Sv: När går gränsen för våld?
det där med våld är ju lite flummigt i gränsdragningen. personligen anser jag att lättare våld är okej i uppfostringssyfte. tex, stannar jag när jag leder en häst, o hästen går på mej av ren o skär nonchalans, då jäklar kan den få en rejäl bank elelr spark i bogen. jag är den ranghöga av oss, o hästen har lika lite rätt att göra så mot mej som den mest högrangade märren i hagen. ännu mindre till o mä... vi har en 3- årig vallack som blev tagen o kastrerad ganska sent, vid 2,5 år. han har en tendens av att nafsa på saker. inge hårt, utan mest som att han måste smaka på allt med munnen, inte bara titta på det. i de fallen menar han inget direkt illa, så då brukade ja bara fösa undan huvet o visa att ja blev irriterad, så där behövdes inget våld. efter nån månad slutade han med fasonerna, helt på ett fredligt sätt
skulle en häst däremot verkligen bita i mej av ren obstinas eller för att visa sej ranghögre en mej, då jävlar får de veta att de inte är det! brukar räcka med att man säger ifrån en rejäl gång, tex genom att dska till på halsen eller faktiskt bita tillbax! hästen fattar att den inte kan göra det igen...
vål är väl när man antingen pryglas eller bestraffar hästen utan anledning, eller när man faktiskt orsakar skada på hästen! människor som sitter o sliter i tyglarna, skänklar o piskar oavbrutet på samma gång är för mej våld. hästen gör ju inget fel, den fattar bara inte alla kommandon samtidigt! o vem hade gjort det i den situationen?
nått rapp då o då om hästen har blivit erbjudne att lyssna på skänklen, men ignorerat däremot tycker jag är okej. så länge det inte går till överdrift vill säga! O_O i så fall är det bättre att slänga spöt o börja från grunden igen, för då är det helt enkelt kommunikationen mellan häst o ryttare som det är fel på, o det kan inte korrigeras med spön o slag!
lite flummiga gränser för övrigt, men hoppas detat ger nån form av inblick i hur ja ser det!