Bison
Trådstartare
Vad gör man då?
När man inte hittar ngn glädje med att åka till stallet, när det bara känns jobbigt o man längtar efter att få åka hem igen.
Det började redan i vintras när stora fuxen visade sig vara så illa skadad o fick tas bort. När ännu en häst fick lämna jordlivet utan att jag kunde göra ett dugg. Maktlösheten o den ständiga oron som finns där hela tiden.
Jag är noga med utrustning o träning, gör allt för att hästarna ska må bra o så händer det saker man inte kunnat förutse eller förebygga.
Jag ville lägga av redan då men så dök ponnyn upp, en underbar häst som passar mig som handen i handsken.
Så fick jag vara borta från ridningen sex veckor pga egen skada o insåg då att jag inte saknade det alls.
Ridningen går bra men det är inte roligt. Jag kommer aldrig bli ngn stjärna, jag är ingen dressyrryttare. Hoppa är kul men inte för högt. Jag har försökt bli en tävlingsryttare men det går inte, jag kan inte sova på en vecka innan o mår jätteilla o blir galet nervös.
Jag kan inte slura att jämföra mig med andra o tycker ofta att jag är en riktig sopa.
Men vad ska jag göra istället? Hästar o ridning är min identiet, vad finns kvar om jag tar bort det?
Vad ska folk runtomkring mig tycka om jag säljer hästen? Jag vet att man inte ska bry sig men det är en sak att säga, en helt annan att verkligen klara av att inte göra det.
Alla på jobbet ser mig som hon med hästarna.
Det är så svårt men att tänka mig en vinter till med hästtvång får mig att må dåligt.
Om jag säljer hästen känns det som jag sviker hans förra ägare, de som tyckte att vi passade så bra o att han skulle få ett långvarigt hem hos mig.
Känner mig bara så uppgiven
När man inte hittar ngn glädje med att åka till stallet, när det bara känns jobbigt o man längtar efter att få åka hem igen.
Det började redan i vintras när stora fuxen visade sig vara så illa skadad o fick tas bort. När ännu en häst fick lämna jordlivet utan att jag kunde göra ett dugg. Maktlösheten o den ständiga oron som finns där hela tiden.
Jag är noga med utrustning o träning, gör allt för att hästarna ska må bra o så händer det saker man inte kunnat förutse eller förebygga.
Jag ville lägga av redan då men så dök ponnyn upp, en underbar häst som passar mig som handen i handsken.
Så fick jag vara borta från ridningen sex veckor pga egen skada o insåg då att jag inte saknade det alls.
Ridningen går bra men det är inte roligt. Jag kommer aldrig bli ngn stjärna, jag är ingen dressyrryttare. Hoppa är kul men inte för högt. Jag har försökt bli en tävlingsryttare men det går inte, jag kan inte sova på en vecka innan o mår jätteilla o blir galet nervös.
Jag kan inte slura att jämföra mig med andra o tycker ofta att jag är en riktig sopa.
Men vad ska jag göra istället? Hästar o ridning är min identiet, vad finns kvar om jag tar bort det?
Vad ska folk runtomkring mig tycka om jag säljer hästen? Jag vet att man inte ska bry sig men det är en sak att säga, en helt annan att verkligen klara av att inte göra det.
Alla på jobbet ser mig som hon med hästarna.
Det är så svårt men att tänka mig en vinter till med hästtvång får mig att må dåligt.
Om jag säljer hästen känns det som jag sviker hans förra ägare, de som tyckte att vi passade så bra o att han skulle få ett långvarigt hem hos mig.
Känner mig bara så uppgiven