Tuaphua - när betraktar du den som symptomfri? Hur länge ska den fungerat utan problem innan du känner att du kan tycka att "nu är det garanterat"? Mest bara nyfiken på hur man förutsäger förutsägbart så att säga. Dvs att en sak kan gå bra nio gånger men den tionde gör det inte det, eller 99 gånger går det bra men inte den hundrade. Osv.
Och hur man ens som proffs kan förutse oförutsägbart. Jag förstår ju att du menar att det finns små små tecken man kan se med tillräcklig kunskap och erfarenhet. Men har du varit med om något fall där det inte funnits det? Där det verkligen varit helt oförutsägbart?
Det handlar inte bara om att förutse utan om att kunna bryta ev attacker/explosioner. Man måste gradvis genom ett lämpligt och lite mer omfattande system lära in hjälper som går igenom mentalt och fysiskt.
För att veta hur pass safe hästen är kan man behöva provocera den i olika fysiska ytterlägen. Har man ett system där man kan detaljstyra kroppsdelarna mer och aktivera olika muskel- och nerv-responser så kan man motverka eventuella anfall, träna på att hålla dem borta och när hästen både inte har ont och mentalt sen köper jobbet så kan man börja provocera dem efter en period.
Men då ska man ju kunna göra det utan att själv bli skadad vid provokation.
Man får inte gå för fort fram med träningen. Men man måste ofta ur hästens komfortzon. Lagom mycket är svårt både med och utan rutin.
Det går inte att säga någon tidsram eller om det ens är möjligt utan att ha checkat av på plats och ev också träna ett tag. Det är ju levande material sas.
Jag har jobbat med flera där man haft extremt små tells. Många faktiskt. De flesta, även veterinärer/tränare etc säger att det inte finns. Men ofast finns det trots att en hög folk säger att det inte gör det.
Både mina dressyrtränare, 2 st, och min mentor inom problemlösning har haft några oförutsägbara. De är alla otroligt bra på problemindivider. Så de brukar se de triggers de flesta proffs inte ser. Så de som både de och jag inte direkt kan förstå har varit såna där man misstänkt nervsmärtor tex. Det är extremt få. Går att räkna på ena handens fingrar typ.
Min ena dressyrtränare red min hästs morfar då den var stationerad här. Hon fick ta över några andra erkänt stökiga hingstar av känd man som inte är skraj direkt. Han varnade för dem och visst var de ibland farliga. Men de gick att läsa och hon redde ut dem. Men min hästs morfar var den läskigaste häst hon ridit. Just för att han inte förvarnade, inte gick att läsa etc. Han är känt som vass, lämnar dåliga munnar och skarpa/svåra/heta etc.
Idag inser ju jag att det inte är särskilt orimligt att han hade samma bettproblematik som min häst, hans syrra, mamma etc har. Sambon som sett många av dem från den linjen ser mkt av samma trutfel i de flesta av dem. Det finns linjer som nedärver vissa bettfel i hög grad. Har kollat med lite tandisar också som säger samma.
Min behöver få munjobb utförda på ett sätt svenska veterinärer inte gör, för att balansera upp hans bettfel så han slipper ont i mun/käkleder/nacke etc. Tyvärr har många av de absolut svåraste jag jobbat med varit såna jag idag fattar haft problem i mun/käkleder och i många fall även lätt att klämma nerver vid för trång ganashvinkel. Många av dem exploderade och skickade av folk.
De var ju kollade i övrigt av veterinär och jag hade själv för låg kunskap om trutar då. Så jag såg det mer som mentalt iom att de ju gick klockrent när man skolat dem ngt.
Sambon ser ju än mer av de här fallen. I vissa fall kan de behandla veterinärt eller med tandis balansera om och vissa fall också skapa en större gansashvinkel med rätt tandjobb. I vissa fall kan det funka. I många är det tyvärr kört när det gått så pass långt att de blir så att folk skadar sig upprepat.
Jag kan dra mer exempel via PM.
Och det är en häst så alla teorier är ju just teorier och inte mer än gissningar just nu. Jag hoppas ju än att man ska kunna "återskapa problemet" kontrollerat. Då skulle massor vara vunnet!
