När är man egentligen redo..

[bananna]

..för att skaffa egen häst? Det är väl en fråga som inte går att ge något generellt svar på, men det verkar som att jag aldrig kommer att känna mig säker på att jag är redo.

Trots att jag har 20 års häst-och ridvana, varav 10 år som medryttare blir jag helt stirrig bara vid tanken på att skaffa en egen häst. Men samtidigt kommer jag nog aldrig att kunna släppa drömmen

Jag antar att jag egentligen har tillräcklig erfarenhet, och att det säkert skulle gå bra med en trevlig läromästare i ett stall där man kan få hjälp av duktiga hästmänniskor. Men ändå känns hästköpet så läskigt. Tänk om hästen blir sjuk? Eller galen? Eller om jag blir av med jobbet och inte kan betala stallhyran? Ja, sådär drar mina tankar iväg. Kontrollmänniska, nej nej?

Så, hur kände du när du köpte din första häst? "Det här kommer jag klara galant", eller "hjälp, hur ska det här gå"?

 

[Myy]

Sv: När är man egentligen redo..

..för att skaffa egen häst"?

När du själv känner att det är dags. När du har tillräcklig kunskap eller stöd i vardagen för att klara av att sköta/rida/köra en häst.

Trots att jag har 20 års häst-och ridvana, varav 10 år som medryttare blir jag helt stirrig bara vid tanken på att skaffa en egen häst. Men samtidigt kommer jag nog aldrig att kunna släppa drömmen

Släpp aldrig drömmen!! Det är våra drömmar som gör att vi skapar mål och det är vägen fram till målen som gör att vi kommer framåt och utvecklas.

Tänk om hästen blir sjuk? Eller galen? Eller om jag blir av med jobbet och inte kan betala stallhyran? Ja, sådär drar mina tankar iväg

OM hästen blir sjuk och/eller galen, tror du då inte att du har möjlighet att lösa det bekymret då det kommer? Om du blir arbetslös, Hur löser du det med ditt eget boende? Finns det lösningar på de problem som du oroar dig för? Och hur troligt är det att det du oroar dig för inträffar?
Visst, hästen kan bli sjuk, därför är hästförsäkringar så bra! Hm.. galenskap är inte jättevanligt hos hästar men är ärftligt i vissa linjer. Köp inte häst med en sådan bakgrund. Och jobbet ditt, är du vikarie eller fast anställd? Har du möjlighet att lägga undan en liten "buffert" att ta till om du blir arbetslös? Kan du tänka dig att ha en medryttare så kan ju denna hjälpa till med stallhyran.

Så, hur kände du när du köpte din första häst? "Det här kommer jag klara galant", eller "hjälp, hur ska det här gå"?

Jag kände "att nu är det verkligen på tiden!" Nu är det dags och så, efter att ha tittat på häst under 1,5 års tid så bara fanns han där när jag slog upp annonserna i till ett hästmagasin. Japp, det var min häst. Bara att åka 40 mil enkel väg för att titta och köpa. Jag kände verkligen att Jag hittat just min häst. Och nu, 3, 5 år senare då jag ridit in honom (ja, han var bara 1,5 år då jag köpte honom) och haft en helt fantastisk uteritt igår, så tänker jag "Jisses, jag sitter faktiskt och rider på min häst, som börjar utvecklas till mina drömmars häst" Härligt.

 

[hoppstrumpan]

Sv: När är man egentligen redo..

tror inte det ska vara ngt problem om du
köper rätt häst och har den i ett bra stall..ett bra tips är att alltid
ta hjälp av någon tränar lr hästvan när du letar häst....

jag kan vell inte seja att det var läskit att köpa häst när man var nio men nu senast var det lite mer tveksamt..

 

[Mariapia]

Sv: När är man egentligen redo..

Jadu... efter att inte ha suttit på en häst på 9 år har jag nu köpt ett halvblossto som kommer hit till mig i morgon. Hade aldrig köpt henne om jag inte hade jättebra stöd från hästkunniga vänner och en kalasbra ridlärare som jag ska börja rida för. Bor 20 meter från stallet där hon ska stå och är mammaledig, så jag kände att det var en bra tid nu, jag är ju hemma hela tiden och kan tillbringa massor med tid med henne för att vi ska lära känna varandra ordentligt.

Känns spännande och lite overkligt (det är ju en barndomsdröm som går i uppfyllelse), men jag känner mig lugn inför ansvaret. Och jag har stöd från kunniga personer också och det kan man ju aldrig få för mycket av.

Finns säkert de som tycker att det jag gjort är vansinne. Men det var liksom dags.

 

[Stinky]

Sv: När är man egentligen redo..

.för att skaffa egen häst"?När Man känner att man har den kunskapen och ekonomin och gärna har hjälp av ngn, bra är ju att stalla upp i ett stall med måmga kunniga hästägare.Då kan du ju alltid fråga och få hjälp

Förbered dig genom att ta med ngn du litar på som är duktig på häst vid provridning/köp. Låt letandet ta tid köp inte första bästa häst du ser,tänk på att det är viktigaste att ni trivs ihop

lägg upp en buffert gör en kalkyl på tid och kostnader,ta reda på och anlita bra hovslagare,vetrinärer,massör,tränare sånna som är rekomenderad av de du vet är är rädda om sin häst.

klarar du av detta tycker jag du ska följa din dröm och skaffa häst
ngt bättre finns inte om du får tag i din drömhäst,varför inte en foderhäst?Då kan du ju säga upp hästen om det inte funkar och kanske kan du få köpa hästen om det går bramellan er
lycka tillhur du än gör

Köpte min första ponny som 14 åring men innan dess hade jag haft massa ponnysar(som mina föräldrar köpt) Skillnaden blev bara att jag betalde han själv för mina pengar och stod som ägare,är fortfarande lycklig ägare tillponnyn 9 år senare även om en del hästar kommit och gått dessa år och ett gång till tillkommit så ärhan favorit nummer 1

 

[Ante]

Sv: När är man egentligen redo..

När jag hade bestämt mig för att köpa min första häst så kändes det jätteläskigt. Jag hade ridit sedan 7-årsåldern och senare varit medryttare på flera hästar i väldigt många år så jag visste ju vad jag gav mig in på. Det kändes inte kul förrän jag haft hästen i några dagar och den värsta oron lagt sig. Men jag ångrar mig verkligen inte. Nu är jag inne på min andra häst och innan han kom kände jag mig lite orolig igen - men jag får nog leva med att jag är så petig och nogrann att det förmodligen är därför jag oroar mig. Att jag inte ska klara av något som dyker upp. Men om det blir så får man ta tag i det då och lösa problemet. Jag står i ett stall med många hästar så det finns alltid någon kunnigare att fråga om det behövs. Jag tycker att du ska förverkliga din dröm - jag tror inte att du kommer att ångra dig!
//Anette

 

[Yrja]

Sv: När är man egentligen redo..

Jag tror att det är svårt att vara helt förberedd på vad det innebär innan man provat på det. Det skulle vara om man haft foderhäst då med allt vad det innebär. När man har hållt på med häst på ett sätt så att man blir involverad och ansvarar för allt vad det innebär med häst.

Jag anser att man är redo när man har de ekonomiska förutsättningarna att ta hand om en häst i alla tillstånd den kan tänkas hamna i, när man har lust och ork att engagera sig i hästens alla områden och verkligen lägger ner tid på att granska sin hovlagare, ta problem på allvar etc. När man har kunskap om vilka rutiner som ingår i ett hästägande och har förståelse och intresse för hästen som djur och individ.

 

[Albatross]

Sv: När är man egentligen redo..

Jag köpte en häst eftersom jag efter att ha ridit 3,5 år på ridskolan kom fram till att jag ville ha kontakt med en häst och inte byta häst från gång till gång.

Det jag kunde när jag köpte hästen var i princip att borsta, kratsa hovarna och sadla/tränsa. Jag var vid denna tid student = ingen större inkomst och köpte mig en travare.

Min åsikt är att man kommer tillräckligt långt med sunt förnuft och kontakt med kunniga människor. Att hästen (precis som alla andra varelser) skall ha en ren och torr sovplats, tillgång till rent vatten, bra foder och motion, torde inte vara främmande för någon oavsett om man är hästkunnig eller ej. Däremot kan det vara svårt att veta hur man skall bära sig åt att nå upp till dessa krav - men då finns det, som tur är, många kunniga människor (sådana som veterinärer, hovslagare, ridtränare och foderkunniga) som man kan fråga.

 

[cirkus]

Sv: När är man egentligen redo..

Min första var nog rätt okej, jag var så ung att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på. Men det gick bra, en snäll övervuxen Connemara i lagom ålder - perfekt.

Men min andra - guuuud vad pirrig jag var länge. Det var en 4-åring halvblodhingst knappt inriden. Nu är han min trotjänare !

 

[CeciliaW]

Sv: När är man egentligen redo..

Jag går i samma tankar.... är jag redo? kommer det funka? för min del, så kan ett fodervärdsskap lösa de funderingarna åt mig innan jag köper min första egna häst. Så jag funderar på att ta en foderhäst först.

 

[Ia4]

Sv: När är man egentligen redo..

Jag kände mig egentligen inte mogen (hade ridit ca 9år, varav ett år som medryttare), men min man tyckte vi skulle köpa häst och då släppte jag på mitt behov av att alltid vänta tills jag känner mig helt säker. Det gick ju bra, har haft häst 7 år nu, men jag blir lite förskräckt när jag tänker på hur lite jag visste.
För oss här det dock varit en förutsättning att ha hästen i ett stall med mycket kunnigt folk samt ha en ekonomi som tillåter oss att ta hjälp när det behövs.

 

[Tussinussen]

Sv: När är man egentligen redo..

Jag anser att man är redo när man har de ekonomiska förutsättningarna att ta hand om en häst i alla tillstånd den kan tänkas hamna i, när man har lust och ork att engagera sig i hästens alla områden och verkligen lägger ner tid på att granska sin hovlagare, ta problem på allvar etc. När man har kunskap om vilka rutiner som ingår i ett hästägande och har förståelse och intresse för hästen som djur och individ.

Gud va bra skrivet

Till TS: jag låg vaken natten innan min häst kom och tänkte precis "hjälp hur ska det här gå" och "vad har jag gjort, JAG ta hand om en häst????"

....Men det har gått hur bra som helst. Att vara skraj inför ansvaret är bara sunt tycker jag.

I övrigt håller jag med tintilar, vilket kanske syns