Motivera att man fortsätter att rida efter skador

[SiZo]

Mina fd chefer ifrågasatte om jag verkligen skulle fortsätta rida med alla skador jag hade fått.
På ett ganska starkt sätt med, det var rejält obekvämt, vad har de med det att göra?

Jag ringde ju för tusan tillomed från britsen när jag fortfarande låg fastspänd och sjukskrev mig, så de hade gott om tid på sig att hitta ersättare.

 

[Badger]

Det finns nog inget sätt att hindra folk från att ha åsikter. Speciellt andra människor gör alltid fel Men det är ditt liv och dina behov som räknas. En som inte är hästmänniska kan aldrig föreställa sig hur viktigt det är med hästar. Det är en livsstil som står över yrkesval och andra trivialiteter.

Jo men det gör det ju, det finns visst sätt att hindra folk från att ha åsikter. Det finns sätt att hindra folk från att yttra sina åsikter och om de slutar yttra dem så tänker de mindre på det. Tycker ofta att det märks att en kultur byggs upp på platser där vissa saker är helt ok att hålla på att diskutera och folk blir liksom uppfyllda av det, men lär man sig att det inte är ok så slutar man och det självdör. Men om man ingenting gör så gödslas det och växer.

På jobbet går det i vågor och så retas man lite med en och sedan med en annan och så hugger man tillbaka. Men det är lätt att se vart det skulle kunna gå fel om inte folk visade huggtänderna när gränsen nåddes och alla backar.

Tex det är bara inte ok att säga elaka saker om invandrare, så om någon säger det så protesterar man, då blir det mindre kul och mindre accepterat. Men säger ingen någonting utan alla jamsar med då kan det fylla upp folk och de pratar mer om det.

Ett par gamla gubbar där jag jobbade extra som student sa att "gummor kan man vända uppochned på och använda som sparbössa" jag väste argt att det kan man göra med gubbar med, bara välja andra hålet. Hörde aldrig någonting mer sådant i närheten av mig. Ok ovanligt snälla gubbar som faktiskt bara tyckte och aldrig sa mer när jag var i närheten, men det går och jag slapp höra i alla fall.

För annars blir det lite som att aldrig i en klass faktiskt diskutera att det är ok att Lisa gillar StarWars och inte ok att kommentera det. Eller att på förskolan säga att det är möjligt att Kalle har rosa stövlar men inte ok att säga att därför säga att han är en tjej om han inte vill det.

 

[Marvin]

Beslutat om operation nu, troligen på fredag.

 

[Novali01]

@Marvin Jag hade ju klippkort ett tag på akuten pga andras hästar, fick samma akutläkare alla ggr, fick honom t om när han slutat på akuten och börjat på Näsa/Hals då jag hamnade där pga hästolycka. Han sa: Jag har förstått att du inte kommer sluta med hästar men kanske du kan tänka dig att byta häst? Och det fick mig att inse att tiden för att rida allas dårar när ingen annan vågar var slut för mig. Jag letade tills jag hittade det jag sitter på idag och hon är ju så säker som en häst kan bli. Du kommer inte gilla det jag skriver nu men....Rut är ingen säker häst. Ni har hamnat för mycket i en ond cirkel, varför-hur och när är oväsentligt men det är dags att byta häst. Du kan lätt fortsätta med sporten på en häst som är en bättre och säkrare hoppare än Rut. Och jag vet vad du kommer att säga nu, men Penntrollet var inte heller nån säker häst och nej, det berodde inte på dig! Men när man hamnat där du är med henne, ingen litar på någon, så är det dags att byta. Ang dina kollegor så verkar folk som inget vet om hästar älska att påpeka hur farliga dom är. Spelar ingen roll vilken bransch man jobbar i för jag upplever det också inom ekonomin. Skillnaden är ju att dina kollegor kan stödja sig på att de ser alla skador som är hästrelaterade. Så jag hade helt enkelt ställt mig upp nästa gång nån sagt eller tittat menande på mig och deklarerat: Jag lever för hästar! Jag kan inte tänka mig en livsstil utan dom, då går jag under! Däremot ska jag se över vad jag kan göra för att säkerställa så få olyckor som bara är möjligt men var snälla och acceptera mig som den hästmänniska jag är!

 

[Snubbelfot]

Min uppfattning stämmer med det @Laa skrev ovan. Jag skulle göra som jag brukar och förklara sakligt att jag har gjort, och löpande uppdaterar, en medveten riskbedömning där jag väger in å ena sidan de risker (sannolikhet * konsekvens) som hästlivet innebär, och å andra sidan det mervärde och den glädje som hästlivet ger mig.

Flera av mina fritidsintressen är högriskaktiviteter. Jag rider sedan många år och jag kör motorcykel sedan 30+ år och jag har hållit på med dykning och flygning, för att nämna de mest iögonfallande. Jag bemöter ifrågasättanden genom att förklara att den glädje och de berikande upplevelser som ffa mc- och hästhobbyn givit mig och ger mig, faktiskt uppväger de högst uppenbara riskerna.

Sen finns det förstås en stor skillnad mellan oss i att jag faktiskt (ännu) inte råkat ut för några allvarligare skador, inte ens frakturer. Vilket jag förstås inte borde skriva här. Murphy kanske läser.

 

[Badger]

Just det där med hästolyckor verkar tittas ned på på de flesta kliniker jag varit på. Biter oftast ihop om diskussionen dyker upp i storgrupp, men har fått några att förstå att det inte bara beror på idioti att man vill upp på hästen igen efter en olycka. Fenomenet gäller inte motorcykelåkande. Eller något annat mer ”manligt”. Kan vara värt att lyfta vid någon genusdiskussion.

Jag kände av något liknande när jag åkte ambulans in en gång efter att ha blivit överkörd när jag cyklade (det var ingen fara, fick bara stanna över natten så de såg att jag levde). Alla bara, oooh nu kommer cykelolyckan in hörde man när de puttade in en. Folk har, hade?, lite liknande attityd till cyklar då (för 20 år sedan det kan ha ändrats) att det bara var idioter, studenter och risktagare (och kvinnor) som höll på med sånt dumt, vettiga människor åkte bil eller buss.

 

[Singoalla]

Jag behöver förslag på nåt att säga som avslutar diskussionen, helst för gott.

"Du behöver inte förstå, men det det är mitt val."

Om det dämpar omgivningens oro så kan du ju alltid flika in att du lovar att vara försiktig framöver. Att du säkerligen varit det innan och att det inte har något med olyckorna att göra behöver ju inte dom veta, men ibland kan det lugna oroliga personer bara man säger det och låtsat som att aktsamheten ska göra skillnad. Men överlag brukar jag köra på spåret att den jag pratar med inte behöver förstå mina val, det är liksom irrelevant om omgivningen förstår eller inte. Vi är olika. Men de ska veta att de måste acceptera dem. Ibland skriker jag "BACKA!" inombords men försöker att hitta bättre formuleringar på det som kommer ur munnen

 

[Lovisaleonora]

En psykolog lärde mig att följande tar död på de flesta samtalsämnen som man inte vill fördjupa sig i men ändå besvärar motparten.
”Hur menar du då?” Den andra blir lite besvärad. ”Och vad menar du med det?” Personen blir obekväm. ”Det har jag aldrig tänkt på.” Konversationen avslutas oftast.

Bra tips, jag brukar som punkt 2 dra till med (när personen svarar på "Hur menar du nu?"): "Jaha, jag tänker inte RIKTIGT likadant". Hela diskussionen självdör. Givetvis får man själv utnyttja valfritt drygt tonfall för att matcha motpartens insinuanta frågor.

Och det fick mig att inse att tiden för att rida allas dårar när ingen annan vågar var slut för mig. Jag letade tills jag hittade det jag sitter på idag och hon är ju så säker som en häst kan bli.

Jag landade i samma fakta. Jag var tvungen om jag inte ville bli sjukpensionär vid 25 år.

 

[Laa]

Jag säger bara innebandy. De flesta jag känner som rivit sönder ett eller båda knäna har gjort det pga innebandy. De andra har gjort det pga fotboll.

Innebandy är inte en sport. Det är en diagnos. Talesätt från de flesta akutmottagningar jag varit på
Fun fact: en innebandyboll är perfekt i storlek för att krossa ett öga om man siktar rätt under spelets gång.
Bara sådär för att spinna iväg helt OT

 

[athena_arabians]

Innebandy är inte en sport. Det är en diagnos. Talesätt från de flesta akutmottagningar jag varit på
Fun fact: en innebandyboll är perfekt i storlek för att krossa ett öga om man siktar rätt under spelets gång.
Bara sådär för att spinna iväg helt OT

Jo, jag har hört skräckhistorier om sådana skador från innebandy också

 

[Bison]

Innebandy är inte en sport. Det är en diagnos. Talesätt från de flesta akutmottagningar jag varit på
Fun fact: en innebandyboll är perfekt i storlek för att krossa ett öga om man siktar rätt under spelets gång.
Bara sådär för att spinna iväg helt OT

Aha, det var därför vissa använde skyddsglasögon under helgens turnering med jobbet
Ungefär halva styrkan är halta och lytta efter det där

 

[Diabetikern]

Mina chefer förstår verkligen inte det här med hästar. De är dock övertygade om att skulle jag inte hålla på med det så skulle det vara en annan sport med mycket skador i.

Det är ditt liv och hästarna är ditt val. Vad kollegorna tycker är inget att bry sig om. Vad ger dom rätten att uttrycka sig så.

Stå på dig! Olyckor kan hända vem som helst.

Mvh Diabetikern med titannät under ögat, 4 plattor i ansiktet, krossad tå, sprickor på 3 revben och 2 hjärnskakningar under mina år som hästmänniska

 

[Lady_S]

Jag behöver förslag på nåt att säga som avslutar diskussionen, helst för gott.

Förklara att du tar illa upp. Oftast brukar folk sluta om de inser att det som de säger faktisk sårar. Men det kräver ju att man blottar sig själv lite, och det vill man ju bara göra inför folk som man har förtroende för.

Mvh,
Lady_S

 

[dobbis]

Jag säger bara innebandy. De flesta jag känner som rivit sönder ett eller båda knäna har gjort det pga innebandy. De andra har gjort det pga fotboll.

Jag gjorde det i en svart pist ,det var ingen som hånade mig för det.

 

[athena_arabians]

Jag gjorde det i en svart pist ,det var ingen som hånade mig för det.

Nej, men jävlar om du hade gjort det när du ramlade av en häst...

 

[athena_arabians]

Aha, det var därför vissa använde skyddsglasögon under helgens turnering med jobbet
Ungefär halva styrkan är halta och lytta efter det där

Nu vet jag inte om det bara är ett rykte men jag har hört att vissa deltidsbrandkårer förbjudit innebandy som träning eftersom det var för stort manfall

 

[Sirap]

Men herregud, inte ska väl en vuxen människa behöva motivera varför den gör det den vill på fritiden??? Jag skulle bli rejält irriterad om mina kollegor hade synpunkter på det faktiskt.
Dessutom är det faktiskt så att man utsätter sig för en himla massa risker i vardagen ändå. Skulle man gå och vara rädd för skador och undvika allt som är "farligt" så skulle man inte ha ett särskilt rikt liv.
Jag tycker inte att du ska bry dig det minsta lilla. Det är de som har problem - inte du.