Nappavvänjning, tips önskas...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag har inte ammat eller burit mitt barn 24H/dygn som det kan låta. Däremot har jag försökt tolka och besvara hans skrik istället för att proppa igen munnen med en "ljuddämpare". Väldigt ofta VAR det just "hungrig". Och rätt ofta, särskilt när han blev äldre men fortfarande inte kunde gå "uttråkad och vill vara MED".

Visst kan jag ha gissat fel som aldrig hört specifikt "napp", men det anser jag knappast är farligt för barnet om man då avlett det med något annat så det blivit nöjt ändå.

Allt eftersom han blev större så fick han helt enkelt lära sig att man inte alltid kan få det man vill, att man måste sova på nätterna, att mammor måste få äta etc. Istället för ge napp eller slänga barnet i golvet kan man tex vara lugn, nära och konsekvent och FINNAS för barnet även om det skriker en stund. Hos oss FÅR man fortfarande vara arg, men man får inte alltid som man vill....

Jag tror att man måste vara tydlig i det man vill förmedla och anpassa sig efter vad barnet är moget för.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

prinsessfeminist skrev:
En tandläkare rådde min oroliga väninna (då mamma till 2,5-årige nappsugande sonen): "bry dig inte om nappen - det blir oftast inga problem. Var däremot försiktig med att ge ungen en cykel. Där kan vi snacka tandskador."

:D :bow:

Stödhjul OCH tumsugning tills man blir myndig, alltså :D
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

mandalaki skrev:
:D :bow:

Stödhjul OCH tumsugning tills man blir myndig, alltså :D

Ja, ungefär så här:

Säker på cykel inför myndighetsdagen

story_252_photo.jpg
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Har en känsla av att du utgår väldigt mycket från ditt eget barn i ditt resonemang? Och det är klart att man utgår från det man har erfarenhet av. Men alla barn har inte exakt samma behov, det tror jag är viktigt att komma ihåg.
Om jag hade utgått och gett min syn på barn efter mitt första, då hade jag tyckt att de flesta andra småbarnsmammor var riktiga gnällspikar. Min dotter var nämligen en riktig liten ängel. Hon sov hela nätterna i egen säng från 2 månaders ålder, sov middag var som helst utan problem, satt i vagnen medans jag mockade i stallet. Satt själv på golvet och finurlade medan jag hade annat att göra, var med överallt utan problem. Plus att hon följde alla "barnhandböcker" till punkt och pricka med vad man skulle kunna vid vilken ålder.
Barn nummer tre är ett riktigt monster, hon började sova hela nätter vi drygt 1½ (ibland alltså), hon hade kolik och kunde skrika i timmar i sträck, man har aldrig kunnat lägga ner henne på golvet själv, hon kröp vid 5 månader, gick vid 10. Klättrar, far och är allmänt vild. Ingen man gärna har med sig om man slipper.
Hade jag fått nummer tre först hade jag kanske inte skaffat fler barn...så olika kan det vara. Därför tror jag att det här med napp kontra sugbehov - trygghet inte är så enkelt.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Snarare hade jag funderat mycket och länge på den här frågan INNAN bebin kom.

Han var annars säkert typexemplet på en sådan jobbig gapig bebis som "alla" skulle ha gett napp, barnmorskorna försökte tex flera ggr på BB redan så jag åkte därifrån snabbt :devil:

Om man har uteslutit napp-alternativet som ljuddämpare så gör man det kanske svårare för sig på kort sikt, men man slipper introducera ett begär hos barnet, och tvingas kommunicera mer med det också.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Silverkedjan skrev:
Jag har inte ammat eller burit mitt barn 24H/dygn som det kan låta. Däremot har jag försökt tolka och besvara hans skrik istället för att proppa igen munnen med en "ljuddämpare". Väldigt ofta VAR det just "hungrig". Och rätt ofta, särskilt när han blev äldre men fortfarande inte kunde gå "uttråkad och vill vara MED".

Visst kan jag ha gissat fel som aldrig hört specifikt "napp", men det anser jag knappast är farligt för barnet om man då avlett det med något annat så det blivit nöjt ändå.

Allt eftersom han blev större så fick han helt enkelt lära sig att man inte alltid kan få det man vill, att man måste sova på nätterna, att mammor måste få äta etc. Istället för ge napp eller slänga barnet i golvet kan man tex vara lugn, nära och konsekvent och FINNAS för barnet även om det skriker en stund. Hos oss FÅR man fortfarande vara arg, men man får inte alltid som man vill....

Jag tror att man måste vara tydlig i det man vill förmedla och anpassa sig efter vad barnet är moget för.

Silverkedjan.
Vi är helt överens :bow: :bow: :bow:
Framför allt när det gäller barns behov och konsekvens, och hur man svarar upp på barns signaler.
Själv ägnade jag mig bla ca 1 timme varje kväll i 2 1/2 år till att vyssa min son i famnen och sjunga sånger samtidigt. Det var provocerande för "somnasjälv" förespråkarna. Men han behövde det och jag tyckte om de stunderna.

Min son hade ändå napp, det var ett MEDVETET val från min sida och jag var heller inte oroad för vare sig tänder eller avvänjning.

Och fick inte heller problem med varae sig det ena eller andra.

Så beträffande napp tycker vi olika.
Det är inte alltid lämpligt att lägga mer skuld och tvivel på osäkra mammor.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Silverkedjan skrev:
Jag tycker att ameo verkar lägga en del skuld på sitt barn, när hon säger att det "går" inte att sluta för att barnet inte "förstår" och bara säger "nejjö".

Barn kan inte alltid få som de vill.
Förklara för mig varför DET är att lägga skuld på barnet???
Nog sjutton GÅR det att få henne att sluta, jag har nog aldrig sagt något annat! :devil: Däremot känns det inte rätt mot henne att bara kasta bort napparna och säja att hon inte får ha dem längre, utan att hon har förstått varför. Men DET är en helt annan sak.
Lägger jag skuld på någon så är det möjligen mig själv, men knappt ens det. Jag ska ro det här i land på något sätt, URSÄKTA för f*n att jag bad om tips om hur man kan göra det på det mest smärtfria sättet!!!! :mad:

Och för den som undrar varför jag vill att hon ska sluta och varför just nu?
Jag skrev överst att jag inte vill riskera att hon behöver korrigera sina tänder med tandställning pga att jag inte haft ryggrad nog att plocka bort napparna.
Och jag/vi har ansett att det nog börjar bli dax nu, helt enkelt.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag tycker att du gör helt rätt! Barn har rätt till napp, men föräldrarna är skyldiga till att se till att de inte har napp så länge att den orsakar besvär. Så som jag ser det så gör du helt rätt!!
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Där du spårar ur mest i mina ögon är att du anser att du är den enda föräldern här som är en bra förälder, det är endast din son som har haft en bra och trygg uppväxt.
För han var väl inte stressad de gånger han skrek och du inte klarade av att trösta honom genom att proppa hans mun full med bröst?
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Du har missat en bit.
Alla ger inte sina barn napp som ljuddämpare eller för att dom skall vara "snälla" så mamma kan pyssla.
Som ljuddämpare är fel men en tumsugare suger på tummen för sugbehov som sedan utvecklas till en vana för det är mysigt/gott och möjligen för att det blivit en del av insomningsritualen tycker ialla fall jag att napp är bättre om det går.
Tumme kan bli en vana en baby inte kan sluta med själv. Det är ju ännu svårare än att få ett barn att sluta med napp. Nappen kan man plocka bort men fingrarna sitter där fast med kroppen.
En vana som dessutom faktiskt kan vara lagd redan innan baby ens har fötts för att bebisar kan suga på "tumme" i magen är väl knappast något nytt.
Tumsugning kan vara symtom på att ett behov inte uppfyllts men det kan vara en ren skär vana. Man måste se helheten först.
Min dotter hade då rakt aldrig nöjt sig med napp om det var närhet hon var ute efter.
Själv föredrar jag att vanan tillhör nappen framför tummen då tummen (beroende på hur den hålls i munnen) kan ge större deformeringar på tänder och bett.
Allra helst är utan napp eller tumme bäst. Nappar innebär merjobb för föräldern inte tvärt om och är faktiskt bekvämare utan. Men just tumme så tänker jag på mina tumsugande bröder och hur det påverkade dom. Jag var trots allt 15 år när den andre kom men jag minns också min 4 år yngre brors gnäll för det gjorde så ont i hans fingrar och att han trots plåster på fingrarna, trots äcklig smak på inte kunde styra att dom åkte in när han sov. Dom två + alla nappsugande barn jag har träffat på inkl. mina syskon har påverkat mig i ställningen hur jag skall göra om jag får ett barn som suger på tumme/fingrar.
Där emot har jag ALDRIG använt napp som ljuddämpare vare sig på mitt egna eller andras barn. Barns känslor och behov har stor prioritet hos mig och det är något jag tar otroligt stor hänsyn till.

Ditt sätt var säkert det bästa på just ditt barn. Det innebär dock inte att det är det bästa för andras barn.
Hade min dotter vägrat napp och envisats med tumme hade jag fått acceptera det men i det läget testade jag först för att se om jag kunde övertyga henne att tumme kunde ersättas med napp.
Tumme är inte = närhet eller brist på närhet.
Kan du tänka dig att ha napp istället för tumme, frågade jag henne genom att ge henne nappen och hon svarade genom att ta emot nappen utan att knota. Knota har min dotter nämligen alltid gjort när det är något som inte passar henne redan som nyfödd så henne kan man inte tvinga på något och har aldrig kunnat göra som hon själv inte är med på. Det kallas vardagligt för att ha en stark vilja.
Hade hon valt tumme skulle jag inte kunnat övertyga henne att ta nappen så tillvida att jag inte bände upp munnen på henne och klistrade dit den.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Tokmaja skrev:
du anser att du är den enda föräldern här som är en bra förälder, det är endast din son som har haft en bra och trygg uppväxt.

Det har jag aldrig sagt och aldrig menat.

Men jag har haft en genomtänkt ståndpunkt i ett ämne där de flesta följer den bredaste bekvämaste vägen utan att tänka efter.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Ger du ditt barn lördagsgodis?
Får han någonsin dricka läsk?
Ger du ditt barn välling?

Tyvärr känns det som om du anser att alla som ger sina barn napp är dåliga föräldrar. Sedan att båda mina barn sög på tummen när de var nyfödda hör kanske inte hit. Du anser att man ska ge bröstet och bära barnet för att det ska känna sig tryggt, jag anser inte att man ska ge mat i tid och otid. Regelbundna matvanor är alltid bäst och båda mina barn åt var tredje timme och var nöjda matmässigt där emellan. Jag ville inte bära runt på mina barn jämmnt eftersom jag anser att de ska lära sig att vara själva också och jag vill kunna ha ett liv.Mina barn är inte otrygga för att de inte har fått sitta på min höft så fort de har pipit till. Tyvärr har en del av min familj haft samma syn på barnuppfostran som du, barn ska bäras på och givetvis ska man trösta i oändlighet för minsta pip. Det är också väldigt konstigt att när de är i närheten så är min son en pina. Han gnäller för inget och gör saker han inte få, säger de nej till honom gråter han hjärtskärrande tycker de så då tröstar de honom. När jag är själv med honom är han en glad och positiv lite pojke, som kan bygga traktorer med duplo och kommer och visar. Blir han ledsen kommer han till mig och så blåser jag på det onda och tar upp i famnen. Två sekunder senare hoppar han ner och fortsätter leka. Gosa gör vi, men inte när jag är upptagen med tex diskning eller matlagning.
Mina barn dricker absolut inte läsk. Det har vi förbjudit dem eftersom det ger mer skada än nytta. De får bara lördagsgodis eftersom goidis är skadligt. De får välling varje gång de ska sova, trots att de mycket väl skulle klara sig på vanlig mat. Och de har napp när de sover, som ett substitut för mamma. De sover i egna sängar och somnar själva för det anser jag att man likabra kan börja med så snart barnet är gammalt no att sova i x antal timmar utan mat. Jag vill inte ha en 20-åring i min säng och inte vill jag behöva natta en sådan heller!
Otrygga? Nej, knappast! Få barn är så lätta att lämna på dagis swom mina, eller träffa nya människor. ÄR inte det pósitivt?
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag tror iallafall att barn är olika och det är inte säkert att det som funkar på en unge, funkar på en annan. Jag hade napp som bebis men en dag hittade min pappa en tyst, blå unge i barnvagnen = jag som hade dragit ner min napp i halsen (de var väl inte så säkra i utformningen 1970). Nåväl, han fick ut den och jag fick inga skador (jaja, en och annan som känner mig skulle säkert kunna skylla ett och annat på nappincidenten :devil: ) MEN jag var redan van vid napp och började suga på tummen vilket var ett h-sike att sluta med. Så jag tror nästan jag styrde in mina pojkar på napp bara för att jag var rädd att de skulle suga på tummen annars...
Iallafall, den ena bara la av med sin napp rätt vad det var, men den andra hade enorma problem. Då han var 4 år fick han förstadie till karies på mjölktänderna och detta var pga nappen sa tandläkaren. Då sa jag åt honom att nu åker nappen bort för dina tänder klarar inte detta. Han accepterade det, hade en jobbig första natt och sedan var det som om han aldrig haft den. Jag tror det är viktigt som förälder att vara "trygg flockledare" och säga att nu tar vi bort nappen, och sedan finnas till hands och stödja när det känns jobbigt. Men det ska inte vara barnets beslut -tror jag.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Det känns som att det är det du vill ha sagt.

Oavsett, kan inte låta bli det här med tumsugning i alla fall, trots att jag känner mig oerhört tjatig.
Om jag har fattat dig rätt menar du att barnen är otrygga och därför "behöver" napp eller tummen.
Men hur är det med foster då? Det finns ju mer än en ultraljudsbild där barnen suger på tummen, och fortsätter med det från dag ett... är de också otrygga?

Tar inte åt mig egentligen av det du säger då jag kan hålla med om att vissa bara köper napp som sagt, utan att testa andra alternativ, och att jag anser att jag själv har gjort det.
Men jag tycker att det finns så mycket värre "begär" man kan ge barnen än just napp, som godis å dricka tex, jag tycker att det ser hemskt ut när 1-2 åringar dricker dricka, saft tycker jag är mer ok.
Vet en unge som fick coka cola i nappflaskan när han var 8 månader :crazy: , de kunde inte fatta hur vi kunde vara så grymma att ge våran son vatten på kvällen och inte dricka... :smirk: .. för deras son tjatade så om det *suckar*.

Visst ska man göra allt med eftertanke, men alla trivs heller inte med det livet du levde första halvåret, många vill faktiskt kanske gå ut och rida lite, eller åka å träna, träffa vänner, utan barn nån gång. De här personerna skulle inte vara bra föräldrar om de inte fick göra det här. Alla är vi olika ju.

Men att sitta och berätta hur alla andra ska göra med napp och inte när man "bara" haft ett barn tycker jag ändå är lite magstarkt, ursäkta. Visst bedömer man alltid utifrån det man själv lärt sig av sitt eget barn, men nog trodde jag att du var mer vidsynt än så ändå!!
Allt är ju inte svart eller vitt.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag är inte vidsynt när det gäller missbruk.

Och jag anser att nappen är ett av föräldrarna introducerat missbruk.

Som man alltså kan välja att inte introducera, eller ta konsekvenserna av att man har introducerat.

Allt för många gånger hör man föräldrar som tycker synd om sig själva eller skuldbelägger barn för att de inte vill sluta med nappen.

Jag vill poängtera för dem som ännu inte fått barn att det är inget MÅSTE att proppa till munnen på barn. Man HAR ett val, och vill man inte "avgifta" dem så kan man låta bli att börja.

Det är aldrig barnets fel.

Vad Vidars matvanor har med det att göra kan jag inte riktigt se. Han äter allt vi äter, nyttigt som onyttigt, och har inte fått välling eftersom vi inte äter det. Men han äter det gärna hos mormor.
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Silverkedjan skrev:
Om man introducerar ett beroende till sitt barn så får man banne mig ta ansvar för att avvänja barnet också :mad: Man får väl be om ursäkt och ta avvänjningstjuren vid hornen :mad:

Ursäkta min ton, men jag blir så arg på föräldrar som låter sitt barn missbruka napp och sedan beklagar sig över att de inte vill sluta. En napp är som nikotin eller knark för barnet, och barnet har inte valt att vänja sig vid den!!(bebisar har INTE sugbehov efter ett års ålder, ska man nödvändigtvis proppa igen munnen på dem med något annat än tutten så ska nappen bort innan de blivit beroende av den, vid ½-års ålder kanske)

Om ungar behövde nappar skulle de komma ut fästade vid dem i ett snöre :smirk:

Hur var det nu, hade du barn själv eller...?
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Ja? Och?

Det är intressant hur människor på det här forumet nästan alltid vill avstå från att diskutera GENERELLA frågor utan genast ska in på personlig nivå.

Samma när man försöker diskutera avel på defekta hästar generellt , då blir det alltid en massa som surnar till och försöker gå in på personliga saker och tex smutskasta budbärarnas hästar.

Jag sa från början att mina inlägg var att betrakta som en GENERELL ståndpunkt, där det naturligtvis i enskilda fall finns massor av gråzoner och "undantag". Men det är inte det jag tycker är intressant, utan att för att ingen annan någonsin gör det ta upp ett TOTALT förbjudet och OOMSKRIVET perspektiv.

Varför är det så OERHÖRT laddat att säga att nappanvändning efter bebisstadiet är ett missbruk/begär introducerat av föräldrarna och man KAN avstå?

Varför är nappen "normen" man inte får ifrågasätta? Den följer med i bebispaket, den proppas in i munnen av BM på BB, en bebis UTAN napp är en raritet !
 
Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Håller helt med dig om att man ska tänka igenom konsekvenserna för barnet innan man introducerar ett beteende, vad det än gäller, om det är napp, uppfostran, matvanor etc.
Men om du som jag hade haft ett barn som bara skriker och skriker och skriker och man till slut provar napp efter att allt annat inte funkat (kollat på BVC, traskat, massage, ammat m.m) och hon då faktiskt är nöjd, i alla fall ett tag, då använder man napp. Och då tolkar jag det som att hon kanske hade något slags behov av den där nappen.
Eller som en kompis till mig, vars son hade ett sånt enormt sugbehov att han bokstavligen sög sönder hennes bröstvårta (en bit lossnade..), då är inte napp fel, det kan inte jag se.
Men det är kanske vad man gör av det när de blir större som är grejen och där håller jag med dig om att man har ett ansvar att se till att även det blir på bästa sätt för barnet, men jag tycker att det är det ameo gör genom att be om råd här.

Om jag förstod det rätt så använder ameos barn bara nappen när hon ska sova, då kan man ju jämställa den med ett gosedjur eller snuttetrasa. Jag har aldrig hört att någon sagt något negativt om någon av dessa? Varför är just napp så kontroversiellt?Eller har du åsikter om dessa också?
Min dotter har min navel som sin gosepunkt, hon pillar i den när hon är trött, är det också fel?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Barn Senast detta var uppe till debatt så blev det hett... ;) Men jag vågar ändå göra ett nytt försök! I Aftonbladets nätupplaga...
2
Svar
23
· Visningar
2 617
Senast: ainasoja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp