när man tappar allt självförtroende

[Heulwen]

Det är jobbigt att känna att man suger på det man älskar att jag göra! Jag tror vi själva är våra största kritiker och du är nog inte alls så dålig som du tror men jag tror även det spelar stor roll vilket folk man omger sig med, jag får känslan att du fått en del negativ kritik och inte så mycket positiv feedback - kan det stämma?

Jag har varit där du är och känt mig värdelös på att rida, haft tränare som fått mig att gråta och folk som kommit med gliringar. Nu tränar jag bara för positiva tränare (som ändå ger mig kritik självklart!) och omger mig med människor som stöttar mig i mitt hästliv. Det är även viktigt att ha rätt häst som man klaffar med. För mig är det viktigt med en häst som tar hand om sin ryttare och är arbetsvillig, då får man känna sig duktig.

 

[Heulwen]

PS. De flesta vill gärna hjälpa andra och blir glada om någon frågar om råd och är man tränare till yrket borde man verkligen vilja stötta sina elever så våga öppna upp dig! Det kommer nog bli bättre än du anar.

 

[Neia]

Det är jobbigt att känna att man suger på det man älskar att jag göra! Jag tror vi själva är våra största kritiker och du är nog inte alls så dålig som du tror men jag tror även det spelar stor roll vilket folk man omger sig med, jag får känslan att du fått en del negativ kritik och inte så mycket positiv feedback - kan det stämma?

Jag har varit där du är och känt mig värdelös på att rida, haft tränare som fått mig att gråta och folk som kommit med gliringar. Nu tränar jag bara för positiva tränare (som ändå ger mig kritik självklart!) och omger mig med människor som stöttar mig i mitt hästliv. Det är även viktigt att ha rätt häst som man klaffar med. För mig är det viktigt med en häst som tar hand om sin ryttare och är arbetsvillig, då får man känna sig duktig.

Stämmer inte helt. Jag har inte fått någon feedback alls mer än att jag är för snäll och inte vågar rida.. men det är sant. Jag åker häst och vågar inte hålla kvar nåt stöd för jag är rädd att göra fel eller skada hästen..
Ibland hör man 'bra jobbat idag allihop' när man rider i grupp men det kan jag inte riktigt ta åt mig då jag måste känna själv att jag haft en bra känsla/gjort nånting rätt.

Ska jag vara ärlig vill jag ha mycket mer kritik än vad jag får. Både negativ och positiv. För jag känner mig väldigt vilsen

 

[_Zacke_]

@Lovisaleonora

Har en annan duktig tjej som ridit honom en del och även ska fortsätta med det när jag får ordning på min dragbil som krånglat. Visst, det hjälper ju till i utbildning men det går ju inte att ändra på att han och pigg och framåt, det är ju hans personlighet. Lydig är han ju redan. Känner press att jag måste göra så mycket med honom eftersom han är den typen av häst som behöver det och känner att det är väldigt slöseri med hans kapacitet. Så just nu är jag mest deppig Träningen gick egentligen jättebra och gav en bra känsla då, men överlag fick jag inte bättre känsla. Saknar att lufsa runt i skogen i lugn och ro..

 

[tuaphua]

Så skönt att man inte verkar ensam, känns så ofta som så !
Exakt så känner jag också. Typ hela vintern red jag mest bara ut och galopperade uppför backar.. sakta men säkert tappade jag det lilla jag hade. Trimma på ridbana är svårt när man känner sig kass redan jag har mest lallat omkring, just därför har jag ju tvingat iväg mig på ridlektioner för att utvecklas och försöka jobba med att våga rida bland andra, men då kände jag mig bara mer kass för jag sitter och jämför och får sån prestationsångest så allt blir bara pannkaka

tyvärr så är man sin egen fiende. Men hur blir man vän med sig själv egentligen? :/

En grej som är väldigt viktig i att få självförtroende i ridningen är att inte ge sig på för mycket åt gången.
Bestäm dig för max 3 saker du ska ändra per gång. Mer klarar man inte.
Det kan vara så små saker som att du ska titta upp, komma ihåg att inte dra i tygeln och andas. Eller rida innanför spåret eller vad som helst.
Men max 3 saker åt gången.
Då ger du dig själv möjlighet att lyckas och gradvis beta av sak efter sak.
Då kan man känna att man klarar något, man utvecklas.
Ska du dutta med en massa olika saker kommer det bli för mkt för att du ska lyckas under en tidsram som gör att du får känna att det faktiskt går framåt.
Då känner man bara att man inte lyckas med saker och är dålig.

För mig som tränare är det inte så att de som är högst utbildade per automatik är roligast att jobba med.
Det kan vara de som inget kan. Men som man får vara med om utvecklingen hos.
Så tänk inte på att du måste vara duktig och kunna allt för tränarens skull.
Man är där för att lära ut.

Och om eleverna inget lär sig beror det sällan på att man är inkompetent som elev. Antingen vill man inte lära sig. Eller så har man inte en tränare som kan hjälpa en bra nog. Det ligger alltså hos tränaren.

 

[Billy]

Som rubriken säger, vad gör ni när ni tappar allt självförtroende i ridningen?
Jag har just nu hamnat i en rejäl svacka och känner att jag verkligen inte kan rida. Hoppningen har blivit jätteläskig igen, jag vågar inte ta tag i tyglarna och verkligen rida. Jag hittar inte min egen sits och balans. jag spänner mig och tårarna vill komma. På det får jag alltid höra att jag är för snäll... Jag känner mig så värdelös i ridningen. Spelar ingen roll om det är min egen häst eller någon annans häst jag rider. Det går verkligen inte.
Jag ser många som rider och hur dom utvecklas och själv stampar jag på en och samma plats, eller kanske till och med går bakåt..
Jag rider lektion en gång i veckan i grupp och har som sagt en egen häst jag rider både själv och ibland har med på grupplektioner. Jag vill utvecklas (inte på toppnivå men jag vill komma nånstans framåt i alla fall..)
Har varit på sadeljakt hela vintern också till min häst då sadeln vi hade varken passat mig eller hästen.. så det har gnagt i mig varenda ridpass också. Haft så dåligt samvete .
Har nu köpt en sadel som passar mig bättre och hästen men tror inte det kommer lösa allt.

Så hur skulle ni göra? Har ni kommit ur nåt liknande? Känner mig verkligen ensam och vilsen just nu

Vi har nog alla varit där du är nu, både lektionsryttare och de med egna hästar. Jag, som tagit upp ridningen igen efter 35 år!, har många gånger ifrågasatt mig själv och undrat vad tusan jag gett mig in på. Men jag har kommit på att de gånger jag har varit på väg att ge upp har varit när jag har "gapat" över för mycket. Jag har jämfört mig med andra, brytt mig om vad andra ska tycka typ "hon som har egen häst och rider så illa".

Jag tänker på det du skriver - att andra säger att du är för snäll... För snäll hur?
När jag köpt min häst började jag rida för tränare direkt. Jag tänkte jag ska ha en duktig namnkunnig tränare för att få det rätt. Men det visade sig att denna duktiga tränare inte förstod inte på vilken nivå jag egentligen var. Hen tränade ekipage som red höga klasser så att hjälpa någon som inte hade koll på någonting fixade hen inte. Träningarna var hela tiden för svåra och det kändes inte bra. Jag fick ofta höra:
- Du måste ta tag i hästen.
- Du måste ha bättre tempo, sparka på.
- Bättre fram o s v
Men när jag red fortare tappade jag balansen, hästen tyckte det var obehagligt, kastade med huvudet och blev stel i ben och rygg och vi kom helt i otakt. Stackars häst, hon kämpade verkligen med mig.
Jag hittade en annan tränare som sa de förlösande orden - "du får inte rida fortare än att du känner att du har balans och kontroll på dig själv. Är det sedan typ b-ponnytrav så får det vara det tills du har bättre balans." Jag har tagit mig samman och verkligen gått tillbaka till den punkt där jag känner att det känns ok. För min del har det varit på allra lägsta nivå - skritta rakt fram och fokusera på min egen kropp. Sitter jag jämnt på båda sittbenen? Hur håller jag mina händer, skänklar, blicken o s v. Har du inte någon kompis som du har förtroende för som kan hjälpa dig lite?

 

[Neia]

En grej som är väldigt viktig i att få självförtroende i ridningen är att inte ge sig på för mycket åt gången.
Bestäm dig för max 3 saker du ska ändra per gång. Mer klarar man inte.
Det kan vara så små saker som att du ska titta upp, komma ihåg att inte dra i tygeln och andas. Eller rida innanför spåret eller vad som helst.
Men max 3 saker åt gången.
Då ger du dig själv möjlighet att lyckas och gradvis beta av sak efter sak.
Då kan man känna att man klarar något, man utvecklas.
Ska du dutta med en massa olika saker kommer det bli för mkt för att du ska lyckas under en tidsram som gör att du får känna att det faktiskt går framåt.
Då känner man bara att man inte lyckas med saker och är dålig.

För mig som tränare är det inte så att de som är högst utbildade per automatik är roligast att jobba med.
Det kan vara de som inget kan. Men som man får vara med om utvecklingen hos.
Så tänk inte på att du måste vara duktig och kunna allt för tränarens skull.
Man är där för att lära ut.

Och om eleverna inget lär sig beror det sällan på att man är inkompetent som elev. Antingen vill man inte lära sig. Eller så har man inte en tränare som kan hjälpa en bra nog. Det ligger alltså hos tränaren.

Du ger väldigt många bra tips, tack!
Det är ju dig man skulle rida för låter det som

Har verkligen fastnat helt nu så dina tips ska jag verkligen ta åt mig. Dela upp och en sak i taget.
Skulle rida ett pass hemma själv igår på paddocken och började gråta som ett litet barn för jag visste inte vad jag skulle jobba med för det är tusen saker jag ''måste'' tänka på och göra bättre.
Rida rakt, bättre tempo, sitta ned ordentligt i galoppen, förstör jag hästens rygg med nya sadeln ?(som är utprovad flera gånger men tydligen är fel sort som hästen kommer få ont av enligt en person som jag ser upp en hel del till), räta upp mig, hästen måste gå korrekt form osv osv. Det blev verkligen ett kaos i huvudet..
Det slutade med tårar och jag sket i allt och galopperade mest runt ridbanan i lätt sits utan nån plan

 

[Neia]

Vi har nog alla varit där du är nu, både lektionsryttare och de med egna hästar. Jag, som tagit upp ridningen igen efter 35 år!, har många gånger ifrågasatt mig själv och undrat vad tusan jag gett mig in på. Men jag har kommit på att de gånger jag har varit på väg att ge upp har varit när jag har "gapat" över för mycket. Jag har jämfört mig med andra, brytt mig om vad andra ska tycka typ "hon som har egen häst och rider så illa".

Jag tänker på det du skriver - att andra säger att du är för snäll... För snäll hur?
När jag köpt min häst började jag rida för tränare direkt. Jag tänkte jag ska ha en duktig namnkunnig tränare för att få det rätt. Men det visade sig att denna duktiga tränare inte förstod inte på vilken nivå jag egentligen var. Hen tränade ekipage som red höga klasser så att hjälpa någon som inte hade koll på någonting fixade hen inte. Träningarna var hela tiden för svåra och det kändes inte bra. Jag fick ofta höra:
- Du måste ta tag i hästen.
- Du måste ha bättre tempo, sparka på.
- Bättre fram o s v
Men när jag red fortare tappade jag balansen, hästen tyckte det var obehagligt, kastade med huvudet och blev stel i ben och rygg och vi kom helt i otakt. Stackars häst, hon kämpade verkligen med mig.
Jag hittade en annan tränare som sa de förlösande orden - "du får inte rida fortare än att du känner att du har balans och kontroll på dig själv. Är det sedan typ b-ponnytrav så får det vara det tills du har bättre balans." Jag har tagit mig samman och verkligen gått tillbaka till den punkt där jag känner att det känns ok. För min del har det varit på allra lägsta nivå - skritta rakt fram och fokusera på min egen kropp. Sitter jag jämnt på båda sittbenen? Hur håller jag mina händer, skänklar, blicken o s v. Har du inte någon kompis som du har förtroende för som kan hjälpa dig lite?

Har tyvärr ingen kompis jag litar på som kan hjälpa mig.
Brukar ha hjälp av pappa när han har tid för att filma.

Det dom menar med att jag är för snäll är att jag inte vågar ta i tyglarna och få hästen att jobba korrekt. Jag vågar inte hålla ett stöd på tyglarna för jag vill inte skada hästen och göra illa den i munnen.

Låter logiskt med att rida i tempo man klarar av. Ska jag också ta åt mig av.

 

[Speedway]

Det dom menar med att jag är för snäll är att jag inte vågar ta i tyglarna och få hästen att jobba korrekt. Jag vågar inte hålla ett stöd på tyglarna för jag vill inte skada hästen och göra illa den i munnen.

Du ska nog tänka på att ett stöd inte innebär att man sitter och drar hästen i munnen. Det innebär bara att man är stadig och erbjuder hästen en kontakt.

 

[Billy]

Du ger väldigt många bra tips, tack!
Det är ju dig man skulle rida för låter det som

Har verkligen fastnat helt nu så dina tips ska jag verkligen ta åt mig. Dela upp och en sak i taget.
Skulle rida ett pass hemma själv igår på paddocken och började gråta som ett litet barn för jag visste inte vad jag skulle jobba med för det är tusen saker jag ''måste'' tänka på och göra bättre.
Rida rakt, bättre tempo, sitta ned ordentligt i galoppen, förstör jag hästens rygg med nya sadeln ?(som är utprovad flera gånger men tydligen är fel sort som hästen kommer få ont av enligt en person som jag ser upp en hel del till), räta upp mig, hästen måste gå korrekt form osv osv. Det blev verkligen ett kaos i huvudet..
Det slutade med tårar och jag sket i allt och galopperade mest runt ridbanan i lätt sits utan nån plan

Låter precis som jag för min förre tränare. Alldeles för mycket för mig på en gång.

 

[Billy]

Har tyvärr ingen kompis jag litar på som kan hjälpa mig.
Brukar ha hjälp av pappa när han har tid för att filma.

Det dom menar med att jag är för snäll är att jag inte vågar ta i tyglarna och få hästen att jobba korrekt. Jag vågar inte hålla ett stöd på tyglarna för jag vill inte skada hästen och göra illa den i munnen.

Låter logiskt med att rida i tempo man klarar av. Ska jag också ta åt mig av.

Ja, sen kan man inte bara bestämma att "nu ska jag rida fortare". Min tränare menar att när du känner att du är i balans, våga trycka på 3 steg och sedan tillbaka, 3 steg och sedan tillbaka. Öka sedan till 4 steg. Jag vet inte hur det är för dig, men det var den nivån jag var på. Jag arbetade också mycket med "trappan" för att träna mina egna hjälper, få koll på vad jag gjorde i sadeln. Trappan är; börja i höger varv, passera hörnet, rakt fram tre steg, flytta skänkelvikning 3 steg, rakt 3 steg, skänkelvikning 3 steg o s v. För mig fungerar det bra just med detta att faktiskt räkna steg. Jag brukar bestämma mig för vad jag ska göra innan jag börjar rida. Då får jag en plan med vad jag ska göra och rider inte bara planlöst omkring.
Hippson har många bra ridövningar från lätta till mer avancerade där de också förklarar hur och varför man gör dem.

 

[the_connemara]

Som jag känner igen mig! Även om jag sällan blir ledsen över att jag känner mig så kass utan jag mest konstaterar det och ställer mindre o mindre krav (vilket för oss gör att det går sämre o sämre). Min häst har dessutom skadat sig på löpande band i 2 års tid o vi har dragits med felbelastningsskador däremellan o aldrig helt kommit igång. Jag har vetat sedan innan att jag är sned (det är det som stör mig vartenda steg att vi inte känns tillräckligt rakriktade) o saken har ju inte blivit bättre av att hästen snedbelastat pga skada. Jag blev liksom nästan rädd för att skritta på kort tygel till slut av risken att själv spä på hans snedhet.

Lösningen för mig har (förutom vad som nämnts i tråden att sortera vad som eg är rent "noja" o lära mig sortera bort det) varit att hitta rätt hjälp för mig. Vi har dels en CR-tränare som även ger mig feldenkrais där jag verkligen, verkligen får förståelse för både vad jag känner, vad jag gör o vad hästen gör. Alltså det är rent nörderi på en för mig väldigt mental nivå som jag verkligen behöver för att lära mig slappna av o känna efter utan att haka upp mig på att jag viker mig i höger sidan tex. Fokuserar jag bara rätt o får rätt hjälp så lossnar allt sådant. Sjukt coolt.

Den viktigaste biten för själva ridningen är dock att jag fått hjälp att rida min häst av en annan tränare som har grym koll på att hästen arbetar liksidigt. Tränaren rider först o jag sedan. Och det är en tränare som också förstår vad jag säger att jag känner (alla tidigare inkl domare har tyckt det varit bra i alla år men jag har aldrig kunnat ställa hästen i nacken tex....) och som är ärlig och inte bara "bra" utan motiverar o förklarar för mig vad som händer o varför jag ska rida på ett visst sätt.

Min häst har tex blivit frambenshalt pga skadan i bakknäet så jag har inte vågat rida framåt tillräckligt även om jag vet att det viktigaste är ju att han börjar använda bakbenet rätt igen o då måste jag få honom att arbeta genom kroppen. Tränaren sitter upp o rättar till hästen, coachar mig i ett tempo jag aldrig vågat rida i i detta läget o jag känner att fasen, hästen är ju kalas nu och inte det minsta obalanserad eller på bogarna. Det gick alldeles utmärkt att gasa när man fick redskap att balansera upp det ju. Alltså det är värt så mycket att jag bara fattar inte hur jag inte kunnat prioritera att tränaren ridit tidigare när jag är på min låga nivå!

Ang sadlar är det apsvårt. Jag har noja mycket och speciellt som de glider bak pp min häst. En dag bara bestämde jag att min häst MÅSTE ridas bättre än att jag sitter o känner efter hur sadeln är hela tiden för jag er aldrig till ridning o då kommer han ALDRIG stärka sig o hålla sig skadefri. Dessutom så tillhör jag ju den skaran som tror att ju bättre hästen rör sig över ryggen desto mindre stör sadeln den om den inte passar 100 %. Sedan fegade jag ju lite och skaffade en Maxflex dressyrsadel som jag rider mest i, den är flexibel i bommen och koppjärnet kan jag lätt ta ut själv o måtta till bra strl. Alltså det tog bort mer än halva magontet vid ridning att bara bestämma sig för det. Min sadelutprovare har koll o jag testar en del olika men just det där att mellan gångerna så noterar jag bara om ngt ev behöver ändras men inte mer än så.

 

[Neia]

Ja, sen kan man inte bara bestämma att "nu ska jag rida fortare". Min tränare menar att när du känner att du är i balans, våga trycka på 3 steg och sedan tillbaka, 3 steg och sedan tillbaka. Öka sedan till 4 steg. Jag vet inte hur det är för dig, men det var den nivån jag var på. Jag arbetade också mycket med "trappan" för att träna mina egna hjälper, få koll på vad jag gjorde i sadeln. Trappan är; börja i höger varv, passera hörnet, rakt fram tre steg, flytta skänkelvikning 3 steg, rakt 3 steg, skänkelvikning 3 steg o s v. För mig fungerar det bra just med detta att faktiskt räkna steg. Jag brukar bestämma mig för vad jag ska göra innan jag börjar rida. Då får jag en plan med vad jag ska göra och rider inte bara planlöst omkring.
Hippson har många bra ridövningar från lätta till mer avancerade där de också förklarar hur och varför man gör dem.

Ett stort problem för mig är att jag vet hur allting ska kännas och hur hästen ska vara, men jag vet inte hur jag ska få allting att fungera samtidigt (sedan hjälper det inte att jag inte vågar hålla det där stödet) och jag har inte känt den där känslan på flera månader.
Det där med sadeln har stört mig hela vintern och legat i bakhuvudet, då tog jag hjälp av en sadelutprovare som också är sadelmakare (hästen har svår rygg att hitta en sadel till) hon fixade gamla sadeln så det låg lite bättre på min häst medan jag fick hjälp att leta runt och hon skickade måtten på min häst till ett sadelföretag utanför sverige för dom hade sadlar som fokuserade på just min hästs bredd och så.
Jag hittade inga begagnade sadlar som ens var värd att prova
Sadelprovaren hittade en sadel som hade ganska stor chans att passa på måtten och sedan hade hon diskuterat med dom som säljer sadlarna vad som ev kunde bli fel.
Det slutade med att efter två veckors diskuterande fram och tillbaka så kände jag att jag var villig att ta en risk och beställa sadeln. Den kom till oss efter några veckor och vi provade den tillsammans. Enda som var då, var att vi var tvungen att stoppa den lite fram. Vi provade den 3 gånger och hästen verkade nöjd.
Men nu för nån vecka sedan så fick jag höra ändå av en annan person (som inte är sadelmakre eller sadelutprovare) att det är fel 'sorts' sadel som kommer göra så min häst får ont i ryggen.
Gissa vilken ångest man får då..
Jag har pratat med hon som hjälpte mig och hon kunde inte se något som skulle vara fel och så, vi har ju provat den 3 gånger och då har den legat bra.
Men det gnager ändå. Kan inte släppa såna saker.
Det som händer när man gör ALLT man kan för sin häst och för att det ska bli bra och ändå får höra att det är fel.
Jag blir ledsen och förbannad.
Ska man aldrig lyckas göra rätt/bra??
Jag hade en sån bra känsla innan den där kommentaren med nya sadeln. Jag hade bra magkänsla att vi verkligen hittat en som passade. ..

Hursom.
Det jag började skriva om: Jag vet i huvudet allt vad som ska göras men går inte att få till det.
Jag kan allt i teorin, men väl på hästryggen och man ska komma ihåg allting samtidigt blir det bara kaos.
Det är så när jag rider för tränare också. Dom vet att jag vet hur det ska vara så dom vräker väl på och glömmer bort grunderna..

Innan allt sadelkaos kände jag mig redo att för första gången att tävla ett LC program. Nu kan jag inte ens sitta ner i galoppen.

 

[Neia]

Ja, sen kan man inte bara bestämma att "nu ska jag rida fortare". Min tränare menar att när du känner att du är i balans, våga trycka på 3 steg och sedan tillbaka, 3 steg och sedan tillbaka. Öka sedan till 4 steg. Jag vet inte hur det är för dig, men det var den nivån jag var på. Jag arbetade också mycket med "trappan" för att träna mina egna hjälper, få koll på vad jag gjorde i sadeln. Trappan är; börja i höger varv, passera hörnet, rakt fram tre steg, flytta skänkelvikning 3 steg, rakt 3 steg, skänkelvikning 3 steg o s v. För mig fungerar det bra just med detta att faktiskt räkna steg. Jag brukar bestämma mig för vad jag ska göra innan jag börjar rida. Då får jag en plan med vad jag ska göra och rider inte bara planlöst omkring.
Hippson har många bra ridövningar från lätta till mer avancerade där de också förklarar hur och varför man gör dem.

Har använt mig lite av hippson. Har bara haft svårt att planera nånting senaste tiden då jag inte alls vetat när jag skulle ha en vettig sadel igen.
Har kommit bort mig alldeles nu med allt.
Ska försöka bli bättre på att planera ridpassen och inte komplicera saker.
Tack för tipsen

 

[Speedway]

Men nu för nån vecka sedan så fick jag höra ändå av en annan person (som inte är sadelmakre eller sadelutprovare) att det är fel 'sorts' sadel som kommer göra så min häst får ont i ryggen.

Folk kommer alltid ha åsikter om precis allt så välj ut de personer som du anser kan hjälpa dig bäst och stäng av resten. Det ska vara personer som kan ge konstruktiv kritik på ett schysst sätt när det behövs och support när det behövs.
Den viktigaste varelsen att lyssna på i sammanhanget är dock din häst. Så länge hästen mår bra så spelar det ingen roll vilka åsikter andra har om hur ditten och datten ska göras.

 

[Billy]

Ett stort problem för mig är att jag vet hur allting ska kännas och hur hästen ska vara, men jag vet inte hur jag ska få allting att fungera samtidigt (sedan hjälper det inte att jag inte vågar hålla det där stödet) och jag har inte känt den där känslan på flera månader.
Det där med sadeln har stört mig hela vintern och legat i bakhuvudet, då tog jag hjälp av en sadelutprovare som också är sadelmakare (hästen har svår rygg att hitta en sadel till) hon fixade gamla sadeln så det låg lite bättre på min häst medan jag fick hjälp att leta runt och hon skickade måtten på min häst till ett sadelföretag utanför sverige för dom hade sadlar som fokuserade på just min hästs bredd och så.
Jag hittade inga begagnade sadlar som ens var värd att prova
Sadelprovaren hittade en sadel som hade ganska stor chans att passa på måtten och sedan hade hon diskuterat med dom som säljer sadlarna vad som ev kunde bli fel.
Det slutade med att efter två veckors diskuterande fram och tillbaka så kände jag att jag var villig att ta en risk och beställa sadeln. Den kom till oss efter några veckor och vi provade den tillsammans. Enda som var då, var att vi var tvungen att stoppa den lite fram. Vi provade den 3 gånger och hästen verkade nöjd.
Men nu för nån vecka sedan så fick jag höra ändå av en annan person (som inte är sadelmakre eller sadelutprovare) att det är fel 'sorts' sadel som kommer göra så min häst får ont i ryggen.
Gissa vilken ångest man får då..
Jag har pratat med hon som hjälpte mig och hon kunde inte se något som skulle vara fel och så, vi har ju provat den 3 gånger och då har den legat bra.
Men det gnager ändå. Kan inte släppa såna saker.
Det som händer när man gör ALLT man kan för sin häst och för att det ska bli bra och ändå får höra att det är fel.
Jag blir ledsen och förbannad.
Ska man aldrig lyckas göra rätt/bra??
Jag hade en sån bra känsla innan den där kommentaren med nya sadeln. Jag hade bra magkänsla att vi verkligen hittat en som passade. ..

Hursom.
Det jag började skriva om: Jag vet i huvudet allt vad som ska göras men går inte att få till det.
Jag kan allt i teorin, men väl på hästryggen och man ska komma ihåg allting samtidigt blir det bara kaos.
Det är så när jag rider för tränare också. Dom vet att jag vet hur det ska vara så dom vräker väl på och glömmer bort grunderna..

Innan allt sadelkaos kände jag mig redo att för första gången att tävla ett LC program. Nu kan jag inte ens sitta ner i galoppen.

Vi människor är lustiga. Om fem personer säger något positivt till en och en säger något negativt så är det den negativa som blir den som har "rätt".
Jag tror du behöver ett mål att sikta mot och fokusera på. Varför inte hitta en tävling eller ännu bättre, en pay and ride längre fram, kanske i höst att vara med på? Pay and ride är bra för man ofta kan välja program själv. Välj då t ex LD med bara skritt och trav.

 

[Neia]

Vi människor är lustiga. Om fem personer säger något positivt till en och en säger något negativt så är det den negativa som blir den som har "rätt".
Jag tror du behöver ett mål att sikta mot och fokusera på. Varför inte hitta en tävling eller ännu bättre, en pay and ride längre fram, kanske i höst att vara med på? Pay and ride är bra för man ofta kan välja program själv. Välj då t ex LD med bara skritt och trav.

Ja exakt så är det :/
Har nu även beställt en tid nästa månad med ny sadelprovning för att se om sadeln ligger bra då

Det är ett bra mål att ha det där med pay'n ride.
Skritt och trav program kan vara bra då jag aldrig tävlat förut och hästen inte tävlat på jättelänge heller. Ska fundera på det

 

[Neia]

Folk kommer alltid ha åsikter om precis allt så välj ut de personer som du anser kan hjälpa dig bäst och stäng av resten. Det ska vara personer som kan ge konstruktiv kritik på ett schysst sätt när det behövs och support när det behövs.
Den viktigaste varelsen att lyssna på i sammanhanget är dock din häst. Så länge hästen mår bra så spelar det ingen roll vilka åsikter andra har om hur ditten och datten ska göras.

Ja så är det.
Lyssnar på hästen gör jag så bra jag kan Hon är ju viktigast.
Men vissa verkar ju inte tycka så när allt bara är fel det man gör..
Jag tycker dock att hon verkar nöjd med sin tillvaro. Hon har aldrig varit så pigg och busig som hon är nu det är ryttaren det är fel på!

 

[Ginne]

@Lovisaleonora

Har en annan duktig tjej som ridit honom en del och även ska fortsätta med det när jag får ordning på min dragbil som krånglat. Visst, det hjälper ju till i utbildning men det går ju inte att ändra på att han och pigg och framåt, det är ju hans personlighet. Lydig är han ju redan. Känner press att jag måste göra så mycket med honom eftersom han är den typen av häst som behöver det och känner att det är väldigt slöseri med hans kapacitet. Så just nu är jag mest deppig Träningen gick egentligen jättebra och gav en bra känsla då, men överlag fick jag inte bättre känsla. Saknar att lufsa runt i skogen i lugn och ro..

Vi kan nog ta varann i hand du och jag, var det din som var efter Hagens Zephyr också, eller minns jag fel? Min är lydig, orädd, men känslig och ibland lättskrämd, konstig kombination egentligen, men så är det. Jag kan också ibland känna att det är synd på en sådan häst... osv, men det ger liksom ingenting att tänka så, mer än att man trycker ned sig själv, tänker jag. Jag misströstade rätt ordentligt i början på våren, men just nu tänker jag att jag ska göra så gott jag kan, antingen så blir det bra, eller också så får jag väl försöka sälja. Ibland kan det funka för mig att ha en reservutväg, liksom, det kan ta udden av den där pressen man känner och ibland göra så att man klarar mer än man tror!

 

[_Zacke_]

@Ginne Ja det stämmer att han också är e. Hagens Zephyr, måste ju vara något släktdrag! Det är jättesvårt att förstå sig på, inridningen gick jättebra, han är som en bulldozer i skogen, han bryr sig i princip inget om att vara på nya platser, bryr sig inte ett skit om läskiga saker som presenningar. I helgen varmskoddes han i bak för första gången, det fräste, rök och luktade men han vinklade inte ens på öronen. Har vid några tillfällen ridit ut ihop med en några år äldre häst, då har zimba varit den modiga. Och på något konstigt sätt är han ändå så känslig, alla reaktioner kommer blixtsnabbt! Allert och vaken liksom. I helgen tittade jag faktiskt efter sökes-annonser på hästnet till och med.. Men idag när jag kom hem från jobbet så kom han i galopp till mig och stannade nära för att trycka pannan mot mitt bröst och bli kliad, då smälter ju liksom mattehjärtat och hästnet ligger lååååångt bort