När blodsbanden brister

[emindy]

Jag har precis läst ut boken, eller sträckläst kanske är ett bättre ord!
För de som inte läst den, gör det!
Handlar om pedofili och hur vårt svenska samhälle hanterar sådana frågor.
Bland annat pekar författaren, som skriver under pseudonym för att skydda sig själv och barnet, på att barn som våldtas av sina fäder måste fortsätta umgås med sina våldtäktsmän medans kvinnor som våldtas oftast aldrig behöver träffa sina våldtäktsmän igen. Men skyddet de har i rättsväsendet är ungefär lika dåligt.
Dvs; det krävs antingen DNA bevis i form av sperma på eller i barnet, videofilmer/foton eller ett ögonvittne (som alltså sett själva akten), förutom offrets egen berättelse alltså som oftast står ord mot ord gentemot förövaren.

Hon berättade även om en liten flicka som vid läkarundersökningen visades ha skador, ärrbildningar inne i slidan, men inte ens det ansågs vara nog som bevisning för att ett övergrepp ägt rum.

Och finns det ingen fällande dom finns heller ingen anledning för myndigheterna att begränsa umgänget eller på något vis skydda barnet från ytterligare övergrepp.

Jag är säker på att detta tagits upp tidigare, men upprörd som jag är efter denna bok vill jag ta upp frågan igen. Hur vet man vem som talar sanning och hur bör man agera?

 

[Jamtland]

Sv: När blodsbanden brister

Det är såna gånger jag önskar att det fanns ett "Verita serum" (som de har i Harry Potter böckerna) som var lagligt att använda. För det är fruktansvärt med barn som inte blir trodda eller där bevisningen inte anses räcka till. Och det är fruktansvärt för de män som blir oskyldigt anklagade. Båda grupperna måste skyddas även om jag spontant anser att man alltid ska ta barnets parti.

Jenny

 

[mimus]

Sv: När blodsbanden brister

Och det är fruktansvärt för barnen där man inte kan bevisa om det hänt, men mödrarna är övertygade.
Barnen, som var så små när det hände och har inget eget minne, men har hört mammas berättelser om vad pappa gjort.

Oavsett VAD som hänt, så far dessa barn jätteilla, och döms de till umgänge med fadern, som möjligen är oskyldig så är det fruktansvärt för de barn som tror det hänt.


Det är så oerhört svårt att tro och bevisa.
Och så tabubelagt i samhället att inte ens rätten alltid vågar se sanningen.

Eller dem duktiga advokaterna, som kan få en möjlig pedofil friad....

 

[emindy]

Sv: När blodsbanden brister

Det är såna gånger jag önskar att det fanns ett "Verita serum" (som de har i Harry Potter böckerna) som var lagligt att använda. För det är fruktansvärt med barn som inte blir trodda eller där bevisningen inte anses räcka till. Och det är fruktansvärt för de män som blir oskyldigt anklagade. Båda grupperna måste skyddas även om jag spontant anser att man alltid ska ta barnets parti.

Jenny

Är det inte så de säger om våldtäktsmän också, att det är en sådan fruktansvärd anklagelse för de som är oskyldiga. Ändå har ju bedömningen blivit hårdare, har jag hört. Att man nu börjat ta kvinnans parti istället för mannens. När det gäller våldtäkt alltså, inte när det gäller pedofili.

Ett sanningsserum, ja varför finns inte det?

 

[antiloop8]

Sv: När blodsbanden brister

Jag har läst boken när jag gjorde min slutrapport om "Sexuella övergrepp mot barn". Vidrigt kan jag bara säga

 

[Zaria]

Sv: När blodsbanden brister

Har också läst boken och blev jätteberörd, fick tillbaka den idag av en kompis som lånat den,lika berörd hon.
Jättehemsk bok som sagt...och sjukt att det kan få gå såpass långt som det gjorde i den boken.

 

[Aaricia]

Sv: När blodsbanden brister

Jag har alldeles nyligen läst den här boken och blev så upprörd att jag var spyfärdig. Det är ju inte bara mamman som misstänker att det inte går rätt till under besöken hos pappan. Det är även barnet, psykologer och läkarundersökningar som påvisar det. Ändå är det inte ens vatten värt.

Att en mor som inte går med på att barnet träffar pappan kan fråntas vårdnaden helt och hållet... Ja det är iallafall inte BARNET som sitter i centrum.

Jag kan inte tro att Sverige fungerar så här dåligt. Men jag tvivlar heller inte på bokens innehåll. Jag har bara så svårt att få ihop det.

Enligt boken var det enskilda personers personliga värderingar som styrde huruvida hjälp skulle ges, utredningar skulle göras osv.

USCH. Jag blev ARG.

Läs boken om du inte har. När blodsbanden brister, Hanna Svensson

 

[havreflinga]

Sv: När blodsbanden brister

Jag känner en som har förgripit sig på sitt barn. H*n träffar barnet regelbundet, men med övervakare. Jag tycker det är bra att de fortsätter träffas. De gillar ju varandra. Störningen hos föräldern hatar de säkert bägge två, men den får de ju kontroll över tack vare övervakaren.

 

[bliss]

Sv: När blodsbanden brister

Har också läst den. Otäckt och skrämmande hur lättlurade tjänstemän kan vara av vältalighet och charm - "nä, den här personen kan ju inte ha gjort något sådant, han är ju så trevlig!" Ja, psykopater brukar ju också vara -igt charmerande, så det är väl knappast något att gå på? Har tjänstemän ingen utbildning?? (OBS, jag vet att det finns skitduktiga tjänstemän också som inte resonerar så här amatörmässigt)

Känner till ett fall i min närhet där pappan förgrep sig på döttrarna men sonen på 7 år fick bo kvar hos pappa för han hade inte blivit utsatt för sexuella övergrepp Undrar hur tjänstemännen resonerade för att få det till en hyfsat sund miljö..

Varför ska barn vara med/träffa den biologiska föräldern till vilket pris som helst??