När föräldrarna tycker olika om aktiviteter

[AgentCarter]

Chockerande nog är jag en hästtjej och hållt på med hästar på hobbynivå fram tills förra året då jag bröt svanskotan.
Min son har alltid hängt med mig till stallet och grejat sedan han var en bebis.
Nu utrycker sonen vilja att börja rida, vilket går bra för mig men hans pappa är inte okej med det hela.
Han tycker det är för farligt och att min familj inte kommer kunna hålla det på bra nivå utan vi sitter snart där med ett barn som matchas mot Em.

Jag förstår hans argument, men samtidigt inte då jag har hållt på så länge utan problem och vet att jag kan sätta ner foten mot familjen. Problemet blir snarare om sonen inte tröttnar utan vill satsa, men det är en mycket senare fråga. Nu pratar vi ponnyridning max en gång i veckan.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av tråden men det lär finnas folk som varit i samma sits, hur har ni löst det?

 

[Madick]

Alla sporter är ju farliga. Vad skulle enligt pappan vara ok?

 

[AgentCarter]

Såna där man inte hanterar djur på.några hundra kilo. Dock är pappan inget för sport alls, oavsett gren

Alla sporter är ju farliga. Vad skulle enligt pappan vara ok?

 

[Snurrfian]

Oj vi har nog varit ganska överens om vad vi tycker, den enda sport vi har undvikit är nog hockey eftersom ingen av oss vill stå och frysa i en ishall, betala vad det kostar och dessutom alla dessa arbetspass som ingår i den föreningen som var aktuell. Men annars så har barnen provat på det mesta, jag sörjer lite att ingen av dem brinner för hästar men den äldsta tävlar i luftgevär och den yngsta tävlar i luftgevär, innebandy och fotboll. Han skulle vilja göra ännu mer men där bromsar vi för att inte all tid ska gå till aktiviteter.

 

[cirkus]

Jag blir lite lätt förfärad över en förälder som har såna synpunkter. Det är väl alltid bättre att barnen visar intresse för aktiviteter alls än bara vill sitta på röven och spela spel. Alla mina har ridit mer eller mindre. Sonen slutade när han växte ur sin shettis, men kan briljera nån gång då och då med att han kan rida (jag är tveksam att han fortfarande kan). Sen har det spelats lite tennis och hockey

 

[TeamLundVer]

Vad det gäller aktiviteter så har vi bestämt (trots att min man hoppas på att hästar inte kommer på tapeten pga skadefrågan) att det sonen vill prova kommer han också få prova. Vilka är vi att bestämma vad som kanske är hans "grej", det som gör honom lycklig?

Vi har istället bestämt att han får ägna sig åt vilka aktiviteter han vill så länge han åtminstone ägnar sig åt en (just nu är han 14 mån så det gäller självklart inte än) då vi tycker det är viktigt att barn gör ngt annat än att hänga med vänner/ hänga på rummet. Dessutom så ska han gå på simning tills dess han är mer än simkunnig. Det är inte en fråga om frivillighet alltså utan en fråga om tvång. Han har gått på alla babysim och kommer börja på minisim nu i vår.

 

[cirkus]

Eftersom jag känner mig själv - så hade jag rakt av kört över partnern om hen inte hade ändrat sig efter diskussion och antagligen haft en konflikt på halsen, men det hade varit ett krig jag tyckt var värt att ta

 

[stjarnhimmel]

Chockerande nog är jag en hästtjej och hållt på med hästar på hobbynivå fram tills förra året då jag bröt svanskotan.
Min son har alltid hängt med mig till stallet och grejat sedan han var en bebis.
Nu utrycker sonen vilja att börja rida, vilket går bra för mig men hans pappa är inte okej med det hela.
Han tycker det är för farligt och att min familj inte kommer kunna hålla det på bra nivå utan vi sitter snart där med ett barn som matchas mot Em.

Jag förstår hans argument, men samtidigt inte då jag har hållt på så länge utan problem och vet att jag kan sätta ner foten mot familjen. Problemet blir snarare om sonen inte tröttnar utan vill satsa, men det är en mycket senare fråga. Nu pratar vi ponnyridning max en gång i veckan.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av tråden men det lär finnas folk som varit i samma sits, hur har ni löst det?

1. Sonen vill ju rida och det måste ju vara barnets vilja som styr aktivitet.
2. Ja det finns risker med ridning men det finns det med många andra saker också. Folk kör bil dagligen även fast det finns en risk. Jag tycker du ska prata med pappan om att sonen kommer tex gå på en ridskola där det finns ett säkerhetstänk och personal, du kommer vara med etc. Ni gör det ni kan för att ridningen och hästarna blir på en nivå sonen är mogen för.
3. Satsning blir ju som sagt mkt senare. Och där kan ni ju faktiskt bara säga nej- det blir ingen egen ponny. När han blir äldre tex tonåren kan han satsa på medryttare eller hjälpa till i stall mot ridning.

 

[AgentCarter]

Eftersom jag känner mig själv - så hade jag rakt av kört över partnern om hen inte hade ändrat sig efter diskussion och antagligen haft en konflikt på halsen, men det hade varit ett krig jag tyckt var värt att ta

Och jag vill inte ha ett sådant förhållande.

Kl
Sonen är redan aktiv, i sig själv. Bara fyra år och spel är inte aktuellt i denna familjen.
Går just nu på simning då jag anser att det är viktigt men annars är vi ute mycket. Jag har svårt att se hur han i framtiden fastnar i ett spelande pga hur vi lever och bor.
Självklart finns det andra saker som med är farliga men jag tror det är min familj som får sambon att säga nej.

 

[Snurrfian]

Och jag vill inte ha ett sådant förhållande.

Kl
Sonen är redan aktiv, i sig själv. Bara fyra år och spel är inte aktuellt i denna familjen.
Går just nu på simning då jag anser att det är viktigt men annars är vi ute mycket. Jag har svårt att se hur han i framtiden fastnar i ett spelande pga hur vi lever och bor.
Självklart finns det andra saker som med är farliga men jag tror det är min familj som får sambon att säga nej.

Tråkigt att det ska falla på din familj, ni kan inte komma överens om hur ni vill ha det och därmed strunta i din familj? Men å andra sidan så har jag svårt att förstå när man inte vill låta barnen nå så långt som de själva vill, min äldsta är visserligen tonåring och har lite beslutsångest när det gäller framtiden. Men hon vill bli bäst i världen i sin sport när det går bra, och vi stöttar det men samtidigt så är vi väldigt noga med att skolan ska prioriteras. Nu ska hon visserligen vara ledig en fredag eftersom det är lång resväg till tävlingen men det är helt klart ett undantag.
På tal om farliga sporter så tror jag faktiskt att fotbollen är en av den mest skadedrabbade... Sonen har en kompis som alltså är 10 år nu och där läkarna pratar om operation eftersom hans knä hoppar ur led gång på gång, första gången var på en fotbollsmatch...

 

[Badger]

Chockerande nog är jag en hästtjej och hållt på med hästar på hobbynivå fram tills förra året då jag bröt svanskotan.
Min son har alltid hängt med mig till stallet och grejat sedan han var en bebis.
Nu utrycker sonen vilja att börja rida, vilket går bra för mig men hans pappa är inte okej med det hela.
Han tycker det är för farligt och att min familj inte kommer kunna hålla det på bra nivå utan vi sitter snart där med ett barn som matchas mot Em.

Jag förstår hans argument, men samtidigt inte då jag har hållt på så länge utan problem och vet att jag kan sätta ner foten mot familjen. Problemet blir snarare om sonen inte tröttnar utan vill satsa, men det är en mycket senare fråga. Nu pratar vi ponnyridning max en gång i veckan.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av tråden men det lär finnas folk som varit i samma sits, hur har ni löst det?

Barnet får bestämma om det inte är komplett livsfarligt. Barnet vill rida och det borde ju räcka som argument.

Om föräldrarna tycker olika men barnet tycker ingenting alls så är det ju också lätt, bara att låta bli.

(Tycker fortfarande synd om min pappa som inte fick rida när han var liten för att det var för farligt, han älskar hästar. Han kommenterade det fortfarande när han var 40 och lärde sig rida, men det var omöjligt att få någon regelbundenhet i det.)

 

[Badger]

Såna där man inte hanterar djur på.några hundra kilo. Dock är pappan inget för sport alls, oavsett gren

Det är också väldigt farligt att inte sporta alls. Höga skador på hälsan men långsamma och smygande.

 

[AgentCarter]

Det är också väldigt farligt att inte sporta alls. Höga skador på hälsan men långsamma och smygande.

Alltså, min sambo är så fit man kan bli. Är värre med mig som sportade som liten, jag är tjock nu när man inte kan leva för att rida längre. Min sambo har istället "sett till" att ha aktiv vardag och arbete, vilket är ett bättre val då man blir äldre och inte kan hänge sig så åt sina intressen.

Sonen lär väl börja spela innebandy, då alla andra gör det här men det är inte aktuellt imnan skolåldern.

 

[AgentCarter]

Tråkigt att det ska falla på din familj, ni kan inte komma överens om hur ni vill ha det och därmed strunta i din familj? Men å andra sidan så har jag svårt att förstå när man inte vill låta barnen nå så långt som de själva vill, min äldsta är visserligen tonåring och har lite beslutsångest när det gäller framtiden. Men hon vill bli bäst i världen i sin sport när det går bra, och vi stöttar det men samtidigt så är vi väldigt noga med att skolan ska prioriteras. Nu ska hon visserligen vara ledig en fredag eftersom det är lång resväg till tävlingen men det är helt klart ett undantag.
På tal om farliga sporter så tror jag faktiskt att fotbollen är en av den mest skadedrabbade... Sonen har en kompis som alltså är 10 år nu och där läkarna pratar om operation eftersom hans knä hoppar ur led gång på gång, första gången var på en fotbollsmatch...

Jag har en i min familj nu som elitsatsar och vilket jävla liv det är speciellt om man ser på hur få som lyckas.
Jag kommer aldrig orka vara ponnymamma på det sättet som krävs dessutom.
Om det hade varit samma sport som din håller på med skulle jag kunna tänka mig att hänga med på resan, då det inte känns lika krävande för mig som förälder.

Om sonen vill satsa så är det väl rätt förutsättningar med mästerskaphästar färdiga att bara sitta upp på när åldern kommer men om han själv inte vill men inte känner att han kan säga nej?

 

[Snurrfian]

Jag har en i min familj nu som elitsatsar och vilket jävla liv det är speciellt om man ser på hur få som lyckas.
Jag kommer aldrig orka vara ponnymamma på det sättet som krävs dessutom.
Om sonen vill satsa så är det väl rätt förutsättningar med mästerskaphästar färdiga att bara sitta upp på när åldern kommer men om han själv inte vill men inte känner att han kan säga nej?

Hm jag har ju personligen lite svårt med det där att köpa färdiga hästar... Men nej ponnymamma med elitsatsning det är nog inget att sträva mot, och som sagt, det är nog svårt för barnen att säga ifrån när de inte vill längre men det finns ju så många andra lägen. Jag var själv grymt avundsjuk på mina sysslingar som åkte på små tävlingar under somrarna med sina ponnyer, jag fick visserligen en häst när jag gick i sjuan men det innebar också att jag inte kunde fråga efter mer...

Om det hade varit samma sport som din håller på med skulle jag kunna tänka mig att hänga med på resan, då det inte känns lika krävande för mig som förälder.

Säg inte det... Vi fick en förening dumpad i knät... Så från att ha varit en förälder så är vi nu båda ledare för alla ungar, styr upp tävlingar, fikarum och materiel åt alla... Men på det stora hela så är det visserligen dyrt i inköp om man vill ha egna grejer men de förlora inte i värde nämnvärt vilket gör att det känns okej att lägga ut de summorna. Dessutom så får man låna gratis från föreningen så länge man vill!

 

[AgentCarter]

Hm jag har ju personligen lite svårt med det där att köpa färdiga hästar... Men nej ponnymamma med elitsatsning det är nog inget att sträva mot, och som sagt, det är nog svårt för barnen att säga ifrån när de inte vill längre men det finns ju så många andra lägen. Jag var själv grymt avundsjuk på mina sysslingar som åkte på små tävlingar under somrarna med sina ponnyer, jag fick visserligen en häst när jag gick i sjuan men det innebar också att jag inte kunde fråga efter mer...



Säg inte det... Vi fick en förening dumpad i knät... Så från att ha varit en förälder så är vi nu båda ledare för alla ungar, styr upp tävlingar, fikarum och materiel åt alla... Men på det stora hela så är det visserligen dyrt i inköp om man vill ha egna grejer men de förlora inte i värde nämnvärt vilket gör att det känns okej att lägga ut de summorna. Dessutom så får man låna gratis från föreningen så länge man vill!

Inte några köpta hästar här inte, ärvda ska det vara
Jag tror vi har lite olika bild av tävlandet, min bild är inte så positiv och väldigt ångestladdad med krav.

Jag tänkte lägga till så länge man inte behöver ta hand om en förening, det verkar inte vara det roligaste!
Jag sköt själv innan hästarna tog allt och hade gärna både börjat igen och sett att sonen hellre gör det. Men jag har svårt att tro att någon seriös klubb släpper in en fyraåring.

 

[Snurrfian]

Inte några köpta hästar här inte, ärvda ska det vara
Jag tror vi har lite olika bild av tävlandet, min bild är inte så positiv och väldigt ångestladdad med krav.

Jag tänkte lägga till så länge man inte behöver ta hand om en förening, det verkar inte vara det roligaste!
Jag sköt själv innan hästarna tog allt och hade gärna både börjat igen och sett att sonen hellre gör det. Men jag har svårt att tro att någon seriös klubb släpper in en fyraåring.

Ja antagligen! Jag tävlade några klubbtävlingar på ridskolans hästar och sen fick jag helt enkelt vara nöjd med att ha egen häst, att få åka och tävla kunde jag glömma, så för mig var det något som jag drömde om.

Vi har några som har börjat med skytte som femåringar men det har varit småsyskon och de har i stort sett mest bara provat på det första året, svårast är att får fram grejer som passar dem, en del föreningar har små junior bössor men oftast är det större bössor och då blir det svårt tyvärr... Våran yngsta sköt lite sporadiskt som fem och sexåring men började på allvar som sjuåring men prioriterade annan sport före skyttet, nu börjar han allt mer prioritera skyttet framför andra sporter även om jag så långt som möjligt försöker se till att det inte ska bli en intressekonflikt.
Men du kan ju börja nu igen, och sen låta sonen kom in allt eftersom!

 

[Korven]

Pingis är en ganska ofarlig sport.

 

[cirkus]

Och jag vill inte ha ett sådant förhållande.

Kl
Sonen är redan aktiv, i sig själv. Bara fyra år och spel är inte aktuellt i denna familjen.
Går just nu på simning då jag anser att det är viktigt men annars är vi ute mycket. Jag har svårt att se hur han i framtiden fastnar i ett spelande pga hur vi lever och bor.
Självklart finns det andra saker som med är farliga men jag tror det är min familj som får sambon att säga nej.

Vad menar du men att "ett sånt förhållande vill du inte ha"?

Ett förhållande där den ena föräldern bestämmer? Det vill inte jag heller. Men i min bok fall hade barnets vilja trumfat över den andra förälderna i ditt exempel. Så ja, jag hade stöttat min unge i dens vilja och kört över den andra föräldern hellre än att låta den bestämma om vi inte kunde komma överens.

Jag vet inte hur ni lever och bor, men jag hade i allafall uppmuntrat barnen till egna intressen hellre än något annat. Jag har jättesvårt att tro att hur man bor spelar roll för om barnen fastnar i spelande eller inte, det handlar om barnet och att supporta dess intressen.

 

[Pegasus63]

Jag blir lite lätt förfärad över en förälder som har såna synpunkter. Det är väl alltid bättre att barnen visar intresse för aktiviteter alls än bara vill sitta på röven och spela spel. Alla mina har ridit mer eller mindre. Sonen slutade när han växte ur sin shettis, men kan briljera nån gång då och då med att han kan rida (jag är tveksam att han fortfarande kan). Sen har det spelats lite tennis och hockey

Frånsett musklerna är ridning som att cykla, har man först lärt sig sitter det kvar för all framtid.