J
_jossan__
*långt*
Vi har ett treårigt sto som nu har stått en vecka pga växtvärk.
Under den tiden så markarbetade jag henne en hel del, ledarskap men även bara promenader och mys och lek i hagen.
Nu har vi dock satt igång med träningen igen och häromdagen när jag skulle ta in henne kom hon framlunkandes med öronen framåt till mig när jag var väl en tio meter ifrån henne. (hon gör alltid så sedan förra veckan) när vi möttes och jag som vanligt stod och kliade henne i ansiktet (jag gör alltid det på henne när vi möts i hagen) så kom dom andra hästarna i hagen bredvid upp galoperandes och hon vill ju då följa med, vilket hon får. Det gör ju inte mig något.
iallafall, efter det så går vi in, hon följer med bakom mig med öronen framåt och ser jätteglad ut.
Men inne i gången (hästarna står bredvid korna då) så ser hon inte alls lika glad ut, ibland vissa stunder, men hon stod mestadels med öronen bakåt, inte argsint utan men koncentrerat bakåt, hon hon hade inte samma ögonuttryck (
).
Kan det bero på korna? Att hon vill ha koll på dom? Hon är sån här...hmm.... "spejare" tror jag att tränaren ( ridlärare) sa..
Och en annan grej, hon vill gärna stå med rumpan in mellan dom två kor-raderna, där deras mat ligger.
Vad kan det bero på?
Någon som vill hjälpa mig att reda upp detta?
För annars när man lagt på sadeln och så och ska gå ut, då se rhon glad ut igen, men hon vill inte gärna lämna stallet, brukar tjafsa en del, men det beror väl på att hon inte vill lämna dom andra hästarna?
Hur ska jag få henne att tycka att det är alldeles extra kul med mig? Jag myser alltid med henne på banan eller utan för stallet efter varje pass, ska jag gör det före också? fast då är koncentrationsnivån = 0
Någon som vill hjälpa mig att reda upp detta?
'
Ska jag bara mysa med henne och busa i hagen med henne nu utöver ridningen? alltså inga ledarskapsövningar.
Vi har ett treårigt sto som nu har stått en vecka pga växtvärk.
Under den tiden så markarbetade jag henne en hel del, ledarskap men även bara promenader och mys och lek i hagen.
Nu har vi dock satt igång med träningen igen och häromdagen när jag skulle ta in henne kom hon framlunkandes med öronen framåt till mig när jag var väl en tio meter ifrån henne. (hon gör alltid så sedan förra veckan) när vi möttes och jag som vanligt stod och kliade henne i ansiktet (jag gör alltid det på henne när vi möts i hagen) så kom dom andra hästarna i hagen bredvid upp galoperandes och hon vill ju då följa med, vilket hon får. Det gör ju inte mig något.
iallafall, efter det så går vi in, hon följer med bakom mig med öronen framåt och ser jätteglad ut.
Men inne i gången (hästarna står bredvid korna då) så ser hon inte alls lika glad ut, ibland vissa stunder, men hon stod mestadels med öronen bakåt, inte argsint utan men koncentrerat bakåt, hon hon hade inte samma ögonuttryck (
Kan det bero på korna? Att hon vill ha koll på dom? Hon är sån här...hmm.... "spejare" tror jag att tränaren ( ridlärare) sa..
Och en annan grej, hon vill gärna stå med rumpan in mellan dom två kor-raderna, där deras mat ligger.
Vad kan det bero på?
Någon som vill hjälpa mig att reda upp detta?
För annars när man lagt på sadeln och så och ska gå ut, då se rhon glad ut igen, men hon vill inte gärna lämna stallet, brukar tjafsa en del, men det beror väl på att hon inte vill lämna dom andra hästarna?
Hur ska jag få henne att tycka att det är alldeles extra kul med mig? Jag myser alltid med henne på banan eller utan för stallet efter varje pass, ska jag gör det före också? fast då är koncentrationsnivån = 0
Någon som vill hjälpa mig att reda upp detta?
Ska jag bara mysa med henne och busa i hagen med henne nu utöver ridningen? alltså inga ledarskapsövningar.