Sv: Morgondagens mål?
Mitt mål idag, var att följa med stallkompisarna ut och försöka hänga med i åtminstone skritt och trav, utan att ha känslan av att jag skulle vilja kliva av och leda Tima hem
. Damen har nämligen varit allmänt bitchig under vinter och vår, så att jag inte har kunnat rida längre än 800 meter från stallet ensam, utan piruett, galopp baklänges och levader
. Den här veckan, har jag dock varit ute på ett par längre uteritter ensam, utan att Tima fått separationsångest.
Jag tränsade med portugisisk stång och dubbla tyglar. Sedan skrittade vi iväg med målmedvetna steg, en runda som vi inte kommer iväg på, så ofta nu när det är blött i markerna och dikeskanterna. Tima gick sist i gänget på tre. Det var lite titt, "bu och bä" i buskarna, för det blåser ganska friskt på Närkeslätten
.
När vi kom upp i skogen, tog vi tyglarna och travade ganska snart. Tima som går barfota sen ett par veckor tillbaka tränger gärna upp i gräskanterna. Men det gör hon annars också. Jag var lite ful och friskade på en omkörning
, pga att de andra började samla ihop sina hästar på en gång. Jag vet att Tima bara blir studsig och vrång om jag börjar plocka ihop henne för tidigt.
Vi svängde ner på en jättefin sandstig, där jag red mkt när jag omskolade ridtravare förr om åren. Den sträckan har jag och Groddan tidigare döpt till "lilla galopprundestigen". Och för fösta gången sedan jag köpte Tima, galopperade jag hela stigen som är ungefär en km lång
. Det var sidhopp och "bu och bä"-sprätt här och där. Men jag tyckte att det var kul
! Jäsingen vad jag är glad i min dam, såna här dagar
.
Längre upp i skogen, tog E täten med S, de jobbar en hel del i dressyren med samling, byten, piaffsteg här och där. Idag var det väldigt spännande för både S och Tima som är ston... med allt vad det innebär
. Skogsägarnas barn, kör nämligen crosscyklar överallt i skogen. Så de dyker upp där man minst anar. Trots det, var det ganska mkt galoppsträckor. Även om en del av sträckorna mest var fattningar och avbrott.
Gammelgubben R, var krasslig i magen i går kväll. Men det märktes då inte av idag. Han är 25 år och pinnar på som bara den. Han får ofta agera stoppkloss åt vi som har lite yngre damer... S är 11 och Tima är ju bara 22...
Slutgalopperna, slog Tima rätt mkt med huvudet och var allmänt stimmig för att jag försökte göra avbrott och fattningar, för att hålla koll på tempot. Om man säger så, så blev hon ganska frustrerad emellanåt men lyssnade i alla fall snällt utan piruetter, racergalopper och levader. Det var bara en gång som jag kände mig riktigt osäker... När L och R fattade galopp före oss, utan förvarning och jag satt och sov på halvlång tygel. Tima fick turbo i rumpan
. Så sen blev det mest skritt och bara en frisk trav på sista raksträckan en halv km hemifrån. Jag red på bridongtygeln och stångtygeln hängde mestadels av vägen, ungefär som jag brukar ha det. Tima trivs bäst på stång med liten tungfrihet, men jag använder inte själva stångtygeln om det inte är absolut nödvändigt.
Vi var ute drygt två timmar och hade en härlig tur
. När vi kom hem, förstod jag varför damen varit allmänt stimmig och lite ohörsam sista galoppen. Kedjan till portugisiska stången, hade lossnat och fallit av någonstans efter vägen. Hästarna njöt av avborstning, lite lunchhavre och sen att gå ut i hagen med täcken och få varsin rejäl tuss hö och ett par hinkar vatten.
Om någon brukar följa med i mina ridbloggar här på nätet, så vet ni säkert vilken stor grej, det här är för mig... Att inte behöva känna mig rädd, för att ha kul i skogen.
Och som jag sa, när jag köpte Tima. Jag skulle ha henne främst för enkla promenader vid hand och kanske att rida runt lite lätt, på ett gärde emellanåt. Så jag anser nog, att jag kommit tillbaka något mer i sadeln än det på våra snart fem år...