Mörkerkriget i Landet Bortom (ULVLEK)

LindgrenV

Trådstartare
Som barn var jag vild. Inte på det sättet ni förmodligen tänker dock. I sociala sammanhang, som i skolan eller på kalas - var jag tyst. Jag hade inget intresse av att prata med andra människor, för det fanns ändå ingen som hade något gemensamt med mig. Nej, jag var vild på ett annat sätt. Jag spenderade all ledig tid i skogen, så fort jag fick en ledig minut sprang jag ut! När jag försvunnit utom synhåll från människorna i byn, satte jag mig ned och snörde av mig skorna - för att sedan gömma dem bland rötterna hos en stor ek. Jag ville känna. Känna naturen mot mina bara fötter. Det spelade ingen roll vilken årstid det var, om det var en varm sommarkväll eller en iskall vintermorgon. Det spelade ingen roll om marken var täckt med is och snö, eller vassa kvistar och ekollon. Jag frös aldrig. Fick aldrig ont.

Jag vandrade genom skogen på mina bara fötter. Kände stenar och kvistar under mina bara fötter, men de gjorde mig aldrig illa. Jag kände dem - och de blev mina vänner. Jag spenderade timme efter timme bland de majestätiska ekarna. Pratade med dem, strök med fingrarna över deras skrovliga bark. De var enorma, vackra och kraftfulla. Men de var inte skogens konungar. De var inte allsmäktiga.

Träden lutade sig över mig med sina praktfulla grenar och berättade. Berättade om den Allsmäktige. Skogens konung. En varelse så mäktig att även de äldsta och visaste av ekar gladeligen bugade sig vid hans närvaro. En dag frågade jag hur han såg ut, deras konung. Om jag skulle känna igen honom. De skrattade glatt och sade "Åh min kära, när du ser honom - då vet du. Hans uppenbarelse är obeskrivbar. Den kommer få din värld att lysa som från den starkaste av solar!". Jag nickade tyst till svar, när en annan ek plötsligt tog till orda; "Jag såg honom en gång. Han såg ut som en hjort, eller kanske en ren - men tio gånger större! Och hans horn var täckta av det vackraste av lingonris, fulla av gnistrande rubinröda lingon."

Och Ekarna berättade. Historia efter historia, om tider som varit och tider som komma skall. När så en dag, en slöja av mörker plötsligt lagt sig över skogen. Ekarna var tysta. De hade inga fantastiska berättelser att dela med sig av. Jag satte mig ned hos min bästa vän, kände barken mot min rygg. Den var kall. Hård. En bitande kyla letade sig in till min hud och håren på mina armar reste sig. Plötsligt kastade jag mig upp och började vandra, djupare in i skogen. Till delar så långt bort att de aldrig blivit besökta. Jag brydde mig inte om ifall jag någonsin skulle hitta hem igen - ty något har tystat mina vänner!

Så stod han plötsligt där. Den Allsmäktige. Lingonrenen. Mitt hjärta lystes upp som av de starkaste av solar, men någonstans fanns också en bitande sorg. Jag hörde en sång, den tog sig igenom kroppen som en mjuk viskning. Den kom från den Allsmäktige. Den viskande sången formade sig till ord, och jag förstod. Förstod vad som hänt och förstod vad som måste göras. Mörkret har kommit. Natten har blivit evig. En strid, svart som natten och farlig som den vildaste av oceaner står framför mig. Men det finns en chans. En chans att jaga bort den ondska som tystat mina vänner. Den Allsmäktige har börjat samla De Stridbara - men han behöver min hjälp.

Skall dagen åter gry, eller har Mörkret kommit för att stanna för evigt?

12402090_1070164306349905_6740267639134864982_o.jpg

 
Det går fortfarande att anmäla sig! Titta in i Varulvslekarnas Anmälningstråd :love:

Deltagarlistor, regler, rollbeskrivningar och alla detaljer kommer att uppdateras under måndagen. Målsättningen är att lägga DL 21.00 måndag kväll, men det är preliminärt :banana:
 
Det går fortfarande att anmäla sig! Titta in i Varulvslekarnas Anmälningstråd :love:

Deltagarlistor, regler, rollbeskrivningar och alla detaljer kommer att uppdateras under måndagen. Målsättningen är att lägga DL 21.00 måndag kväll, men det är preliminärt :banana:

Tror du dl blir ikväll?
 
Jag kommer också att läsa! :D Men jag undrar lite över leken, törs man säga att man inte har fått någon roll än? :cautious:
 
Gulliga ni är :love:

Jag är i full gång med att fixa det som fixas ska, så allt bör vara klart innan jag går och lägger mig :bump:
Perfekt :banana:
Blev precis klar med nästsista arbetet i skolan (examensarbete inte inkluderat) och nästa är på fredag så jag behöver ngt att använda som ursäkt till varför jag inte gör det jag ska :angel::D
 
Jag vill bara förvarna om att OM jag mot alla odds är kvar till helgen så blir det låg aktivitet bägge dagarna då jag väntar finfrämmande. :heart
 
ROLLISTA!

GODA
Jag
- I människobyn är jag en udda filur, men i Skogen hör jag hemma. Ekarna är mina vänner och de berättar gladeligen alla historier de kan. Ibland får jag höra att jag är ”väntad”. Jag har aldrig riktigt förstått vad de menar, men det verkar som att jag är speciell. (Jag har oanade krafter och kan vid ett tillfälle under lekens gång välja att stoppa ett käk. PM om stopp av käk ska inkomma innan natt-DL)

Ekarna - I skogen har de växt under hundratals år, de sträcker sig mot skyn och deras gröna små blad dansar i vinden. I Begynnelsen valde de sin plats, och där står de än. Men ack, är deras hjärtan så varma - och lojaliteten ligger för alltid hos den Allsmäktige. (Bybor)

Den Allsmäktige Lingonrenen - Sagoskogens konung regerar med kärlek och rättvisa. Han besitter stor kunskap och vishet - men det tisslas även om att han har förmågan att utöva magi. Rykten går att han då och då skänker en gåva till en varelse som kan tänkas behöva den. Är det bara rykten, eller kan det kanske ligga ett uns sanning i det? Några skrytsamma få har berättat hur de under skymningens ljus förärats med förmågan att se framtiden - medan andra stolt berättat att de för en stund tyckts fått den skarpaste av hörsel och talangen att smyga även över de torraste av kvistar.

Gammel-Eken - I sagoskogens innersta kärna växer en mycket gammal ek. Hans berättelser är bland de vassaste och mest välberättade - ty, han har själv bevittnat de legender som de andra ekarna bara hört talas om. Gammel-Eken är vis och mycket vänlig. När natten sänker sig över skogen brukar han låta de rädda och osäkra få gömma sig bland hans präktiga rötter. Då och då tycks även några utvalda försvinna helt för några timmar. Hur det går till är det egentligen ingen utom Gammel-Eken själv som vet, men det ryktas om att han fick en alldeles särskild gåva av den Allsmäktige för många, många år sedan. (Ängel)

Snödrottningen - Varje morgon och varje kväll, när solens strålar dansar fram över himlavalvet, dyker de upp. Snödrottningen och hennes vita beskyddare, Gryningens väktare. När skogen för en liten stund tycks förvandlas till ett gyllene paradis, kan de bli sedda med det blotta ögat. Men så fort skymningen blivit till natt, eller gryningen blivit till dag, är de borta igen. De vet vad som komma skall, men endast de med sinnesnärvaro nog att verkligen lyssna kan förstå Gryningsväktarnas språk. (Siare)

Kungen från Havet - I de djupaste av vatten, där inget annat levande tycks bo, finns Kungen från Havet. Han kontrollerar det okontrollerbara - vattnet är hans element. På sin rygg bär han den vackraste av rå, sin själsfrände och skyddsling. Tillsammans tar de hand om livet i Havet. Rykten säger att Kungen är en Gryningens väktare, andra anser att det är stört omöjligt - han har ju setts till i dagsljus! Men en sak är säker - den som fått äran att se både Snödrottningens vita beskyddare och Kungen från Havet, vet att de båda har något gemensamt… (Siarens ättling)

Vandraren - Det finns ingen som känner Skogen så väl, som Vandraren och hans Vimse. De sover i trädens grenar, skyddade av kvistar och mjuka blad. Ljudlöst tar de sig fram utan att bli sedda. Ser allt, hör allt, vet allt. Inte ens Mörkret tycks veta var de befinner sig. (Spion)


ONDA
Mörkrets krigare -
En dag kom Mörkret. Med sina krigare i spetsen sprider sig en ondska över världen. Ännu vet ingen hur Mörkrets krigare ser ut. Ingen känner till deras styrka. Kan de stoppas, eller är de så starka att Ljuset aldrig kommer åter? (Ulvar)

Den Stora Skuggan - Svartare än natten och med en kyla så isande att frosten fryser. De tar sig fram genom Skogen och sprider Mörkrets ondska över markerna. Så länge Den Stora Skuggan är obehindrad, kommer dagen aldrig gry. (Ledarvarg)

DELTAGARE:

1.quarter4ever
2. Snurrfian
3. cirkus
4. Dentaku
5. Blacksmithfarm
6. bollen__
7. Habina
8. TeamLundVer
9. LenaH
10. GladFliicka
11. Mirtai



REGLER!

*Var snälla och trevliga mot varandra.

*Hintar är förbjudna och kan straffa den egna sidan. Ni får t.ex. inte god- eller ondförklara någon helt utan teorier.

*BOP:ar (blunda och peka) är förbjudna, dvs varje röst ska ha motivering.

*Röster läggs i fetstil typ "X röstar på N". Röster får ändras fram till deadline.

*Efter två missade röstningar samt vid inaktivitet kan man kickas från leken.



*Onda vinner när de är fler än de goda. Goda vinner när alla onda är döda.



 
Den Allsmäktige Lingonrenen - Sagoskogens konung regerar med kärlek och rättvisa. Han besitter stor kunskap och vishet - men det tisslas även om att han har förmågan att utöva magi. Rykten går att han då och då skänker en gåva till en varelse som kan tänkas behöva den. Är det bara rykten, eller kan det kanske ligga ett uns sanning i det? Några skrytsamma få har berättat hur de under skymningens ljus förärats med förmågan att se framtiden - medan andra stolt berättat att de för en stund tyckts fått den skarpaste av hörsel och talangen att smyga även över de torraste av kvistar.
Vilken roll är denna ? :) ( saknade en parentes med rollnamn jämfört med de andra - och exakt vilka förmågor har den? gissar på typ brevbärare el dyligt kanske?
 
Den Stora Skuggan - Svartare än natten och med en kyla så isande att frosten fryser. De tar sig fram genom Skogen och sprider Mörkrets ondska över markerna. Så länge Den Stora Skuggan är obehindrad, kommer dagen aldrig gry. (Ledarvarg)
undrar över denna också- ingår den i lyan( den brukar inte göra det väl?) Och fungerar den som vanligt ?

kopierar in texten i anmälningstråden om rollens beskrivning:

Ledarvargen - Ulvarnas ledare känner till vilka ulvarna är, men ulvarna vet inte vem ledaren är. Ledarens uppgift är att hjälpa/skydda ulvarna utan att de vet om det. Men eftersom att ulvarna inte känner till vem deras ledare är så kan de riskera att ta personen en natt. Om ulvarna skulle en natt välja ledaren som mordoffer så blir det motsatt verkan. Ledaren överlever attacken, men får i sin tur välja en av ulvarna som dör i sin plats. Därefter vet ulvarna vem deras ledare är och ledaren ingår nu i pakten och är med och bestämmer vem som ska dö varje natt. Byborna får inte reda på vem ledaren är bara att ulvarna försökt ta sin ledare och vilken ulv som förlorar sitt liv.
 

Liknande trådar

D
Övr. Djur hej! brukar spana lite här och måste bara berätta..... för några veckor sen var jag o min sambo ute och gick på vår grusväg i mörkret...
Svar
10
· Visningar
1 111
Senast: MadickenII
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp