningar i ffa ryggen (bakom sadeln) och ovanför haserna. Min vet satte honom då på Metacam och sa till mig att linementa och sen avvakta. Kiropraktorn var även ut i samma veva och konstaterade att hästen var jättelåst i bäckenet, ffa hö sida. Nu 1 månader senare var kirron här igen och hästen var även denna gång totalt låst i bäckenet, men denna gång ffa vä sida. Han tyckte även att haserna inte känns bra. Min häst som jag tävlat hoppning med har aldrig tidigare haft dessa låsningar och nu var det lika illa trots att det var endast 4 veckor sen tidigare behandling
Så det som snurrar i mitt huvud nu är hur länge håller man på? När ger man upp?
Jag har haft hästen sen han var ett år och jag har aldrig haft en medryttare på honom. Jag vet allt han har varit med om, jag har gjort allt själv med honom. Han var lite sent mogen så jag red in honom förhållandevis sent och lät saker och ting gå i hans takt. Allt jag gjort är för att få en hållbar häst då han skulle vara kvar hos mig tills han blev minst 25 år. Jag har ridit på bana 2 ggr/veckan, då det varit dressyr- och hoppträning, annars dressyrat ute i skog och mark blandat med långa barbackaturer i skogen. Vi har tävlat hoppning med 1.20 som högst så det är ingen svår hoppning han gått. Det är en kort kompakt häst som ser ut som ett muskelknippe. Jag bestämde mig tidigt i hans liv att den dagen han inte längre kan ridas så får han lämna in då det är en häst som måste få utmaningar och få jobba för att vara nöjd. De perioder som han bara står så blir han vidrig att ha att göra med. Han blir sur och nafsig, blir rädd för allt, demolerar boxen, rymmer från hagen, blir elak mot hagkompisar osv. Jag red in honom på hösten och tänkte ställa av honom över jul och nyår för att han skulle få smälta allt. Efter en vecka skrek folk i stallet högt och sa att jag var tvungen att börja rida hästen igen då han blev helt ohanterbar. Så så länge han rids så är han som en ängel.
Om ni orkat läsa allt eller en del, så dela gärna med er av era egna erfarenheter.
Tack på förhand
Fyra månader efter senaste behandlingen så började jag känna att nu står det inte riktigt rätt till, igen! Draget i bakkärran avtog och han fick åter muskelspänningar i ffa ryggen (bakom sadeln) och ovanför haserna. Min vet satte honom då på Metacam och sa till mig att linementa och sen avvakta. Kiropraktorn var även ut i samma veva och konstaterade att hästen var jättelåst i bäckenet, ffa hö sida. Nu 1 månader senare var kirron här igen och hästen var även denna gång totalt låst i bäckenet, men denna gång ffa vä sida. Han tyckte även att haserna inte känns bra. Min häst som jag tävlat hoppning med har aldrig tidigare haft dessa låsningar och nu var det lika illa trots att det var endast 4 veckor sen tidigare behandling
Så det som snurrar i mitt huvud nu är hur länge håller man på? När ger man upp?
Jag har haft hästen sen han var ett år och jag har aldrig haft en medryttare på honom. Jag vet allt han har varit med om, jag har gjort allt själv med honom. Han var lite sent mogen så jag red in honom förhållandevis sent och lät saker och ting gå i hans takt. Allt jag gjort är för att få en hållbar häst då han skulle vara kvar hos mig tills han blev minst 25 år. Jag har ridit på bana 2 ggr/veckan, då det varit dressyr- och hoppträning, annars dressyrat ute i skog och mark blandat med långa barbackaturer i skogen. Vi har tävlat hoppning med 1.20 som högst så det är ingen svår hoppning han gått. Det är en kort kompakt häst som ser ut som ett muskelknippe. Jag bestämde mig tidigt i hans liv att den dagen han inte längre kan ridas så får han lämna in då det är en häst som måste få utmaningar och få jobba för att vara nöjd. De perioder som han bara står så blir han vidrig att ha att göra med. Han blir sur och nafsig, blir rädd för allt, demolerar boxen, rymmer från hagen, blir elak mot hagkompisar osv. Jag red in honom på hösten och tänkte ställa av honom över jul och nyår för att han skulle få smälta allt. Efter en vecka skrek folk i stallet högt och sa att jag var tvungen att börja rida hästen igen då han blev helt ohanterbar. Så så länge han rids så är han som en ängel.
Om ni orkat läsa allt eller en del, så dela gärna med er av era egna erfarenheter.
Tack på förhand
Varför är inte hästen behandlad i sina framknän? Av ditt inlägg så läser jag rygg, haser, kota, hovled, bakknä...Men inte framknän? Jättekonstigt tycker jag, speciellt då du skriver att den tappar påskjutet i bakkärran. För mig låter det klassiskt som att den har ont i sina framben klart och tydligt då. Är den röntgad i framknäna? 
