Misiaczek
Trådstartare
Nu känner jag att jag verkligen behöver råd, tips och era tankar kring min unghunds beteende.
Det är en whippet (okastrerad) på snart 17 månader som verkligen är en jättesnäll hund! Han har aldrig visat något aggressivt beteende mot vare sig andra djur eller människor. Han delar gladeligen både mat- och vattenskål med andra hundar, och inte ens goda märgben vaktar han.
Något han verkligen älskar är andra hundar! Han kommer överens med alla hundar, hanar som tikar, stora som små, och ja alla raser vi träffat på.
Så självklart är ju då det bästa han vet att få komma iväg till hundrastgården och få springa av sig med andra hundar. Han är den som bjuder in alla till lek och är den som alltid får igång flocken till bus och spring. MEN, det stora problemet är att han alltid ska hålla på och nafsa efter andra springande hundars öron och nackskinn, och har hunden lång päls så är det ännu roligare att nafsa till och dra bort hårtuffsar
Självklart tycker inte alla hundar att detta är kul och vissa piper till, så han tar väl antagligen i lite, men missförstå mig inte, han läxar inte upp dom eller biter för att bråka...de "bitna" hundarna tolkar inte detta som något aggressivt utan fortsätter sen springa efter och vill leka mer...men blir sen nafsade på igen o ja, så håller det på..och min tycker då att det är världens roligaste lek Han viftar på svansen hela tiden och har ett kroppsspråk som bara tyder på lek. Men VARFÖR i hela friden ska han hålla på med det förbannade nafsandet??
När jag skaffade honom så bodde jag en kort tid med mitt ex och hans amstaff. Min var då 4 månader och när vi flyttade ut så var han drygt 8 månader (om just åldern då kanske har någon betydelse alltså). När amstaffen och min lekte så kampade dom och nafsade lite i öron och nackskinn och brottades mer än sprang. Whippen lärde sig alltså detta beteendet av amstaffen. Men tror ni att det fortfarande sitter kvar och att han därför håller på så nu med nafsandet??
Han har dock slutat brottas och så och tycker det är mycket roligare att springa och bli jagad eller jaga.
Men kan amstaffen ändå ha "förstört" min hund "för alltid" med hans leksätt?
Ibland när det kommer staff-raser, rottweiler eller boxer till hagen så blir han helt till sig och då leker han ännu tuffare och verkligen ger allt han har. Han har fått både en boxer och en rottweiler att "fly" från honom pga hans tuffa lek
Men valpar/seniorer/hundar som är helt lugna och inte svarar på hans lekinviter dom struntar han i.. Han håller alltså inte på såhär mot just ALLA hundar, utan väljer ut dom tuffare som "vågar" möta och leka med honom...
Men det konstiga är, att när vi är på just vinthundsträffar...så har han ALDRIG betett sig såhär, och jag har iaf aldrig sett honom nafsa efter någon när dom leker (har ett par stycken på forumet med vinthundar som nog kan styrka detta). Visst han är framåt och väldigt energisk, men nafsandet låter han bli då.
Att jag nu startar en tråd om detta är för att jag verkligen överväger att sluta ta med honom till hundrastgårdar för att jag verkligen får skämmas ihjäl varje gång när andra ägare ser sina hundar bli "misshandlade" av min... Men det vill jag verkligen inte behöva göra för jag vet hur otroligt mycket det betyder för honom att få leka med andra hundar och jag ser honom aldrig så lycklig som då..
Är vi själva i en rastgård, alltså bara han och min andra hund så varken leker eller springer han.... så om vi inte kommer kunna besöka hundrastgårdar med andra hundar i framöver så kommer han få ett väldigt trist liv
Tror ni att detta beteende kan lugna ner sig med åldern? Någon mer här som har en hund som leker på detta sätt? Någon som vet VARFÖR dom/han leker så isf?? Jag önskar jag kunde veta grunden till detta beteende för att börja i den änden.. Ibland undrar jag om det kan vara stress/upphetsning... Men hur skulle man isf kunna träna bort detta? För han är nämligen likadan oavsett om det är 1 hund eller 15 hundar i hagen, och spelar ingen roll vilken hage vi är i heller... :/
Vore jättetacksam om någon ville bolla lite tankar med mig om detta!!
Det är en whippet (okastrerad) på snart 17 månader som verkligen är en jättesnäll hund! Han har aldrig visat något aggressivt beteende mot vare sig andra djur eller människor. Han delar gladeligen både mat- och vattenskål med andra hundar, och inte ens goda märgben vaktar han.
Något han verkligen älskar är andra hundar! Han kommer överens med alla hundar, hanar som tikar, stora som små, och ja alla raser vi träffat på.
Så självklart är ju då det bästa han vet att få komma iväg till hundrastgården och få springa av sig med andra hundar. Han är den som bjuder in alla till lek och är den som alltid får igång flocken till bus och spring. MEN, det stora problemet är att han alltid ska hålla på och nafsa efter andra springande hundars öron och nackskinn, och har hunden lång päls så är det ännu roligare att nafsa till och dra bort hårtuffsar
Självklart tycker inte alla hundar att detta är kul och vissa piper till, så han tar väl antagligen i lite, men missförstå mig inte, han läxar inte upp dom eller biter för att bråka...de "bitna" hundarna tolkar inte detta som något aggressivt utan fortsätter sen springa efter och vill leka mer...men blir sen nafsade på igen o ja, så håller det på..och min tycker då att det är världens roligaste lek
Han viftar på svansen hela tiden och har ett kroppsspråk som bara tyder på lek. Men VARFÖR i hela friden ska han hålla på med det förbannade nafsandet?? När jag skaffade honom så bodde jag en kort tid med mitt ex och hans amstaff. Min var då 4 månader och när vi flyttade ut så var han drygt 8 månader (om just åldern då kanske har någon betydelse alltså). När amstaffen och min lekte så kampade dom och nafsade lite i öron och nackskinn och brottades mer än sprang. Whippen lärde sig alltså detta beteendet av amstaffen. Men tror ni att det fortfarande sitter kvar och att han därför håller på så nu med nafsandet??
Han har dock slutat brottas och så och tycker det är mycket roligare att springa och bli jagad eller jaga.
Men kan amstaffen ändå ha "förstört" min hund "för alltid" med hans leksätt?
Ibland när det kommer staff-raser, rottweiler eller boxer till hagen så blir han helt till sig och då leker han ännu tuffare och verkligen ger allt han har. Han har fått både en boxer och en rottweiler att "fly" från honom pga hans tuffa lek
Men valpar/seniorer/hundar som är helt lugna och inte svarar på hans lekinviter dom struntar han i.. Han håller alltså inte på såhär mot just ALLA hundar, utan väljer ut dom tuffare som "vågar" möta och leka med honom...
Men det konstiga är, att när vi är på just vinthundsträffar...så har han ALDRIG betett sig såhär, och jag har iaf aldrig sett honom nafsa efter någon när dom leker (har ett par stycken på forumet med vinthundar som nog kan styrka detta). Visst han är framåt och väldigt energisk, men nafsandet låter han bli då.
Att jag nu startar en tråd om detta är för att jag verkligen överväger att sluta ta med honom till hundrastgårdar för att jag verkligen får skämmas ihjäl varje gång när andra ägare ser sina hundar bli "misshandlade" av min... Men det vill jag verkligen inte behöva göra för jag vet hur otroligt mycket det betyder för honom att få leka med andra hundar och jag ser honom aldrig så lycklig som då..
Är vi själva i en rastgård, alltså bara han och min andra hund så varken leker eller springer han.... så om vi inte kommer kunna besöka hundrastgårdar med andra hundar i framöver så kommer han få ett väldigt trist liv
Tror ni att detta beteende kan lugna ner sig med åldern? Någon mer här som har en hund som leker på detta sätt? Någon som vet VARFÖR dom/han leker så isf?? Jag önskar jag kunde veta grunden till detta beteende för att börja i den änden.. Ibland undrar jag om det kan vara stress/upphetsning... Men hur skulle man isf kunna träna bort detta? För han är nämligen likadan oavsett om det är 1 hund eller 15 hundar i hagen, och spelar ingen roll vilken hage vi är i heller... :/
Vore jättetacksam om någon ville bolla lite tankar med mig om detta!!
