När ens häst blir gammal...

[Miss_Scarlett]

Jag vill veta lite vad folk tycker är rätt och fel när det kommer till gamla hästar. Ska man låta dem vara gamla rida så länge det går och sen bara låta dem gå å vänta på att dö?? jag vet att det är en jobbig fråga, men det är en fråga jag själv brottas med just nu.
jag har en connemara ponny som är 25 år gammal nu. han är frisk och kry, men det märks så klart att han börjar bli till åren.. det här är något som känns väldigt tufft för mig.. ska jag vänta ut honom tills han dör själv.. i värsta fall kanske han dör av någon sjukdom som plågar honom mycket.. alla skulle vi väl vilja att våra gamla hästar la sig ner mitt på en grön äng under sommarbetet å dog.. då behöver vi inte ta det beslutet själv.. men vem vet hur länge till min ponny håller.. det kan vara några månader.. det kan vara en vecka å det kan vara flera år.. hur som helst så kvarstår endå fakta, att jag inte har råd att ha en häst som bara står hur mycket jag än älskar honom.. han är min ögonsten, min första häst å kunde jag så skulle jag låta honom gå på en grön äng å beta tills han dog själv... men det är inte möjligt tyvärr.. jag känner dessutom att min utveckling imon ridningen har fått stå åt sidan nu.. dels för att jag inte har känt för att utbilda mig själv vidare och dels för att jag inte haft nån häst att göra det på.. men intresset för det har liksom kommit tillbaks nu och jag skulle mer än gärna utbilda mig om jag hade möjlighet. usch vad jag känner mig självisk.. blä.. visst nån kanske tycker att jag kunde sälja honom då om jag själv inte vill ha kvar honom. men hur hittar man ett hem till en 25 årig gubbe som dessutom inte är allt för långt från där jag bor??? hur vet jag att de som köper honom då kommer behandla honom på ett rättvist sätt för hans ålder?
nej.. detta blir man så mega deppad av att tänka på alltså..
hur ska man göra??? ska man låta en häst självdö..? eller ska man ta det värsta beslutet man någonsin tagit i sitt liv?? att låta ens gamle vän somna in när han är frisk och mår bra och det är sommar å fint och han är lycklig?? bara tanken på att inte ha honom längre får mig att gråta.. men vad ska man göra?? de lever ju inte för evigt ändå... vad säger tex en veterinär om att avliva ett djur som egentligen är friskt, men har åldern emot sig??
även om du inte har något direkt svar att ge mig.. så kanske du upplevt samma sak själv och kan berätta hur du gjorde..
kramar från malin
bilden är tagen på honom nu i våras..

 

[prince77]

Förstår exakt hur du känner. Själv har jag nu tagit beslutet att sälja min 17 åring just för att jag kommer inte ha användning av henne när hon är gammal sen. Kanske kommer hon då till någon som har möjligheten att ha kvar henne och bara låta henne få finnas till utan att vara till nytta. Själv har jag inte råd att bara ha en häst som inte används. Men jag skulle ändå inte kunna ta beslutet att avliva ett frisk djur om jag befann mig i den situiationen.
Kanske du kan låna ut honom som sällskapshäst inom ett nära område, då har du fortfarande koll och kontrollen att ta bort honom när tiden är kommern.
Hoppas du förstod vad jag menade.

 

[prince77]

VÄLDIGT fin häst iallafall.

 

[Miss_Scarlett]

förstår precis vad du menar.. har även kollat runt lite å det verkar inte vara så många som letar efter en sällskapshäst just här där jag bor.. men det vore ju det bästa om man kunde hitta någon i närheten som vile ta hand om honom.
jo, han är bra fin min pålle!
tack för ditt svar!
/malin

 

[blindabelinda]

jag ser inte bilden

men iaf så tycker jag inte man ska avliva en fullt frisk häst. kanske finns det någonstans här han kan gå som sällskapshäst och få känna sig älskad den sista tiden i sitt liv?
jag tycker personligen inte att man avlivar ett djur som börjar bli gammalt just bara därför att det börjar bli gammalt!
det är sådant man måste tänka innan man skaffar häst, man vet ju att hästar lever länge, och det är väl det man vill också egentligen, att ens bästa vän ska leva så länge den förmår?!
sen kan jag förstå att du kanske inte kan ha kvar din pålle pluss köpa en annan som du kan rida och utvecklas med, men du får väl fundera på om du vill låna ut honom till sällskap? kanske kan han gå lättare promenadridning med en lite lättare ryttare?

 

[grimman]

Har en 27-årig tant som jag just ska kolla tänderna på just för att jag tycker att om hon ska leva så ska det vara ett värdigt liv dvs. jag vill inte att hon ska gå hela dagarna i hagen i vinter och inte kunna äta av ensilaget utan bli mätt först på kvällen när hon får luzerhack.

För mig är det värdigheten som jag sätter främst, även om det gör fruktansvärt ont att avliva en gammal kompis. Om jag tar hand om det så riskerar jag i alla fall inte att hon skickas med vidriga transporter till Italien

Men att dra en gräns är svårt. Jag tycker att om din häst har ont någonstans, t ex känner av en gammal skada och därför inte mår bra, då är det inget att tveka på. Är han däremot frisk, pigg och glad och kan hålla hullet bra (tänder och matsmältning funkar) så kan han väl gå och skrota ett par år till. Det går ju även att rida lite lätt på de här gamla glada hästarna

 

[Miss_Scarlett]

här är länken till kortet om du ville se..
http://hem.passagen.se/wann/lissen5
måste bara säga att han fortfarande är en älskad häst, det är just därför som detta är så svårt för mig.. jag tror nog inte heller att jag skulle avliva honom som han är nu.. men skulle han få någon skada som kräver en massa behandling eller om han inte gick att rida längre, då skulle jag nog starkt övedrväga avlivning.. men jobbigt är det..
/Malin

 

[Gefjun]

En av mina hästar är 25 år, pigg och glad med glimten i ögat. Men man börjar ju tänka lite nu, man vet ju att han inte kommer finnas förevigt.

Om jag skulle vara tvungen att göra mig av med honom nu så skulle jag låta honom somna in. Skulle inte kännas rätt att låta honom byta hem, miljö och ägare nu.

 

[Centaur]

Om man verkligen älskar hästen, så gir man f*n i att man inte kan rida och utvecklas längre!!! Jag har knapt ridit dom senaste åren, därför att min häst varit halt till och från, och han tål inte så mkt länger. All ridning har blivit på hans villkor. Men han mår så bra annars, så han får vara kvar som pensionär så länge han tycker det är kul att leva.

I höst köpte jag mig en unghäst, eftersom ekonomin nu tillåter två hästar, och det är jätteroligt att kunne träna ordentligt igen! Men döda min älskade gammla vän bara för att jag vill hoppa? ALDRIG!

Ni är så många som påstår att ni älskar era hästar sååå mkt, MEN ni vill rida och utvecklas. Då är det inte hästen ni älskar, utan ridningen och er själva. :smirk:

 

[lenizen]

 

[miss_snoozie]

Hej
Var i precis samma sits som du för ca fyra år sedan. Hade en New Forest ponny, min första häst och mitt liv på jorden. Han var sexton när vi köpte honom och en perfekt läromästare.
Men tio år senare hade jag vuxit ur honom och köpt en stor häst, tyvärr fanns inte tiden till att rida och sköta ponnyn också. Jag lånda ut honom på foder till en liten tjej men han markerade så mycket han bara kunde att han inte alls hade lust med detta igen, ville helst stå inne i stallet och glo i väggen.
Till slut hade jag så dåligt samvete för denna ponny att jag bestämde mig för att avliva honom i samband med att en häst i stallet blev utdömd.
Som tur var slapp jag på detta sätt ringa själv till slakt bilen för det hade jag inte klarat.
Pappa ledde ut honom också när det var dags för det klarade jag inte heller.
Då var det så otroligt jobbigt, men idag är jag glad att han faktiskt enligt mig fick ett värdigt slut, det behövde aldrig gå så långt att han fick bli sjuk på något sätt och han fick dö hemma hos oss.
Det är ett tufft beslut att ta men jag är glad nu att jag gjorde det.

 

[miss_snoozie]

Tänkte på det du skrev om vad vet. ska säga. Man måste ju få ut en vet. för att på något sätt bekräfta eller dömma ut hästen. Och när vet. var ut till mig för att dömma ut min ponny var det inget problem alls, han var ju också frisk. De frågar varför och fyller i lite papper som man sedan skall lämna vidare till den som utför det hela. Jag tror att de förstår varför man väljer detta med en så pass gammal häst.

 

[Vår_Vinter]

Hej!
En tjej/kvinna jag känner.. hon fick faktiskt sin häst såld, oxh den hästen var 25 år, dom ville ha honom som sällskaps häst och lite promenad ridning. han levde endast 3 år till, men under de tre åren såhade deras lilla dotter lärt sig rida på den underbara hästen och dessutom ahde de tom ringt och sagt att dom aldrig ångrade att de bara fick tre år med den underbara hästen. Även fastd e va tre korta år så tyckte de att de var helt klart värt pengarna och tiden för att få ha honom hos sig.
Så de finns folk som vill ha gamla hästar och dessutom fickd e honom nästan gratis. De fick köpa honom för om de va 3-5000 kr då han hade en sadel värd 2500 kr. och kravet var även att hon skulle få åka ut när hon ville och hälsa på och om de gick att få ta sig en ridtur... Hon hade ägt honom i hela hans liv då han var uppfödd, men hon kund einte behålla honom och när hon då hittade en perfekt familj som ville ha honom så.. va inte ebslutet svårt... då han var helt frisk och kry. Men somnade in i hagen 3 år senare. Utan att lida hans hjärta stannade bara och dog omedelbart.

Så se dig om på internet om du inte kan hitta en fodervärd eller köpare i närheten. Så kanske du akn få komma och ta dig en ridtur. Jag skulle iaf göra de.
eller så får dui välja ridningen eller din häst. Jag skulle välja min häst!
Lycka till!

 

[ika77]

Hejsan!

*Det är ett otroligt svårt beslut. lyckligtvis inget jag nånsin behövt ta..
Men i alla fall. Ute där mina föräldrar bor , går det en korsningsvalack på 32 år.
Jag hade inte sett honom sen i höstas tills för ett litet tag sen. Han ser ut som en... ja, jag vet inte vad... Jag kände inte igen honom i alla fall.. Mager och eländig. Pratade med min mor och hon hade visst träffat ägaren (bonde)
Han sa att hästen hade inte ätit i vinter alls mycket utan verkat ganska håglös.. Han hade haft ute veterinären och vet ni vad veterinären svarat?!
- Det kan bli så här med gamla hästar på vintrarna. Men om du bara släpper ut honom på gröngräs så kommer han att ta sig igen..
..Visst... Jag såg "gammel-mannen " stå med mulen tryckt mot "sin" ladugårdsvägg och hänga.. Lika mager och hemmsk som för 2 veckor sen..
Han har asså t.o.m börjat tappa taglet i svansen nu och uppe på korset(högsta punkten) så har ju hästar två knotor som inte syns ens på en SMAL häst.. De syns som två taggar..
Och jag vet att det är tänderna som har lagt av på honom.. För jag träffade bondens dotter i vintras och jag frågade om han fanns kvar hästen.. Och jo, det gjorde han ju .. men det var visst tänderna som började lägga av på honom...
*morr*
Funderar på att göra nåt.. Denna hästen har inte ridits på 22 år utan har bara gått som gårdshäst...
antagligen är han en så "vän" till familjem så han klarar väl inte av att ta bort honom.. Utan stackarn ska väl gå tills han bara säckar ihop...
Vart ringer man om sånt här?

Låt du din häst hänga med ett tag till om han är så pigg och fräsch som du säger.. Han är värd det..
Men låt det inte gå för långt..

Jag är säker på att han säger till när det e dags....

LYCKA TILL!!

 

[FairLady]

Jag förstår att beslutet är jättejobbigt att fatta och jga fasar för den dagen jga själv blir tvungen att ta det...

Jag har ett hbl sto på 21 år, hon är jättepigg och frisk idag, rena fina ben, tänderna är kanon...väldigt fräsch för sin ålder...men den dagen jag skulle känna att hon inte längre mår bra av att vara i livet skulle jag ta bort henne...spelar ingen roll om det blir imorron eller om 10 år. Jag har haft Lady i 9 år, hon är min själsfrände, vi tänker likadant, är lika envisa, älskar lika mycket att galoppera över ängarna...å dessutom min första häst. Jag har lovat mig själv och alla andra i min omgivninga troligen, att så länge hon mår bra får hon vara kvar....vilket jag hoppas blir iaf 10 år till ((*ler)) sen om hon går i en hage och skrotar och vi bara tar korta promenader tillsammans eller det går att rida henne som nu, spelar ingen roll. Skulle hon däremot må dåligt av att vara kvar på denna jord då skulle hon få vandra vidare till "De Evigt Gröna Ängarna". Hon skulle få avsluta sitt liv hemma, där hon känner igen sig och jag skulle vara vid hennes sida hela tiden, hon har ju stått vid min i vått å torrt i 9 år redan... Jag skulle aldrig kunna ha på mitt samvete att skicka iväg henne i en kontainer heller och veta att hon inte kommer hem...hon ska kremeras (hur det nu stavas), kosta vad det kosta vill!!! Självklart ska min bästa vän, kompanjon och själsfrände ha sin egen viloplats i närheten av sitt hem på denna jord. När denna dagen väl kommer är beslutet jobbigt att ta men tills dess är hon kvar hos mig!!

Hade jag varit som du "tvungen" att lämna bort min solstråle hade jag lämnat ut hästen på foder till någon i närheten, då kan man åka och hälsa på och skulle ekonomin tillåta om ett par år så kan du ta hem din stjärna igen!!

Lider med dig...jag skulle iaf aldrig ta bort en häst som har det bra på denna jord. De Evigt Gröna Ängarna är en underbar plats men det är denna jord också och så länge de inte lider tycker jag att vår jord funkar alldeles utmärkt som hem!!

*KRAM*

 

[Tickan]

jag kunde inte ha sagt det bättre själv

 

[Fraggel_Tess]

Jag har också en 27 årig tant snart 28 årig som levt pensionärsliv sen jag flyttade hemifrån.

Vi har sagt att så länge hon inte har ont eller lider ska hon få gå i sin favorithage med sina fårkompisar.

Det skulle bli otroligt tomt utan henne.

 

[Yrja]

Det är en svår fråga och jag tänker inte bestämma åt dig, det tycker jag att du ska göra tillsammans med din häst, och endast honom.

Jag har en ganska ung häst, och jag har lovat honom att han kommer vara hos mig tills han vandrar vidare om jag har möjlighet. Jag tänker tex. inte ta livet av en frisk häst bara för att jag inte har råd att ha kvar honom.
Hur gammal han än blir, så kommer han att vara hos mig, i livet, tills den dag han somnar in av sig själv, eller behöver få en spruta pga. för dålig livskvalitet.

För mig spelar det ingen roll om jag inte kan rida honom - det var inte därför jag föll för honom, det var inte därför jag köpte honom och det är inte därför jag älskar honom. Han är min vän, min familj, och jag älskar honom för den han är - inte för att man kan rida på honom. När han inte länge vill bära mig så går jag vid hans sida. Där har jag alltid varit och där kommer jag alltid att vara.

Jag har min häst för att han gör mig lycklig och jag älskar att bara se på honom när han betar eller prata med honom om hur han mår.
Jag älskar min häst mer än ridningen. Och han kommer alltid att ha den platsen i mitt hjärta.

 

[ika77]

Gud så fint sagt, tintilar!!!!

Det är ju precis så det känns för mig oxå.. och det är ju så det SKA kännas..Blir så trött på såna som har sina hästar och "tävlar slut" på dem och sen inte ombesörjer det som faktiskt finns kvar på hästen..
För även om man inte kan använda dem till nåt sen så finns det väl ingen anledning till att ta bort hästen..Jag tycker det är människans PLIKT att se till att hästen får det bra även efter man inte vill eller kan ha den kvar..
Jag menar , hur många varmblod slaktas inte varje år p.g.a att de inte "är nåt att ha" längre..?!?
Tänk vad många människor det finns där ute som hade kunnat göra allt för just dessa hästar..
Men det är ju smidigare att bara göra så... Men det är ju så fruktansvärt synd.. Rent fruktansvärt..

Lev väl!!

 

[Miss_Scarlett]

Först och främst måste jag säga att jag inte skrev detta inlägg för att någon skulle göra massa falska påhopp på mig! Någon skrev att det är synd att det finns så många människor som tävlar sina hästar å sen när de inte räcker till så låter dem de gå! För det första så kan jag säga att jag har under hela min tid jag hållit på med hästar (14 år) tävlat 1 enda gång! Och det var på min ponny som jag har nu å det var dessutom en liten stalltävling med några från stallet och runt i kring! Dessutom så kan jag säga att jag är stolt ägare av ett vbl sto som gått trav, men det inte gick någe vidare för. Henne har jag dock lämnat på foder nu för att jag inte har råd att ha två hästar sen vi fick barn..

Och som jag skrev i tidigare inlägg, så skulle jag aldrig kunna avliva honom som han är nu. Glad, lycklig och pigg (för det mesta). Och ingen kan säga att jag inte älskar min häst (mina hästar)! Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara utan honom! Men det är faktiskt något jag Måste tänka på nu! en häst lever inte för alltid och visst är det jätte fint att tänka att man ska låta sin häst gå ute och äta mat och bara leva. Men jag kan säga att min ponny skulle åldras dubbelt så fort om han inte blev riden som han blir idag. Han blir fruktansvärt tråkad när han bara får gå mellan hagen å stallet varje dag och han hatar att stå inne! det vet jag då jag för ca 5 år sen var tvungen att ha honom inne pga en skada i säkert 1 månad (han hade fått inflammationer och var sydd). och jag kommer ihåg första gången jag hade varit ute med honom och skulle gå in i stallet igen.. då ställde han sig på alla fyra och totalvägrade att gå in. jag kommer inte ihåg hur länge han höll på men han ville absolut inte in i den där boxen å bara stå still!

Visst skulle det vara jätte bra om jag kunde hitta en bra familj till honom som var nära, men jag tycker inte att han ska behöva gå igenom ett ägar byte och miljöombyte på samma gång. Jag kan aldrig tänka mig att det skulle kunna vara bra för en 25 åring..

Men som sagt, jag skulle aldrig ALDRIG avliva honom så länge han är frisk. Men skulle han bli sämre och det inte gick att motionera honom, då skulle jag starkt överväga det. för jag tycker inte att det är ett värdigt liv för en häst att gå ut och in från stallet ut till hagen varje dag.. å inte göra nåt mer. och för min ponny kan jag säga till 100 % att det inte är ett liv han skulle uppskatta.. skulle han få ett sånt liv skulle han nog själv dö av tristess efter ett tag...
han är en väldigt aktiv häst som i sina glansdagar gått fälttävlans SM för connemaror. och jag tror nog inte att det finns någon som vill mer än jag att han ska få ett så värdigt slut på sitt liv som möjligt.. men vad är egentligen ett värdigt slut?? är det verkligen ett värdigt slut när ens häst bara orkar gå mellan stallet och hagen? eller när den magrar ur och tappar tänder så att den inte orkar/kan äta?? Jag har sedan många år tillbaks tex bara kunnat gett min häst havrekross, då han inte kan tugga sönder vanlig havre.. han behandlas varje halvår för vassa hakar i baktänderna. detta är ju allt behandlingsbart och jag ser ju såklart till att han mår bra! men nu på senare tid tycker jag att han har åldrats fortare.. ett exempel är att han fått ett överben på ena bakbenet av en smäll han inte ens haft ont eller haltat för.. det är ett tecken på att han börjar bli väldigt skör dvs ett ålderstecken.. jag har dessutom upptäckt en knöl på ett av hans framben som jag verkligen hoppas att det är ett djurbett eller något liknande...
men jag förstår verkligen inte er som säger att jag inte skulle älska min häst?? varför åkte jag då tex och tog in honom klockan 1 på natten när det var regnväder för nån vecka sen, när alla andra hästarna stog ute?? jo för att jag känner min häst, jag vet hur han fungerar och jag vet att han blir kall väldigt fort och fast han hade täcke på sig (som jag åkt dit och lagt på honom tidigare på kvällen) så frös han. Enligt mig så skulle man då inte åkt iväg mitt i natten för att ta in sin häst om man inte älskade den!
En gång när han hade kolik och var rätt dålig så satt jag med honom i hans box, med hans huvud i knät.. jag gick med honom.. nä.. det finns ingen som kan komma och säga att jag inte älskar min häst! men det jag inte vill är att ha ska få ett ovärdigt slut på sitt liv. att han ska få lida och må dåligt den sista tiden här på jorden!
Och angående min ridning så kan jag säga att det var då skit det samma med den, bara min häst mår bra! men jag skulle tycka det var skoj att kunna rida en häst som jag får ut lite mer av.
så ni som tror att ni vet allt utan att fråga, ni får väl tro det ni tror.. detta är endå en sits som alla hästägare som inte säljer sin häst kommer att sitta i så länge man inte säljer sin häst dvs...