Vilken fin historia med den nya hästen @TinyWiny!
En vän till mig skickade över lite foton som vi tog i Augusti på henne (och lite mig)
Gråter när jag ser dem, men troligen mest för att jag blir så glad att se henne!
Jag är t.o.m så töntig att jag har en tuss av hennes man bredvid sängen som jag sniffar lite på innan jag somnar. Den luktar fortfarande henne!
Tack! Det är verkligen en helt fantastisk historia dem emellan också och inte bara mellan henne och mig. Hon är inte bara min själsfrände utan de var varandras också. Jag kommer aldrig glömma hans min när han fick syn på henne första gången. Han sörjde nämligen min förra häst så mycket att han hade slutat äta och rasade i vikt till den grad att jag började bli rädd att vi skulle förlora honom med. Jag försökte verkligen med allt men han rörde bara runt lite i krubban och åt bara något kg hö om dagen
Så kom hon då min själsfrände och när han fick syn på henne var det som om hela hans uppenbarelse växte flera dm! Han sträckte på sig och visade sin finaste sida för henne När han hade tittat en stund stoppade han huvudet i höhögen och tog en stor tugga och åt sen precis som vanligt Det var så underbart att se Vilken jättefin häst hon var ditt hjärta
Jag förstår verkligen att du sörjer henne så. Jag tycker inte alls att du är det minsta töntig som sniffar på hennes man. Jag kan fortfarande frambringa minnet av hur min förra häst kändes mot handen när jag strök med handen över halsen på henne och det är över 7 år sedan som hon dog. Det skulle ju också vara töntigt isåfall men för mig är det ett sätt att sörja. Ett sätt att hedra en fantastisk häst genom att minnas henne.
