Motivation och jädrar anamma.

[Blomskan]

Det som jag nämner i rubriken är något som jag totalt saknar.
Jag går in för något med hull och hår men orkar aldrig gå ända in i mål.
Jag tappar ganska snabbt motivationen och då lägger jag mig bara alldeles platt och struntar i alltihop.
Detta gäller det mesta jag företar mig, viktnedgång, karriärplaner, spara pengar, motionera och många fler saker i livet.
Det som fick mig att ordentligt vakna till i dag och ställa mig frågan vad jag egentligen håller på med, var att jag hittade en dagbok som var 1 1/2 år gammal.
Jag kommer ihåg när jag skaffade den. Det var till nyår förra året. Där skulle jag skriva om mina dagliga känslor gentemot mig själv och min sambo.
Den skulle även vara en kalender där jag kunde följa min viktnedgång... För 2000:e gången.
Alltså vad håller jag på med??
Jag blir så frustrerad på mig själv!
De senaste fyra åren har min "dröm" varit att gå ner i vikt.
Idag är det ca 25kg som jag skulle behöva/önska gå ner.
Men varför kan jag bara inte göra det?
Jag börjar bra i ca 1-2 veckor. Lägger ner stooor möda på att planera och förbereda. Börjar sen själva genomförandet men tröttnar väldigt fort.

Som ni märker riktar jag här in mig på framförallt min viktnedgång. Idag tog jag mig en ordentlig funderare och listade upp de saker som är allra viktigast för mig.
Där kommer viktnedgång som den mest akuta åtgärden.
Jag vet inte om jag kommer att må bättre av det men det är absolut värt att chansa.

Men då finns det ju några problem som jag är mycket väl medveten om.

1, Jag avskyr att laga mat - mest för att tiden inte finns i mitt liv.
2, Jag avskyr att träna allt som inte har med hästen att göra. Även här saknas det tid.
3, Jag blir manisk i mitt ätande och kan vräka i mig stora mängder med "små-mat" för att en stund senare när sambon kommer hem ta något ytterligare att äta.
4, Jag döljer för sambon vad/hur mycket jag äter. Han märker ju dock av min uteblivna viktnedgång.
5, I min familj har vi fått bondmoragener istället för jagkanätavadsomhelstgener.. Inget att skylla på men alla är mer eller mindre överviktiga.
6, Familjen har en kultur att man måste äta varje gång man ses och det finns alltid tillgång till mycket mat. Detta är absolut inget att skylla på men eftersom jag är uppväxt med det så sitter det väldigt djupt rotat. Det känns överlag som att vi/jag har en sjuk/onormal inställning till det här med mat.
7, Det samma gäller motion. Jag har aldrig sett någon i min släkt ta en vanlig promenad bara för den friska luftens skull. Inte heller träna i någon annan form. Även här är det något som sitter djupt rotat och svårt att vända.

De gånger jag faktiskt kommit igång och träna så tröttnar jag för att jag inte märker något resultat av det. Har kanske tränat regelbundet i 2-3 månader i sträck som mest.
I hela mitt liv har jag varit sådan att jag inte kan motivera mig att göra saker som jag inte tycker är kul det gäller både privat och på jobbet.
Detta är något jag skäms för.
Det har inte heller blivit direkt bättre de senaste åren då jag till och från mått mer eller mindre psykiskt dåligt.
Har sökt hjälp för detta men det är inget fel på mig anser läkaren. Har provat anti-dep mediciner men var tvungen att sluta då de gjorde mig fullständigt sönderstressad.
Har försökt att söka hjälp hos annan läkare men blir bara hänvisad tillbaka till den första.
Och helt ärligt orkar jag inte slåss för min sak.
Har dock haft en längre sjukskrivning nu under våren. Men kan inte direkt säga att jag fått några verktyg att jobba med.
Man kan inte skylla detta helt och hållet på sjukvården heller. Jag klarar inte av att berätta "allt" för någon.

Så här mycket som jag öppnat mig för er här nu på kära Buke har jag aldrig gjort för någon varken psykolog eller läkare.
Det finns egentligen så mycket mer att berätta men detta är vad jag orkar ta upp nu..

Efter detta långa inlägg undrar ni säkert vad jag egentligen vill ha hjälp med..
Jag behöver få veta hur ni har gjort "för att bara bestämma er" som det så vackert heter.
Jag kan bestämma mig 1000 gånger men tappar ändå motivationen.
Det känns som att det finns så många saker som är ovissa och hänger i luften i mitt liv så jag vet inte var jag ska börja.

Någon som har konkreta förslag på hur man kan få ordning på sig själv och sitt liv?

 

[Jane_Done]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Ja! Vill du något bör du fokusera på målet. Känslan du har när du är där. Nästa steg är att fundera på hur du ska nå dit. Alltså om du tränar och inte märker någon skillnad så tränar du ju inte så effektivt. Men om du ska gå ner i vikt handlar det om att äta en sån kalorimängd att du faktiskt märker det på vågen. Och då krävs det rejäl kontroll av maten.

Sen blir framgångarna belöning i sig och då är det inte speciellt svårt att hålla sig till det bestämda kaloriintaget och att fortsätta träna. Dvs om du verkligen, verkligen vill nå det målet du satt upp. Annars kan det ju kvitta. Och jag tror faktiskt det är där de flesta stupar. De vill inte ha den viktnedgången tillräckligt hett.

Så, hur skulle du känna dig om du gått ner 25 kilo?

 

[Tassetass]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

För min del så handlar det mycket om att acceptera att det faktiskt inte finns något som heter "bara göra det". Att säga och tänka så är att nervärdera och underskatta hela processen. Överallt står det hur enkelt det är att gå ner i vikt, och visst är det enkelt. Men det är enkelt att gå uppför Mount Everest också; konceptet är höger - vänster - höger - vänster. Genomförandet är något helt annat.

När jag bestämde mig för att gå ner i vikt så var det med insikten att jag skulle behöva förändra väldigt, väldigt mycket. Jag var tvungen att ändra prioriteringar, tankesätt, beteenden och vanor. Att inse att jag inte kunde trösta mig med åtta hekto godis längre, att faktiskt behöva möta känslor av stress, ångest och sorg istället för att äta upp dem och att använda "Så fort jag kommer hem så får jag äta allt jag vill!" som motivation för att ta mig igenom en seg arbetsdag var inget annat än en ren och skär sorgeprocess.

Jag skulle verkligen kunna skriva spaltmeter om detta, men då sambon snart kommer hem med mycket efterlängtad mat så tänkte jag bara skriva kort om de punkter du själv tagit upp, sen kan jag raljera vidare senare.

1, Jag avskyr att laga mat - mest för att tiden inte finns i mitt liv.

Här finns det två vägar att gå; prioritera om ditt liv så att du får mer tid att laga mat eller jobba med den mathållning du har idag. Som exempel på det senare: när jag skulle gå ner i vikt sa alla "Nu kan du ju inte äta ute med kollegorna längre". Johodå, kinabufféer och pizza och allsköns onyttig lunchmat går utmärkt att äta även under viktnedgång, men det kräver dels att man håller koll på mängden och att man i övrigt har stenkoll på matintaget. Jag testade under några månader att äta ute och kaloriräkna övrig mat, jag gick ner i vikt, alltså hade jag hittat ett bra ögonmått.

2, Jag avskyr att träna allt som inte har med hästen att göra. Även här saknas det tid.

Varför vill du träna mer? Ska du träna för att boosta viktnedgången måste du acceptera att det tar tid, för träning räntar på dåligt när det gäller viktnedgång. Mår du bra av den aktivitetsnivå du har idag med hästen så kanske du ska nöja dig med det, åtminstone tills vidare? Jag tränar mycket för att jag vill kunna äta mer och för att jag har en rätt överaktiv hjärna som behöver blåsas ur med jämna mellanrum (eftersom jag numer inte kan äta bort mina tankar).

3, Jag blir manisk i mitt ätande och kan vräka i mig stora mängder med "små-mat" för att en stund senare när sambon kommer hem ta något ytterligare att äta.

Varför? Här måste du verkligen bena ut varför du gör så!

4, Jag döljer för sambon vad/hur mycket jag äter. Han märker ju dock av min uteblivna viktnedgång.

Samma här, varför? Inte för att det angår din sambo vad du äter, men varför döljer du det?

5, I min familj har vi fått bondmoragener istället för jagkanätavadsomhelstgener.. Inget att skylla på men alla är mer eller mindre överviktiga.

Nej, det är ingen ursäkt, för det där med gener är grovt överskattat. Det finns studier som visar att de som äter "vad som helst" i själva verket oftast inte äter mer än vad de behöver, hade en "jag kan inte äta någonting"-person ätit samma saker i samma mängd hade de också varit normalviktiga. Så släpp det där.

6, Familjen har en kultur att man måste äta varje gång man ses och det finns alltid tillgång till mycket mat. Detta är absolut inget att skylla på men eftersom jag är uppväxt med det så sitter det väldigt djupt rotat. Det känns överlag som att vi/jag har en sjuk/onormal inställning till det här med mat.

Här har du "generna". Bra att du insett att det är så! Nu behöver du börja göra aktiva val. Kanske behöver du ta en fight med familjen om hur det ska gå till när ni träffas, fighten kan bestå i allt från att du tackar nej till överflödet till att du ser till att införa andra vanor.

7, Det samma gäller motion. Jag har aldrig sett någon i min släkt ta en vanlig promenad bara för den friska luftens skull. Inte heller träna i någon annan form. Även här är det något som sitter djupt rotat och svårt att vända.

Som för de flesta andra behöver du hitta DIN anledning att träna, om du nu vill göra det. Som sagt tränar jag för att kunna äta och för att lugna ner hjärnan, har aldrig kunnat motivera mig till att t.ex. styrketräna för att få snygga muskler eller köra högintensiv träning för adrenalinkicken. Jag går, springer eller cyklar långt för att det ger mest mat och bäst terapi för mig. Andra har styrketräning som terapi, eller kör högintensiv träning för att få en snygg kropp; alla kombinationer finns, men man måste hitta sin egen.

Så, det får räcka för nu, jag återkommer.

 

[No1]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Mina tankar går åt samma håll.
Det jag verkligen vill, det fixar jag också.

 

[zassoo]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Jag kanske har helt fel, men det låter lite på ditt inlägg som att du vill förändra allt på en gång? Du har lite bråttom, helt enkelt. Du vill gå ner 25 kg, helst igår.
Min personliga åsikt är att det enda som verkligen fungerar i längden är att långsamt göra en livsstilsförändring som man faktiskt kommer kunna leva med resten av livet. Tror inte på quick fixes. Det kommer ta tid, men det kommer vara värt det! Och det viktigaste: Ett snedsteg är inte hela världen. En dålig dag förstör inte allt du hittills gjort.

Den enda som kan förändra din livsstil är du. MEN, var inte rädd för att ta hjälp av folk! Bara att känna att man har stöd från sina nära och kära i en sån här förändring är guld värt.

Försök också mäta framsteg i annat än siffror på vågen. Ta bilder, mät, prova kläder. Och framför allt, känn efter i kroppen!

Och kom ihåg, Rom byggdes inte på en dag

PS. Tassetass är en klok filur som du definitivt ska lyssna på!

 

[Blomskan]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Otroligt tack för att du tog dig tiden att skriva allt det där.
Jag behöver verkligen hjälp!
Jag fixar det inte själv.
Jag kan bestämma mig på förmiddagen att det är nu det gäller. På eftermiddagen finner jag en anledning att vräka i mig mat.
Det är nästan som bullimi fast utan kräkningarna. Hetsätning, heter det så?
Har fått för mig att KBT kan hjälpa?
Någon som vet något om detta?

För att svara lite mer på dina tips.
Omprioritering - det vill jag gärna göra. Jag vill ha ett nytt jobb som innebär både mindre stress och färre arbetstimmar.
Men som situationen ser ut nu så går det inte att göra något åt.

Träning - det är liksom något man måste göra. Ridning räknas inte som träning. Detta är saker som jag fått för mig genom påverkan från andra, förståsigpåare.

Anledningen till att jag döljer det är för att jag skäms. Jag vågar inte berätta vad jag äter egentligen eller hur mycket jag äter.

Varför jag äter? Jag tror att det är för att jag mår dåligt och känner mig väldigt vilse i livet.

 

[Blomskan]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Mina tankar går åt samma håll.
Det jag verkligen vill, det fixar jag också.

Iså fall hade jag vägt 25kg mindre, varit vd för ett företag, haft många pengar på banken osv...

Det är just detta jag frågar om.
Jag saknar den motivationen som du tycks besitta.
Det är inte bara för mig att "göra"...

 

[Blomskan]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Visst är det så att jag vill göra ALLT nu!
Har alltid varit sådan.
Kan inte vänta på något.
Har förmodligen börjat få lite åldersnojja också.
Det känns som att jag slängt bort 25 år av mitt liv på att bara irra omkring utan mål och mening.

 

[Mabuse]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Fast har du inte ditt svar där? Det är ju de långsiktiga projekten du verkar gå bet på, inte konstigt om du vill ha allt nu och inte kan vänta. Sånt som inte går att fixa på en förmiddag händer ju inte då, för du hinner ledsna på att vänta långt innan något hänt.

Det kanske passar bättre för dig att göra om dina mål till kortsiktiga mål? Dvs målet är inte att gå ner 25 kg, målet är att inte äta kakor i förmiddag? Målet är inte att träna tre gånger i veckan, målet är att skaffa sig träningsvärk i benen imorgon.

 

[zassoo]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Jag tror Mabuse är inne på något viktigt. Att bena upp det stora målet (dvs gå ner 25 kg) i små små delmål kanske kan göra det lättare för dig att hantera situationen. Börja med det som är lättast att förändra (eller minst svårt!). För mig var det frukosten, jag åt gärna en hel hög mackor och så ett stort glas oboy. Jättemycket kalorier och inte vidare näringsrikt. Så jag bytte ut mackorna mot fil och müsli, och det mjuka brödet mot knäckebröd. Man behöver ju naturligtvis inte göra hela den förändringen på en gång, kan t.ex. försöka med att istället för tre smörgåsar äta en tallrik fil och en smörgås. (som ett exempel, jag har ingen aning om dina frukostvanor Eller för den delen vad som du skulle tycka var lättast att förändra)

 

[Badger]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Inte för att jag lyckas så bra att gå ned i vikt genom att anstränga mig (det går bara ibland på ren tur eller ngt, och så tillbaka upp lite igen) men ett par funderingar. (Egentligen läser jag för att få tips o gillade Tassetass variant!)

Jag räknade inte heller ridning som träning tidigare, men nu skriver jag upp det i träningsdagboken Funbeat. (Dessutom blir jag ju sjöblöt ibland) Närapå allt som slår soffliggande åker in där (promenad (även 15 minuter), jogging, jaga 5 årig släkting? =intervaller), med bara tid inräknat, ingenting om km osv, det är för krångligt. Och så har jag veckomål på tid röra sig. Tycker att det leder till att man byter transportmedel till fötterna ganska ofta.

Om man nu skulle vilja jogga och promenera mer men tycker det är tråkigt och inte har sällskap. Kan man inte ta med hästen då? (hittar på lite nu men kanske tex låtsas att man är distansryttare och hoppa av och gå eller jogga en minibit ibland för variation.).

Friskis och svettis är ett bra sätt att låta någon annan ta ansvar för att man rör på sig. Det enda man behöver ta ansvar för är att ta sig till passet.

Ätande, man kanske kan plocka bort en liten sak i taget, tex förbjuda läsk och juice och saft som dryck osv.

 

[Tender]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

När min cykel är i kondition så brukar den användas till motion av hästarna, mycket roligare än att bara gå och känns som att de får mer ut av det (och jag mer konditionsträning)

 

[martha]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Ja! Vill du något bör du fokusera på målet. Känslan du har när du är där. Nästa steg är att fundera på hur du ska nå dit. Alltså om du tränar och inte märker någon skillnad så tränar du ju inte så effektivt. Men om du ska gå ner i vikt handlar det om att äta en sån kalorimängd att du faktiskt märker det på vågen. Och då krävs det rejäl kontroll av maten.

Sen blir framgångarna belöning i sig och då är det inte speciellt svårt att hålla sig till det bestämda kaloriintaget och att fortsätta träna. Dvs om du verkligen, verkligen vill nå det målet du satt upp. Annars kan det ju kvitta. Och jag tror faktiskt det är där de flesta stupar. De vill inte ha den viktnedgången tillräckligt hett.

Så, hur skulle du känna dig om du gått ner 25 kilo?

sen är det nog viktigt att sätta upp delmål , börja med att gå ner två kg , sen två till , sen två till etc....simsalabim så har det försvunnit 26 kg

 

[Rie]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

När min cykel är i kondition
Innebär det den som är bakom pedalerna?

 

[Leoni]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Att få bort 25 kg är ju en rätt stor grej att lyckas med, det är ju en hel livsstilsomläggning under väldigt lång tid som gäller- det är ju inget man snyter ur näsan precis.
Är man inte van vid att träna och leva på sallad så kan jag tänka mig att det är jättesvårt att plötsligt bara börja och fortsätta sådär pang bom bara

Så mitt förslag är samma som till hästträning- det skall vara lätt att göra rätt!

Få in en rutin på något som du VET att du kan klara. En gång i veckan gå en promenad och en dag i veckan BARA äta hälsosamt hela dagen, eller något annat som känns överkomligt.
När det har blivit en rutin och något du bara gör, så lägger du på något till, typ 2 dagar promenad eller vad som helst. Grejen är få in ett mönster och inte göra det så jobbigt att man vill lägga av.

 

[Tender]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

När min cykel är i kondition
Innebär det den som är bakom pedalerna?

Just nu är den inte i kondition då däcken måste.fixas, kedja som lossnat osv olika fel, den är gammal

 

[Semlan]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Åh, har varit där du är och känner igen mig så mycket.

Flyttade till ny stad, träffade sambo (en sån som inte alltid var så snäll så ätande blev en snuttefilt), fick lägga av med träningen för husfridens skull. Otaliga försök till viktnedgång som höll nån vecka. Äcklades av ätandet och hur jag såg ut men var för mentalt klen för att rycka upp mig.

Efter sju år rymde jag tillbaka till min hemstad och gjorde helt om med alla rutiner; bodde själv för första gången, styrde helt över mig, min ekonomi, min tid, mitt ätande och hur JAG ville leva och vem jag var, eller ville bli. Kan bara tala för mig själv men JAG behövde den helomvändningen annars hade jag suttit kvar i samma sits.
Nu säger jag inte att det jag gjorde är den optimala lösningen, men det var den spark i arslet jag behövde.

Om jag ska genomföra en livsstilsförändring idag tror jag att det är (som många varit inne på) viktigt med ett övergripande mål, tex minus 25 kilo men även små delmål som firar de små segrarna, tex inget godis just idag, annars kommer det bli svårt.

Håller alla tummar!!

 

[Zeli]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

För det första – motivation är inget statiskt konstant tillstånd. Motivationen kommer ALLTID att variera och komma och gå.
Därför tror jag att man behöver hitta ”strategier” och ”verktyg” för att kunna hantera de dagar då motivationen är NOLL. För de dagarna kommer, det kan man vara säker på.

Jag börjar med att säga att jag tycker att Tassetass inlägg var väldigt bra.

Sen spinner jag vidare med mina funderingar som jag fick när jag läste ditt inlägg.

Om vi börjar med träningen, den allsmäktiga träningen som ”alla” tjatar om hur viktig den är.
Jag tror att träning nog är bra, och att det kan vara en jättebra sak att komma igång med – om man har tid och möjlighet.
Men jag har ett par grejer som jag skulle vilja säga om träning.

1) Man kommer antagligen inte att gå ner så där jättemycket i vikt bara av att träna, utan jag tror att det är effektivare att fokusera på matintaget om man ska välja en grej.
Ibland måste man acceptera att man inte kan prioritera ALLT samtidigt, och då får man välja.
Kanske du KAN prioritera tid till att träna (tex gå upp en timma tidigare och gå en promenad) och då är allt frid och fröjd, men ibland får man inse att det kanske finns viktigare saker (som tex att få nog med sömn) och då får man nog acceptera att det är så.
Titta på din vardag och fundera om du faktiskt har nån halvtimma då och då som du skulle kunna avvara till träning – eller inse att du just nu kanske inte har tiden.

2) Jag tror att man måste hitta nått man faktiskt tycker är KUL!
Att bara träna för tränandets skull, för att man ”ska” eller för att få en snygg kropp – det skulle jag ALDRIG fixa. Guuud vad tråkigt.
För min del så gäller det att jag måste tycka att det är kul, eller att jag gör det för att bli bättre i nått annat.
Som ett exempel. Jag spelar softboll (en variant av baseboll kan man säga), och den träningen tycker jag är KUL och har inga större problem att motivera mig till att gå på.
Men för att bli bättre i softboll så behöver jag även styrketräna och ge mig ut och jogga, och det tycker jag INTE är kul – men jag kan med nöd och näppe motivera mig till att göra det (ibland) just för att bli bättre på softboll.
Fundera på om träning kanske skulle kunna hjälpa dig i din ridning? Eller finns det någon form av träning som du tycker skulle vara kul? Kanske du kan testa lite olika sporter och se om det är nått du fastnar för – innebandy, fotboll, cykling, klättring, simning, baseboll, karate, skidåkning, orientering, dans, crossfit… ja.. utbudet är ju stort och bara fantasin sätter gränser.

Så sammanfattningsvis… fundera ut VARFÖR du vill träna. Vad vill du ha ut av din träning?
Och om du bestämmer dig för att träna och vill se resultat – fundera igenom och ta reda på vilken typ av resultat som är realistiska. Kolla sen var du ligger i utgångsläget och mät sen resultaten efter en rimlig tid.
(Typ idag klarar jag av att jogga 5 km på X.X minuter, realistiskt är att med x antal träningar i veckan borde jag på två månader kunna förbättra min tid till Y.Y minuter.)

Träning är trots allt bra att få in i sin vardag, så försök gärna komma igång med det om du kan. Men om kravet på ”att träna” bara är något som stjäl energi och blir till ett dåligt samvete så får man faktiskt välja bort det för att fokusera på något annat som är viktigare just nu.


Om vi sen ser till det här med att kunna hålla motivationen uppe och vad som krävs för det…. Tja, det enkla svaret är att du kommer inte att kunna hålla motivationen uppe HELA TIDEN, därför måste du ta fram strategier för hur du ska kunna klara dig även när motivationen är noll.
Vilka de strategierna är, det är ju svårt att råda om över ett forum på nätet…

Några konkreta grejer kommer jag ändå att tänka på när jag läser ditt inlägg.

1, Jag avskyr att laga mat - mest för att tiden inte finns i mitt liv.

Några saker du kulle kunna göra är:
- lär dig några superlätta och snabba recept på nyttig mat som du kan ta till när tiden inte finns.
- Hitta nyttiga snabbmatsalternativ.
- Köp hem nyttig färdigmat o stoppa i frysen
- Om inte orken finns alls för att laga mat – tryck i dig en nödlösning och skit i maten (typ käka en banan och lättkeso).

2, Jag avskyr att träna allt som inte har med hästen att göra. Även här saknas det tid.

Som sagt var – ta dig en funderare på om du verkligen har tid och motivation att träna just nu, och om du skulle komma till den tråkiga slutsatsen att du inte har det just nu. Släpp den biten TOTALT för en tid framåt, och fokusera på annat.
Du behöver inte bestämma att du aldrig någonsin ska träna, men du kan bestämma att du inte ska träna alls på två månader och sen kan du ta ett nytt beslut om du har fått bättre tid då.

4, Jag döljer för sambon vad/hur mycket jag äter. Han märker ju dock av min uteblivna viktnedgång.

Det här tror jag är något som du behöver släppa på. Helt allvarligt – du ska INTE skämmas över vad eller hur mycket du äter. Jag VET att det är lättare sagt än gjort, men det kommer att kännas så mycket skönare och det kommer att vara så mycket lättare när du känner att du inte behöver ”smyga” med nått. Kanske kan du visa sambon den här tråden??

Som många andra sagt redan så är det ohanterbart för de allra flesta att göra ALLA stora livsförändringar på samma gång NU.
Att gå ner 25kg, börja träna, lägga om hela sin kosthållning och styra upp sitt liv NU GENAST blir övermäktigt.

Till att börja med så tror jag att man måste acceptera att det kommer att ta tid… och sen får man nog ta det i steg.
Du själv måste fundera ut vad första steget ska vara.. kanske att bara äta godis på lördagarna.
Så långt fine – men sen kanske du behöver fundera ut vad du ska göra ISTÄLLET för att äta godis när suget faller på under veckan. Osv..

Du skriver att du funderat på att du kanske behöver hjälp, och att KBT kanske kan vara en väg att gå.
Ja – varför inte!!
När man har mycket att brottas med så kan det vara jättesvårt att själv se och komma fram till i vilken ända man ska börja.
Du skriver att du nog äter för att du mår dåligt – jag kan tänka att det kan vara superbra att få hjälp att bena i de här sakerna, och få hjälp att hitta strategier och verktyg för att kunna komma ur den onda cirkeln.

Ja ja… ett skitlångt och något svamligt svar…
Hur som haver – hoppas att du hittar ett sätt som funkar för dig. Och kom ihåg – du behöver INTE skämmas! Att tröstäta, och att inte ha nog med motivation för att genomföra och kanske framförallt slutföra en livsstilsförändring enbart på ren djävlar anamma är faktiskt rätt vanligt!!

 

[chrisun]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Gå igenom dina ätvanor. Välj ut den vana som du lättast kan vara utan.
Ta bort den vanan eller gör om den så den ger färre kalorier. Gör inget annat på minst en månad.
Sen kan du se över dina vanor igen och göra lika igen.
Men låt bli att ändra allt på en gång, det kommer inte att funka iallafall eftersom det blir för drygt i längden.
Ofta tar det ganska lång tid att gå upp i vikt - men vi har svårt att acceptera att det tar lång tid att gå ner.
En annan väg att gå, är att leva som vanligt och ta en eller två lågkaloridagar i veckan.
Lycka till med din nya livsstil!

 

[Skogstrollet]

Sv: Motivation och jädrar anamma.

Man kan inte förlita sig på motivation och vilja för den går alltid upp och ner. Det handlar om att lägga vanor som fungerar ÄVEN när motivationen/lusten/viljan är låg.

Gillar inte att laga mat - planera storkok och gör matlistor. Tryter lusten, följ bara instruktionerna du själv gjort - ingen tankekraft krävs. Vill du bara motionera med hästen - hitta på nya saker med hästen som är lite extra jobbiga men ändå roliga! Småäter du, köp inte hem sånt du frestas av, se till att alltid ha vettigare alternativ hemma. Är du van att bjuda på något när du får folk, testa nyttigare recept och byt ut en rätt i taget av det du vanligen bjuder på.

Minska portionerna, ät vad du vill men hälften så mycket. Gör faktiskt skillnad.
Drick mera vatten istället för annat. Gör skillnad!
Osv.

Vilka små enkla saker kan du tänka dig att göra även de dagar då du inte har lust eller orkar bry dig? Ingen är perfekt och följer en plan ALLA dagar, sätt en rimlig gräns för vad som är ok en dålig dag att äta och dricka och ha inte dåligt samvete för det. Dagen efter kan bli en bra dag. Osv. Se helheten istället för detaljerna. Allt måste inte göras på en gång!