Myter och idéer om hundar

Takire

Trådstartare
Hur uppstår de egentligen?

En äldre hundbekant där jag bor påstår att hundar inte ska äta ost för att deras luktsinne blir sämre. Jag måste säga att jag är mycket skeptisk men vad vet jag 😅.

Det här med att man inte får motionera valpar, var startade det? (Jag har fått uppfattningen att fler och fler blir skeptiska mot denna myt. 🙂)

Min hund blev det inte så långa promenader med de allra första månaderna, vi kom liksom inte så långt. Men vid fem månaders ålder kunde vi absolut vara ute och promenera i någon timme. Hade känts konstigt att hålla sig till 5 minuter per månad gammal hunden är.

Att hundar mår bäst av att äta exakt samma mat hela livet, helst aldrig få smaka någon människomat. Godis ska alltid vara speciellt anpassat hundgodis. Vet inte om det räknas som en myt, men jag tror det. Eller tycker i alla fall att det borde vara det 😅. Samt det att eventuella foderbyten ska ske så sakta. Men det är klart, om hunden bara ätit en enda sak i flera år kanske det är nödvändigt.

Man ska inte le mot en hund så att ens tänder syns. Det måste väl vara en myt?

Man får inte trösta en hund som blir rädd för då blir den mer rädd. Var kommer den myten ifrån?

Vad har ni hört för hundmyter?
 
Man får inte trösta en hund som blir rädd för då blir den mer rädd. Var kommer den myten ifrån?

Sen när skulle det vara en myt? Jag kanske missar något.

Givetvis "tröstar" jag min skotträdda hund genom att låta honom vara nära och lugnt smeka/gosa med honom vid t ex åska, men mer än så tröstar jag liksom inte. Jag sitter inte och bekräftar hur väldigt synd det är om honom - han kommer ju till mig för lugn och trygghet, inte för att få hans oro ökad genom att jag sitter och ömkar.

Det är nog enda tillfället jag "tröstar" någon av mina hundar? Jag tycker inte synd om unghunden under hennes spökperiod när hon blir "rädd" för brevlådan och jag tycker inte synd om nån hund som går in i elstaketet hemma.
 
Sen när skulle det vara en myt? Jag kanske missar något.

Givetvis "tröstar" jag min skotträdda hund genom att låta honom vara nära och lugnt smeka/gosa med honom vid t ex åska, men mer än så tröstar jag liksom inte. Jag sitter inte och bekräftar hur väldigt synd det är om honom - han kommer ju till mig för lugn och trygghet, inte för att få hans oro ökad genom att jag sitter och ömkar.

Det är nog enda tillfället jag "tröstar" någon av mina hundar? Jag tycker inte synd om unghunden under hennes spökperiod när hon blir "rädd" för brevlådan och jag tycker inte synd om nån hund som går in i elstaketet hemma.

Okej. Jag har i alla fall uppfattat det som en myt. Och med trösta menar jag just det som du beskriver med din skotträdda hund. Trösta kanske var ett dåligt ordval. Stötta kanske fungerar bättre.
 
Man ska inte le mot en hund så att ens tänder syns. Det måste väl vara en myt?

Man får inte trösta en hund som blir rädd för då blir den mer rädd. Var kommer den myten ifrån?

Vad har ni hört för hundmyter?

En hund som är trängd och rädd kan mycket väl uppfatta ögonkontakt och visade tänder som ett hot, men en trygg hund förstår mycket väl att det inte är det. Så till viss del myt, till viss del sant?

Jag tröstar avsiktligt om de blir rädda för nått jag vill att de ska akta sig för - tex om de tappar bort mig i skogen så gör jag en stor grej av hur orolig jag var och hur synd det var om dem. Om de blir oroliga hos veterinären eller så, så låter jag mer frimodig och käck när jag pratar med dem, schäferdunkar och avleder. Upplever absolut att det går att göra rädslor väldigt mycket värre om man ojar sig och visar oro själv. "Aw lilla vännen hur gick det med dig" får definitivt ett annat resultat än "oj så tokigt det där blev, kom så går vi hit och tittar på den här pinnen!".
 
Myter som jag möter titt som tätt:

Tikar ska få minst en kull för att minska risken för pyo

Hundar som blir gullade med kan aldrig bli bra arbetshundar

Bra vallhundar har mörk gom och/eller ett mörkt och ett vitt framben

Vallhundar ska vara ljudkänsliga för att höra herdens signaler på långt håll

Om man skäller på hunden när den inte kommer på inkallning så kommer den inte komma alls nästa gång

Hundar har inte moralisk uppfattning om rätt/fel.

Hundar mår dåligt av att uppleva sociala korrigeringar i vardagen
 
Sen när skulle det vara en myt? Jag kanske missar något.

Givetvis "tröstar" jag min skotträdda hund genom att låta honom vara nära och lugnt smeka/gosa med honom vid t ex åska, men mer än så tröstar jag liksom inte. Jag sitter inte och bekräftar hur väldigt synd det är om honom - han kommer ju till mig för lugn och trygghet, inte för att få hans oro ökad genom att jag sitter och ömkar.

Det är nog enda tillfället jag "tröstar" någon av mina hundar? Jag tycker inte synd om unghunden under hennes spökperiod när hon blir "rädd" för brevlådan och jag tycker inte synd om nån hund som går in i elstaketet hemma.

En hund som är trängd och rädd kan mycket väl uppfatta ögonkontakt och visade tänder som ett hot, men en trygg hund förstår mycket väl att det inte är det. Så till viss del myt, till viss del sant?

Jag tröstar avsiktligt om de blir rädda för nått jag vill att de ska akta sig för - tex om de tappar bort mig i skogen så gör jag en stor grej av hur orolig jag var och hur synd det var om dem. Om de blir oroliga hos veterinären eller så, så låter jag mer frimodig och käck när jag pratar med dem, schäferdunkar och avleder. Upplever absolut att det går att göra rädslor väldigt mycket värre om man ojar sig och visar oro själv. "Aw lilla vännen hur gick det med dig" får definitivt ett annat resultat än "oj så tokigt det där blev, kom så går vi hit och tittar på den här pinnen!".
Instämmer. Igår visade min yngsta hund tydliga tecken på obehag när det blåste storm här på västkusten. Han fick då ligga nära mig i soffan och jag smekte honom lugnt på sidan så att han gick ned i stress.
 
En hund som är trängd och rädd kan mycket väl uppfatta ögonkontakt och visade tänder som ett hot, men en trygg hund förstår mycket väl att det inte är det. Så till viss del myt, till viss del sant?

Jag tröstar avsiktligt om de blir rädda för nått jag vill att de ska akta sig för - tex om de tappar bort mig i skogen så gör jag en stor grej av hur orolig jag var och hur synd det var om dem. Om de blir oroliga hos veterinären eller så, så låter jag mer frimodig och käck när jag pratar med dem, schäferdunkar och avleder. Upplever absolut att det går att göra rädslor väldigt mycket värre om man ojar sig och visar oro själv. "Aw lilla vännen hur gick det med dig" får definitivt ett annat resultat än "oj så tokigt det där blev, kom så går vi hit och tittar på den här pinnen!".
Det är väl mycket som beror på situationen! Men som jag fattade det när jag hörde om det första gången så var det typ att man ska tänka på att inte råka visa sina tänder. Liksom oavsett situation.
 
Det är väl mycket som beror på situationen! Men som jag fattade det när jag hörde om det första gången så var det typ att man ska tänka på att inte råka visa sina tänder. Liksom oavsett situation.
Det där har jag också hört och håller med dig om att det till stora delar är en myt. Sen kan "ögonkontakt" betyda väldigt mycket också, från en mjukt leende blick till ett hotfullt stirrande, och samma sak med att "visa sina tänder" eller le. Hundar läser av våra ansiktsuttryck mycket mer förfinat än så, precis som vi människor kan skilja en grimas från ett hjärtligt leende.
 
Åh spännande tråd! Nu vet jag ju inte hur ni andra tolkar ordet myt, jag gissar att de flesta myter har någon forskningsstudie bakom sig (hur liten den än må vara). Ibland är det svår grändsdragning om något är en myt eller om det bara finns otillräckligt forskningsunderlag, tycker jag 😊

- Att tikar måste få minst en kull för att må bra.

- Att man inte får lyfta upp en rädd hund.

- Att blandraser är friskare än renrasiga hundar.

- Att spannmålsfritt torrfoder alltid är bättre än torrfoder med spannmål.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp