OT, men jag blev orimligt glad att höra att jag inte är den enda som använder yttrycket schäferdunkar.En hund som är trängd och rädd kan mycket väl uppfatta ögonkontakt och visade tänder som ett hot, men en trygg hund förstår mycket väl att det inte är det. Så till viss del myt, till viss del sant?
Jag tröstar avsiktligt om de blir rädda för nått jag vill att de ska akta sig för - tex om de tappar bort mig i skogen så gör jag en stor grej av hur orolig jag var och hur synd det var om dem. Om de blir oroliga hos veterinären eller så, så låter jag mer frimodig och käck när jag pratar med dem, schäferdunkar och avleder. Upplever absolut att det går att göra rädslor väldigt mycket värre om man ojar sig och visar oro själv. "Aw lilla vännen hur gick det med dig" får definitivt ett annat resultat än "oj så tokigt det där blev, kom så går vi hit och tittar på den här pinnen!".