När får era barn åka och bada utan vuxen?

[Fibusen]

Nu börjas det, tjatet om att åka och bada med kompisar. Sonen är 11 år, fyller 12 i december. Varit/är sen i motoriken och väldigt ”feg” så dröjde länge innan han kunde simma säkert, fortfarande ”feg” och har inte simmat längre sträckor, utan håller sig till där han kan stå bott om han skulle behöva, men simmar utan hjälpmedel där, även om det är lite väl plaskigt och lite för mycket sprattel för vad som skulle behövas, så tekniken är inte helt satt.

Men….Nu vill han åka iväg och bada med kompisar efter skolan och jag sa nej, och nu är jag den sämsta mamman för ”alla andra får ju”. Men jag ser framför mig hur kompisarna som säkert är tryggare i vattnet och med simningen skojar och leker och drar iväg på djupare vatten, sonen hakar på och får plötslig panik över att han inte når botten,och glömmer helt hur man simmar.

Jag minns själv inte hur gammal jag var när jag åkte iväg själv och badade med kompisar, men jag tror då jag var i hans ålder.

Jag har alltså nu sagt nej, och att jag vill att han åker och badar med en vuxen först några gånger för att känna på hur simningen sitter igen nu efter uppehåll på hela vintern. Och då kan jag se hur han dels simmar, samt om han faktist klarar att simma där han inte når botten. Det är det som känns rätt för mig. Men jag vet inte, hade jag fått önskat så skulle han inte få bada utan en vuxen innan han fyller 15, men det är jag det.

Dåligt samvete har jag, eftersom dom andra får, och sonen har haft lite svårt med kompisar iom hans diagnoser (svårt med sociala samspelet), så det är så roligt att han nu blir tillfrågad att få följa med på saker mer och mer. Men då kommer jag och ”förstör” i stället.

Tänker jag fel som sa tvärnej?

 

[SaraXX]

Är inte där än, men för att få bada utan vuxen hos kommunens utomhusanläggningar här tror jag att det är typ simborgarmärket som gäller. De får ta grönt kort eller vad det kallas för att få komma in själva.

Edit: Hittade

 

[Lingon]

Är inte där än, men för att få bada utan vuxen hos kommunens utomhusanläggningar här tror jag att det är typ simborgarmärket som gäller. De får ta grönt kort eller vad det kallas för att få komma in själva.

Här på kommunens badhus kan man få gå dit utan vuxen från 10 års ålder om föräldrarna godkänner det och intygar att barnet kan simma. Då går man dit med barnet vid ett tillfälle och ser till att barnen blir medlem i badklubben och sen får barnet ett kort med barnets foto på som det får visa upp när det ska bada utan vuxen.

 

[Fibusen]

I vårat fall så handlar det om att kompisarna ska åka till en badsjö, alltså ingen personal som vaktar eller håller koll.

 

[Lingon]

I vårat fall så handlar det om att kompisarna ska åka till en badsjö, alltså ingen personal som vaktar eller håller koll.

För min del hade det handlat om mitt barns simförmåga, självbevarelsedrift och hur kompisarna är.

 

[WBanna]

Nu börjas det, tjatet om att åka och bada med kompisar. Sonen är 11 år, fyller 12 i december. Varit/är sen i motoriken och väldigt ”feg” så dröjde länge innan han kunde simma säkert, fortfarande ”feg” och har inte simmat längre sträckor, utan håller sig till där han kan stå bott om han skulle behöva, men simmar utan hjälpmedel där, även om det är lite väl plaskigt och lite för mycket sprattel för vad som skulle behövas, så tekniken är inte helt satt.

Men….Nu vill han åka iväg och bada med kompisar efter skolan och jag sa nej, och nu är jag den sämsta mamman för ”alla andra får ju”. Men jag ser framför mig hur kompisarna som säkert är tryggare i vattnet och med simningen skojar och leker och drar iväg på djupare vatten, sonen hakar på och får plötslig panik över att han inte når botten,och glömmer helt hur man simmar.

Jag minns själv inte hur gammal jag var när jag åkte iväg själv och badade med kompisar, men jag tror då jag var i hans ålder.

Jag har alltså nu sagt nej, och att jag vill att han åker och badar med en vuxen först några gånger för att känna på hur simningen sitter igen nu efter uppehåll på hela vintern. Och då kan jag se hur han dels simmar, samt om han faktist klarar att simma där han inte når botten. Det är det som känns rätt för mig. Men jag vet inte, hade jag fått önskat så skulle han inte få bada utan en vuxen innan han fyller 15, men det är jag det.

Dåligt samvete har jag, eftersom dom andra får, och sonen har haft lite svårt med kompisar iom hans diagnoser (svårt med sociala samspelet), så det är så roligt att han nu blir tillfrågad att få följa med på saker mer och mer. Men då kommer jag och ”förstör” i stället.

Tänker jag fel som sa tvärnej?

Vår son, som är 11 år, fick för första gången gå iväg och bada ensam med en kompis för några dagar sedan. Men då är det nära, stranden ligger längst ner på vår gata. Dock skulle jag inte våga låta honom åka iväg och bada längre bort (än). Han skulle säkert klara det finfint, men det känns läskigt för oss föräldrar. Har inte hört att någon av hans kompisar får göra det heller. När jag var liten så var jag och mina kompisar yngre än så när vi åkte ensamma till badet, men det var på det glada 80-talet då föräldrarna var mindre hönsiga.

 

[Araminta]

Nu börjas det, tjatet om att åka och bada med kompisar. Sonen är 11 år, fyller 12 i december. Varit/är sen i motoriken och väldigt ”feg” så dröjde länge innan han kunde simma säkert, fortfarande ”feg” och har inte simmat längre sträckor, utan håller sig till där han kan stå bott om han skulle behöva, men simmar utan hjälpmedel där, även om det är lite väl plaskigt och lite för mycket sprattel för vad som skulle behövas, så tekniken är inte helt satt.

Men….Nu vill han åka iväg och bada med kompisar efter skolan och jag sa nej, och nu är jag den sämsta mamman för ”alla andra får ju”. Men jag ser framför mig hur kompisarna som säkert är tryggare i vattnet och med simningen skojar och leker och drar iväg på djupare vatten, sonen hakar på och får plötslig panik över att han inte når botten,och glömmer helt hur man simmar.

Jag minns själv inte hur gammal jag var när jag åkte iväg själv och badade med kompisar, men jag tror då jag var i hans ålder.

Jag har alltså nu sagt nej, och att jag vill att han åker och badar med en vuxen först några gånger för att känna på hur simningen sitter igen nu efter uppehåll på hela vintern. Och då kan jag se hur han dels simmar, samt om han faktist klarar att simma där han inte når botten. Det är det som känns rätt för mig. Men jag vet inte, hade jag fått önskat så skulle han inte få bada utan en vuxen innan han fyller 15, men det är jag det.

Dåligt samvete har jag, eftersom dom andra får, och sonen har haft lite svårt med kompisar iom hans diagnoser (svårt med sociala samspelet), så det är så roligt att han nu blir tillfrågad att få följa med på saker mer och mer. Men då kommer jag och ”förstör” i stället.

Tänker jag fel som sa tvärnej?

Det går inte att få med en vuxen (du/annan förälder) på badutflykten? Eller förstörs hela grejen då?

 

[FengurLaugar]

Vår äldsta dotter är 12 år men vi har inte fått frågan än om att få åka och bada själva. Men hon berättade häromdagen att två klasskompisar hade gjort det och min första tanke va "Är dom inte rädda om sina barn?". Men det kanske är jag som inte inser att dom börjar bli stora?

Jag hade inte släppt iväg dottern utan vuxen än. Kanske senare i sommar, men inte nu.

 

[clusia]

Jag hade bara sagt nej och att barnet behöver öva upp simningen innan det är aktuellt att åka själv. Samt naturligtvis hjälpt barnet att nå dit. Tycker inte det handlar så mycket om åldern egentligen utan simkunskaperna.

 

[Mirtai]

Våra barn har fått vara själva i vattnet utan övervakning när de simmar 200 m utan svårigheter. 10-åringen gör det sedan något år tillbaka men jag hade inte velat släppa honom utan vuxen eftersom de infe alltid ser faror och förstår sina begränsningar.

Så jag hade också sagt nej i ditt fall men erbjudit mig att följa med och sitta en bit bort men ändå kunna ha koll.

Det här är inte att vara hönsig utan kan man inte simma ska man inte vara i vatten utan övervakning. Det är en fråga om liv och död. Kanske det kan vara en morot att träna upp simkunnigheten?

 

[SaraXX]

I vårat fall så handlar det om att kompisarna ska åka till en badsjö, alltså ingen personal som vaktar eller håller koll.

Jag tänkte mest att det kunde vara ett sätt att ha en gräns. Du får åka själv när du klarar XX.

 

[Smulu]

Du får åka själv när du och även kompisarna kan simma minst 200 meter.

Min dotter åkte i slutet av mellanstadiet och badade med två kompisar där det visade sig en av kompisarna inte simmade så bra, kompisen ramlade av flytmadrassen klamrade hon sig fast runt min dotters hals. Turligt nog var de nära bryggan och tre så de kunde hjälpas åt att ta sig upp. Men jag vet min dotter tyckte det vart otäckt och då är är hon vattenvan.

 

[Islandshästryttare]

@Fibusen om du har någon kontakt med din kompisars föräldrar kan du inte höra hur de resonerar och hur mycket kompisarna kan simma och vad de har för vana?

Jag tycker oavsett du resonerar klokt att du vill att ni åker iväg tillsammans först och ser hur det fungerar för honom efter vintern. Kanske går att anmäla honom till någon fortsättningskurs i simning med motivationen att han kan efter den kursen få åka iväg och simma själv med kompisar om han klarar den bra? Såvida du inte tror det blir för mycket stress och press av det såklart.

 

[SpanskaLoppan]

Jag har ett barn i samma ålder som också är sen I motoriken. Hon kan simma men inte bra. Däremot har hon, till skillnad från din son om jag förstått rätt, dålig koll på vad hon själv klarar. Hon skulle(och har när jag varit med)lätt ge sig på att simma långt ut även en dag med mycket vågor. Vilket hon definitivt inte reder ut. Så hon får inte gå till stranden utan vuxen. Och får inte simma långt ut utan en vuxen med i vattnet.

Däremot ska hon i sommar få gå till kommunens utomhuspool själv med kompisar. Vi har gått dit hela familjen i tre års tid och jag upplever att hon klarar sig bra själv där även de dagar det är trångt. Och det finns badvakter vilket känns tryggt.
Har ni nåt sånt alternativ kanske?

 

[Fibusen]

Pratat med sonen och han är okej med att han inte får åka med kompisarna än, och jag sa att vi kan åka till sjön bara jag och han flera gånger så jag får se hur simningen fungerar innan han får åka med kompisar. Och han får känna sig trygg även på vatten där han inte når botten

 

[Fibusen]

Jag har ett barn i samma ålder som också är sen I motoriken. Hon kan simma men inte bra. Däremot har hon, till skillnad från din son om jag förstått rätt, dålig koll på vad hon själv klarar. Hon skulle(och har när jag varit med)lätt ge sig på att simma långt ut även en dag med mycket vågor. Vilket hon definitivt inte reder ut. Så hon får inte gå till stranden utan vuxen. Och får inte simma långt ut utan en vuxen med i vattnet.

Däremot ska hon i sommar få gå till kommunens utomhuspool själv med kompisar. Vi har gått dit hela familjen i tre års tid och jag upplever att hon klarar sig bra själv där även de dagar det är trångt. Och det finns badvakter vilket känns tryggt.
Har ni nåt sånt alternativ kanske?

Hade det funnits badvakter så hade det känns mer okej, då hade jag kunnat försöka lita på att han reder ut det och skulle han mot förmodan inte göra det så finns det de som har koll. Sonen kan som sagt simma, men som för din dotter, inte riktigt bra. Han får inte ihop armar och ben ordentligt så armarna sprattlar för fullt medans benen går ”normalt”. Han skulle aldrig orka simma längre sträcka tror jag och det är det som skrämmer mig, att orken tar slut, och han känner att han skulle behöva vila, men då har han inget att ställa sig på. Vi har övat vattentramp osv när vi badat på djupare vatten, men då har han som sagt haft flytväst på sig.

 

[Smulu]

Hade det funnits badvakter så hade det känns mer okej, då hade jag kunnat försöka lita på att han reder ut det och skulle han mot förmodan inte göra det så finns det de som har koll. Sonen kan som sagt simma, men som för din dotter, inte riktigt bra. Han får inte ihop armar och ben ordentligt så armarna sprattlar för fullt medans benen går ”normalt”. Han skulle aldrig orka simma längre sträcka tror jag och det är det som skrämmer mig, att orken tar slut, och han känner att han skulle behöva vila, men då har han inget att ställa sig på. Vi har övat vattentramp osv när vi badat på djupare vatten, men då har han som sagt haft flytväst på sig.

Min fetning.
Då skulle jag inte släppt iväg ensam eller med lika gamla vänner. Bara med närvarande vuxen ( d v s vuxen som fattar att telefonen leker man med någon annan gång)

 

[Thaliaste]

Nu börjas det, tjatet om att åka och bada med kompisar. Sonen är 11 år, fyller 12 i december. Varit/är sen i motoriken och väldigt ”feg” så dröjde länge innan han kunde simma säkert, fortfarande ”feg” och har inte simmat längre sträckor, utan håller sig till där han kan stå bott om han skulle behöva, men simmar utan hjälpmedel där, även om det är lite väl plaskigt och lite för mycket sprattel för vad som skulle behövas, så tekniken är inte helt satt.

Men….Nu vill han åka iväg och bada med kompisar efter skolan och jag sa nej, och nu är jag den sämsta mamman för ”alla andra får ju”. Men jag ser framför mig hur kompisarna som säkert är tryggare i vattnet och med simningen skojar och leker och drar iväg på djupare vatten, sonen hakar på och får plötslig panik över att han inte når botten,och glömmer helt hur man simmar.

Jag minns själv inte hur gammal jag var när jag åkte iväg själv och badade med kompisar, men jag tror då jag var i hans ålder.

Jag har alltså nu sagt nej, och att jag vill att han åker och badar med en vuxen först några gånger för att känna på hur simningen sitter igen nu efter uppehåll på hela vintern. Och då kan jag se hur han dels simmar, samt om han faktist klarar att simma där han inte når botten. Det är det som känns rätt för mig. Men jag vet inte, hade jag fått önskat så skulle han inte få bada utan en vuxen innan han fyller 15, men det är jag det.

Dåligt samvete har jag, eftersom dom andra får, och sonen har haft lite svårt med kompisar iom hans diagnoser (svårt med sociala samspelet), så det är så roligt att han nu blir tillfrågad att få följa med på saker mer och mer. Men då kommer jag och ”förstör” i stället.

Tänker jag fel som sa tvärnej?

Jag tycker absolut inte att du är för hönsig, och då är jag en person som brukar tycka att barn skulle må bra av att få öva lite mer på att ta hand om sig själva än vad normen är idag. Men det är stor skillnad på att t ex ta sig till skola och aktiviteter på egen hand, och att just bada, och särskilt i öppet vatten. Jag har mycket stor respekt för vatten, och det finns inte samma möjlighet för omgivningen att hjälpa till när det går snett. Det kan gå väldigt fort när en drunkning sker, omgivningen hinner inte ens med och om den dessutom består av barn som själva visserligen kan simma något bättre själva men knappast nog för att rädda en kompis som försvinner ned under ytan...

Jag tycker du tänker rätt i att inte sätta ditt barn och dennes kompisar i den risken, där det finns så små marginaler att rädda upp om det går illa.

En helt annan sak att bada på anläggning, med personal (även om man även få ska vara simkunnig för att bada själv förstås).

 

[skiesabove]

Jag tycker att du är en ansvarsfull förälder som inte släpper iväg ett inte fullt simkunnigt barn själv.

Det kan leda till att flera barn drunknar.

Man ska ha riktigt god vattenvana och ha godkänt på klädsim och livräddning innan man får bada själv tycker jag. Man ska kunna reda ut alla situationer som uppstår vid bad så att säga. När man kan det beror inte på ålder, och knappt ens på motorik, utan på antalet timmar man lagt på att träna.

Så träna på ni . Här i min kommun erbjuds gratis simskola även sommartid för de barn som ligger efter enligt läroplanen (för dottern som är 9/tvåan betyder det alla som inte är "djupisar" än).

Själv fick jag bada självständigt runt 11-års åldern, men jag hade legat i hårdträning i Nederländerna (kanalerna ! Dom har höga krav på barnen) och mina kompisar var fullt simkunniga dom med.

Men min dotter tror jag inte kommer vara redo förrän hon är kanske runt 12-13.

 

[Fibusen]

Jag tycker absolut inte att du är för hönsig, och då är jag en person som brukar tycka att barn skulle må bra av att få öva lite mer på att ta hand om sig själva än vad normen är idag. Men det är stor skillnad på att t ex ta sig till skola och aktiviteter på egen hand, och att just bada, och särskilt i öppet vatten. Jag har mycket stor respekt för vatten, och det finns inte samma möjlighet för omgivningen att hjälpa till när det går snett. Det kan gå väldigt fort när en drunkning sker, omgivningen hinner inte ens med och om den dessutom består av barn som själva visserligen kan simma något bättre själva men knappast nog för att rädda en kompis som försvinner ned under ytan...

Jag tycker du tänker rätt i att inte sätta ditt barn och dennes kompisar i den risken, där det finns så små marginaler att rädda upp om det går illa.

En helt annan sak att bada på anläggning, med personal (även om man även få ska vara simkunnig för att bada själv förstås).

Ja, hade det funnits personal som sagt så hade jag nog vågat chansa. För han kan som sagt simma, men det är med dålig teknik och jag TROR då att han inte orkar längre sträckor. Hade det varit säg badhus och vakt finns det alltid en bassängkant nära att greppa tag i, och i absolut värsta fall en badvakt som ser.

Precis, att låta dom få testa saker är ju självklart, men på den nivån att det kan bli skrubbsår och i värsta fall något vrickat/brutet. På vatten så kan det inte gå lite åt fanders, utan går det inte så går det inte alls. Och kompisarna är inte mogna/kunniga nog att rädda, och upptäcker någon ens det? Drunknar gör man ju tyst sägs det. Usch, blir helt illamående och sjuk av att bara tänka tanken.