När går hästen på bogarna??

[Linnpan]

Hej på er!!
Lite funderingar så här på kvällen, när hästen går på bogarna? Hur skulle ni beskriva det?
Jag har en äldre häst som jag rider för tränare 1-2 dagar i veckan. Jag ska även tala om att jag är nybörjare inom ridning på riktigt eller vad man ska kalla det, ridit mycket som ung men nu börjat försöka lära mig att rida, inte bara flänga runt i skogen. Haft min häst i ca 1 år nu.

Under uppvärmingen joggar jag och försöker ha en låg rund form, är han på bogarna då? Det är ju först i slutet av passet som jag får till att han bär sig själv, oftast
Tränar mest dressyr, men även hoppning och rider ut mycket. När jag rider ut har jag inte honom i nån form alls, mest mysridning i skogen med lite offpist, klättring och lite hårt underlag att skritta och trava på ( grusväg) om han travar på och inte är i form går han på bogarna då?

Ni vet den där utbildnings skalan takt, balans , lösgjordhet, stöd, swung, påskjut, samling och allt det. Rider ni alltid så, eller?
Jag rider med focus på det ett par dagar i veckan, men vad fasen man kan väl rida ut utan dåligt samvete att hästen inte är låg och rund, eller bär sig själv? Det gör jag iallafall och undrar hur ni tänker.
Eller är det så att när han är låg och rund bär sig på bogarna, eller högt huvud och springig??? Jag ska prata med min tränare självklart. Men undrar hur ni tänker?
Hur skadligt är det att ligga på bogarna, och när gör man det?
Hoppas på snälla svar!!!
Mvh Linn

 

[Speedway]

Du kanske kan få några svar genom att läsa denna tråden.

http://www.bukefalos.com/threads/hast-pa-bogarna.1297152/

 

[Cheval_Elin]

Hej!
Flera av frågorna är i princip omöjliga att svara på över internet, tex går det inte att säga utan att se er om din häst går på bogarna eller inte när du värmer upp. Samma sak angående om det är skadligt att rida lite "hur som helst" i skogen; har du en häst som är byggd i nerförsbacke från början blir belastningen på frambenen mycket större än om du har en häst med egen balans.

Att hästen går på bogarna eller inte är inte svart eller vitt. Om hästen är mycket i obalans kommer du att ha känslan av att bära åtminstone halva hästen i händerna, tempot kan öka mer och mer eftersom hästen försöker springa ifatt sig själv, och hästen får snubblar också lättare. Är det bara lite grann känns det som en stumhet i steget och du får känslan av att hästen landar tungt på sina framben. Och allt däremellan...

Men om jag ska svara för hur jag gör har jag alltid utbildningsskalan i bakhuvudet när jag rider, ja. Dels vill jag vara tydlig mot min häst och ha ett system; när jag kortar tyglarna ska hon vara "på jobbet", oavsett var vi är någonstans, dels vill jag gärna utnyttja alla ridpass (skritt på hårt underlag är utmärkt för att öva övergångar mellan mellanskritt och ökad skritt, tex), och dels vill jag att hon alltid ska vara i balans när jag rider för att inte slita mer än nödvändigt på henne.
Rider jag någon annans häst (det händer) är det oftast på ridbanan och som hjälp åt ägaren, men oavsett vilken häst eller var vill jag att de ska vara i balans och bära mig på ryggmusklerna, inte på skelettet.

Så som sagt, hur mycket det sliter på en viss häst att bli rider på bogarna/över tygeln etc är svårt att säga innan man har sett hästen. Det beror på hur den är byggd och musklad. Carl Hester har ju berättat i en intervju att Valegro rids ut ett par dagar i veckan av en äldre dam som rider på hackamore och aldrig skulle drömma om att försöka rida honom på tygeln. Och det finns många hästar, tex på ridskola, där de är utvalda för att de har en god egen balans, som går många, många lektioner i en väldigt fri form utan att ta skada av det.

 

[Linnpan]

Hej!
Flera av frågorna är i princip omöjliga att svara på över internet, tex går det inte att säga utan att se er om din häst går på bogarna eller inte när du värmer upp. Samma sak angående om det är skadligt att rida lite "hur som helst" i skogen; har du en häst som är byggd i nerförsbacke från början blir belastningen på frambenen mycket större än om du har en häst med egen balans.

Att hästen går på bogarna eller inte är inte svart eller vitt. Om hästen är mycket i obalans kommer du att ha känslan av att bära åtminstone halva hästen i händerna, tempot kan öka mer och mer eftersom hästen försöker springa ifatt sig själv, och hästen får snubblar också lättare. Är det bara lite grann känns det som en stumhet i steget och du får känslan av att hästen landar tungt på sina framben. Och allt däremellan...

Men om jag ska svara för hur jag gör har jag alltid utbildningsskalan i bakhuvudet när jag rider, ja. Dels vill jag vara tydlig mot min häst och ha ett system; när jag kortar tyglarna ska hon vara "på jobbet", oavsett var vi är någonstans, dels vill jag gärna utnyttja alla ridpass (skritt på hårt underlag är utmärkt för att öva övergångar mellan mellanskritt och ökad skritt, tex), och dels vill jag att hon alltid ska vara i balans när jag rider för att inte slita mer än nödvändigt på henne.
Rider jag någon annans häst (det händer) är det oftast på ridbanan och som hjälp åt ägaren, men oavsett vilken häst eller var vill jag att de ska vara i balans och bära mig på ryggmusklerna, inte på skelettet.

Så som sagt, hur mycket det sliter på en viss häst att bli rider på bogarna/över tygeln etc är svårt att säga innan man har sett hästen. Det beror på hur den är byggd och musklad. Carl Hester har ju berättat i en intervju att Valegro rids ut ett par dagar i veckan av en äldre dam som rider på hackamore och aldrig skulle drömma om att försöka rida honom på tygeln. Och det finns många hästar, tex på ridskola, där de är utvalda för att de har en god egen balans, som går många, många lektioner i en väldigt fri form utan att ta skada av det.

Tack för ditt svar, det är såklart jätte svårt att svara utan att ha sett oss. Och jag förstår till fullo att det beror på hur hästen är byggd.
Jag får ta ett snack med min tränare om dessa bogar och huruvida min häst går på dom eller inte under uppvärmning och joggning. För precis som du säger vill man absolut inte slita på sin häst i onödan ( eller av okunskap)
Mvh Linn

 

[Mabuse]

Hej!
Flera av frågorna är i princip omöjliga att svara på över internet, tex går det inte att säga utan att se er om din häst går på bogarna eller inte när du värmer upp. Samma sak angående om det är skadligt att rida lite "hur som helst" i skogen; har du en häst som är byggd i nerförsbacke från början blir belastningen på frambenen mycket större än om du har en häst med egen balans.

Att hästen går på bogarna eller inte är inte svart eller vitt. Om hästen är mycket i obalans kommer du att ha känslan av att bära åtminstone halva hästen i händerna, tempot kan öka mer och mer eftersom hästen försöker springa ifatt sig själv, och hästen får snubblar också lättare. Är det bara lite grann känns det som en stumhet i steget och du får känslan av att hästen landar tungt på sina framben. Och allt däremellan...

Men om jag ska svara för hur jag gör har jag alltid utbildningsskalan i bakhuvudet när jag rider, ja. Dels vill jag vara tydlig mot min häst och ha ett system; när jag kortar tyglarna ska hon vara "på jobbet", oavsett var vi är någonstans, dels vill jag gärna utnyttja alla ridpass (skritt på hårt underlag är utmärkt för att öva övergångar mellan mellanskritt och ökad skritt, tex), och dels vill jag att hon alltid ska vara i balans när jag rider för att inte slita mer än nödvändigt på henne.
Rider jag någon annans häst (det händer) är det oftast på ridbanan och som hjälp åt ägaren, men oavsett vilken häst eller var vill jag att de ska vara i balans och bära mig på ryggmusklerna, inte på skelettet.

Så som sagt, hur mycket det sliter på en viss häst att bli rider på bogarna/över tygeln etc är svårt att säga innan man har sett hästen. Det beror på hur den är byggd och musklad. Carl Hester har ju berättat i en intervju att Valegro rids ut ett par dagar i veckan av en äldre dam som rider på hackamore och aldrig skulle drömma om att försöka rida honom på tygeln. Och det finns många hästar, tex på ridskola, där de är utvalda för att de har en god egen balans, som går många, många lektioner i en väldigt fri form utan att ta skada av det.

Man kanske ska tillägga att den äldre damen är en gammal dressyrryttare som bl a tävlat OS, hon rider nog rätt bra och balanserat...

 

[Aureola]

Hej på er!!
Lite funderingar så här på kvällen, när hästen går på bogarna? Hur skulle ni beskriva det?
Jag har en äldre häst som jag rider för tränare 1-2 dagar i veckan. Jag ska även tala om att jag är nybörjare inom ridning på riktigt eller vad man ska kalla det, ridit mycket som ung men nu börjat försöka lära mig att rida, inte bara flänga runt i skogen. Haft min häst i ca 1 år nu.

Under uppvärmingen joggar jag och försöker ha en låg rund form, är han på bogarna då? Det är ju först i slutet av passet som jag får till att han bär sig själv, oftast
Tränar mest dressyr, men även hoppning och rider ut mycket. När jag rider ut har jag inte honom i nån form alls, mest mysridning i skogen med lite offpist, klättring och lite hårt underlag att skritta och trava på ( grusväg) om han travar på och inte är i form går han på bogarna då?

Ni vet den där utbildnings skalan takt, balans , lösgjordhet, stöd, swung, påskjut, samling och allt det. Rider ni alltid så, eller?
Jag rider med focus på det ett par dagar i veckan, men vad fasen man kan väl rida ut utan dåligt samvete att hästen inte är låg och rund, eller bär sig själv? Det gör jag iallafall och undrar hur ni tänker.
Eller är det så att när han är låg och rund bär sig på bogarna, eller högt huvud och springig??? Jag ska prata med min tränare självklart. Men undrar hur ni tänker?
Hur skadligt är det att ligga på bogarna, och när gör man det?
Hoppas på snälla svar!!!
Mvh Linn

Hej Linn!
Såhär tänker jag: att alla fyrfota djur med en hals och ett huvud har mer vikt på bogarna än på bakdelen. Och hästdjur har också ett boglås (samma lås som gör att man i princip kan resa en död häst upp och den står kvar). Låset går på ju mer vikt som finns på framdelen, ju mer hästen pressar sin bål genom sina skuldror och in i sin bringa. Den kan antingen "nosdyka" och vräka sig mot bettet, eller så kontrar den genom att springa omkring med huvudet högt. När man rider en häst med mycket boglås så skulle jag beskriva det ungefär som att sitta på en parkbänk fastspikad på en buss med punka fram och glapp i styrlederna. Det är att stötigt och obekvämt, och det går inte att svänga, bromsa, gasa eller gå sidvärts.
När hästen flyttar bak sin vikt öppnas lederna upp i bäckenet och mellan kotorna, och då öppnas möjligheter till förändring. Förändring av km/h, rytm, riktning, gångart, samlingsgrad. Gångarten blir sviktig och "spjongig". Alla leder hjälps åt att shockabsorbera, inte bara kotleden. Det blir lätt att sitta, styra, gasa och bromsa.
Hästar på olika utbildningsnivåer orkar flytta bak vikt och gå med energi olika länge. Och deras max-bakdelsvikt växer med tiden, och även hur länge de orkar gå så. Så det är inte ett antingen eller förhållande utan snarare att man i början "hälsar på lite" i läget där man ber bakdelen göra mer, vilar lite, och så hälsar på lite till, och så förändrar man gradvis förhållandet med tiden.

 

[Aureola]

Tillägger att jag inte tror att hästen tar skada av att gå omkring på bogarna per se. Men börjar du dra, "knöa" ihop den, rida den i övertempo samtidigt så ökar skaderisken.

 

[Aureola]

Och hur rider jag i förhållande till utbildningsskalan... well .. det är lite dagsformen som avgör var vi lägger fokus. Men för oss har balansen varit det allra allra viktigaste. Dvs kunna gå på raka linjer utan att falla hit och dit och tappa ut bogar och bakben. (Tex kunna rida rakt mot två punkter bakom varandra utan att punkternas avstånd ändras). När vi hittat detta har vi förutsättningar för att drivning kommer rätt (rakt fram genom hästen), istället för att skapa en massa snedheter och mothåll. Då kan vi få takt och lösgjordhet. Med en ökad energinivå och mer vikt på bakdelen (då öppnas det upp för förändringsmöjligheter) kan jag be om ett lägre tempo men högre hastighet och då får jag mer "air-time" och svikt (schvung). Vissa dagar får vi jobba hela passet med lösgjordhet, andra dagar behöver vi fokusera på att hitta rätt energi, osv. Lite så

 

[Linnpan]

Hej Linn!
Såhär tänker jag: att alla fyrfota djur med en hals och ett huvud har mer vikt på bogarna än på bakdelen. Och hästdjur har också ett boglås (samma lås som gör att man i princip kan resa en död häst upp och den står kvar). Låset går på ju mer vikt som finns på framdelen, ju mer hästen pressar sin bål genom sina skuldror och in i sin bringa. Den kan antingen "nosdyka" och vräka sig mot bettet, eller så kontrar den genom att springa omkring med huvudet högt. När man rider en häst med mycket boglås så skulle jag beskriva det ungefär som att sitta på en parkbänk fastspikad på en buss med punka fram och glapp i styrlederna. Det är att stötigt och obekvämt, och det går inte att svänga, bromsa, gasa eller gå sidvärts.
När hästen flyttar bak sin vikt öppnas lederna upp i bäckenet och mellan kotorna, och då öppnas möjligheter till förändring. Förändring av km/h, rytm, riktning, gångart, samlingsgrad. Gångarten blir sviktig och "spjongig". Alla leder hjälps åt att shockabsorbera, inte bara kotleden. Det blir lätt att sitta, styra, gasa och bromsa.
Hästar på olika utbildningsnivåer orkar flytta bak vikt och gå med energi olika länge. Och deras max-bakdelsvikt växer med tiden, och även hur länge de orkar gå så. Så det är inte ett antingen eller förhållande utan snarare att man i början "hälsar på lite" i läget där man ber bakdelen göra mer, vilar lite, och så hälsar på lite till, och så förändrar man gradvis förhållandet med tiden.

Hej!
Tack för ett utförligt svar!
Du berskriver min häst ganska exakt, dyker med nosen, eller springig med högt huvud också väldigt skumpig att sitta på i traven. Jag jobbar med hjälp av tränare och börja komma tillrätta med dessa problem. Innan jag köpte honom gick han på ridskola alldeles för länge.
Nyckeln till just min häst är en lång uppvärmning med temoväxlingar och mjuka bågar, då går han i låg lång form utan krav på samling. Och som jag skrev förut det är först i slutet av passet som vi kommer till att han bär sig själv, han kan faktiskt bli väldigt fin Och det är ju då vi kan böja jobba med sidvärts, samling osov
Så då är han alltså på bogarna största delen av passet? Men hur fasen undviker man det då, han behöver ju den tiden att bli varm och lösgjord. Är det kanske så att de flesta hästar går på bogarna mer eller mindre, för jag har aldrig sett någon sitta upp och rida direkt i perfekt form?
Mvh Linn

 

[Aureola]

Hej!
Tack för ett utförligt svar!
Du berskriver min häst ganska exakt, dyker med nosen, eller springig med högt huvud också väldigt skumpig att sitta på i traven. Jag jobbar med hjälp av tränare och börja komma tillrätta med dessa problem. Innan jag köpte honom gick han på ridskola alldeles för länge.
Nyckeln till just min häst är en lång uppvärmning med temoväxlingar och mjuka bågar, då går han i låg lång form utan krav på samling. Och som jag skrev förut det är först i slutet av passet som vi kommer till att han bär sig själv, han kan faktiskt bli väldigt fin Och det är ju då vi kan böja jobba med sidvärts, samling osov
Så då är han alltså på bogarna största delen av passet? Men hur fasen undviker man det då, han behöver ju den tiden att bli varm och lösgjord. Är det kanske så att de flesta hästar går på bogarna mer eller mindre, för jag har aldrig sett någon sitta upp och rida direkt i perfekt form?
Mvh Linn

Tålamod! Det är jobbigt för dem att bära sig korrekt och ja, i början får du acceptera att den går på bogarna, i början och sen kanske även stundvis lite grann då och då genom hela passet (eller du är skitsnabb och märker det och tar en skrittpaus! ). Det är som sagt inget av/på utan mer än gradskala. Om några år kanske du kan begära att den tar max vikt på bakdelen med en gång och att den ska orka hålla det i fem minuter (det är ganska lång tid!). Det är en svår sport detta. Man kan inte gå för fort fram och be om för mycket. Är det en väldigt ambitiös häst kan den bli skrämd (det känns för dom som att dom rasar ihop i bakdelen, det är skitläskigt), en mindre ambitiös häst bara låter dig be och be och den bara skiter i det.
Jag kan varmt rekommendera dig Mary Wanless böcker, t ex Ride with your mind. Den är en sån där underbart konkret bok som förklarar vanliga problem som uppstår, hur vi människor instinktivt vill lösa dem, hur dessa instinkter nästan alltid leder oss fel, och in i frustration och att vi slåss och fightas med våra hästar i onödan. Och hur man kan förändra saker med sin kropp, enkla och görbara saker, som möjliggör för hästen att lyfta ryggen, komma under med bakdelen, låta kraften komma upp i hans manke och halsbas och ekipaget bli vackert och harmoniskt.

Det vi ser på tv är ofta fem minuter av maxprestationen, det vi inte ser är hur ekipaget växlat mellan mer-mindre bärigt under så och så lång tid av uppbyggnad. Det får många av oss att tro att det är så det alltid ser ut och så det alltid ska se ut. Och att vägen till målet ser ut som målet. Och så är det ju inte.

Jag ser hästen lite som ett mixerbord där jag kan ställa in olika kanaler. Jag har en balanskanal, en energikanal, en hastighetskanal osv. Mitt jobb som ryttare är att ställa in rätt mängd av varje ingrediens så att ljudet = ritten blir så perfekt den kan bli just den dagen. Och att jag själv inte sitter och trycker sönder högtalaren med mitt arsle utan låter ljudet strömma fram =)
Så jag måste lära mig mycket om att kunna känna in vad som behövs.
Haha, jag känner att jag skulle kunna sitta hela dagen och bara skriva och skriva om detta för det är såå intressant! Men som sagt, ha lagom ambitiösa, nåbara delmål! Det är så du bygger häst, bit för bit.

 

[Linnpan]

Tålamod! Det är jobbigt för dem att bära sig korrekt och ja, i början får du acceptera att den går på bogarna, i början och sen kanske även stundvis lite grann då och då genom hela passet (eller du är skitsnabb och märker det och tar en skrittpaus! ). Det är som sagt inget av/på utan mer än gradskala. Om några år kanske du kan begära att den tar max vikt på bakdelen med en gång och att den ska orka hålla det i fem minuter (det är ganska lång tid!). Det är en svår sport detta. Man kan inte gå för fort fram och be om för mycket. Är det en väldigt ambitiös häst kan den bli skrämd (det känns för dom som att dom rasar ihop i bakdelen, det är skitläskigt), en mindre ambitiös häst bara låter dig be och be och den bara skiter i det.
Jag kan varmt rekommendera dig Mary Wanless böcker, t ex Ride with your mind. Den är en sån där underbart konkret bok som förklarar vanliga problem som uppstår, hur vi människor instinktivt vill lösa dem, hur dessa instinkter nästan alltid leder oss fel, och in i frustration och att vi slåss och fightas med våra hästar i onödan. Och hur man kan förändra saker med sin kropp, enkla och görbara saker, som möjliggör för hästen att lyfta ryggen, komma under med bakdelen, låta kraften komma upp i hans manke och halsbas och ekipaget bli vackert och harmoniskt.

Det vi ser på tv är ofta fem minuter av maxprestationen, det vi inte ser är hur ekipaget växlat mellan mer-mindre bärigt under så och så lång tid av uppbyggnad. Det får många av oss att tro att det är så det alltid ser ut och så det alltid ska se ut. Och att vägen till målet ser ut som målet. Och så är det ju inte.

Jag ser hästen lite som ett mixerbord där jag kan ställa in olika kanaler. Jag har en balanskanal, en energikanal, en hastighetskanal osv. Mitt jobb som ryttare är att ställa in rätt mängd av varje ingrediens så att ljudet = ritten blir så perfekt den kan bli just den dagen. Och att jag själv inte sitter och trycker sönder högtalaren med mitt arsle utan låter ljudet strömma fram =)
Så jag måste lära mig mycket om att kunna känna in vad som behövs.
Haha, jag känner att jag skulle kunna sitta hela dagen och bara skriva och skriva om detta för det är såå intressant! Men som sagt, ha lagom ambitiösa, nåbara delmål! Det är så du bygger häst, bit för bit.

Det är ju det som är så bra med bukefalos, här kan man snacka häst i det oändliga utan att någon tröttnar. Min man ser lite besvärad ut när jag går igång med mitt hästsnack hemma
Jag tycker om din liknelse med ett mixerbord, fattar precis vad du menar! Synd bara när man fått till det perfekta ljudet så måste man börja om från början nästa dag
Ska kolla in böckerna du tipsar om. Det här med form är verkligen ett ämne som kan diskuteras i det oändliga. Jag personligen försöker ta det med ro och inte tvinga fram något hos min häst utan det får väl ta 30 min om det behövs, och som sagt är han super fin när han väl är där. Lägger in mycket micropauser med skritt för både hans och min skull, men det gäller ju att våga be om lite extra ibland också om man ska komma framåt.... Balansgång det där!