Sv: Någon mer än jag som har det här problemet med sin häst?
Hej! Detta blir långt, men jag känner med dig.
Jag vet hur det känns när man blir osäker på sin förmåga att klara av en häst. Det är inget roligt. Man lägger ju hela livet nästan på hästen och då hänger man upp hela sitt självförtroende på om det går bra eller ej. Själv ger man hästen allt och så är den så... otacksam!
Det är det som är problemet - hästen är nöjd i sig själv, den hänger inte upp sitt självförtroende på om du gillar den eller ej i det här läget. När man väl utvecklat en bra relation så bryr båda sig om varann, det är ömsesidig respekt. Den här hästen visar inte riktigt någon respekt för dig.
Respekt är något man förtjänar efterhand. Jag tycker råden du fått av Neywaz och Axel är jättebra. Det handlar mycket om de två sakerna: att stå fast och lugn, bestämd och konsekvent OCH att vara en kompis som det är kul att umgås med. Man kan vinna över hästar med bara det ena, men relationen blir starkast om man har både respekten och trivseln.
Det här med goset kan på en häst som ännu inte har respekten bli alltför mycket på hästens villkor, man vinner en del på att inte gosa så mycket innan hästen visar en respekt. Då uppskattar den goset mer också. Jämför med om du får beröm från en förälder, lärare eller tränare du ser upp till, med om någon du ser ner på lite vill ha kontakt med dig och fjäskar. Man blir kanske tillfälliugt glad men det är inget man bryr sig så mycket om. Du vill först få hästen att VILJA umgås med dig. Då kommer den till dig i hagen, uppmärksammar dig och lyder dig också. Då kan ni gosa, i synnerhet när den varit duktig. Lite ignorans och nonchalans blir straff, man behöver inte bråka särskilt.
Det är olika från häst till häst hur svårt det är att vinna respekt, visst är det så att alla ekipage har en prövoperiod när man lär känna varann och vill reda ut vem som bestämmer vad, men hästar är olika svåra för olika människor. Det är där kemin kommer in. Snälla försiktiga människor ska ha rätt snälla och försiktiga hästar. Att sälja är inte nödvändigtvis en förlust, det finns andra hästar där ute som kan passa dig bättre. Samtidigt finns det ett värde i att kämpa vidare, för man lär sig mycket av det. Och relationen kan bli fin efterhand.
Vanan spelar naturligtvis också stor roll, ju mer vana man har av att hantera olika problem desto lättare löser man upp knutar som uppstår utan att det blir en stor grej av det. Det är därför det funkar så lätt för din tränare.
Jag tycker att du ska vara lite kort och "hård" utan att vara dum, mot hästen en tid. Ställ krav på att han ska uppföra sig ordentligt när du leder och sköter honom, träna på att flytta honom bort från dig, träna på att stanna och stå stilla. Beröm när han gör det, men inte överflödigt. Var lite "proffessionell" i din hantering - gör vad du har bestämt dig för att göra, och bry dig inte så mycket om Honom och hans småtjafs. Han ska sköta sig, men du kan ignorera en del, du är Stor och står över sådant. Sätt upp lagom mål i hantering och träning som du känner att du kan klara av och bli nöjd, avsluta då med glad röst men gosgulla inte.
Rid i paddocken om det är där du känner dig säkrast men skritta gärna fram och av ute, när ni är lugna båda. Det är bra träning, och så kan ni förlänga rundorna efterhand som säkerheten ökar. Som Axel sa kan man fortfarande träna lydnad ute, även i skritten kan du flytta lite för skänkeln, göra halt och igångsättningar, serpentiner osv.
För haghämtning är det ofta underklättande om grundrutinen är att hästarna tas in och fodras i samband med insläppet. Då är det aldrig tjafs kring det. Däremot är det sällan bra att gå ut med mutor i hagen. Det kan lösa problemet tillfälligt, men det kan bli bråk mellan hästarna och grundproblemet finns kvar, respekten och kamratskapet byggs inte upp kring en havrehink. Då tror jag mer på att verkligen ta sig tid ett par dagar och sitta i hagen, filosofera lite och invänta ev kontaktförsök från hästen. Bulla upp med picknick och en god bok kanske? Han kommer garanterat att bli nyfiken, men försöka att inte låtsas om det. Låtsas inte om honom tillbaka. Om han kommer fram och nosar kan du svara med att hälsa lite vänligt, blås på varann, klappa lite. Sedan motar du bort honom. Det är så du vänder på respektfrågan. Han vill komma till dig, du flyttar honom från dig. Du kan sedan gå ut ur hagen, komma tillbaka efter en stund och göra samma sak. När du motar bort honom ska han röra sig mer än du! Inte stressa och bråka, tja, du vet kanske hur "igelkottsleken" går till, gör så.
Om han inte visar intresse alls när du sitter och fikar i hagen så får du gå runt lite i hagen, inte akt mot honom utan lite helt apropå ingenting gå snett framför honom, med ett mål i sikte som ligger snett bakom hästen. Vifta bort honom lite förstrött när du närmar dig honom, igen, han ska flytta sig. Han ska respektera dig. Om du målmedvetet går runt och i förbifarten flyttar honom några gånger så måste han uppmärksamma dig när du kommer. Tittar han nyfiket på dig så kan du slänga ett öga på honom, säga ett lugnt och vänligt "hej", stanna och sträcka ut handen mot honom, bjud in honom. Vänta och se om han kommer. Gör han inte det går du vidare och flyttar honom lite till, sedan går du in. Gå ut och prova igen.
Sista alternativet, om han inte kommer alls, är att driva honom ordemtligt, inte bara flytta utan hålla honom i rörelse (skritt räcker) tills han visar intresse för dig. Då låter du honom stå stilla och bjuder honom att komma till dig. Ni kan mötas halvvägs, viktigt är då att när ni närmar er varann stannar du honom först. Sträck upp din hand och säg "stopp", sedan går du sista steget fram till honom, klappar honom över hela kroppen - han ska stå stilla och låta dig göra det, annars får du driva honom fram igen. Det ska vara skönt och vilsamt att stå hos dig. När du klappat över hela kroppen (friendly game typ) kan du koppla och gå in med honom, fodra och sedan släppa ut eller gå hem. Då är dagen klar och han har att fundera på medan han äter och har det bra.
Om träningen inte är jobbig och konfliktfylld för hästen, utan leder till beröm, avslappnad ryttare och trevlig rykt och mat efteråt, så blir han efterhand motiverad att komma i hagen också. För en fd travare kan det dock ofta vara komplicerat med ridträning. Han är kanske inte helt inskolad med kraven och förväntningarna, spänner sig kanske, kanske problem med mun, sadel, muskelsättning osv. Kontrollera gärna sådant. Om han associerar dig med träning som gör ont, vill han såklart inte komma hur mycket du än kan gosa. Jag vet inte hur du lägger upp träningen, men ett par vilodagar i veckan är ofta bra för motivationen hos hästen. Gör något trevligt de dagarna, gå ut och gå lite med honom, löslongera eller löshoppa om han tycker det är skoj, eller låt honom vara och bara ta in och fodra när det är dags. Lite vila från varann när det känns jobbigt är inte helt fel. Se också till att han verkligen får rasta av sig med jämna mellanrum, t ex under löslongering / löshoppning, att galoppa i full fräs ger utlopp för överskottsenergi som annars lätt gör hästen odrägligt stallmodig.
Se över foderstaten så den motsvarar hans behov, av samma anledning. Fri tillgång till grovfoder är bra för både magen och humöret.
Träna dig själv på att ha ett stilla kroppsspråk: att inte trampa och fladdra runt hästen, dina fötter ska röra sig så lite som möjligt även när du ryktar t ex. Flytta hästen på gången så du behöver ta så få extra steg som möjligt. Andas djupt och tala med djup lugn röst till hästen.
Håll armen över manken eller halsen när du vill ha lite kvalitetstid. Det är lugnande om han visar sig orolig. Blir han ännu mer orolig av det är han inte säker på dig än och då får du vänta lite till med gos.
