Kort sagt: Efter dagens läkarbesök konstaterades misstankar om MS, jag ska få en remiss till en magnetröntgen om två till tre veckor om allt går som det ska. Även om jag funderat på att mina symtom kanske skulle kunna vara symtom på MS, så kändes det helt overkligt när läkaren tog orden i sin mun. Såklart hoppas jag att det inte alls är så, men det är lika bra att förbereda sig på det värsta antar jag.
Är det någon här som lider av MS som skulle vilja dela med sig om hur det är att leva med det? Erfarenheter gällande magnetröntgen uppskattas även.
Jag fick diagnosen 2012. Har hittills haft två skov (som jag märkt av).
Under gymnasietiden fick jag känselnedsättning/"sockerdricka" i högra halvan av kroppen, gick tillbaka av sig själv efter ca en vecka. Läkarna hittade då inte vad felet var, men såhär i efterhand har jag förstått att detta troligtvis var skov nr 1.
Vid skov nr 2 fick jag en ordentlig synnedsättning på ena ögat. For på läkarbesök på ögonmottagningen på morgonen och kom hem på kvällen, efter många många timmar i olika väntrum, provtagningsrum och undersökningsrum, med en ganska säker MS-diagnos. MR gjordes dagen därpå och jag fick diagnosen bekräftad. Hade vid det tillfället 13 olika inflammationer i hjärnan (och det var bara den minsta av dem, på synnerven, som jag kände av
). Synen återgick till det normala efter 1-2 veckor.
Ett par dagar efter MR sattes jag in på behandling med Mabthera (ges intravenöst via dropp) och nu 4 år senare har jag inga symtom eller alls några besvär av min MS. Påminns oftast bara om att jag faktiskt har det när kallelse till MR eller behandling dimper ner i brevlådan (en gång /år)
Ang. MR-undersökning: Det är
astråkigt och för ett jäkla oväsen, har man tur kan man få lyssna på musik i hörlurar. Jag brukar somna i tunneln
Kan tänka mig att det är otäckt om man har klaustrofobi, annars är det mest bara väldigt väldigt tråkigt...