Hade lektion på ridskolan och hade barn som är nybörjare. Dom hade just lärt sig rida utan ledare och skulle trava över en bom. Alla utan ett av barnen travade över bommen och det var en och en annan som körde i diket, den nivån var det på. Barnet i mitten som inte vågade trava över bommen var rädd och tycker ponnyn var elak och snabb (den var halvdöd) Jag sa till ungen på ponnyn att jag kunde springa med och hålla i ponnyn men detta gick absolut inte försig! Vill inte!!!! Kan inte typ. Just då kommer ett annat barn i i mitten och klagar på att dennes ponny drar tyglarna ur handen på henne. Då säger ungen (Ursäkta ordvalet) som är rädd för att trava över en bom. Sätt på ett gummiband på hästen så slutar den dra. Jag höll på att tappa öronen. Så jag frågade vad hon menade? Sätt på en hjälptygel så slutar den dra tyglarna ur handen. (Orsaken att ponnyn drog tyglarna ur handen på ungen var att barnet satt och drog ponnyn i munen. Ungens fasta punkt i livet var tygelen). Jag sa lite kort till den rädda flickan att det är bättre att lära sig rida en att använda sig av hjälptyglar. Flickan är inte en dag äldre än 8 år svarade att det var visst bättre att använda hjälptyglar. Då slutar den med att dra ner huvudet.
Vart är vi på väg undrar jag nu. Vad är det för nivå på svenska ridskolor och eleverna egentligen? Sen när lektionen var slut slogs jag av en tanke. Det var bara föräldrarna som stod och borstade hästarna efter lektionen. Barnen stod utanför spiltorna och tittade på eller stod och pratade/lekte med varandra.
Jag är chockad! Vad kommer detta sluta om några år?
Vart är vi på väg undrar jag nu. Vad är det för nivå på svenska ridskolor och eleverna egentligen? Sen när lektionen var slut slogs jag av en tanke. Det var bara föräldrarna som stod och borstade hästarna efter lektionen. Barnen stod utanför spiltorna och tittade på eller stod och pratade/lekte med varandra.
Jag är chockad! Vad kommer detta sluta om några år?